Bible

 

Jeremia 33

Studie

   

1 Och HERRENS ord kom till Jeremia för andra gången, medan han ännu var inspärrad i fängelsegården; han sade:

2 säger HERREN, han som ock utför sitt verk, HERREN, som bereder det för att låta det komma till stånd, han vilkens namn är HERREN:

3 Ropa till mig, så vill jag svara dig och förkunna för dig stora och förunderliga ting, som du icke känner.

4 Ty så säger HERREN, Israels Gud, om husen i denna stad och om Juda konungars hus, som nu brytas ned för belägringsvallarna och värden:

5 Man har kommit hitin för att strida med kaldéerna, och man skall så fylla husen med döda kroppar av människor som jag har slagit i min vrede och förtörnelse, människor som genom all sin ondska hava vållat att jag har måst dölja mitt ansikte för denna stad.

6 Dock, jag skall hela dess sår och skaffa läkedom och läka dem, och jag skall låta dem skåda frid och trygghet i överflöd.

7 Och jag skall åter upprätta Juda och Israel och uppbygga dem, så att de bliva såsom förut.

8 Och jag skall rena dem från all missgärning varmed de hava syndat mot mig, och förlåta alla missgärningar genom vilka de hava syndat mot mig och avfallit från mig.

9 Och staden skall bliva mig till fröjd och berömmelse, och till lov och ära inför alla jordens folk, när de få höra allt det goda som jag gör med dem; och de skola förskräckas och darra vid åsynen av all den lycka och all den framgång som jag bereder henne.

10 säger HERREN: På denna plats, om vilken I sägen att den är så öde att varken människor eller djur kunna bo där, ja, här i Juda städer och på Jerusalems gator, som äro så ödelagda att inga människor, inga invånare, inga djur där finnas,

11 här skall man ännu en gång höra fröjderop och glädjerop, rop för brudgum och rop för brud, rop av människor som säga: »Tacken HERREN Sebaot, ty HERREN är god, ty hans nåd varar evinnerligen», och av människor som frambära lovoffer i HERRENS hus. Ty jag vill åter upprätta landet, så att det bliver såsom förut, säger HERREN.

12 säger HERREN Sebaot: På denna plats, som nu är så öde att varken människor eller ens djur kunna bo här, ja ock i alla hithörande städer, här skola åter en gång finnas betesmarker där herdar kunna låta sina hjordar lägra sig.

13 I Bergsbygdens, Låglandets och Sydlandets städer, i Benjamins land i Jerusalems omnejd och i andra Juda städer skola ännu en gång hjordar draga fram, förbi herdar som räkna dem, säger HERREN.

14 Se, dagar skola komma, säger HERREN, då jag skall uppfylla det löftesord som jag har talat om Israels hus och angående Juda hus.

15 I de dagarna och på den tiden skall jag låta en rättfärdig telning växa upp åt David. Han skall skaffa rätt och rättfärdighetjorden.

16 I de dagarna skall Juda varda frälst och Jerusalem bo i trygghet; och man skall kalla det så: HERREN vår rättfärdighet.

17 Ty så säger HERREN: Aldrig skall den tid komma, då icke en avkomling av David sitterIsraels hus' tron,

18 aldrig den tid då icke en avkomling av de levitiska prästerna gör tjänst inför mig och alla dagar bär fram brännoffer och förbränner spisoffer och anställer slaktoffer.

19 Och HERRENS ord kom till Jeremia; han sade:

20 säger HERREN: Först när I gören om intet mitt förbund med dagen och mitt förbund med natten, så att det icke bliver dag och natt i rätt tid,

21 först då skall mitt förbund med min tjänare David bliva om intet, så att icke längre en avkomling av honom sitter såsom konung på hans tron, och först då mitt förbund med de levitiska prästerna, som göra tjänst åt mig.

22 Lika oräknelig som himmelens härskara är, och lika otalig som sanden är i havet, lika talrik skall jag låta min tjänare Davids säd bliva och lika många leviterna, som göra tjänst åt mig.

23 Och HERRENS ord kom till Jeremia; han sade:

24 Har du icke märkt huru detta folk talar och säger: »De båda släkter som HERREN utvalde, dem har han förkastat»? Och så säga de föraktligt om mitt folk att det icke mer synes dem vara ett folk.

25 Men så säger HERREN: Om mitt förbund med dag och natt icke är beståndande, och om jag icke har stadgat en fast ordning för himmel och jord,

26 allenast då skall jag förkasta Jakobs och Davids, min tjänares, säd, så att jag icke mer av hans säd tager dem som skola råda över Abrahams, Isaks och Jakobs säd. Ty jag skall åter upprätta dem och förbarma mig över dem.

   

Ze Swedenborgových děl

 

Apocalypse Revealed # 364

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 962  
  

364. To number in the spiritual sense means, symbolically, to know the character of something, because a number in the Word does not symbolically mean the number, but the character of a thing (no. 10). Consequently the reference here to "a great multitude, which no one could number," means in the natural sense, literally, that there was such an immense multitude, but in the spiritual sense that no one but the Lord alone knows their character. For the Lord's heaven consists of countless societies - societies distinguished according to the varieties of their affections in general, and likewise of all the inhabitants in each society in particular. The Lord alone knows the character of everyone's affection and arranges all people in an order in accordance with it.

To know this character is what angels mean by numbering, and likewise what is meant in the Word in the following places, as when Belshazzar drank wine from vessels of the temple in Jerusalem, and the writing appeared on the wall, saying,

You have been numbered. You have been numbered. (Daniel 5:2, 3, 5, 25)

...I shall go to the gates of hell; I have been numbered... (Isaiah 38:10)

A tumultuous noise of the kingdoms...! Jehovah of hosts is numbering the army for war. (Isaiah 13:4)

...see who has created these things, who has brought out by number their host. (Isaiah 40:26)

(Jehovah who) numbers the host of the stars... (Psalms 147:4)

...the flocks shall again pass under the hands of him who numbers them. (Jeremiah 33:13)

...my steps are numbered. (Job 14:16)

The houses and towers of Zion and Jerusalem were numbered (Isaiah 22:9-10; 33:18-19, Psalms 48:11-13). Numbering stands for knowing the character of.

From the symbolic meaning of numbers and numbering, it can be seen why David was faced with punishment for numbering the people, the tribes of Israel, and why he said to the prophet Gad, "I have sinned greatly in what I have done" (2 Samuel 24). Moreover, why, when Moses numbered the people and all its tribes, the command was given for each man to "give a ransom for his soul to Jehovah when they were numbered, that that there might be no plague among them when they were numbered" (Exodus 30:12). The reason was that numbering symbolized knowing the character of the people in respect to their spiritual state, thus in respect to the state of the church, meant by the twelve tribes of Israel, which only the Lord knew.

  
/ 962  
  

Many thanks to the General Church of the New Jerusalem, and to Rev. N.B. Rogers, translator, for the permission to use this translation.