¹ Och HERREN talade till Mose och sade:

² »När den första månaden ingår, skall du på första dagen i månaden uppsätta uppenbarelsetältets tabernakel.

³ Och du skall däri sätta vittnesbördets ark och hänga förlåten framför arken.

⁴ Och du skall föra bordet ditin och lägga upp på detta vad där skall vara upplagt; och du skall föra ditin ljusstaken och sätta upp lamporna på den.

⁵ Och du skall ställa det gyllene rökelsealtaret framför vittnesbördets ark; och du skall sätta upp förhänget för ingången till tabernaklet.

⁶ Och brännoffersaltaret skall du ställa framför ingången till uppenbarelsetältets tabernakel.

⁷ Och du skall ställa bäckenet mellan uppenbarelsetältet och altaret och gjuta vatten däri.

⁸ Och du skall sätta upp förgårdshägnaden runt omkring och hänga upp förhänget för porten till förgården.

⁹ Och du skall taga smörjelseoljan och smörja tabernaklet och allt vad däri är och helga det jämte alla dess tillbehör, så att det bliver heligt.

¹⁰ Du skall ock smörja brännoffersaltaret jämte alla dess tillbehör och helga altaret; så bliver altaret högheligt.

¹¹ Du skall ock smörja bäckenet jämte dess fotställning och helga det.

¹² Därefter skall du föra Aron och hans söner fram till uppenbarelsetältets ingång och två dem med vatten.

¹³ Och du skall sätta på Aron del heliga kläderna, och smörja honom och helga honom till att bliva präst åt mig

¹⁴ Och du skall föra fram hans söner och sätta livklädnader på dem.

¹⁵ Och du skall smörja dem, såsom du smorde deras fader, till att bliva präster åt mig. Så skall denna deras smörjelse bliva för dem en invigning till ett evärdligt prästadöme, släkte efter släkte.

¹⁶ Och Mose gjorde detta; han gjorde i alla stycken såsom HERREN hade bjudit honom.

¹⁷ Så blev då tabernaklet uppsatt i första månaden av andra året, på första dagen i månaden.

¹⁸ Då satte Mose upp tabernaklet. Han lade ut dess fotstycken, ställde fast dess bräder, sköt in dess tvärstänger och satte upp dess stolpar.

¹⁹ Och han bredde täckelset över tabernaklet och lade ovanpå täckelset dess överdrag allt såsom HERREN hade bjudit Mose.

²⁰ Och han tog vittnesbördet och lade det in i arken och satte stängerna på arken; och han satte nådastolen ovanpå arken.

²¹ Sedan förde han arken in i tabernaklet och satte upp förlåten som skulle hänga framför arken, och hängde så för vittnesbördets ark, allt såsom HERREN hade bjudit Mose.

²² Och han satte bordet i uppenbarelsetältet, vid tabernaklets norra sida, utanför förlåten,

²³ och lade upp på detta de bröd som skulle vara upplagda inför HERRENS ansikte, allt såsom HERREN hade bjudit Mose.

²⁴ Och han ställde ljusstaken in i uppenbarelsetältet, mitt emot bordet, på tabernaklets södra sida,

²⁵ och satte upp lamporna inför HERRENS ansikte, såsom HERREN hade bjudit Mose.

²⁶ Och han ställde det gyllene altaret in i uppenbarelsetältet, framför förlåten,

²⁷ och antände välluktande rökelse därpå, såsom HERREN hade bjudit Mose.

²⁸ Och han satte upp förhänget för ingången till tabernaklet.

²⁹ Och brännoffersaltaret ställde han vid ingången till uppenbarelsetältets tabernakel och offrade brännoffer och spisoffer därpå, såsom HERREN hade bjudit Mose.

³⁰ Och han ställde bäckenet mellan uppenbarelsetältet och altaret och göt vatten till tvagning däri.

³¹ Och Mose och Aron och hans söner tvådde sedermera sina händer och fötter med vatten därur;

³² så ofta de skulle gå in i uppenbarelsetältet eller träda fram till altaret, tvådde de sig, såsom HERREN hade bjudit Mose.

³³ Och han satte upp förgårdshägnaden runt omkring tabernaklet och altaret, och hängde upp förhänget för porten till förgården. Så fullbordade Mose allt arbetet.

³⁴ Då övertäckte molnskyn uppenbarelsetältet, och HERRENS härlighet uppfyllde tabernaklet;

³⁵ och Mose kunde icke gå in i uppenbarelsetältet, eftersom molnskyn vilade däröver och HERRENS härlighet uppfyllde tabernaklet.

³⁶ Och så ofta molnskyn höjde sig från tabernaklet, bröto Israels barn upp; så gjorde de under hela sin vandring.

³⁷ Men så länge molnskyn icke höjde sig, bröto de icke upp, utan stannade ända till den dag då den åter höjde sig.

³⁸ Ty HERRENS molnsky vilade om dagen över tabernaklet, och om natten var eld i den; så var det inför alla Israels barns ögon under hela deras vandring.

¹ "I am the true vine, and my Father is the farmer.

² Every branch in me that doesn't bear fruit, he takes away. Every branch that bears fruit, he prunes, that it may bear more fruit.

³ You are already pruned clean because of the word which I have spoken to you.

⁴ Remain in me, and I in you. As the branch can't bear fruit by itself, unless it remains in the vine, so neither can you, unless you remain in me.

⁵ I am the vine. You are the branches. He who remains in me, and I in him, the same bears much fruit, for apart from me you can do nothing.

⁶ If a man doesn't remain in me, he is thrown out as a branch, and is withered; and they gather them, throw them into the fire, and they are burned.

⁷ If you remain in me, and my words remain in you, you will ask whatever you desire, and it will be done for you.

⁸ "In this is my Father glorified, that you bear much fruit; and so you will be my disciples.

⁹ Even as the Father has loved me, I also have loved you. Remain in my love.

¹⁰ If you keep my commandments, you will remain in my love; even as I have kept my Father's commandments, and remain in his love.

¹¹ I have spoken these things to you, that my joy may remain in you, and that your joy may be made full.

¹² "This is my commandment, that you love one another, even as I have loved you.

¹³ Greater love has no one than this, that someone lay down his life for his friends.

¹⁴ You are my friends, if you do whatever I command you.

¹⁵ No longer do I call you servants, for the servant doesn't know what his lord does. But I have called you friends, for everything that I heard from my Father, I have made known to you.

¹⁶ You didn't choose me, but I chose you, and appointed you, that you should go and bear fruit, and that your fruit should remain; that whatever you will ask of the Father in my name, he may give it to you.

¹⁷ "I command these things to you, that you may love one another.

¹⁸ If the world hates you, you know that it has hated me before it hated you.

¹⁹ If you were of the world, the world would love its own. But because you are not of the world, since I chose you out of the world, therefore the world hates you.

²⁰ Remember the word that I said to you: 'A servant is not greater than his lord.' If they persecuted me, they will also persecute you. If they kept my word, they will keep yours also.

²¹ But all these things will they do to you for my name's sake, because they don't know him who sent me.

²² If I had not come and spoken to them, they would not have had sin; but now they have no excuse for their sin.

²³ He who hates me, hates my Father also.

²⁴ If I hadn't done among them the works which no one else did, they wouldn't have had sin. But now have they seen and also hated both me and my Father.

²⁵ But this happened so that the word may be fulfilled which was written in their law, 'They hated me without a cause.'

²⁶ "When the Counselor has come, whom I will send to you from the Father, the Spirit of truth, who proceeds from the Father, he will testify about me.

²⁷ You will also testify, because you have been with me from the beginning.