Bible

 

Josua 5

Studie

   

1 Då nu alla amoréernas konungar på andra sidan Jordan, på västra sidan, och alla kananéernas konungar vid havet hörde huru HERREN hade låtit vattnet i Jordan torka ut framför Israels barn, medan vi gingo över den, blevo deras hjärtan förfärade, och de hade icke längre mod att stå emot Israels barn.

2 Vid den tiden sade HERREN till Josua: »Gör dig stenknivar och omskär åter Israels barn, för andra gången.»

3 Då gjorde Josua sig stenknivar och omskar Israels barn vid Förhudshöjden.

4 Och orsaken varför Josua omskar dem var denna: allt det folk av mankön, som hade dragit ut ur Egypten, alla stridbara män, hade dött i öknen under vägen, efter uttåget ur Egypten.

5 Ty väl hade bland folket alla de som voro med under uttåget blivit omskurna, men de bland folket, som voro födda i öknen under vägen, efter uttåget ur Egypten, de voro alla oomskurna.

6 Ty Israels barn vandrade i öknen i fyrtio år, under vilken tid alla stridbara män i folket, som hade dragit ut ur Egypten, förgingos, eftersom de icke hörde HERRENS röst, varför ock HERREN svor att han icke skulle låta dem se det land som han med ed hade lovat deras fäder att giva oss, ett land som flyter av mjölk och honung.

7 Men deras barn, som han hade låtit uppstå i deras ställe, dem omskar nu Josua, ty de hade förhud, eftersom de icke hade blivit omskurna under vägen.

8 Och när allt folket hade blivit omskuret, stannade de kvar där de voro i lägret, till dess de hade blivit läkta.

9 Och HERREN sade till Josua: »I dag har jag avvältrat från eder Egyptens smälek.» Och detta ställe fick namnet Gilgal, såsom det heter ännu I dag.

10 Medan nu Israels barn voro lägrade i Gilgal, höllo de påskhögtid den fjortonde dagen i månaden, om aftonen, på Jerikos hedmarker.

11 Och dagen efter påskhögtiden åto de osyrat bröd och rostade ax av landets säd, just på den dagen.

12 Och mannat upphörde dagen därefter, då de nu åto av landets säd, och Israels barn fingo icke manna mer, utan de åto det året av landet Kanaans avkastning.

13 Och medan Josua var vid Jeriko, hände sig att han, i det han lyfte upp sina ögon, fick se en man stå där framför sig med ett draget svärd i sin hand. Då gick Josua fram till honom och frågade honom: »Tillhör du oss eller våra ovänner

14 Han svarade: »Nej, jag är hövitsman över HERRENS här, och jag har just nu kommit hit.» Då föll Josua ned till jorden på sitt ansikte och bugade sig; sedan sade han till honom: »Vad har min herre att säga till sin tjänare

15 Hövitsmannen över HERRENS här sade då till Josua: »Drag dina skor av dina fötter, ty platsen där du står är helig.» Och Josua gjorde så.

   

Ze Swedenborgových děl

 

Leverneslära för Nya Jerusalem # 59

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 114  
  

59. De saker som ovanför i n. 55 sades angående den lagens kungörande, helighet och makt, finnas på följande ställen i Ordet: Att Jehovah nedsteg på Sinai berg i eld, och att berget då rök och darrade; och att det var åskdunder, blixtar, tungt moln och trumpetskall (2 Mosebok 19:16, 18; 5 Mosebok 4:11; 5:19-23).

Att folket före Jehovahs nedstigning förberedde och helgade sig under tre dagar (19:10, 11, 15).

Att berget var kringgärdat, att inte någon måtte nalkas och träda fram till de nedersta [delarna] därav, på det han inte måtte dö; och att inte heller prästerna [skulle nalkas], utan Moses ensam (2 Mosebok 19:12, 13, 20-23; 24:1, 2).

Lagen kungjord från Sinai berg (2 Mosebok 20:2-14; 5 Mosebok 5:6-18, [21]).

Att den lagen blev skriven på tvenne stentavlor med Guds finger (31:18; 32:15, 16; 5 Mosebok 9:10).

Att Moses, när han andra gången bar ned de tavlorna från berget, strålade till ansiktet (2 Mosebok 34:29-35).

Att tavlorna var nedlagda i arken (2 Mosebok 25:16; 40:20; 5 Mosebok 10:5; 8:9).

Att över arken gavs ett försoningslock (en »nådastol«), och på detta sattes keruber av guld (2 Mosebok 25:17-21).

Att arken, med försoningslocket och keruberna, utgjorde tabernaklets innersta, och att ljusstaken av guld, rökelsealtaret av guld, och bordet, varpå skådebröden var, överdraget med guld, utgjorde tabernaklets yttre, samt de tio omhängena av byssus, purpur och skarlakan dess yttersta (2 Mosebok 25:1 till slutet; 26:1 till slutet; [30:1 och följ.] 40:17-28).

Att rummet, där arken var, kallades det Allra heligaste (2 Mosebok 26:33).

Att hela Israelitiska folket lägrade sig omkring boningen i ordning enligt stammarna, och tågade i ordning efter densamma (4 Mosebok 2:1 till slutet). Att över boningen då var en molnsky om dagen och en eld om natten (2 Mosebok 40:38; 4 Mosebok 9:15, 16 till slutet; 14:14; 5 Mosebok 1:33).

Att Herren talade med Moses ovanför arken emellan keruberna (2 Mosebok 25:22; 4 Mosebok 7:89).

Att arken på grund av lagen i densamma kallades »Jehovah där« ty Moses sade när arken tågade: »stå upp, Jehovah!« och när den vilade: »vänd åter, Jehovah!« (4 Mosebok 10:35, 36; och vidare 2 Sam. 6:2; Psaltaren 132:7, 8).

Att det för den lagens helighets skull inte var Aharon tillåtet att inträda inom förhänget, utom med offer och med rökning (3 Mosebok 16:2-14 och följ.)

Att arken infördes i Zion av David med offer och med jubel (2 Samuelsboken 6:1-19).

Att Usa då, emedan han vidrörde den, dog (vers. 6, 7, därstädes).

Att arken sattes i mitten av det Jerusalemska templet, där den utgjorde koret (1 Konungaboken 6:19 och följ. ; 8:3-9).

Att på grund av Herrens närvarelse och makt i lagen, som var i arken, Jordans vatten klövs itu, och folket, så länge den vilade i mitten, gick över på det torra (Josua 1:17; 4:5-20).

Att genom arkens kringbärande Jerichos murar föll samman (Josua 6:1-20).

Att Dagon, Filisteernas gud, föll ned till jorden inför arken, och sedan låg avsliten ifrån huvudet på gudahusets tröskel (1 Samuelsboken 5:1-4).

Att Bethsehemiterna för arkens skull blev slagna till flera tusen (1 Samuelsboken 6:19).

  
/ 114