2540. Att orden ’Abimelek steg upp tidigt på morgonen’ står för en klar förnimmelse och ett ljus av bekräftelse, som flödade in från det himmelska goda, är tydligt av det som menas med ’att stiga upp på morgonen’ och av det som menas med ’Abimelek’ och också med det som menas med ’tidigt’. Vad som förstås med ’morgon’ har visats i nr 2333, 2405. Av detta och likaså av hela tankekedjan – vilken är att Herrens förnimmelse först var dunkel, nr 2513, 2514, och sedan mindre dunkel, nr 2528 – framgår att här avses en klar förnimmelse. Vad ’Abimelek’ angår, att han betecknar trons lära med avseende på det förnuftsmässiga, se ovan i nr 2509, 2510. Och vad ’tidigt på morgonen’ innebär är uppenbart av det som menas med ’morgon’. Eftersom det här sägs ’han steg upp på morgonen – tidigt på morgonen’, så avses därför inte bara en klar förnimmelse utan också att ett ljus av bekräftelse strömmade in från det himmelska goda. Ty det himmelska goda är källan, varifrån allt det sannas bekräftande ljus kommer. Allt detta visar att det är detta som betecknas.

[2] Orsaken till att den förnimmelse Herren hade, då Han var i det Mänskliga, och till att Hans tanke rörande det som var förnuftsmässigt i trosläran behandlas så utförligt i den invärtes meningen är den som beskrivits ovan. En ytterligare orsak är att det är utmärkande för änglarna att tänka på ett distinkt sätt om de olika aspekterna av Herrens liv i världen och om hur Han klädde av det mänskliga förnuftiga och av egen makt gjorde det Gudomligt, och att samtidigt då tänka på människokärlekens och trons lära, hur beskaffad den är, när det förnuftsmässiga blandar sig med den, förutom mycket annat som beror av detta och ger karaktären åt Kyrkan och människan. För den människa vars hjärta och sinne är bundna vid världsliga och kroppsliga intressen tycks allt detta vara betydelselöst och kanske till ingen nytta för henne. För änglarna däremot vars hjärta och sinne är fästade vid himmelska och andliga intressen är dessa av högsta värde. Deras föreställningar och förnimmelser rörande dem är outsägliga. Av detta framgår att ganska mycket som är betydelselöst för människan, eftersom det övergår hennes fattningsförmåga, är högst värdefullt för änglarna, ty det ingår i ljuset av deras vishet. Och tvärtom, det som är högst värdefullt för människan, i det att det är världsligt och således lämpar sig efter hennes fattningsförmåga, är betydelselöst för änglarna, därför att det fjärmar sig från ljuset av deras vishet. Denna väsensskillnad mellan änglar och människor, vad avser den invärtes meningen av Ordet, förekommer på många ställen.