2863. Att orden ’se, Milka har också fött söner åt Nahor, din broder’ avser dem utom Kyrkan som lever i broderlig endräkt på grund av det goda står också klart av det som redan anförts om Milka och Nahor i nr 1363, 1369, 1370. Ty Tera hade tre söner, Abraham, Nahor och Haran, som dyrkade andra gudar, se nr 1356. Milka var Harans dotter, som blev Nahors hustru, nr 1369. Och Haran dog i kaldeiska Ur ’i närvaro av /sin fader/ Tera’, nr 1365–1368. Av dessa ställen framgår det vad som förstås med ’Milka och Nahor’, nämligen med ’Milka’ det sanna, så som det existerade hos dessa hedniska folkslag, och med ’Nahor’ det goda hos dem. Förekomsten av sanningar hos dessa folkslag är uppenbar från många synpunkter sett, ty det är bekant att vishet och förståndighet i forna tider fanns hos dem, såsom deras erkännande av en Gud och de skrifter om Honom som var klädda i helig dräkt. De erkände också själens odödlighet och ett liv efter döden, såsom ock de godas lycksalighet och de ondas olycksalighet.

[2] Dessutom hade de som lag haft de tio budordens föreskrifter, det vill säga buden att man bör dyrka Gud, att föräldrar bör hedras, att inte mörda, stjäla eller begå äktenskapsbrott och att inte ha begär till det som tillhör andra. Inte heller var de nöjda med att vara så beskaffade bara i utvärtes avseende, utan ville även vara sådana till det invärtes. Det förhåller sig på samma sätt i dag, i det att de mera sedliga hedningarna från alla delar av världen stundom talar om sådana ämnen bättre än de kristna. Inte heller talar de bara därom, utan de lever också därefter.

[3] Dessa och många andra sanningar finns hos hedningarna och förbinder sig med det goda som kommer till dem ifrån Herren. Och genom förbindelsen av detta sanna och goda är hedningarna i ett tillstånd att ta emot ännu flera sanningar, eftersom det ena sanna känns vid det andra. Sanningar länkar sig samman utan svårighet, därför att de alla är sinsemellan förbundna och besläktade. Detta medför att de som i världen begåvats med det goda i det andra livet utan svårighet tar emot sanningarna i tron. Falskhet av olika slag sluter sig hos dem inte tillsammans med det goda, utan fogar sig endast vid det, dock på ett sådant sätt att de kan skiljas av från det. Allt som är förbundet förblir, medan allt som blott fogats vid skiljs ifrån. Det skiljs ifrån på samma gång som människorna får lära sig och tillägnar sig sanningarna i tron. Varje sanning i tron avlägsnar och skiljer ifrån det som är falskt, tills människan slutligen avskyr och flyr det. Av detta är uppenbart vad som förstås med sönerna, som Milka födde åt Nahor, Abrahams broder, nämligen dem utom Kyrkan som lever i broderlig endräkt i kraft av det goda.