¹ Juda barns stam fick, efter sina släkter, sin lott söderut intill Edoms gräns, intill öknen Sin, längst ned i söder.

² Och deras södra gräns begynte vid ändan av Salthavet, vid dess sydligaste vik,

³ gick vidare söder om Skorpionhöjden och fram till Sin, drog sig så upp söder om Kades-Barnea, gick därefter framom Hesron och drog sig upp till Addar samt böjde sig sedan mot Karka.

⁴ Vidare gick den fram till Asmon och därifrån ut till Egyptens bäck; sedan gick gränsen ut vid havet. »Detta», sade han, »skall vara eder gräns i söder.»

⁵ Gränsen i öster var Salthavet ända till Jordans utlopp. Och gränsen på norra sidan begynte vid den vik av detta hav, där Jordan har sitt utlopp.

⁶ Därifrån drog sig gränsen upp mot Bet-Hogla och gick fram norr om Bet-Haaraba; vidare drog sig gränsen upp till Bohans, Rubens sons, sten.

⁷ Därefter drog sig gränsen upp till Debir från Akors dal i nordlig riktning mot det Gilgal som ligger mitt emot Adummimshöjden, söder om bäcken; sedan gick gränsen fram till Semeskällans vatten och så ut till Rogelskällan.

⁸ Vidare drog sig gränsen uppåt Hinnoms sons dal, söder om Jebus' höjd, det är Jerusalem; därefter drog sig gränsen upp till toppen av det berg som ligger gent emot Hinnomsdalen, västerut, i norra ändan av Refaimsdalen.

⁹ Och från toppen av detta berg drog sig gränsen fram till Neftoavattnets källa och vidare till städerna i Efrons bergsbygd; sedan drog sig gränsen till Baala, det är Kirjat-Jearim.

¹⁰ Och från Baala böjde sig gränsen åt väster mot Seirs bergsbygd och gick fram till Jearims bergshöjd, det är Kesalon, norr om denna, och gick så ned till Bet-Semes och framom Timna.

¹¹ Vidare gick gränsen till Ekrons höjd, norrut; därefter drog sig gränsen till Sickeron, gick så framom berget Baala och därifrån ut till Jabneel; sedan gick gränsen ut vid havet.

¹² Och gränsen i väster följde Stora havet; det utgjorde gränsen. Dessa voro Juda barns gränser runt omkring, efter deras släkter.

¹³ Men åt Kaleb, Jefunnes son, gavs, efter HERRENS befallning till Josua, en särskild del bland Juda barn, nämligen Arbas, Anaks faders, stad, det är Hebron.

¹⁴ Och Kaleb fördrev därifrån Anaks tre söner, Sesai, Ahiman och Talmai, Anaks avkomlingar.

¹⁵ Därifrån drog han upp mot Debirs invånare. Men Debir hette fordom Kirjat-Sefer.

¹⁶ Och Kaleb sade: »Åt den som angriper Kirjat-Sefer och intager det vill jag giva min dotter Aksa till hustru.»

¹⁷ När då Otniel, son till Kenas, Kalebs broder, intog det, gav han honom sin dotter Aksa till hustru.

¹⁸ Och när hon kom till honom, intalade hon honom att begära ett stycke åkermark av hennes fader; och hon steg hastigt ned från åsnan. Då sade Kaleb till henne: »Vad önskar du?»

¹⁹ Hon sade: »Giv mig en avskedsskänk; eftersom du har gift bort mig till det torra Sydlandet, må du giva mig vattenkällor.» Då gav han henne Illiotkällorna och Tatiotkällorna.

²⁰ Detta var nu Juda barns stams arvedel, efter deras släkter.

²¹ Och de städer som lågo ytterst i Juda barns stam, mot Edoms gräns, i Sydlandet, voro: Kabseel, Eder, Jagur,

²² Kina, Dimona, Adada,

²³ Kedes, Hasor och Jitnan,

²⁴ Sif, Telem, Bealot,

²⁵ Hasor-Hadatta, Keriot, Hesron, det är Hasor,

²⁶ Amam, Sema, Molada,

²⁷ Hasar-Gadda, Hesmon, Bet-Pelet,

²⁸ Hasar-Sual, Beer-Seba och Bisjotja,

²⁹ Baala, Ijim, Esem,

³⁰ Eltolad, Kesil, Horma,

³¹ Siklag, Madmanna, Sansanna,

³² Lebaot, Silhim, Ain och Rimmon -- tillsammans tjugunio städer med sina byar.

³³ I Låglandet: Estaol, Sorga, Asna,

³⁴ Sanoa och En-Gannim, Tappua och Enam,

³⁵ Jarmut och Adullam, Soko och Aseka,

³⁶ Saaraim, Aditaim, Gedera och Gederotaim -- fjorton städer med sina byar;

³⁷ Senan, Hadasa, Migdal-Gad,

³⁸ Dilean, Mispe, Jokteel,

³⁹ Lakis, Boskat, Eglon,

⁴⁰ Kabbon, Lamas, Kitlis,

⁴¹ Gederot, Bet-Dagon, Naama och Mackeda -- sexton städer med sina byar;

⁴² Libna, Eter, Asan,

⁴³ Jifta, Asna, Nesib,

⁴⁴ Kegila, Aksib och Maresa -- nio städer med sina byar;

⁴⁵ Ekron med underlydande städer och byar;

⁴⁶ från Ekron till havet allt vad som ligger på sidan om Asdod samt dithörande byar;

⁴⁷ vidare Asdod med underlydande städer och byar, Gasa med underlydande städer och byar ända till Egyptens bäck och fram till Stora havet, som utgjorde gränsen.

⁴⁸ Och i Bergsbygden: Samir, Jattir, Soko,

⁴⁹ Danna, Kirjat-Sanna, det är Debir,

⁵⁰ Anab, Estemo, Anim,

⁵¹ Gosen, Holon och Gilo -- elva städer med sina byar;

⁵² Arab, Ruma, Esean,

⁵³ Janum, Bet-Tappua, Afeka,

⁵⁴ Humta, Kirjat-Arba, det är Hebron, och Sior -- nio städer med sina byar;

⁵⁵ Maon, Karmel, Sif, Juta,

⁵⁶ Jisreel, Jokdeam och Sanoa,

⁵⁷ Kain, Gibea och Timna -- tio städer med sina byar;

⁵⁸ Halhul, Bet-Sur, Gedor,

⁵⁹ Maarat, Bet-Anot och Eltekon -- sex städer med sina byar;

⁶⁰ Kirjat-Baal, det är Kirjat-Jearim, och Rabba -- två städer med sina byar;

⁶¹ I Öknen: Bet-Haaraba, Middin, Sekaka,

⁶² Nibsan, Ir-Hammela och En-Gedi -- sex städer med sina byar.

⁶³ Men jebuséerna, som bodde i Jerusalem, kunde Juda barn icke fördriva; därför bodde ock jebuséerna kvar bland Juda barn i Jerusalem, såsom de göra ännu i dag.

¹ Woe to the shepherds who destroy and scatter the sheep of my pasture! says Yahweh.

² Therefore thus says Yahweh, the God of Israel, against the shepherds who feed my people: You have scattered my flock, and driven them away, and have not visited them; behold, I will visit on you the evil of your doings, says Yahweh.

³ I will gather the remnant of my flock out of all the countries where I have driven them, and will bring them again to their folds; and they shall be fruitful and multiply.

⁴ I will set up shepherds over them, who shall feed them; and they shall fear no more, nor be dismayed, neither shall any be lacking, says Yahweh.

⁵ Behold, the days come, says Yahweh, that I will raise to David a righteous Branch, and he shall reign as king and deal wisely, and shall execute justice and righteousness in the land.

⁶ In his days Judah shall be saved, and Israel shall dwell safely; and this is his name by which he shall be called: Yahweh our righteousness.

⁷ Therefore, behold, the days come, says Yahweh, that they shall no more say, As Yahweh lives, who brought up the children of Israel out of the land of Egypt;

⁸ but, As Yahweh lives, who brought up and who led the seed of the house of Israel out of the north country, and from all the countries where I had driven them. They shall dwell in their own land.

⁹ Concerning the prophets. My heart within me is broken, all my bones shake; I am like a drunken man, and like a man whom wine has overcome, because of Yahweh, and because of his holy words.

¹⁰ For the land is full of adulterers; for because of swearing the land mourns; the pastures of the wilderness are dried up. Their course is evil, and their might is not right;

¹¹ for both prophet and priest are profane; yes, in my house have I found their wickedness, says Yahweh.

¹² Therefore their way shall be to them as slippery places in the darkness: they shall be driven on, and fall therein; for I will bring evil on them, even the year of their visitation, says Yahweh.

¹³ I have seen folly in the prophets of Samaria; they prophesied by Baal, and caused my people Israel to err.

¹⁴ In the prophets of Jerusalem also I have seen a horrible thing: they commit adultery, and walk in lies; and they strengthen the hands of evildoers, so that none does return from his wickedness: they are all of them become to me as Sodom, and its inhabitants as Gomorrah.

¹⁵ Therefore thus says Yahweh of Armies concerning the prophets: Behold, I will feed them with wormwood, and make them drink the water of gall; for from the prophets of Jerusalem is ungodliness gone forth into all the land.

¹⁶ Thus says Yahweh of Armies, Don't listen to the words of the prophets who prophesy to you: they teach you vanity; they speak a vision of their own heart, and not out of the mouth of Yahweh.

¹⁷ They say continually to those who despise me, Yahweh has said, You shall have peace; and to everyone who walks in the stubbornness of his own heart they say, No evil shall come on you.

¹⁸ For who has stood in the council of Yahweh, that he should perceive and hear his word? who has marked my word, and heard it?

¹⁹ Behold, the storm of Yahweh, [even his] wrath, is gone forth, yes, a whirling storm: it shall burst on the head of the wicked.

²⁰ The anger of Yahweh shall not return, until he has executed, and until he have performed the intents of his heart: in the latter days you shall understand it perfectly.

²¹ I sent not these prophets, yet they ran: I didn't speak to them, yet they prophesied.

²² But if they had stood in my council, then had they caused my people to hear my words, and had turned them from their evil way, and from the evil of their doings.

²³ Am I a God at hand, says Yahweh, and not a God afar off?

²⁴ Can any hide himself in secret places so that I shall not see him? says Yahweh. Don't I fill heaven and earth? says Yahweh.

²⁵ I have heard what the prophets have said, who prophesy lies in my name, saying, I have dreamed, I have dreamed.

²⁶ How long shall this be in the heart of the prophets who prophesy lies, even the prophets of the deceit of their own heart?

²⁷ who think to cause my people to forget my name by their dreams which they tell every man to his neighbor, as their fathers forgot my name for Baal.

²⁸ The prophet who has a dream, let him tell a dream; and he who has my word, let him speak my word faithfully. What is the straw to the wheat? says Yahweh.

²⁹ Isn't my word like fire? says Yahweh; and like a hammer that breaks the rock in pieces?

³⁰ Therefore, behold, I am against the prophets, says Yahweh, who steal my words everyone from his neighbor.

³¹ Behold, I am against the prophets, says Yahweh, who use their tongues, and say, He says.

³² Behold, I am against those who prophesy lying dreams, says Yahweh, and do tell them, and cause my people to err by their lies, and by their vain boasting: yet I didn't send them, nor commanded them; neither do they profit this people at all, says Yahweh.

³³ When this people, or the prophet, or a priest, shall ask you, saying, What is the burden of Yahweh? Then you shall tell them, What burden! I will cast you off, says Yahweh.

³⁴ As for the prophet, and the priest, and the people, who shall say, The burden of Yahweh, I will even punish that man and his house.

³⁵ You shall say everyone to his neighbor, and everyone to his brother, What has Yahweh answered? and, What has Yahweh spoken?

³⁶ You shall mention the burden of Yahweh no more: for every man's own word shall be his burden; for you have perverted the words of the living God, of Yahweh of Armies our God.

³⁷ You shall say to the prophet, What has Yahweh answered you? and, What has Yahweh spoken?

³⁸ But if you say, The burden of Yahweh; therefore thus says Yahweh: Because you say this word, The burden of Yahweh, and I have sent to you, saying, You shall not say, The burden of Yahweh;

³⁹ therefore, behold, I will utterly forget you, and I will cast you off, and the city that I gave to you and to your fathers, away from my presence:

⁴⁰ and I will bring an everlasting reproach on you, and a perpetual shame, which shall not be forgotten.