Bible

 

2 Mosebok 6

Studie

   

1 Men HERREN sade till Mose: »Nu skall du få se vad jag skall göra med Farao; ty genom min starka hand skall han nödgas släppa dem, ja, han skall genom min starka hand nödgas driva dem ut ur sitt land

2 Och Gud talade till Mose och sade till honom: »Jag är HERREN.

3 För Abraham, Isak och Jakob uppenbarade jag mig såsom 'Gud den Allsmäktige', men under mitt namn 'HERREN' var jag icke känd av dem.

4 Och jag upprättade ett förbund med dem och lovade att giva dem Kanaans land, det land där de bodde såsom främlingar.

5 Och nu har jag hört Israels barns jämmer över att egyptierna hålla dem i träldom, och jag har kommit ihåg mitt förbund.

6 Säg därför till Israels barn: 'Jag är HERREN, och jag skall föra eder ut från trälarbetet hos egyptierna och rädda eder från träldomen under dem, och jag skall förlossa eder med uträckt arm och genom stora straffdomar.

7 Och jag skall taga eder till mitt folk och vara eder Gud; och I skolen förnimma att jag är HERREN eder Gud, han som för eder ut från trälarbetet hos egyptierna.

8 Och jag skall föra eder till det land som jag med upplyft hand har lovat giva åt Abraham, Isak och Jakob; det skall jag giva eder till besittning. Jag är HERREN.'»

9 Detta allt sade Mose till Israels barn, men de hörde icke på Mose, av otålighet och för det hårda arbetets skull.

10 Därefter talade HERREN till Mose och sade:

11 »Gå och tala med Farao, konungen i Egypten, att han släpper Israels barn ut ur sitt land

12 Men Mose talade inför HERREN och sade: »Israels barn höra ju icke på mig; huru skulle då Farao vilja höra mig -- mig som har oomskurna läppar

13 Men HERREN talade till Mose och Aron och gav dem befallning till Israels barn och till Farao, konungen i Egypten, om att Israels barn skulle föras ut ur Egyptens land.

14 Dessa voro huvudmännen för deras familjer. Rubens, Israels förstföddes, söner voro Hanok och Pallu, Hesron och Karmi. Dessa voro Rubens släkter.

15 Simeons söner voro Jemuel, Jamin, Ohad, Jakin, Sohar och Saul, den kananeiska kvinnans son. Dessa voro Simeons släkter.

16 Och dessa voro namnen på Levis söner, efter deras ättföljd: Gerson, Kehat och Merari. Och Levi blev ett hundra trettiosju år gammal.

17 Gersons söner voro Libni och Simei, efter deras släkter.

18 Kehats söner voro Amram, Jishar, Hebron och Ussiel. Och Kehat blev ett hundra trettiotre år gammal.

19 Meraris söner voro Maheli och Musi. Dessa voro leviternas släkter, efter deras ättföljd.

20 Men Amram tog sin faders syster Jokebed till hustru, och hon födde åt honom Aron och Mose. Och Amram blev ett hundra trettiosju år gammal.

21 Jishars söner voro Kora, Nefeg och Sikri.

22 Ussiels söner voro Misael, Elsafan och Sitri.

23 Och Aron tog till hustru Eliseba, Amminadabs dotter, Nahesons syster, och hon födde åt honom Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar.

24 Koras söner voro Assir, Elkana och Abiasaf. Dessa voro koraiternas släkter.

25 Och Eleasar, Arons son, tog en av Putiels döttrar till hustru, och hon födde åt honom Pinehas. Dessa voro huvudmännen för leviternas familjer, efter deras släkter.

26 Så förhöll det sig med Aron och Mose, dem till vilka HERREN sade: »Fören Israels barn ut ur Egyptens land, efter deras härskaror.

27 Det var dessa som talade med Farao, konungen i Egypten, om att de skulle föra Israels barn ut ur Egypten. Så förhöll det sig med Mose och Aron,

28 Och när HERREN talade till Mose i Egyptens land,

29 talade han så till Mose: »Jag är HERREN. Tala till Farao, konungen i Egypten, allt vad jag talar till dig.»

30 Men Mose sade inför HERREN: »Se, jag har oomskurna läppar; huru skulle då Farao vilja höra på mig?»

   

Ze Swedenborgových děl

 

Arcana Coelestia # 301

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 10837  
  

301. As regards the second arcanum, if they had been instructed in mysteries of faith they would have perished for ever, meant by the words 'Now by chance he will put out his hand and also take from the tree of life 1 and eat, and live forever', the position is this: Once people have become reversed orders of life and are unwilling to rely on anything but self and the proprium as the source of their life and wisdom, they are given to reasoning as to whether any matter of faith which they hear about is so or not so. And because self, sensory evidence, and facts are the basis of their reasoning, they inevitably adopt a negative attitude. And when their attitude is negative they also speak blasphemy and practise profanation, and at length do not care whether or not they mingle together unholy things with holy. When man becomes such he stands so condemned in the next life that there is no hope of salvation for him, for the things that have been mingled through acts of profanation remain that way permanently. The moment some idea of what is holy enters in, so does the idea joined to it of what is unholy, and this makes it impossible for that person to live in any but a community of people who are condemned. Anything at all that has been joined to, and is present as, an idea within a person's thought is in the next life perceived very precisely even by spirits in the world of spirits, but more so by angelic spirits. It is perceived so precisely that from merely one idea they know his whole character. Getting rid of unholy things such as are joined on to those that are holy is not possible without hellish torment, which is so intense that if man knew about it he would beware of profanation as of hell itself.

Poznámky pod čarou:

1. literally, of lives

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.