Bible

 

1 Mosebok 8

Studie

   

1 Då tänkte GudNoa och på alla de vilda djur och alla de boskapsdjur som voro med honom i arken. Och Gud lät en vind gå fram över jorden, så att vattnet sjönk undan;

2 och djupets källor och himmelens fönster tillslötos, och regnet från himmelen upphörde.

3 Och vattnet vek bort ifrån jorden mer och mer; efter hundra femtio dagar begynte vattnet avtaga.

4 Och i sjunde månaden, på sjuttonde dagen i månaden, stannade arken på Ararats berg.

5 Och vattnet avtog mer och mer intill tionde månaden. I tionde månaden, på första dagen i månaden, blevo bergstopparna synliga.

6 Och efter fyrtio dagar öppnade Noa fönstret som han hade gjort på arken,

7 och lät en korp flyga ut; denne flög fram och åter, till dess vattnet hade torkat bort ifrån jorden.

8 Sedan lät han en duva flyga ut, för att få se om vattnet hade sjunkit undan från marken.

9 Men duvan fann ingen plats där hon kunde vila sin fot, utan kom tillbaka till honom i arken, ty vatten betäckte hela jorden. Då räckte han ut sin hand och tog henne in till sig i arken.

10 Sedan väntade han ännu ytterligare sju dagar och lät så duvan än en gång flyga ut ur arken.

11 Och duvan kom till honom mot aftonen, och se, då hade hon ett friskt olivlöv i sin näbb. Då förstod Noa att vattnet hade sjunkit undan från jorden.

12 Men han väntade ännu ytterligare sju dagar och lät så duvan åter flyga ut; då kom hon icke mer tillbaka till honom.

13 I det sexhundraförsta året, i första månaden, på första dagen i månaden, hade vattnet sinat bort ifrån jorden. Då tog Noa av taket på arken och såg nu att marken var fri ifrån vatten.

14 Och i andra månaden, på tjugusjunde dagen i månaden, var jorden alldeles torr.

15 talade Gud till Noa och sade:

16 »Gå ut ur arken med din hustru och dina söner och dina söners hustrur.

17 Alla djur som du har hos dig, vad slags kött det vara må, både fåglar och fyrfotadjur och alla kräldjur som röra sig på jorden, skall du låta gå ut med dig, för att de må växa till på jorden och vara fruktsamma och föröka sig på jorden

18 Så gick då Noa ut med sina söner och sin hustru och sina söners hustrur.

19 Och alla fyrfotadjur, alla kräldjur och alla fåglar, alla slags djur som röra sig på jorden, gingo ut ur arken, efter sina släkten.

20 Och Noa byggde ett altare åt HERREN och tog av alla rena fyrfotadjur och av alla rena fåglar och offrade brännoffer på altaret.

21 När HERREN kände den välbehagliga lukten, sade han vid sig själv: »Jag skall härefter icke mer förbanna marken för människans skull, eftersom ju människans hjärtas uppsåt är ont allt ifrån ungdomen. Och jag skall härefter icke mer dräpa allt levande, såsom jag nu har gjort.

22 Så länge jorden består, skola härefter sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra.»

   

Ze Swedenborgových děl

 

Arcana Coelestia # 895

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 10837  
  

895. The waters were dried up from off the earth. That this signifies that falsities did not then appear, is evident from what has been said. Specifically it signifies that falsities have been separated from the things of the will of the man of this church. The “earth” here signifies man’s will, which is nothing but cupidity; wherefore it is said that “the waters were dried up from off the earth.” His “ground” as said above, is in his intellectual part, in which truths are sown-never in his will part, which in the spiritual man is separate from the intellectual; wherefore it is said afterwards in this verse that the face of the “ground” was dried. With the man of the Most Ancient Church there was ground in his will, in which the Lord sowed goods, and then from the goods the man could know and perceive truth, or from love could have faith; but if this method were followed now, man could not but perish eternally, for his will is wholly corrupted. How the case is with this sowing in man’s will part, or-as is the case now-in his intellectual part, is evident from considering that revelations were made to the man of the Most Ancient Church by means of which he from his infancy was initiated into a perception of goods and truths, but as those revelations were sown in his will part, he without new instruction perceived innumerable things, so that from one general principle he knew from the Lord the particulars and the singulars which now men have to learn and so know, and yet after all they can know scarcely a thousandth part of them. For the man of the spiritual church knows nothing but what he learns, and what he knows in this way he retains and believes to be true. Indeed even if he learns what is false, and this is impressed on his mind as true, he believes it, because he has no other perception than that it is so, for so is he persuaded. Those who have conscience have from conscience a certain dictate, but no other than that a thing is true because they have so heard and learned. This is what forms their conscience, as is evident from those who have a conscience of what is false.

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Foundation for the permission to use this translation.