Bible

 

1 Mosebok 40

Studie

   

1 En tid härefter hände sig att den egyptiske konungens munskänk och hans bagare försyndade sig mot sin herre, konungen av Egypten.

2 Och Farao blev förtörnad på sina två hovmän, överste munskänken och överste bagaren,

3 och lät sätta dem i förvar i drabanthövitsmannens hus, i samma fängelse där Josef satt fången.

4 Och hövitsmannen för drabanterna anställde Josef hos dem till att betjäna dem; och de sutto där i förvar en tid.

5 Medan nu den egyptiske konungens munskänk och bagare sutto fångna i fängelset, hade de båda under samma natt var sin dröm, vardera med sin särskilda betydelse.

6 Och när Josef om morgonen kom in till dem, fick han se att de voro bedrövade.

7 Då frågade han Faraos hovmän, som med honom sutto i förvar i hans herres hus: »Varför sen I så sorgsna ut i dag

8 De svarade honom: »Vi hava haft en dröm, och ingen finnes, som kan uttyda den.» Josef sade till dem: »Att giva uttydningen är ju Guds sak; förtäljen drömmen för mig.»

9 Då förtäljde överste munskänken sin dröm för Josef och sade till honom: »Jag drömde att ett vinträd stod framför mig;

10 på vinträdet voro tre rankor, och knappt hade det skjutit skott, så slogo dess blommor ut och dess klasar buro mogna druvor.

11 Och jag hade Faraos bägare i min hand, och jag tog druvorna och pressade ut dem i Faraos bägare och gav Farao bägaren i handen.»

12 Då sade Josef till honom: »Detta är uttydningen: de tre rankorna betyda tre dagar;

13 om tre dagar skall Farao upphöja ditt huvud och sätta dig åter på din plats, så att du får giva Farao bägaren i handen likasom förut, då du var hans munskänk.

14 Men tänk på mig, när det går dig väl, så att du gör barmhärtighet med mig och nämner om mig för Farao och skaffar mig ut från detta hus;

15 ty jag är med orätt bortförd från hebréernas land, och icke heller här har jag gjort något varför jag borde sättas i fängelse

16 Då nu överste bagaren såg att Josef hade givit en god uttydning, sade han till honom: »Också jag hade en dröm. Jag tyckte att jag bar tre vetebrödskorgar på mitt huvud.

17 Och i den översta korgen funnos bakverk av alla slag, sådant som Farao plägar äta; men fåglarna åto därav ur korgen på mitt huvud

18 svarade Josef och sade: »Detta är uttydningen: de tre korgarna betyda tre dagar;

19 om tre dagar skall Farao upphöja ditt huvud och taga det av dig; han skall upphänga dig på trä, och fåglarna skola äta ditt kött

20 tredje dagen därefter, då det var Faraos födelsedag, gjorde denne ett gästabud för alla sina tjänare. Då upphöjde han, bland sina tjänare, såväl överste munskänkens huvud som överste bagarens.

21 Han insatte överste munskänken åter i hans ämbete, så att han fick giva Farao bägaren i handen;

22 men överste bagaren lät han upphänga, såsom Josef hade sagt dem i sin uttydning.

23 Men överste munskänken tänkte icke på Josef, utan glömde honom.

   

Ze Swedenborgových děl

 

Arcana Coelestia # 5124

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 10837  
  

5124. Shall Pharaoh lift up thy head. That this signifies what is provided, and therefore what is concluded, is evident from the signification of “lifting up the head,” as being to conclude, and in the supreme sense to provide; for the Divine conclusion, and execution of a thing concluded, is providence. “To lift up the head” was a customary form of passing sentence among the ancients, when the bound, or those in prison were adjudged either to life or to death; when to life, this was expressed by “lifting up the head,” as in the second book of Kings:

Evil-merodach king of Babylon, in the year that he was made king, did lift up the head of Jehoiachin king of Judah out of the prison house, and spake good to him, and set his throne above the thrones of the kings that were with him in Babylon (2 Kings 25:27-28).

So in Jeremiah:

Evil-merodach king of Babylon, in the [first] year of his reign, lifted up the head of Jehoiachin king of Judah, and brought him forth out of the prison house (Jeremiah 52:31).

But when they were adjudged to death, it was expressed by “lifting up the head from off him,” as in what follows concerning the baker: “In yet three days shall Pharaoh lift up thy head from off thee” (verse 19).

[2] This form of sentence had its origin among the ancients who were in representatives, from the representation of those who were bound in prison or in a pit; and as by these were represented those who were in vastation under the lower earth (n. 4728, 4744, 5038), therefore by “lifting up their head” was signified their liberation, for they are then elevated or lifted up out of vastation to the heavenly societies (n. 2699, 2701, 2704). “To be lifted up” or “to be elevated” is to advance toward the interior things; for what is elevated or high is predicated of these (n. 2148, 4210); and because it is toward interior things it is toward heaven, for heaven is in the interior things. This was signified by “lifting up the head.” But by “lifting the head from off” anyone was signified to adjudge him to death, because then those who were above those in the pit, or in vastation, were elevated to heaven, while the others were let down to lower depths. Because of this signification, therefore, this form of sentence was received in the Word. It is hence plain that by “lifting up the head” is signified what is concluded; and because what is concluded is signified, in the supreme sense is signified what is provided; for what the Divine concludes, this it provides.

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Foundation for the permission to use this translation.