Bible

 

1 Mosebok 38

Studie

   

1 Vid den tiden begav sig Juda åstad bort ifrån sina bröder och slöt sig till en man i Adullam, som hette Hira.

2 Där fick Juda se dottern till en kananeisk man som hette Sua, och han tog henne till sig och gick in till henne.

3 Och hon blev havande och födde en son, och han fick namnet Er.

4 Åter blev hon havande och födde en son och gav honom namnet Onan.

5 Och hon födde ännu en son, och åt denne gav hon namnet Sela; och när han föddes, var Juda i Kesib.

6 Och Juda tog åt Er, sin förstfödde, en hustru som hette Tamar.

7 Men Er, Judas förstfödde, misshagade HERREN; därför dödade HERREN honom.

8 Då sade Juda till Onan: »Gå in till din broders hustru, äkta henne i din broders ställe och skaffa avkomma åt din broder

9 Men eftersom Onan visste att avkomman icke skulle bliva hans egen, lät han, när han gick in till sin broders hustru, det spillas på jorden, för att icke giva avkomma åt sin broder.

10 Men det misshagade HERREN att han gjorde så; därför dödade han också honom.

11 Då sade Juda till sin sonhustru Tamar: »Stanna såsom änka i din faders hus, till dess min son Sela bliver fullvuxen.» Han fruktade nämligen att annars också denne skulle , likasom hans bröder. Så gick Tamar bort och stannade i sin faders hus.

12 En lång tid därefter dog Suas dotter, Judas hustru. Och efter sorgetidens slut gick Juda med sin vän adullamiten Hira upp till Timna, för att se efter dem som klippte hans får.

13 När man nu berättade för Tamar att hennes svärfader gick upp till Timna för att klippa sina får,

14 lade hon av sig sina änkekläder och betäckte sig med en slöja och höljde in sig och satte sig vid porten till Enaim på vägen till Timna. Ty hon såg, att fastän Sela var fullvuxen, blev hon likväl icke given åt honom till hustru.

15 Då nu Juda fick se henne, trodde han att hon var en sköka; hon hade ju nämligen sitt ansikte betäckt.

16 Och han vek av till henne, där hon satt vid vägen, och sade: »Kom, låt mig gå in till dig.» Ty han visste icke att det var hans sonhustru. Hon svarade: »Vad vill du giva mig för att få gå in till mig?»

17 Han sade: »Jag vill sända dig en killing ur min hjord.» Hon svarade: »Ja, om du giver mig pant, till dess du sänder den.»

18 Han sade: »Vad skall jag då giva dig i pant?» Hon svarade: »Din signetring, din snodd och staven som du har i din hand.» Då gav han henne detta och gick in till henne, och hon blev havande genom honom.

19 Och hon stod upp och gick därifrån och lade av sin slöja och klädde sig åter i sina änkekläder.

20 Och Juda sände killingen med sin vän adullamiten, för att få igen panten av kvinnan; men denne fann henne icke.

21 Och han frågade folket där på orten och sade: »Var är tempeltärnan, hon som satt i Enaim vid vägen?» De svarade: »Här har ingen tempeltärna varit.»

22 Och han kom tillbaka till Juda och sade: »Jag har icke funnit henne; därtill säger folket på orten att ingen tempeltärna har varit där.»

23 Då sade Juda: »Må hon då behålla det, så att vi icke draga smälek över oss. Jag har nu sänt killingen, men du har icke funnit henne.»

24 Vid pass tre månader därefter blev så berättat för Juda: »Din sonhustru Tamar har bedrivit otukt, och i otukt har hon blivit havandeJuda sade: »Fören ut henne till att brännas.»

25 Men när hon fördes ut, sände hon bud till sin svärfader och lät säga: »Genom en man som är ägare till detta har jag blivit havande.» Och hon lät säga: »Se efter, vem denna signetring, dessa snodder och denna stav tillhöra.»

26 Och Juda kände igen dem och sade: »Hon är i sin rätt mot mig, eftersom jag icke har givit henne åt min son Sela.» Men han kom icke mer vid henne.

27 När hon nu skulle föda, se, då funnos tvillingar i hennes liv.

28 Och i födslostunden stack den ene fram en hand; då tog hjälpkvinnan en röd tråd och band den om hans hand och sade: »Denne kom först fram.»

29 Men när han därefter åter drog sin hand tillbaka, se, då kom hans broder fram; och hon sade: »Varför har du trängt dig fram?» Och han fick namnet Peres .

30 Därefter kom hans broder fram, han som hade den röda tråden om sin hand, och han fick namnet Sera.

   

Ze Swedenborgových děl

 

Arcana Coelestia # 4847

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 10837  
  

4847. Lest he also die, like his brethren. That this signifies fear lest it should perish, namely, the representative of a church that was with the posterity descended from Jacob, and specifically that descended from Jacob through Judah, is evident from the signification of “lest he also die,” as being fear lest it should perish. In regard to this-that the representative of a church which was with the posterity of Jacob would perish if the internal things of a genuine representative church were adjoined to it, the case is as follows. A representative church, such as had existed among the ancients, was to have been instituted with the posterity of Jacob; but that nation was of such a quality that they wished to worship and to adore external things only, and did not wish to know anything at all about internal things; for they were immersed in the cupidities of the love of self and of the world, and thence in falsities. That nation, more than the Gentiles, believed that there were many gods, but that Jehovah was greater than they because He could do greater miracles; and therefore as soon as the miracles ceased, and also when they had become little esteemed because of being frequent and familiar, they straightway turned to other gods, as is very evident from the historic and prophetic parts of the Word.

[2] Because that nation was of such a quality, a representative church such as had existed among the ancients could not be instituted with them, but only the representative of a church; and it was provided by the Lord that some communication with heaven might thereby be effected; for what is representative is possible with the evil, because it regards not the person, but the thing. From this it is plain that insofar as they were concerned their worship was merely idolatrous (n. 4825), although the representatives contained within them holy Divine things. With such idolatrous worship, what is internal could not be conjoined, for if what is internal had been conjoined, that is, if they had acknowledged internal things, they would have profaned holy things; for if a holy internal is conjoined with an idolatrous external it becomes profane. It is for this reason that internal things were not disclosed to that nation, and that if they had been disclosed it would have perished.

[3] That that nation could not receive and acknowledge internal things, however much they might have been revealed to them, is very plain from what they are at this day; for they now know internal things, because they live among Christians; but still they reject and also scoff at them. Even the most of those who have been converted do the same at heart. Thus it is evident that a church representative of spiritual and celestial things was not with that nation, but only the representative of a church, that is, the external without the internal, which in itself is idolatrous. From these things it may also be seen how erroneously those Christians think who believe that at the end of the church the Jewish nation will be converted, and be chosen in preference to Christians; and still more those who believe that the Messiah, or the Lord, will then appear to them and by a great prophet and great miracles bring them back into the land of Canaan. But into these errors those fall who by “Judah,” “Israel,” and the “land of Canaan,” in the prophetic parts of the Word, understand simply Judah, Israel, and the land of Canaan; and who thus believe only the literal sense, and care not for any internal sense.

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Foundation for the permission to use this translation.