Bible

 

1 Mosebok 33

Studie

   

1 Och Jakob lyfte upp sina ögon och fick se Esau komma med fyra hundra man. Då fördelade han sina barn på Lea och Rakel och de båda tjänstekvinnorna.

2 Och han lät tjänstekvinnorna med deras barn gå främst, Lea med hennes barn därnäst, och Rakel med Josef sist.

3 Och själv gick han framför dem och bugade sig sju gånger ned till jorden, till dess han kom fram till sin broder.

4 Men Esau skyndade emot honom och tog honom i famn och föll honom om halsen och kysste honom; och de gräto.

5 Och när han lyfte upp sina ögon och fick se kvinnorna och barnen, sade han: »Vilka äro dessa som du har med dig?» Han svarade: »Det är barnen som Gud har beskärt din tjänare

6 Och tjänstekvinnorna gingo fram med sina barn och bugade sig.

7 Därefter gick ock Lea fram med sina barn, och de bugade sig. Slutligen gingo Josef och Rakel fram och bugade sig.

8 Sedan frågade han: »Vad ville du med hela den skara som jag mötte?» Han svarade: »Jag ville finna nåd för min herres ögon

9 Men Esau sade: »Jag har nog; behåll du vad du har, min broder

10 Jakob svarade: »Ack nej; om jag har funnit nåd för dina ögon, så tag emot skänkerna av mig, eftersom jag har fått se ditt ansikte, likasom såge jag ett gudaväsens ansikte, då du nu så gunstigt har tagit emot mig.

11 Tag hälsningsskänkerna som jag har skickat emot dig; ty Gud har varit mig nådig, och jag har allt fullt upp.» Och han bad honom så enträget, att han tog emot dem.

12 Och Esau sade: »Låt oss bryta upp och draga vidare; jag vill gå framför dig.»

13 Men han svarade honom: »Min herre ser själv att barnen äro späda, och att jag har med mig får och kor som giva di; driver man dessa för starkt en enda dag, så dör hela hjorden.

14 Må därför min herre draga åstad före sin tjänare, så vill jag komma efter i sakta mak, i den mån boskapen, som drives framför mig, och barnen orka följa med, till dess jag kommer till min herre i Seir

15 Då sade Esau: »Så vill jag åtminstone lämna kvar hos dig en del av mitt folk.» Men han svarade: »Varför så? Må jag allenast finna nåd för min herres ögon

16 Så vände Esau om, samma dag, och tog vägen till Seir.

17 Men Jakob bröt upp och drog till Suckot och byggde sig där ett hus. Och åt sin boskap gjorde han lövhyddor ; därav fick platsen namnet Suckot.

18 Och Jakob kom på sin färd ifrån Paddan-Aram välbehållen till Sikems stad i Kanaans land och slog upp sitt läger utanför staden.

19 Och det jordstycke där han hade slagit upp sitt tält köpte han av Hamors, Sikems faders, barn för hundra kesitor.

20 Och han reste där ett altare och kallade det El-Elohe-Israel .

   

Ze Swedenborgových děl

 

Arcana Caelestia # 2157

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 10837  
  

2157. Att orden ’om jag nu funnit nåd i dina ögon’ betecknar den vördnadsfulla aktning som blev ett utmärkande drag i Herrens tillstånd, när Han lade märke till denna förnimmelse, är uppenbart av den känsla av ödmjukhet som ligger i själva dessa ord och också i de som omedelbart följer: ’Så gå då, jag ber, ifrån ovan inte förbi din tjänare’, som också antyder ett tillstånd av ödmjukhet. Inom varje enskild del av Ordet finns såväl känsla som sakförhållande. De himmelska änglarna förnimmer Ordet sådant det är i den invärtes meningen med hänsyn till känslan, men de andliga änglarna sådant det är i den invärtes meningen med hänsyn till sakförhållandet där. De som förnimmer Ordet i den invärtes meningen med hänsyn till känslan fäster ingen uppmärksamhet vid orden, som är uttryck för sakförhållandet, utan bildar sig föreställningar på grund av känslan och de detaljer i denna som ordningsenligt följer på varandra, och detta med oändlig variation. När de exempelvis som här möter orden: ’Om jag funnit nåd i dina ögon, så gå då, jag ber, ifrån ovan inte förbi din tjänare’, förnimmer de Herrens ödmjukelsetillstånd i det Mänskliga, men då blott den känsla som framkallar ödmjukhet. Av denna känsla bildar de sig så med en variationsrikedom som är obeskrivlig himmelska föreställningar, som knappast kan kallas föreställningar. Snarare bör de kallas likaså många ’ljus’, frambringade av känslor och förnimmelser, som följer den ena på den andra i oavbruten följd i överensstämmelse med det flöde av känslor som strömmar genom de sakförhållanden som förekommer i Ordet när det läses.

[2] Av det sagda kan man inse att de himmelska änglarnas förnimmelse, tanke och tal är outsägligare och långt rikare än de andliga änglarnas förnimmelse, tanke och tal, eftersom de senare begränsas till sakförhållandet, allt efter ordningsföljden av de uttryck som förekommer. (Att de himmelska änglarnas tal är så beskaffat, se del 1, i nr 1647.) Detta förklarar varför dessa ord: ’Om jag nu funnit nåd i dina ögon’ i den himmelska meningen betecknar det vördnadsfulla i Herrens tillstånd, när Han märkte denna förnimmelse. ’Att finna nåd i dina ögon’ var för övrigt ett vanligt talesätt vid allt slags betygande av aktning, något som framgår av Labans aktningsfulla yttrande till Jakob:

Laban sade till honom: Om jag har funnit nåd i dina ögon. 1 Mosebok 30:27.

Och av Jakobs till Esau:

Jakob sade: Nej, jag ber, om jag funnit nåd i dina ögon. 1 Mosebok 33:10.

Liknande exempel förekommer på andra ställen i Ordet.

  
/ 10837