2799. Att orden ’men själv tog han elden och kniven’ betecknar det goda i kärleken och det sanna i tron är uppenbart av det som förstås med ’elden’ som är det goda i kärleken, behandlat i nr 934, och av det som förstås med ’kniven’ som är det sanna i tron. Att kniven som användes när offret slaktades vid offerceremonien står för det sanna i tron kan man inse av det som menas med ’ett svärd’ eller ’ett litet svärd’ i Ordet, ty i stället för ’en kniv’ sägs där i stället ’ett litet svärd’. Båda har samma innebörd, med den skillnaden emellertid att ’en kniv’ som används vid slakten av offerdjuren betecknar det sanna i tron, medan ’ett svärd’ betecknar det sanna som strider. Eftersom nu ’en kniv’ sällan förekommer i Ordet och detta av en hemlig orsak om vilken skall talas nedan, så skall här visas vad ’ett svärd’ står för. I den invärtes meningen förstås med ’ett svärd’ det sanna i tron som strider, och också ödeläggelse av sant. I motsatt mening betecknar det det falska som strider, och bestraffning av det falska.

[2] I Ett svärd betecknar det sanna i tron som är invecklat i strid. Detta framgår av följande ställen.

Hos David:

Omgjorda Dina höfter med Ditt svärd, O Du Mäktige, var lyckosam i Din härlighet och ära, rid på Din sannings svärd, och Din högra hand skall lära Dig underbara ting. Psaltaren 45:4-5.

Detta syftar på Herren. ’Svärd’ står för det sanna som är invecklat i strid.

Hos densamme:

De barmhärtiga skall jubla i härlighet, de skall sjunga på sina viloläger, Guds lov skall vara i deras mun35 och ett ytterst skarpt svärd i deras hand. Psaltaren 149:5-6.

Hos Jesaja:

Jehovah kallade Mig, när Jag ännu var i moderlivet, Han nämnde Mitt namn, medan Jag låg i Min moders sköte. Och Han gjorde Min mun lik ett skarpt svärd, och gjorde Mig till en blank pil. 49:1-2.

’Ett skarpt svärd’ står för det sanna som är invecklat i strid, ’en blank pil’ för det sanna i läran, se nr 2686, 2709.

Hos samme profet:

Assyrien skall falla för ett svärd,inte en mans; ett svärd,inte en människas, skall förtära honom; och han skall fly för svärdet, och hans unga män skall bli trälar. Jes 31:8.

’Assyrien’ står för att resonera om Gudomliga ting, nr 119, 1186, ’ett svärd inte en mans’ och ’inte en människas’ står för falskhet. ’Svärdet för vilket han flyr’ står för sanningen som är invecklad i strid.

[3] Hos Sakarja:

Så vänd då åter till ert fäste, ni hoppets fångar. Också idag förkunnar Jag att Jag skall ge er dubbelt igen – Jag som har böjt Juda som Min båge, uppfyllt Efraim, uppeggat dina söner, du Sion, mot dina söner, Du Javan. Och Jag skall göra dig lik den mäktiges svärd, och Jehovah skall synas över dem, och Hans pil skall fara ut lik en blixt. Sakaria 9:12–14.

’Den mäktiges svärd’ står för det sanna, som är invecklat i strid.

Hos Johannes:

Mitt ibland lampställen höll någon som var lik Människosonen i Sin högra hand sju stjärnor, och ur Hans mun kom ett skarpt, tveeggat svärd, och Hans ansikte var som solen, när den lyser i sin fulla kraft. Uppenbarelseboken 1:13, 16.

Och vidare:

Så säger Han som har det skarpa, tveeggade svärdet: Jag skall mycket snart komma till dig och strida mot dem med Min muns svärd. Uppenbarelseboken 2:12, 16.

’Det skarpa, tveeggade svärdet’ står alldeles tydligt för det sanna som är invecklat i strid, vilket därför förebildades med ’ett svärd som utgick ur Hans mun’.

[4] I samma bok:

Ut ur munnen på Honom som satt på den vita hästen kom ett skarpt svärd, och med detta skall Han slå folkslagen. Och de dödades med svärdet tillhörigt Honom som satt på hästen och vilket utgick ur Hans mun. Uppenbarelseboken 19:15, 21.

Här är det uppenbart att ’svärdet som utgick ur Hans mun’ betyder det sanna som var invecklat i strid. Den som ’satt på den vita hästen’ är Ordet och således Herren, som är Ordet, se ovan nr 2760–2763. Detta förklarar det som Herren säger hos Matteus:

Tro inte att Jag har kommit med fred till jorden. Jag har inte kommit med fred, utan med svärd. Matteus 10:34.

Och hos Lukas:

Den som har en penningpung skall ta den med sig, och likaledes en ränsel. Men den som inte har någon skall sälja sina kläder och köpa sig ett svärd. De sade till Honom: Se, Herre, här är två svärd. Och Jesus sade: Det är nog. Lukas 22:36–38.

Med ’ett svärd’ förstås här inte något annat än det sanna med hjälp av vilket och för vilket de skall strida.

[5] Hos Hosea:

Jag skall på den dagen för deras räkning sluta ett förbund med fältets vilda djur och med fåglarna under himlen och med allt som kryper på marken. Och Jag skall avskaffa36 bågen och svärdet och kriget i landet. Och Jag skall låta dem vila tryggt. Hosea 2:18.

Här handlar det om Herrens rike. Med ’att avskaffa bågen, svärdet och kriget’ förstås att där inte kommer att finnas någon strid överhuvudtaget om läran och det sanna.

Hos Josua:

Josua lyfte upp sina ögon och fick se en man stå där framför sig med ett draget svärd i sin hand. Han sade till Josua: Jag är anföraren över Jehovahs här. Och Josua föll då ned på jorden på sitt ansikte. Jos 5:13-14.

Dessa ord syftar på det tillfälle då Josua tillsammans med Israels barn hade gått in i landet Kanaan, något som betecknar deras inträde i Herrens rike som har tro. Med ’det dragna svärdet i handen på anföraren över Jehovahs här’ förstås det sanna som är invecklat i strid, en strid som är Kyrkans.

[6] Men att med ’små svärd’ eller ’knivar’ menas det sanna som hör till tron framgår av att de användes inte bara vid offerceremonierna utan också vid omskärelsen. De som användes vid omskärelsen var tillverkade av flinta och kallades ’flintans svärd’, som syns hos Josua:

Jehovah sade till Josua: Gör dig små svärd av flinta och omskär åter Israels barn, för andra gången. Och Josua gjorde sig små svärd av flinta och omskar Israels barn på förhudarnas kulle.

Jos 5:2-3.

’Omskärelsen’ var en förebildning av rening från kärlek till sig själv och världen, se nr 2039, 2632. Och eftersom en sådan rening uppnås med hjälp av sanningarna i tron, så användes för den skull ’små svärd av flinta’, nr 2039 (slutet), 2046 (slutet).

[7] II Ett svärd betecknar ödeläggelsen av sant

Detta framgår av följande ställen.

Hos Jesaja:

Dessa två olyckor skall drabba dig – och vem visar dig medlidande? Ödeläggelse och förstöring, hunger och svärd – vem skall trösta dig? Dina söner försmäktade, de låg vid alla gatuhörn. 51:19-20.

’Hunger’ står för ödeläggelse på gott och ’svärd’ för ödeläggelse på sant. ’Att ligga vid alla gatuhörn’ står för att berövas allt sant. Med ’gator’ förstås sant, nr 2336, och vad ödeläggelse är, se nr 301–304, 407, 408, 410, 411.

Hos samme profet:

Jag skall bestämma37 er för svärdet, och ni alla skall få böja er ner till att slaktas, därför att när Jag kallade svarade ni inte, och när Jag talade hörsammade ni inte. 65:12.

[8] Hos samme profet:

Med eld skall Jehovah döma, och med svärd, allt kött, och många skall de vara som blir slagna av Jehovah. 66:16.

’Att bli slagna av Jehovah’ står för dem som har undergått ödeläggelse.

Hos Jeremia:

Över alla kullar i öknen har de kommit som framkallat ödeläggelse, ty Jehovahs svärd förtär allt från den ena ändan av landet till den andra. Det finns ingen frid för något kött. De har sått vete och skördat tistel. Jeremia 12:12-13.

’Jehovahs svärd’ står alldeles tydligt för ödeläggelse av det som är sant.

Hos samme profet:

De har ljugit på Jehovah och sagt: Det är inte Han, och inget ont skall komma över oss, svärd och hunger skall vi inte se. Och profeterna skall vara som vind, och något tal är inte i dem. Jeremia 5:12-13.

[9] Hos samme profet:

Jag hemsöker dem. De unga männen skall dö genom svärd. Deras söner och deras döttrar skall dö genom hunger. Jeremia 11:12.

Hos samme profet:

När de offrar brännoffer och spisoffer, så har Jag inget behag i dessa, ty Jag förtär dem med svärd, hungersnöd och pest. Och jag sade: Ack, Herre Jehovih, se, profeterna säger till dem: Ni skall inte se svärdet, inte heller skall hungersnöd drabba er. Jeremia 14:12-13.

Hos samme profet:

Staden har getts i de kaldéers hand som strider emot den, inför svärd, hungersnöd och pest. Jeremia 32:24, 36.

Hos samme profet:

Jag skall sända bland dem svärd, hungersnöd och pest, till dess att de blir utrotade från marken Jag gav åt dem och deras fäder. Jeremia 24:10.

[10] På dessa ställen beskrivs ödeläggelse genom ’svärd, hungersnöd och pest’. ’Svärd’ beskriver ödeläggelse på sant, ’hungersnöd’ ödeläggelse på gott och ’pest’ härjning ända till förstörelse.

Hos Hesekiel:

Människoson, tag ett skarpt svärd och använd det som rakkniv och för det över ditt huvud och ditt skägg. Tag dig så en vågskål och dela det avrakade håret. En tredjedel skall du bränna upp i eld mitt i staden, en tredjedel skall du slå med svärd runt omkring den och en tredjedel skall du strö ut för vinden, och Jag skall med Mitt svärd dra ut efter dem. En tredjedel skall dö av pest och förgås av hunger i mitten av dig, en tredjedel skall falla för svärd runt omkring dig, och en tredjedel skall Jag strö ut för alla vindar, och Mitt svärd skall Jag dra ut efter dem. Hesekiel 5:1-2, 12, 17.

Detta syftar på ödeläggelsen på naturligt sant.

Hos samme profet:

Svärdet är därute, och pest och hunger är därinne. Den som är ute på marken skall dö genom svärdet, och den som är i staden, honom förtär hungersnöd och pest. Hesekiel 7:15.

[11] Hos samme profet:

Säg till Israels land: Så säger Jehovah: Se, Jag är emot dig, och Jag skall dra ut Mitt svärd ur skidan, och Jag skall utrota ur dig både den rättfärdige och den ogudaktige. Eftersom Jag skall utrota ur dig den rättfärdige och den ogudaktige, därför skall Jag dra ut Mitt svärd ur skidan mot allt kött från söder till norr, och allt kött skall erfara att Jag, Jehovah, har dragit ut Mitt svärd ur skidan, och det skall inte mer stickas in igen. Så sade Jehovah: Säg: Ett svärd, ja, ett svärd är draget för att förtära, eftersom det är putsat för att flamma som blixten – medan de skådar tomhet för dig, medan de spår lögnaktiga spådomar för dig. Hesekiel 21:3–5, 8–10, 28-29.

Här står ’ett svärd’ för ingenting annat än ödeläggelse, något som framgår av varje detalj i den invärtes meningen.

[12] Hos samme profet:

Konungen i Babel skall riva ner dina murar med sina svärd. Hans hästar är så många att dammet skall överhölja dig. Vid dånet av hans ryttare och av hans åkdon och vagnar skall dina murar darra. Med sina hästars hovar skall han trampa sönder alla dina gator. 26:9–11.

Vad ’Babel’ är, se nr 1326, och att det åstadkommer ödeläggelse, nr 1327.

Hos David:

Om man inte omvänder sig, skall Gud vässa Sitt svärd, spänna Sin båge och göra Sig redo. Psaltaren 7:12.

Hos Jeremia:

Jag sade: Ack Herre, Du har i sanning svårt bedragit detta folk och Jerusalem, då Du sade: Ni skall ha frid. Men svärdet har nått ända till själen. Jeremia 4:10.

[13] Hos samme profet:

Förkunna i Egypten, och kungör i Migdol: Stå upp och gör dig redo, ty svärdet skall frossa runt omkring dig. Jeremia 46:14.

Hos samme profet:

Må ett svärd komma över kaldéerna och över Babels invånare, över dess härskara och vise män! Må ett svärd komma över storskrytarna, och de skall bli som galna! Må ett svärd komma över dess mäktige män, och de skall bli bestörta! Må ett svärd komma över dess hästar och vagnar och över hela den blandade skaran i dess mitt, och de skall bli som kvinnor! Må ett svärd komma över dess skatter, och de skall bli tagna som byte! Må torka komma över dess vatten, och de skall bli uttorkade! Jeremia 50:35–38.

’Ett svärd’ står här tydligt för ödeläggelse på sant, ty det sägs ’att ett svärd skall komma över vise män, över storskrytare, över mäktige män, över hästar och vagnar, över skatter, och att det skall komma torka över vattnen och att dessa skall bli uttorkade’.

[14] Hos samme profet:

Vi gav handen åt Egypten, åt Assur för att få bröd att mätta oss med. Slavar hade herraväldet över oss, det finns ingen som rycker oss ur deras hand. Med fara för våra själar hämtar vi vårt bröd, i åsynen av öknens svärd. Klagovisorna 5:6, 8-9.

Hos Hosea:

Han skall inte vända tillbaka till Egyptens land, och Assur skall vara hans konung, därför att de inte velat vända tillbaka till Mig. Och svärdet skall komma ned över hans städer och förtära dess bommar och uppsluka på grund av deras rådslag. Hosea 11:5-6.

Hos Amos:

Jag sände pest till er på Egyptens väg. Jag dräpte era unga män med svärd och lät era hästar bli tagna som byte. Amos 4:10.

’På Egyptens väg’ står för det uteslutande kunskapsmässiga, som är det som förorsakar ödeläggelse, när man på grundval av detta resonerar om Gudomliga ting. ’Hästar tagna som byte’ står för ett förstånd, som berövats sina grundläggande egenskaper.

[15] III Ett svärd betecknar i motsatt mening det falska som är invecklat i strid

Detta är uppenbart hos David:

Med min själ ligger jag mitt ibland lejon, som hetsar upp människors söner, deras tänder är lans och kastspjut och deras tungor är ett skarpt svärd. Psaltaren 57:4.

Hos samme författare:

Se, de ropar upp med sina munnar, svärd är på deras läppar – ty vem hör? Psaltaren 59:7.

Hos Jesaja:

Du är utkastad ur din grav lik en avskyvärd trädstam, du ligger där överhöljd av dräpta, de svärdslagna män, som går ned till gropens stenar likt ett förtrampat kadaver. 14:19.

Detta syftar på Lucifer.

Hos Jeremia:

Förgäves har jag slagit era söner. De tog inte någon rättelse. Ert eget svärd håller på att förtära era profeter, som ett förhärjande lejon. Du släkte, ge akt på Jehovahs Ord. Har Jag då varit en öken för Israel? Jeremia 2:30-31.

[16] Hos samme profet:

Gå inte ut på marken, och vandra inte på vägen, ty fienden bär på svärd. Skräck från alla håll! Jeremia 6:25-26.

Hos samme profet:

Tag denna kalk med vredesvinet och få alla folkslag, till vilka Jag sänder dig, att dricka. Och de skall dricka och ragla och bli galna inför svärdet som Jag skall sända ibland dem. Drick, så att ni blir druckna och spyr och faller omkull utan att kunna stå upp vid åsynen av svärdet. Jeremia 25:15-16, 27.

Hos samme profet:

Dra ditupp, ni hästar, storma fram, ni vagnar. Må de mäktige män tåga fram, etiopier och putéer, rustade med sköldar, och ludéer, rustade med bågar, bågar som de spänner. Och detta är Herren Jehovihs dag, en hämndedag. Och svärdet skall frossa sig mätt och dricka sig rusigt av deras blod. Jeremia 46:9-10.

[17] Hos Hesekiel:

De skall slita av dig kläderna och ta ifrån dig dina härliga smycken och låta dig ligga naken och blottad. Och de skall gadda samman en folkhop mot dig, och man skall stena dig med sten och genomborra dig med sina svärd. 16:39-40.

Detta syftar på Jerusalems vederstyggligheter.

Hos Sakarja:

Ve över den ovärdige herde, som överger sin hjord. Svärdet skall träffa hans arm och hans högra öga. Hans arm skall alldeles förtvina och hans högra öga förmörkas i grund. Sakaria 11:17.

Hos Hosea:

De tänker det som är ont emot Mig. Deras furstar skall falla för svärd på grund av deras tungas våldsamma vrede. Detta skall bli deras åtlöje i Egyptens land. Hosea 7:15-16.

[18] Hos Lukas:

Stor nöd skall komma över jorden, och vrede skall drabba detta folk, ty de skall falla för svärdsegg, och de skall föras bort som fångar bland alla hednafolk, och slutligen skall Jerusalem trampas ner av hedningarna. Lukas 21:23-24.

Herren talar här om tidevarvets slut – i bokstavsmeningen om judarnas förskingring och Jerusalems förstöring, men i den invärtes meningen om kyrkans sista tillstånd. ’Att falla för svärdsegg’ betyder att det inte längre fanns något sant, idel falskt. ’Med alla hednafolk, eller folkslag’, menas alla slag av ondska, bland vilka de skall tas tillfånga. Med ’hedningarna’ – eller ’folkslagen’ – förstås alla slags ondska, se nr 1259, 1260, 1849, 1868, och med ’Jerusalem’ förstås kyrkan, nr 2117, som skall ’trampas ner’ av dem.

[19] IV Ett svärd betecknar även bestraffning av det falska

Detta framgår hos Jesaja:

På den dagen skall Jehovah med Sitt svärd, det hårda, det stora och starka, hemsöka Leviatan, den långlagda ormen38 , och Leviatan den hopringlade ormen, och Han skall dräpa vidundren som finns i havet. 27:1.

Detta har avseende på dem som genom resonemang, grundade på de yttre sinnenas erfarenhet och på kunskapsfakta, söker träda in i trons mysterier. ’Det hårda, det stora och starka svärdet’ står för bestraffning av det falska som dessa resonemang för med sig.

20. När man läser om att ibland dem som ges till spillo och dräps genom svärdsegg stundom inräknas ’både män och kvinnor, unga och gamla, liksom får och åsnor’, så förstås med detta i den invärtes meningen straffet, som består i att det falska fördöms, såsom hos Jos 6:21; 8:24-25; 10:28, 30, 37, 39; 11:10–12, 14; 13:22; 19:47; Domarboken1:8, 25; 4:15-16; 18:27; 20:37; 1 Sam 15:8; 2 Konungaboken 10:25, och på andra ställen. Detta förklarar varför det befalldes ’att den stad som dyrkade andra gudar skulle slås med svärd och i grunden förstöras och brännas upp i eld och bli till en grushög för evig tid’, 5 Mosebok 13:12–18. ’Svärdet’ står för bestraffning av det som är falskt, ’eld’ för bestraffning av det som är ont. Jehovahs ängel som stod på stigen med draget svärd, riktat mot Bileam, 4 Mosebok 22:22, 31, betecknar det sanna som stod hindrande i vägen för det falska, som Bileam var behäftad med. Av denna orsak var det att också han dräptes med svärd, 4 Mosebok 31:8.

21. Att ’ett svärd’ i ursprunglig mening betecknar det sanna som är invecklat i strid, och i motsatt mening det falska som är invecklat i strid, och också ödeläggelse på sant liksom bestraffning av det falska har sitt ursprung i de förebildningar som förekommer i livet efter detta. Ty när någon där talar det som han vet är falskt, då faller genast ned över honom liksom dolkar och framkallar fasa, medan det sanna som är invecklat i strid förebildas med sådant som är uddvasst som svärdsspetsar. Ty det sannas natur utan gott är så beskaffad, men om det existerar tillsammans med det goda, då är det runt och lent. Då nu den ursprungliga innebörden av svärd var denna, så föresvävar därför änglarna det kämpande sanna, så snart kniv, lans, litet svärd eller svärd nämns.

22. Att en kniv knappast alls omnämns i Ordet beror på att det i det andra livet finns andar som kallas ’knivare’. De ser ut att bära på knivar som hänger vid höfterna på dem. Orsaken till detta är att de har en sådan vilddjursnatur att de vill sticka ihjäl varenda en med kniv. Det är därför som knivar inte omnämns, utan små svärd och svärd, ty dessa, som brukliga i drabbningar, framkallar föreställningen om krig, följaktligen om det sanna som är invecklat i strid.

23. Eftersom det var bekant för de gamle att ett litet svärd, en lans och en kniv betecknade det sanna, så blev det bland hedningarna, som detta bruk spred sig till, genom tradition en sedvänja att vid offerceremonierna ända till blodsutgjutelse sticka och sarga sig med små svärd, lansar eller knivar, vilket står att läsa om Baals präster:

Baals präster ropade med hög röst och ristade sig, som deras sed var, med svärd och lansar, så att blodet välvde fram. 1 Konungaboken 18:28.

Att alla krigsvapen i Ordet betecknar sådant som hör till andlig strid, och att vart och ett av dem betecknar något specifikt, se nr 2686.

1025. That 'with your seed after you' means those who are being created anew is clear from the meaning of 'seed' and also from what follows. It is clear from the meaning of 'seed', in that in the literal sense 'seed' means descendants, but in the internal sense faith; and because faith, as stated often, does not exist except where charity does so, it is charity itself that is meant in the internal sense by 'seed'. And from what follows it is clear that not only the person inside the Church is the subject but also he who is outside the Church, and so the whole of the human race. Wherever there is charity, even among gentiles furthest away from the Church, the seed is there, for heavenly seed is charity. Indeed nobody at all can do anything good from himself; everything good comes from the Lord. The good that gentiles do, who in the Lord's Divine mercy will be dealt with later on, also comes from the Lord. That the seed of God is faith has been shown already in 255. By faith, there and in other places, is meant charity from which faith flows, for no faith that is really faith exists apart from faith that is an expression of charity.

[2] The same applies elsewhere in the Word where 'seed' is mentioned; for example, where the seed of Abraham, or Isaac, or Jacob is referred to, love or charity is meant. Actually Abraham represented celestial love, Isaac spiritual love, both of which belong to the internal man, while Jacob represented the same as they exist with the external man. This applies not only in prophetical but also in historical sections. In heaven it is not the historical descriptions of the Word that are perceived but the things that those descriptions mean, for the Word has been written not only for the sake of man but also for that of angels. When man reads the Word and gains from it no more than the literal sense, the angels do not gain the literal sense but the internal sense. The material, worldly, and bodily ideas man has when reading the Word become with angels spiritual and celestial ideas. While man is reading about Abraham, Isaac, and Jacob, for example, the angels do not have Abraham, Isaac, or Jacob in mind at all but those real things which are represented and so meant by them.

[3] The same applies with Noah, Shem, Ham, and Japheth. Angels have no knowledge of those people nor do they perceive anything else but the Ancient Church. More interior angels do not even perceive the Church, but the faith of that Church, and according to the train of thought they perceive the state of the things under discussion. Thus when 'seed' is mentioned in the Word, as here in reference to Noah, in the statement about the covenant being established with them and with their seed after them, angels do not perceive the descendants of those persons, for the man Noah never existed, only the Ancient Church bearing that name. By 'seed' angels understand charity, the essential constituent of the faith of that Church. The same applies to the historical details concerning Abraham, Isaac, and Jacob; when their seed is mentioned angels in no way understand the actual descendants of those three but all people throughout the world - both those who are inside the Church and those who are outside - with whom heavenly seed, which is charity, resides. And indeed the more interior angels perceive love itself, which is the heavenly seed - by itself, abstractly.

[4] That 'seed' means love and also everyone who has love is clear from the following places which refer to Abram,

Jehovah said, To your seed I will give this land. Genesis 12:7.

And also,

All the land which you see I will give to you and to your seed even for ever. And I will make your seed as the dust of the earth. Genesis 13:15-16.

People who keep to the sense of the letter grasp no more than this - that 'seed' is used to mean Abram's descendants, and 'land' to mean the land of Canaan, especially as that land was given to his descendants. But people possessing the internal sense, as the whole of heaven does, perceive 'the seed of Abram' to be nothing other than love, 'the land of Canaan' as nothing other than the Lord's kingdom in heaven and on earth, and 'the land' being given to them as nothing other than its representative, which in the Lord's Divine mercy will be dealt with elsewhere. A similar usage occurs in another place which refers to Abram,

Jehovah brought him outside and said, Look up now towards heaven, and count the stars, if you are able to count them. And He said to him, So will your seed be. Genesis 15:5.

Here in like manner, because Abram represented love, which was saving faith, no other descendants are meant in the internal sense by 'his seed' but all people throughout the world who dwell in love.

[5] Similarly,

I will establish My covenant between Me and you and your seed after you. And I will give to you, and to your seed after you, the land of your sojournings, all the land of Canaan, for an eternal possession; and I will be their God. This is My covenant, which you shall keep between Me and you and your seed after you: every male among you shall be circumcised. Genesis 17:7-8, 10.

Here too 'establishing a covenant' means the conjunction of the Lord with men throughout the world by means of love, a love represented by Abram. From this it is clear what his seed means, namely all people throughout the world who dwell in love. The covenant involved the circumcision mentioned here. By this heaven never understands circumcision of the flesh but circumcision of the heart - the circumcision received by people who dwell in love. Circumcision was a representative of regeneration by means of love, as is explained clearly in Moses,

Jehovah God will circumcise your heart, and the heart of your seed, so that you will love Jehovah your God with all your heart and with all your soul, that you may live. Deuteronomy 30:6.

From these words it is clear what circumcision is in the internal sense. Consequently wherever circumcision is mentioned it is used to mean nothing other than love and charity, and the life deriving from these.

[6] That 'the seed of Abraham' means all people throughout the world who have love is also clear from the Lord's words to Abraham and to Isaac - to Abraham after he had shown his willingness to sacrifice Isaac as commanded,

I will certainly bless you and I will certainly multiply your seed as the stars of heaven and as the sand which is on the seashore. And your seed will inherit the gate of your enemies, and in your seed all the nations of the earth will be blessed. Genesis 22:17-18.

Here it is quite clear that 'seed' is used to mean all people throughout the world who have love.

[7] Just as Abraham represented celestial love, as has been stated, so Isaac represented spiritual love; consequently 'the seed of Isaac' means nothing else than all with whom spiritual love, or charity, resides. Of them the following is said,

Sojourn in this land and I will be with you and will bless you, for to you and to your seed I will give all these lands, and I will fulfil the oath which I swore to Abraham your father, and I will cause your seed to multiply as the stars of heaven, and I will give to your seed all these lands, and in your seed all the nations of the earth will be blessed. Genesis 26:3-4, 24.

This clearly means all nations who dwell in charity. Celestial love was represented by Abraham as 'the father' of spiritual love represented by Isaac, for what is spiritual is born from what is celestial, as shown already.

[8] Since Jacob represented the external features of the Church which arise from those that are internal, and so represented all things in the external man that have their origins in love and charity, 'his seed' therefore means all people throughout the world whose worship is external containing internal worship, and whose charitable acts contain charity from the Lord. Concerning that seed Jacob was told, after he had seen the stairway in a dream,

I am Jehovah, the God of Abraham your father, and the God of Isaac. The land on which you are lying I will give to you and to your seed, and your seed will be as the dust of the earth. And in you, and in your seed, will all the families of the ground be blessed. Genesis 18:13-14; 32:12; 48:4.

[9] That 'seed' has no other meaning becomes clear from the following places, in addition to those quoted from the Word in 255. In Isaiah,

You, Israel, My servant, Jacob, whom I have chosen, the seed of Abraham, My friend. Isaiah 41:8.

This refers to the regeneration of man. When the distinction is made between Israel and Jacob, as it is frequently, 'Israel' means the internal spiritual Church, 'Jacob' the external features of the same Church. Both are called 'the seed of Abraham', that is, of the celestial Church, because celestial, spiritual, and natural follow one another consecutively. In Jeremiah,

I had planted you as a wholly excellent vine, a seed of truth. How have you turned from Me into the degenerate [branches] of a strange vine? Jeremiah 2:21.

This refers to the spiritual Church, which is 'an excellent vine', whose charity, that is, faith deriving from charity, is called 'a seed of truth'.

[10] the same prophet,

As the host of heaven is unnumbered, and the sand of the sea immeasurable, so I will multiply the seed of David My servant, and the Levites ministering to Me. Jeremiah 33:22.

Here 'seed' clearly stands for heavenly seed, for 'David' means the Lord. The fact that the seed of David was not like the unnumbered host of heaven, or the immeasurable sand of the sea, is well known to everyone. In the same prophet,

Behold, the days are coming, says Jehovah, and I will raise up for David a righteous branch and He will reign as King, act with understanding, and execute judgement and righteousness in the land. In His days Judah will be saved, and Israel will dwell with confidence. And this is His name which they will call Him, Jehovah our Righteousness. Therefore, behold, the days are coming, says Jehovah, and men will say no longer, As Jehovah lives who brought up the children of Israel out of the land of Egypt, but, As Jehovah lives who brought up and led the seed of the house of Israel out of the land of the north. Jeremiah 23:5-8.

Here entirely different things are meant from those that appear in the letter - David, Judah, and Israel do not mean David, Judah, and Israel, but David means the Lord, Judah that which is celestial, and Israel that which is spiritual. Consequently 'the seed of Israel' means people who have charity, that is, faith inhering in charity.

[11] In David,

You who fear Jehovah, praise Him! all the seed of Jacob, glorify Him! stand in awe of Him, all the seed of Israel! Psalms 22:23-24.

Here 'seed of Israel' is used to mean no other seed than the spiritual Church. In Isaiah,

Its stump will be the holy seed. Isaiah 6:13.

'Holy seed' stands for remnants, which are holy because they are the Lord's. In the same prophet,

I will bring forth seed from Jacob, and from Judah the possessor of My mountains, and My chosen ones will possess it, and My servants will dwell there. Isaiah 65:9.

This refers to the celestial Church, external and internal. In the same prophet,

They will not generate in sudden terror. They will be the seed of the blessed of Jehovah, and their offspring with them. Isaiah 65:23.

This refers to the new heavens and a new earth, that is, to the Lord's kingdom. People who are there, having been generated, or regenerated, from love, are called 'the seed of the blessed of Jehovah'.