¹ HERRENS hand kom över mig, och genom HERRENS Ande fördes jag åstad och sattes ned mitt på slätten, som nu låg full med ben.

² Och han förde mig fram runt omkring dem, och jag såg att de lågo där i stor myckenhet utöver dalen och jag såg att de voro alldeles förtorkade.

³ Och han sade till mig: »Du människobarn, kunna väl dessa ben åter bliva levande?» Jag svarade: »Herre, Herre, du vet det.»

⁴ Då sade han till mig: »Profetera över dessa ben och säg till dem: I förtorkade ben, hören HERRENS ord;

⁵ Så säger Herren, HERREN till dessa ben: Se, jag skall låta ande komma in i eder, så att I åter bliven levande.

⁶ Jag skall fästa senor vid eder och låta kött växa på eder och övertäcka eder med hud och giva eder ande, så att I åter bliven levande; och I skolen förnimma att jag är HERREN.»

⁷ Och jag profeterade, såsom det hade blivit mig bjudet. Och när jag nu profeterade, hördes ett rassel, och där blev ett gny, och benen kommo åter tillhopa, så att det ena benet fogades till det andra.

⁸ Och jag såg huru senor och kött växte på dem, och huru de övertäcktes med hud därovanpå; men ingen ande var ännu i dem.

⁹ Då sade han till mig: »Profetera och tala till anden, ja, profetera, du människobarn, och säg till anden: Så säger Herren, HERREN: Kom, du ande, från de fyra väderstrecken och blås på dessa dräpta, så att de åter bliva levande.»

¹⁰ Och jag profeterade, såsom han hade bjudit mig. Då kom anden in i dem, och de blevo åter levande och reste sig upp på sina fötter, en övermåttan stor skara.

¹¹ Och han sade till mig: »Du människobarn, dessa ben, de äro alla Israels barn. Se, de säga: 'Våra ben äro förtorkade, vårt hopp har blivit om intet, det är ute med oss.'

¹² Profetera därför och säg till dem: Så säger Herren, HERREN: Se, jag vill öppna edra gravar och hämta eder, mitt folk, upp ur edra gravar och låta eder komma till Israels land.

¹³ Och I skolen förnimma att jag är HERREN, när jag öppnar edra gravar och hämtar eder, mitt folk, upp ur edra gravar.

¹⁴ Och jag skall låta min ande komma in i eder, så att I åter bliven levande, och jag skall låta eder få bo i edert land; och I skolen förnimma att jag, HERREN, har tala det, och att jag också har fullborda det, säger HERREN.»

¹⁵ Och HERRENS ord kom till mig han sade:

¹⁶ Du människobarn, tag dig en trästav och skriv på den: »För Juda och hans fränder bland Israels barn.» Tag sedan en annan trästav och skriv på den: »En stav för Josef, Efraim, och för hans fränder av hela Israels hus.»

¹⁷ Foga dem sedan tillhopa med varandra till en enda stav, så att de bliva förenade till ett i din hand.

¹⁸ När då dina landsmän säga till dig: »Förklara för oss vad du menar härmed»,

¹⁹ så svara dem: »Så säger Herren, HERREN: Se, jag vill taga Josefs stav, den som är i Efraims hand, vilken stav ock gäller för de stammar av Israel, som äro hans fränder, och intill denna vill jag lägga Judas stav, båda tillhopa, och så göra dem till en enda stav, så att de bliva ett i min hand.»

²⁰ Och stavarna som du har skrivit på skall du hålla i din hand inför deras ögon.

²¹ Och du skall tala till dem: Så säger Herren, HERREN: Se, jag skall hämta Israels barn ut ifrån de folk till vilka de hava måst vandra bort; jag skall samla dem tillhopa från alla håll och föra dem in i deras land.

²² Och jag skall göra dem till ett enda folk i landet, på Israels berg; en och samma konung skola de alla hava; de skola icke mer vara två folk och icke mer vara delade i två riken.

²³ Sedan skola de icke mer orena sig med sina eländiga avgudar och styggelser och med alla slags överträdelser. Och jag skall frälsa dem och hämta dem från alla orter där de hava syndat, och skall rena dem, så att de bliva mitt folk, och jag skall vara deras Gud.

²⁴ Och min tjänare David skall vara konung över dem, och de skola så alla hava en och samma herde; och de skola vandra efter mina rätter och hålla mina stadgar och göra efter dem.

²⁵ Så skola de få bo i det land som jag gav åt min tjänare Jakob, det vari edra fäder bodde. De skola själva få bo där, så ock deras barn och deras barnbarn till evig tid; och min tjänare David skall vara deras hövding evinnerligen.

²⁶ Och jag skall med dem sluta ett fridsförbund; ett evigt förbund med dem skall det vara. Jag skall insätta dem och föröka dem och låta min helgedom stå bland dem evinnerligen.

²⁷ Ja, min boning skall vara hos dem, och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.

²⁸ Så skola folken förnimma att jag är HERREN, som helgar Israel, då nu min helgedom förbliver ibland dem evinnerligen.

¹ but Jesus went to the Mount of Olives.

² Now very early in the morning, he came again into the temple, and all the people came to him. He sat down, and taught them.

³ The scribes and the Pharisees brought a woman taken in adultery. Having set her in the midst,

⁴ they told him, "Teacher, we found this woman in adultery, in the very act.

⁵ Now in our law, Moses commanded us to stone such. What then do you say about her?"

⁶ They said this testing him, that they might have something to accuse him of. But Jesus stooped down, and wrote on the ground with his finger.

⁷ But when they continued asking him, he looked up and said to them, "He who is without sin among you, let him throw the first stone at her."

⁸ Again he stooped down, and with his finger wrote on the ground.

⁹ They, when they heard it, being convicted by their conscience, went out one by one, beginning from the oldest, even to the last. Jesus was left alone with the woman where she was, in the middle.

¹⁰ Jesus, standing up, saw her and said, "Woman, where are your accusers? Did no one condemn you?"

¹¹ She said, "No one, Lord." Jesus said, "Neither do I condemn you. Go your way. From now on, sin no more."

¹² Again, therefore, Jesus spoke to them, saying, "I am the light of the world. He who follows me will not walk in the darkness, but will have the light of life."

¹³ The Pharisees therefore said to him, "You testify about yourself. Your testimony is not valid."

¹⁴ Jesus answered them, "Even if I testify about myself, my testimony is true, for I know where I came from, and where I am going; but you don't know where I came from, or where I am going.

¹⁵ You judge according to the flesh. I judge no one.

¹⁶ Even if I do judge, my judgment is true, for I am not alone, but I am with the Father who sent me.

¹⁷ It's also written in your law that the testimony of two people is valid.

¹⁸ I am one who testifies about myself, and the Father who sent me testifies about me."

¹⁹ They said therefore to him, "Where is your Father?" Jesus answered, "You know neither me, nor my Father. If you knew me, you would know my Father also."

²⁰ Jesus spoke these words in the treasury, as he taught in the temple. Yet no one arrested him, because his hour had not yet come.

²¹ Jesus said therefore again to them, "I am going away, and you will seek me, and you will die in your sins. Where I go, you can't come."

²² The Jews therefore said, "Will he kill himself, that he says, 'Where I am going, you can't come?'"

²³ He said to them, "You are from beneath. I am from above. You are of this world. I am not of this world.

²⁴ I said therefore to you that you will die in your sins; for unless you believe that I am he, you will die in your sins."

²⁵ They said therefore to him, "Who are you?" Jesus said to them, "Just what I have been saying to you from the beginning.

²⁶ I have many things to speak and to judge concerning you. However he who sent me is true; and the things which I heard from him, these I say to the world."

²⁷ They didn't understand that he spoke to them about the Father.

²⁸ Jesus therefore said to them, "When you have lifted up the Son of Man, then you will know that I am he, and I do nothing of myself, but as my Father taught me, I say these things.

²⁹ He who sent me is with me. The Father hasn't left me alone, for I always do the things that are pleasing to him."

³⁰ As he spoke these things, many believed in him.

³¹ Jesus therefore said to those Jews who had believed him, "If you remain in my word, then you are truly my disciples.

³² You will know the truth, and the truth will make you free."

³³ They answered him, "We are Abraham's seed, and have never been in bondage to anyone. How do you say, 'You will be made free?'"

³⁴ Jesus answered them, "Most certainly I tell you, everyone who commits sin is the bondservant of sin.

³⁵ A bondservant doesn't live in the house forever. A son remains forever.

³⁶ If therefore the Son makes you free, you will be free indeed.

³⁷ I know that you are Abraham's seed, yet you seek to kill me, because my word finds no place in you.

³⁸ I say the things which I have seen with my Father; and you also do the things which you have seen with your father."

³⁹ They answered him, "Our father is Abraham." Jesus said to them, "If you were Abraham's children, you would do the works of Abraham.

⁴⁰ But now you seek to kill me, a man who has told you the truth, which I heard from God. Abraham didn't do this.

⁴¹ You do the works of your father." They said to him, "We were not born of sexual immorality. We have one Father, God."

⁴² Therefore Jesus said to them, "If God were your father, you would love me, for I came out and have come from God. For I haven't come of myself, but he sent me.

⁴³ Why don't you understand my speech? Because you can't hear my word.

⁴⁴ You are of your father, the devil, and you want to do the desires of your father. He was a murderer from the beginning, and doesn't stand in the truth, because there is no truth in him. When he speaks a lie, he speaks on his own; for he is a liar, and its father.

⁴⁵ But because I tell the truth, you don't believe me.

⁴⁶ Which of you convicts me of sin? If I tell the truth, why do you not believe me?

⁴⁷ He who is of God hears the words of God. For this cause you don't hear, because you are not of God."

⁴⁸ Then the Jews answered him, "Don't we say well that you are a Samaritan, and have a demon?"

⁴⁹ Jesus answered, "I don't have a demon, but I honor my Father, and you dishonor me.

⁵⁰ But I don't seek my own glory. There is one who seeks and judges.

⁵¹ Most certainly, I tell you, if a person keeps my word, he will never see death."

⁵² Then the Jews said to him, "Now we know that you have a demon. Abraham died, and the prophets; and you say, 'If a man keeps my word, he will never taste of death.'

⁵³ Are you greater than our father, Abraham, who died? The prophets died. Who do you make yourself out to be?"

⁵⁴ Jesus answered, "If I glorify myself, my glory is nothing. It is my Father who glorifies me, of whom you say that he is our God.

⁵⁵ You have not known him, but I know him. If I said, 'I don't know him,' I would be like you, a liar. But I know him, and keep his word.

⁵⁶ Your father Abraham rejoiced to see my day. He saw it, and was glad."

⁵⁷ The Jews therefore said to him, "You are not yet fifty years old, and have you seen Abraham?"

⁵⁸ Jesus said to them, "Most certainly, I tell you, before Abraham came into existence, I AM."

⁵⁹ Therefore they took up stones to throw at him, but Jesus was hidden, and went out of the temple, having gone through the midst of them, and so passed by.