2813. Att med orden ’han band Isak sin son’ menas att tillståndet i det Gudomliga förnuftiga som sålunda skulle komma att undergå de yttersta graderna av frestelse vad avsåg det sanna kan inses av det som betecknas med ’att binda’ och även med ’Isak, sin son’ – med ’att binda’ avses att anta ett tillstånd att undergå de yttersta graderna av frestelse, något som torde vara uppenbart av att den som är i frestelse inte är annat än bunden och fängslad, samt av det som förstås med ’Isak sin son’ som är Herrens Gudomliga Förnuftiga, här med avseende på det sanna, se nr 2802, 2803. Hela den äkta förnuftsdelen av sinnet består av gott och sant. Herrens Gudomliga Förnuftiga med avseende på det goda kunde inte lida och inte heller undergå frestelser, ty ingen genius eller ande, som initierar frestelser, kan närma sig det Gudomliga goda, eftersom detta är höjt över varje deras försök att fresta. Men i och med att det Gudomliga sanna klavbundits så kunde det frestas, ty illusioner, och än mer falskhet av olika slag, är vad som försvagar det och så frestar det. Om det Gudomliga sanna kan man visserligen göra sig någon föreställning, men om det Gudomliga goda inga andra än de som har förnimmelse och är himmelska änglar. Det var det Gudomliga sanna som man inte längre erkände vid tiden för Herrens Ankomst i världen, och det var därför på grundval av det Gudomliga sanna som Herren undergick och uthärdade frestelser. Det Gudomliga sanna i Herren är det som kallas Människosonen, medan det Gudomliga goda i Honom kallas Guds Son. Om Människosonen säger Herren ofta att Han skulle lida, men aldrig om Guds Son. Att Han säger det om Människosonen, eller om det Gudomliga sanna, är tydligt hos Matteus:
Se, vi går nu upp till Jerusalem. Människosonen skall utlämnas åt översteprästerna och de skriftlärde, och de skall döma Honom och överlämna Honom åt hedningarna till att håna och gissla Honom, och till att korsfästa Honom. Matteus 20:18-19.
I samma evangelium:
Jesus sade till lärjungarna: Se, nu är stunden här, och Människosonen skall överlämnas i syndarnas händer. Matteus 26:45.
Hos Markus:
Jesus började undervisa dem om att Människosonen måste lida mycket och bli förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och bli dödad, men uppstå efter tre dagar. Markus 8:31.
I samma evangelium:
Det står skrivet om Människosonen att Han skall lida mycket och bli föraktad. Och Människosonen skall utlämnas i händerna på människor som skall döda Honom. Men när Han blivit dödad, skall Han uppstå på den tredje dagen. Markus 9:12, 31.
I samma evangelium:
Se, vi går nu upp till Jerusalem. Människosonen skall utlämnas åt översteprästerna och de skriftlärda, och de skall döma Honom till döden och utlämna Honom åt hedningarna, som skall göra narr av Honom och spotta på Honom, prygla Honom och döda Honom, och efter tre dagar skall Han uppstå. Markus 10:33-34.
I samma evangelium:
Stunden är inne. Se, Människosonen skall överlämnas i syndarnas händer. Markus 14:41.
Hos Lukas:
Människosonen måste lida mycket och bli förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och bli dödad, och uppstå på tredje dagen. Lukas 9:22, 44.
I samma evangelium:
Vi går upp till Jerusalem, och allt som profeterna har skrivit om Människosonen skall gå i uppfyllelse. Han skall bli utlämnad åt hedningarna, de skall håna och skymfa Honom och spotta på Honom. Och de skall prygla Honom och döda Honom, men på tredje dagen skall Han uppstå. Lukas 18:31–33.
I samma evangelium:
Ängeln sade till kvinnorna: Kom ihåg vad Han sade till er, medan Han ännu var i Galileen: att Människosonen måste överlämnas i syndiga människors händer och korsfästas, och uppstå på tredje dagen. Lukas 24:6-7.
[2] På alla dessa ställen förstås med ’Människosonen’ Herren med hänsyn till det Gudomliga sanna – det vill säga med hänsyn till Ordet i dess invärtes mening – vilket av översteprästerna och de skriftlärda skulle komma att förkastas, skymfas, gisslas, bespottas och korsfästas. Detta framgår tydligt av att judarna fattade allt utan undantag i Ordet bokstavligt och tillämpade det på sig och tillägnade sig det och alls inte önskade veta något om Ordets andliga mening och om himmelriket. De trodde, så som de gör ännu i dag, att Messias skulle komma för att upphöja deras rike över alla riken på jorden. Detta ger vid handen att det var det Gudomliga sanna som förkastades, skymfades, gisslades och korsfästes av dem. Vare sig man talar om det Gudomliga sanna eller om Herren i egenskap av det Gudomliga sanna, så är det detsamma, ty Herren är själva det Sanna, alldeles som Han är själva Ordet, nr 2011, 2016, 2533 (slutet).
[3] Att Herren uppstod på tredje dagen innebär också att det Gudomliga sanna, eller Ordet med avseende på dess invärtes mening – såsom det var förstått i den Forngamla kyrkan – åter skall få liv vid tidevarvets fulländning, som också är ’den tredje dagen’, nr 1825, 2788. Och det är därför som det heter att Människosonen, det vill säga det Gudomliga sanna, då skall synas, Matteus 24:30, 37, 39, 44; Markus 13:26; Lukas 17:22, 24–26, 30; 21:27, 36.
[4] Att Människosonen är Herren i egenskap av det Gudomliga sanna är uppenbart av redan anförda ställen, och dessutom av följande.
Hos Matteus:
Den som sår den goda säden är Människosonen, åkern är världen. Vid tidevarvets slut skall Människosonen sända ut Sina änglar, och de skall rensa ut allt anstötligt ur Hans rike. Matteus 13:37, 41-42.
Med ’god säd’ menas här det sanna, med ’världen’ människorna, med ’han som sår den’ Människosonen och med ’allt anstötligt’ falskhet av olika slag.
Hos Johannes:
Folket sade: Vi har hört av Lagen att Kristus förblir i evighet. Hur kan du då säga: Människosonen måste upphöjas? Vem är denne Människoson? Jesus svarade dem: Ännu en kort tid är Ljuset bland er. Vandra medan ni har Ljuset, så att mörkret inte övervinner er, ty den som vandrar i mörkret vet inte var han går. Så länge som ni har Ljuset, tro på Ljuset, så att ni blir Ljusets söner. Johan 12:34, 36.
När folket här frågar: ’Vem är Människosonen?’, så svarar Jesus med att tala om Ljuset, som är det sanna, och säger att Han Själv är Ljuset eller det Sanna som de skulle tro på. Beträffande Ljuset som kommer från Herren och som är det Gudomliga Sanna, se nr 1053, 1521, 1529–1531, 1619–1632.
[5] Men detta att Guds Son, eller Herren i egenskap av det Goda i Sitt Gudomliga mänskliga, inte kunde frestas, är – som ovan framhållits – uppenbart också av Herrens svar till frestaren, hos evangelisterna:
Frestaren sade: Om Du är Guds Son, så kasta Dig ner härifrån. Det står ju skrivet: Han skall ge Sina änglar befallning om Dig, så att Du inte stöter Din fot mot någon sten. Jesus sade till honom: Det står också skrivet: Du skall inte fresta Herren, Din Gud. Matteus 4:6-7; Lukas 4:9–12.
