Bible

 

1 Mosebok 49

Studie

   

1 Och Jakob kallade sina söner till sig och sade: Församlen eder, på det att jag må förkunna eder vad som skall hända eder i kommande dagar:

2 Kommen tillhopa och hören, I Jakobs söner; hören på eder fader Israel.

3 Ruben, min förstfödde är du, min kraft och min styrkas förstling, främst i myndighet och främst i makt.

4 Du sjuder över såsom vatten, du skall icke bliva den främste, ty du besteg din faders läger; då gjorde du vad skändligt var. Ja, min bädd besteg han!

5 Simeon och Levi äro bröder; deras vapen äro våldets verktyg.

6 Min själ inlåte sig ej i deras råd, min ära tage ingen del i deras samkväm; ty i sin vrede dräpte de män, och i sitt överdåd stympade de oxar.

7 Förbannad vare deras vrede, som är så våldsam, och deras grymhet, som är så hård! Jag skall förströ dem i Jakob, jag skall förskingra dem i Israel.

8 Dig, Juda, dig skola dina bröder prisa ; din hand skall vara på dina fienders nacke, för dig skola din faders söner buga sig.

9 Ett ungt lejon är Juda; från rivet byte har du dragit ditupp, min son. Han har lagt sig ned, han vilar såsom ett lejon, såsom en lejoninna -- vem vågar oroa honom?

10 Spiran skall icke vika ifrån Juda, icke härskarstaven ifrån hans fötter, till dess han kommer till Silo och folken bliva honom hörsamma.

11 Han binder vid vinträdet sin åsna, vid ädla rankan sin åsninnas fåle. Han tvår sina kläder i vin, sin mantel i druvors blod.

12 Hans ögon äro dunkla av vin och hans tänder vita av mjölk.

13 Sebulon skall bo vid havets strand, vid stranden, där skeppen ligga; sin sida skall han vända mot Sidon.

14 Isaskar är en stark åsna, som ligger i ro i sin inhägnad.

15 Och han såg att viloplatsen var god, och att landet var ljuvligt; då böjde han sin rygg under bördor och blev en arbetspliktig tjänare.

16 Dan skall skaffa rätt åt sitt folk, han såväl som någon av Israels stammar.

17 Dan skall vara en ormvägen, en huggorm på stigen, en som biter hästen i foten, så att ryttaren faller baklänges av.

18 HERRE, jag bidar efter din frälsning!

19 Gad skall trängas av skaror , men själv skall han tränga dem på hälarna.

20 Från Aser kommer fetma, honom till mat; konungsliga läckerheter har han att giva.

21 Naftali är en snabb hind; han har sköna ord att giva.

22 Ett ungt fruktträd är Josef, ett ungt fruktträd vid källan; dess grenar nå upp över muren.

23 Bågskyttar oroa honom, de skjuta på honom och ansätta honom;

24 dock förbliver hans båge fast, och hans händer och armar spänstiga, genom dens händer, som är den Starke i Jakob, genom honom som är herden, Israels klippa,

25 genom din faders Gud -- han skall hjälpa dig. genom den Allsmäktige -- han skall välsigna dig med välsignelser från himmelen därovan, välsignelser från djupet som utbreder sig därnere, välsignelser från bröst och sköte.

26 Din faders välsignelser nå högt, högre än mina förfäders välsignelser, de nå upp till de eviga höjdernas härlighet. De skola komma över Josefs huvud, över dens hjässa, som är en furste bland sina bröder.

27 Benjamin är en glupande ulv; om morgonen förtär han rov, och om aftonen utskiftar han byte.»

28 Alla dessa äro Israels stammar, tolv till antalet, och detta är vad deras fader talade till dem, när han välsignade dem; åt var och en av dem gav han sin särskilda välsignelse.

29 Och han bjöd dem och sade till dem: »Jag skall nu samlas till mitt folk; begraven mig bredvid mina fäder, i grottan på hetiten Efrons åker,

30 i den grotta som ligger på åkern i Makpela, gent emot Mamre, i Kanaans land, den åker som Abraham köpte till egen grav av hetiten Efron,

31 där de hava begravit Abraham och hans hustru Sara, där de ock hava begravit Isak och hans hustru Rebecka, och där jag själv har begravit Lea,

32 på den åkern som jämte grottan där köptes av Hets barn

33 När Jakob hade givit sina söner denna befallning, drog han sina fötter upp i sängen; och han gav upp andan och blev samlad till sina fäder.

   

Ze Swedenborgových děl

 

Arcana Coelestia # 6514

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 10837  
  

6514. 'My father made me swear on oath' means that he has the Church at heart. This is clear from the representation of Israel, to whom 'father' refers here, as the spiritual Church, dealt with in 4286, 6426; and from the meaning of 'making to swear on oath' as placing under an inner obligation, here as having at heart. For one who is under an inner obligation and so is bound by conscience does a thing because he has it at heart. This therefore is what is meant here by 'making to swear on oath'.

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.

Ze Swedenborgových děl

 

Arcana Coelestia # 4551

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 10837  
  

4551. 'And the jewels which were in their ears' means realized in actions. This is clear from the meaning of 'jewels' as symbols representative of obedience, for the reason that by 'the ears' is meant obedience, 2542, 3869, and acts of obedience are realizations in actions; for obeying implies carrying into action. Here the expression 'realized in actions' has reference to the falsities which were to be cast aside. But this matter of the casting aside of falsities, which are realized also in actions - the subject at this point in the internal sense - must be discussed briefly here. Before a person through being regenerated by the Lord arrives at good and is moved by good to do what is true, he possesses very many falsities mixed up with truths. Indeed he is led into regeneration by means of the truths of faith, about which in the first stage of life he has no ideas other than those learned in infancy and childhood. These ideas are formed from external things in the world and from the experiences of the physical senses, and therefore they cannot be anything but illusions and consequently falsities, which are also realized in actions; for what a person believes he puts into practice. It is these falsities that are meant here. They remain with him until he has been regenerated, that is, until good is the source of his actions. Once this is the situation, good - that is, the Lord by means of good - imposes order on the truths which he has learned up to then; and while this is being done the falsities are separated from the truths and taken away.

[2] A person is totally unaware of this happening to him, yet that kind of removal and casting aside of falsities is going on from earliest childhood to the last stage of his life. This activity goes on in everyone, but it does so in a particular manner in one who is being regenerated. In one who is not being regenerated a similar activity is taking place, for when he becomes grown up and he matures in judgement that belongs to that stage in life, he regards his childhood judgements as unintelligent and absurd, thus very far removed from what he now thinks. But the difference between one who is regenerate and one who is not is that the regenerate regards as being remote from his thinking those things which do not accord with the good of faith and charity, whereas the unregenerate regards as being remote from his thinking those which do not accord with the delight he takes in what he loves. The unregenerate therefore, for the most part, regards truths as falsities, and falsities as truths. As regards jewels there were two kinds - those fastened above the nose to the forehead and those fastened to the ears. Those fastened above the nose to the forehead were symbols representative of good and were called nose-jewels, dealt with in 3103, whereas those fastened to the ears were symbols representative of obedience and are ear-jewels. But in the original language the same word is used to describe both nose-jewel and ear-jewel.

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.