Novokřesťanské studium Bible

Bible

 

1 Mosebok 18

Studie

   

1 Och HERREN uppenbarade sig för honom vid Mamres terebintlund, där han satt vid ingången till sitt tält, då det var som hetast på dagen.

2 När han lyfte upp sina ögon, fick han se tre män stå framför sig. Och då han såg dem, skyndade han emot dem från tältets ingång och bugade sig ned till jorden

3 och sade: »Herre, har jag funnit nåd för dina ögon, så gå icke förbi din tjänare.

4 Låt mig hämta litet vatten, så att I kunnen två edra fötter; och vilen eder under trädet.

5 Jag vill ock hämta ett stycke bröd, så att I kunnen vederkvicka eder, innan I gån vidare, eftersom I nu haven tagit vägen förbi eder tjänare.» De sade: »Gör såsom du har sagt.»

6 Och Abraham skyndade in i tältet till Sara och sade: »Skynda dig och tag tre sea-mått fint mjöl, knåda det och baka kakor.»

7 Men själv hastade Abraham bort till boskapen och tog en god ungkalv och gav den åt sin tjänare, och denne skyndade sig att tillreda den.

8 Och han tog gräddmjölk och söt mjölk och kalven, som han hade låtit tillreda, och satte fram för dem; och han stod själv hos dem under trädet, medan de åto.

9 Och de sade till honom: »Var är din hustru Sara?» Han svarade: »Därinne i tältet.»

10 Då sade han: »Jag skall komma tillbaka till dig nästa år vid denna tid, och se, då skall din hustru Sara hava en son.» Detta hörde Sara, där hon stod i ingången till tältet, som var bakom honom.

11 Men Abraham och Sara voro gamla och komna till hög ålder, och Sara hade icke mer, såsom kvinnor pläga hava.

12 Därför log Sara vid sig själv och tänkte: »Skulle jag väl nu på min ålderdom giva mig till lusta, nu då också min herre är gammal?»

13 Men HERREN sade till Abraham: »Varför log Sara och tänkte: 'Skulle jag verkligen föda barn, så gammal som jag är?'

14 Är då något så underbart, att HERREN icke skulle förmå det? På den bestämda tiden skall jag komma tillbaka till dig, vid denna tid nästa år, och då skall Sara hava en son.»

15 Då nekade Sara och sade: »Jag log icke»; ty hon blev förskräckt. Men han sade: »Jo, du log.»

16 Och männen stodo upp för att gå därifrån och vände sina blickar ned mot Sodom, och Abraham gick med för att ledsaga dem.

17 Och HERREN sade: »Kan jag väl dölja för Abraham vad jag tänker göra?

18 Av Abraham skall ju bliva ett stort och mäktigt folk, och i honom skola alla folk på jorden varda välsignade.

19 Ty därtill har jag utvalt honom, för att han skall bjuda sina barn och sitt hus efter sig att hålla HERRENS väg och öva rättfärdighet och rätt, på det att HERREN må låta det komma över Abraham, som han har lovat honom.»

20 Och HERREN sade: »Ropet från Sodom och Gomorra är stort, och deras synd är mycket svår;

21 därför vill jag gå ditned och se om de verkligen i allt hava gjort efter det rop som har kommit till mig; om så icke är, vill jag veta det.»

22 Och männen begåvo sig därifrån och gingo mot Sodom; men Abraham stod ännu kvar inför HERREN.

23 Och Abraham trädde närmare och sade: »Vill du då förgöra den rättfärdige tillika med den ogudaktige?

24 Kanhända finnas femtio rättfärdiga i staden; vill du då förgöra den och icke skona orten för de femtio rättfärdigas skull som finnas där?

25 Bort det, att du skulle så göra och döda den rättfärdige tillika med den ogudaktige, så att det skulle gå den rättfärdige likasom den ogudaktige; bort det ifrån dig! Skulle han som är hela jordens domare icke göra vad rätt är?»

26 HERREN sade: »Om jag i Sodom finner femtio rättfärdiga inom staden, så vill jag skona orten för deras skull.»

27 Men Abraham svarade och sade: »Se, jag har dristat mig att tala till Herren, fastän jag är stoft och aska.»

28 Kanhända skall det fattas fem i de femtio rättfärdiga; vill du då för de fems skull fördärva hela staden?» Han sade: »Om jag där finner fyrtiofem; så skall jag icke fördärva den.»

29 Men han fortfor att tala till honom och sade: »Kanhända skola fyrtio finnas där.» Han svarade: »Jag skall då icke göra det, för de fyrtios skull.»

30 Då sade han: »Herre, vredgas icke över att jag ännu talar något. Kanhända skola trettio finnas där.» Han svarade: »Om jag där finner trettio, så skall jag icke göra det.»

31 Men han sade: »Se, jag har dristat mig att tala till Herren. Kanhända skola tjugu finnas där.» Han svarade: »Jag skall då icke fördärva den, för de tjugus skull.»

32 Då sade han: »Herre, vredgas icke över att jag talar allenast ännu en gång. Kanhända skola tio finnas där.» Han svarade: »Jag skall då icke fördärva den, för de tios skull.»

33 Och HERREN gick bort, sedan han hade talat ut med Abraham; och Abraham vände tillbaka hem.

   

Ze Swedenborgových děl

 

Apocalypse Explained # 1154

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 1232  
  

1154. Beasts of burden and sheep signifies profaned worship from truths and goods that are from a spiritual-natural origin. This is evident from the signification of "beasts of burden," as being the truths that look to charity (of which presently); also from the signification of "sheep," as being the goods of charity, as can be seen from all the passages in the Word where they are mentioned. (As in the following: Matthew 7:15; 9:36; 10:5, 6, 16; 12:10-12; 15:21-29; 18:12, 13; 25:31-41; 26:31; Mark 6:34; 14:27; John 10:1-18, 26-31; 21:15-17 and by passages in the prophets.) In these passages sheep signify those who are in the good of charity, therefore in an abstract sense, "sheep" signify the goods of charity. But "beasts of burden" signify the truths that look to the goods of charity, and as asses are especially meant, and these were used for riding and carrying burdens, things pertaining to use and to instruction were signified.

As in Isaiah:

They carry their wealth upon the shoulder of beasts of burden (Isaiah 30:6).

Wealth here signifies knowledges.

And in Luke:

The Samaritan set the man wounded by the robbers on his own beast of burden (Luke 10:34).

"To set him on his own beast of burden" signifies to instruct him according to his ability (See n. 375, 376, 444), where this is explained. What "beasts of burden" signify when asses are meant may be seen (n. 31, 140). It is said that "beasts of burden and sheep" signify truths and goods from a spiritual-natural origin, because such goods and truths are meant as are in those who are in the Lord's external church, and thus in the first or lowest heaven. These are natural, and yet they receive the spiritual, and are therefore called spiritual-natural. But here, as elsewhere, profaned worship from such truths and goods is meant.

(Continuation respecting the Athanasian Faith)

[2] The operation of the Divine providence, man not knowing it, may be illustrated by two comparisons. It is like a gardener collecting the seeds of shrubs, fruit trees, and flowers of all kinds, and providing himself with spades, rakes, and other tools for working the land, and then fertilizing his garden, digging it, dividing it into beds, putting in the seeds, and smoothing the surface. All these things man must do as if of himself. But it is the Lord who causes the seeds to take root, to spring forth out of the earth, to shoot forth into leaves, and then into blossoms, and finally to yield new seeds for the benefit of the gardener. Again, it is like a man about to build a house, who provides himself with the necessary materials, as timber, rafters, stones, mortar, and other things. But afterwards the Lord builds the house from foundation to roof exactly adapted to the man, though the man does not know it. From this it follows, that unless a man provides the necessary things for a garden or a house, he will have no garden with the benefit of its fruits, and no house and thence no habitation.

[3] So it is with reformation. The things that man must provide himself with are the knowledges of truth and good from the Word, from the doctrine of the church, from the world, and by his own labor. The Lord does everything else while man is ignorant of it. But it is to be known, that all things necessary to planting a garden or building a house, which, as has been said, are the knowledges of truth and good, are nothing but the materials, and have no life in them until man does them or lives according to them as if of himself. When that is done the Lord enters and vivifies and builds, that is, reforms. Such a garden, or such a house is man's understanding, for therein is his wisdom, which derives from love all that it is.

  
/ 1232  
  

Thanks to the Swedenborg Foundation for their permission to use this translation.

©2024 New Christian Bible Study Corporation. All rights reserved. Printed from newchristianbiblestudy.org