Bible

 

2 Mosebok 33

Studie

   

1 Och HERREN sade till Mose: »Upp, drag åstad härifrån med folket som du har fört upp ur Egyptens land, och begiv dig till det land som jag med ed har lovat åt Abraham, Isak och Jakob, i det jag sade: 'Åt din säd skall jag giva det.'

2 Jag skall sända en ängel framför dig och förjaga kananéerna, amoréerna, hetiterna, perisséerna, hivéerna och jebuséerna,

3 för att du må komma till ett land som flyter av mjölk och honung. Ty eftersom du är ett hårdnackat folk, vill jag icke själv draga upp med dig; jag kunde då förgöra dig under vägen

4 När folket hörde detta stränga tal, blevo de sorgsna, och ingen tog sina smycken på sig.

5 Och HERREN sade till Mose: »Säg till Israels barn: I ären ett hårdnackat folk. Om jag allenast ett ögonblick droge med dig, skulle jag förgöra dig. Men lägg nu av dig dina smycken, så vill jag se till, vad jag skall göra med dig.»

6 Så togo då Israels barn av sig sina smycken och voro utan dem allt ifrån vistelsen vid Horebs berg.

7 Men Mose hade för sed att taga tältet och slå upp det ett stycke utanför lägret; och han kallade det »uppenbarelsetältet». Och var och en som ville rådfråga HERREN måste gå ut till uppenbarelsetältet utanför lägret.

8 Och så ofta Mose gick ut till tältet, stod allt folket upp, och var och en ställde sig vid ingången till sitt tält och skådade efter Mose, till dess han hade kommit in i tältet.

9 Och så ofta Mose kom in i tältet, steg molnstoden ned och blev stående vid ingången till tältet; och han talade med Mose.

10 Och allt folket såg molnstoden stå vid ingången till tältet; då föll allt folket ned och tillbad, var och en vid ingången till sitt tält.

11 Och HERREN talade med Mose ansikte mot ansikte, såsom när den ena människan talar med den andra. Sedan vände Mose tillbaka till lägret; men hans tjänare Josua, Nuns son, en ung man, lämnade icke tältet.

12 Och Mose sade till HERREN: »Väl säger du till mig: 'För detta folk ditupp'; men du har icke låtit mig veta vem du vill sända med mig Du har dock sagt: 'Jag känner dig vid namn, och du har funnit nåd för mina ögon.'

13 Om jag alltså har funnit nåd för dina ögon, så låt mig se dina vägar och lära känna dig; jag vill ju finna nåd för dina ögon. Och se därtill, att detta folk är ditt folk.»

14 Han sade: »Skall jag då själv gå med och föra dig till ro?»

15 Han svarade honom: »Om du icke själv vill gå med, så låt oss alls icke draga upp härifrån.

16 Ty varigenom skall man kunna veta att jag och ditt folk hava funnit nåd för dina ögon, om icke därigenom att du går med oss, så att vi, jag och ditt folk, utmärkas framför alla andra folk på jorden?»

17 HERREN svarade Mose: »Vad du nu har begärt skall jag ock göra; ty du har funnit nåd för mina ögon, och jag känner dig vid namn

18 Då sade han: »Låt mig alltså se din härlighet.»

19 Han svarade: »Jag skall låta all min skönhet gå förbi dig där du står, och jag skall utropa namnet 'HERREN' inför dig; jag skall vara nådig mot den jag vill vara nådig emot, och skall förbarma mig över den jag vill förbarma mig över.

20 Ytterligare sade han: »Mitt ansikte kan du dock icke få se, ty ingen människa kan se mig och leva.»

21 Därefter sade HERREN: »Se, här är en plats nära intill mig; ställ dig där på klippan.

22 När nu min härlighet går förbi, skall jag låta dig stå där i en klyfta på berget, och jag skall övertäcka dig med min hand, till dess jag har gått förbi.

23 Sedan skall jag taga bort min hand, och då skall du få se mig på ryggen; men mitt ansikte kan ingen se

   

Ze Swedenborgových děl

 

True Christian Religion # 124

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 853  
  

124. (v) THIS REDEMPTION COULD ONLY BE EFFECTED BY AN INCARNATE GOD.

The previous section showed that redemption was an entirely Divine deed, and consequently it could only have been accomplished by almighty God. The reason why it had to be by means of His incarnation, that is, by making Himself man, is that Jehovah God, as He is in His infinite essence, cannot approach hell, much less enter it, since He exists at the purest and first level. Therefore if Jehovah God, being in essence of that nature, were so much as to breathe upon those in hell, He would destroy them in an instant. For He said to Moses, when he desired to see God:

You cannot see my face, for no man shall see me and live, Exodus 33:20.

Since then Moses could not, far less can those in hell, where all are at the lowest, grossest and therefore most distant level, since they are the lowest of natural men. Therefore if Jehovah God had not taken upon Himself human form, and thus clothed Himself with a body at the lowest level, it would have been vain for Him to attempt any kind of redemption. For how can anyone attack an enemy, unless he comes to grips and equips himself with weapons to fight with? How can anyone drive off and destroy snakes, hydras and basilisks in some desert, unless he protects his body with armour and his head with a helmet, and takes a spear in his hand? Or how can anyone catch whales at sea, without a ship and equipment designed for the purpose? These and similar images are not so much a comparison as an illustration of almighty God's battle with the hells, which He could not have started without first taking human form.

[2] But it needs to be known that the Lord's battle with the hells was not a battle of words, like people arguing a point or disputing in a court of law. That sort of battle is quite ineffectual here. It was a spiritual battle, Divine Truth fighting with the strength of Divine Good, that is, the very life force of the Lord. No one in the hells can stand its effects when made visible. Its power is such that at a mere glance the spirits of hell take to their heels, hurl themselves into the depths and force themselves underground to hide from it. This is the same as is described by Isaiah:

They shall go into caverns in the rocks and into cracks in the dust, for fear of Jehovah, when He arises to terrify the earth, Isaiah 2:19.

and in Revelation:

All shall hide themselves in caves in the rocks and in rocky mountains; and they shall say to the mountains and the rocks, Fall upon us and hide us from the face of Him that sits upon the throne, and from the wrath of the Lamb, Revelation 6:15-17.

[3] What the Lord's strength that He has from Divine good was like when He was effecting the Last Judgement in 1757 can be proved by the descriptions given of that event in my small book on the subject. 1 For example, it tore from their places hills and mountains in the world of spirits, which spirits from hell had seized, transferred them to different locations and made some sink into the ground; it flooded towns, villages and their surrounding land, completely upheaved their fields and cast them together with their inhabitants into chasms, lakes and marshes, and much besides. All this was accomplished by the Lord alone by the power of Divine truth coming from Divine good.

Poznámky pod čarou:

1. See n. 123

  
/ 853  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.