Bible

 

1 Mosebok 26

Studie

   

1 Men en hungersnöd uppstod i landet, en ny hungersnöd, efter den som hade varit förut, i Abrahams tid. Då begav sig Isak till Abimelek, filistéernas konung, i Gerar.

2 Och HERREN uppenbarade sig för honom och sade: »Drag icke ned till Egypten; bo kvar i det land som jag skall säga dig.

3 Stanna såsom främling här i landet; jag skall vara med dig och välsigna dig, ty åt dig och din säd skall jag giva alla dessa länder, och skall hålla den ed som jag har svurit din fader Abraham.

4 Jag skall göra din säd talrik såsom stjärnorna på himmelen, och jag skall giva åt din säd alla dessa länder; och i din säd skola alla folk på jorden välsigna sig,

5 därför att Abraham har lyssnat till mina ord och hållit vad jag har bjudit honom hålla, mina bud, mina stadgar och mina lagar

6 Så stannade Isak kvar i Gerar.

7 Och när männen på orten frågade honom om hans hustru, sade han: »Hon är min syster.» Han fruktade nämligen för att säga att hon var hans hustru, ty han tänkte: »Männen här på orten kunde då dräpa mig för Rebeckas skull, eftersom hon är så fager att skåda.»

8 Men när han hade varit där en längre tid, hände sig en gång, då Abimelek, filistéernas konung, blickade ut genom fönstret, att han fick se Isak kärligt skämta med sin hustru Rebecka.

9 Då kallade Abimelek Isak till sig och sade: »Hon är ju din hustru; huru har du då kunnat säga: 'Hon är min syster'?» Isak svarade honom: »Jag fruktade att jag annars skulle bliva dödad för hennes skull.»

10 Då sade Abimelek: »Vad har du gjort mot oss! Huru lätt kunde det icke hava skett att någon av folket hade lägrat din hustru? Och så hade du dragit skuld över oss

11 Sedan bjöd Abimelek allt folket och sade: »Den som kommer vid denne man eller vid hans hustru, han skall straffas med döden.»

12 Och Isak sådde där i landet och fick det året hundrafalt, ty HERREN välsignade honom.

13 Och han blev en mäktig man; hans makt blev större och större, så att han till slut var mycket mäktig.

14 Han ägde så många får och fäkreatur och så många tjänare, att filistéerna begynte avundas honom.

15 Och alla de brunnar som hans faders tjänare hade grävt i hans fader Abrahams tid, dem hade filistéerna kastat igen och fyllt med grus.

16 Och Abimelek sade till Isak: »Drag bort ifrån oss; ty du har blivit oss alltför mäktig.»

17 Då drog Isak bort därifrån och slog upp sitt läger i Gerars dal och bodde där.

18 Och Isak lät åter gräva ut de vattenbrunnar som hade blivit grävda i hans fader Abrahams tid, men som filistéerna efter Abrahams död hade kastat igen; och han gav dem åter de namn som hans fader hade givit dem.

19 Och Isaks tjänare grävde i dalen och funno där en brunn med rinnande vatten.

20 Men herdarna i Gerar begynte tvista med Isaks herdar och sade: »Vattnet är vårt.» Då gav han den brunnen namnet Esek , eftersom de hade kivat med honom.

21 Därefter grävde de en annan brunn, men om den kommo de ock i tvist; då gav han den namnet Sitna .

22 Sedan begav han sig därifrån till en annan plats och grävde åter en brunn; om den tvistade de icke. Därför gav han denna namnet Rehobot , i det han sade: »Nu har ju HERREN givit oss utrymme, så att vi kunna föröka oss i landet

23 Sedan drog han därifrån upp till Beer-Seba.

24 Och HERREN uppenbarade sig för honom den natten och sade: »Jag är Abrahams, din faders, Gud. Frukta icke, ty jag är med dig, och jag skall välsigna dig och göra din säd talrik, för min tjänare Abrahams skull.»

25 byggde han där ett altare och åkallade HERRENS namn och slog där upp sitt tält. Och Isaks tjänare grävde där en brunn.

26 Och Abimelek begav sig till honom från Gerar med Ahussat, sin vän, och Pikol, sin härhövitsman.

27 Men Isak sade till dem: »Varför kommen I till mig, I som haten mig och haven drivit mig ifrån eder?»

28 De svarade: »Vi hava tydligt sett att HERREN är med dig; därför tänkte vi: 'Låt oss giva varandra en ed, vi och du, så att vi sluta ett förbund med dig,

29 att du icke skall göra oss något ont, likasom vi å vår sida icke hava kommit vid dig, och likasom vi icke hava gjort dig annat än gott och hava låtit dig fara i frid.' Du är nu HERRENS välsignade.»

30 Då gjorde han ett gästabud för dem, och de åto och drucko.

31 Bittida följande morgon svuro de varandra eden; sedan lät Isak dem gå, och de foro ifrån honom i frid.

32 Samma dag kommo Isaks tjänare och berättade för honom om den brunn som de hade grävt och sade till honom: »Vi hava funnit vatten

33 Och han kallade den Sibea. Därav heter staden Beer-Seba ännu i dag.

34 När Esau var fyrtio år gammal, tog han till hustrur Judit, dotter till hetiten Beeri, och Basemat, dotter till hetiten Elon.

35 Men dessa blevo en hjärtesorg för Isak och Rebecka.

   

Ze Swedenborgových děl

 

Arcana Coelestia # 2723

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 10837  
  

2723. But in regard to Beersheba—“Beersheba” signifies the state and quality of the doctrine, namely, that it is Divine and it is that to which what is of human reason is adjoined-as is evident from the series of things treated of from verse 22 this verse (see n. 2613, 2614); and also from the signification of the word itself in the original language, which is “the well of the oath,” and “of seven.” That a “well” is the doctrine of faith may be seen above (n. 2702, 2720); that an “oath” is conjunction (n. 2720); and that a “covenant made by an oath,” has the same meaning (n. 1996, 2003, 2021, 2037); and that “seven” denotes what is holy and thus Divine (n. 395, 433, 716, 881); from all which it is evident that “Beersheba” signifies doctrine which is in itself Divine together with things of human reason or appearances adjoined.

[2] That the name Beersheba comes from all this is manifest from Abraham’s words:

Because these seven ewe lambs shalt thou take from my hand, that it may be a witness unto me that I have digged this well; therefore he called that place Beersheba, because there they sware both of them; and they struck a covenant in Beersheba (Genesis 21:30-32).

In like manner from Isaac’s words in chapter 26:

It came to pass on that day that Isaac’s servants came and told him concerning the well which they had digged, and said unto him, We have found water; and he called it Shibah (an “oath” and “seven”); therefore the name of the city is Beersheba unto this day (Genesis 26:32-33).

There also wells are spoken of about which there was contention with Abimelech, and a covenant with him is treated of; and by “Beersheba” are signified the things of human reason again adjoined to the doctrine of faith; and because they are again adjoined, and the doctrine thus became adapted to human comprehension, it is called a “city” (that a “city” signifies doctrine in its complex may be seen above, n. 402, 2268, 2450, 2451). Moreover Beersheba is mentioned with a similar signification as to the internal sense in other places (Genesis 22:19; 26:22-23; 28:10; 46:1, 5; Josh. 15:28; 19:1-2; 1 Samuel 8:2; 1 Kings 19:3; and also in the opposite sense, Amos 5:5; 8:13-14).

[3] The extension of the celestial and spiritual things belonging to doctrine is signified in the internal sense, where the extent of the land of Canaan is described by the expression “from Dan even to Beersheba;” for by the land of Canaan is signified the Lord’s kingdom, and also His church, consequently the celestial and spiritual things of doctrine; as in the book of Judges:

All the sons of Israel went out, and the congregation was assembled as one man from Dan even to Beersheba (Judg. 20:1).

In the book of Samuel:

All Israel from Dan even to Beersheba (1 Samuel 3:20).

And again:

To transfer the kingdom from the house of Saul, and to set up the throne of David over Israel and over Judah, from Dan even to Beersheba (2 Samuel 3:10).

And again:

Hushai said to Absalom, Let all Israel be gathered together, from Dan even unto Beersheba (2 Samuel 17:11).

And again:

David told Joab to go through all the tribes of Israel from Dan even to Beersheba (2 Samuel 24:2, 7).

And again:

There died of the people from Dan even to Beersheba seventy thousand men (2 Samuel 24:15).

In the book of Kings:

Judah dwelt under his vine and under his fig-tree, from Dan even to Beersheba, all the days of Solomon (1 Kings 4:25).

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Foundation for the permission to use this translation.