Bible

 

2 Mosebok 30

Studie

   

1 Och du skall göra ett altare för att antända rökelse därpå, av akacieträ skall du göra det.

2 Det skall vara en aln långt och en aln brett -- en liksidig fyrkant -- och två alnar högt; dess horn skola vara i ett stycke därmed.

3 Och du skall överdraga det med rent guld, dess skiva, dess väggar runt omkring och dess hörn; och du skall göra en rand av guld därpå runt omkring.

4 Och du skall till det göra två ringar av guld och sätta dem nedanför randen, på dess båda sidor; på de båda sidostyckena skall du sätta dem. De skola vara där, för att stänger må skjutas in i dem, så att man med dem kan bära altaret.

5 Och du skall göra stängerna av akacieträ och överdraga dem med guld.

6 Och du skall ställa det framför den förlåt som hänger framför vittnesbördets ark, så att det står framför nådastolen, som är ovanpå vittnesbördet, där jag skall uppenbara mig för dig.

7 Och Aron skall antända välluktande rökelse därpå; var morgon, när han tillreder lamporna, skall han antända rökelse;

8 och likaledes skall Aron antända rökelse, när han vid aftontiden sätter upp lamporna. Detta skall vara det dagliga rökoffret inför HERRENS ansikte, från släkte till släkte.

9 I skolen icke låta någon främmande rökelse komma därpå, ej heller brännoffer eller spisoffer; och intet drickoffer skolen utgjuta därpå.

10 Och Aron skall en gång om året bringa försoning för dess horn; med blod av försoningssyndoffret skall han en gång om året bringa försoning för det, släkte efter släkte. Det är högheligt för HERREN.

11 Och HERREN talade till Mose och sade:

12 När du räknar antalet av Israels barn, nämligen av dem som inmönstras, skall vid mönstringen var och en giva åt HERREN en försoningsgåva för sig, på det att ingen hemsökelse må drabba dem vid mönstringen.

13 Detta är vad var och en som upptages bland de inmönstrade skall giva: en halv sikel, efter helgedomssikelns vikt -- sikeln räknad till tjugu gera -- en halv sikel såsom offergärd åt HERREN,

14 Var och en som upptages bland de inmönstrade, var och en som är tjugu år gammal eller därutöver, skall giva detta såsom offergärd åt HERREN.

15 Den rike skall icke giva mer och den fattige icke mindre än en halv sikel, när I given offergärden åt HERREN, till att bringa försoning för eder.

16 Och du skall taga försoningspenningarna av Israels barn och använda dem till arbetet vid uppenbarelsetältet. Så skall ske, för att Israels barn må vara i åminnelse inför HERRENS ansikte, och för att försoning må bringas för eder.

17 Och HERREN talade till Mose och sade:

18 Du skall ock göra ett bäcken av koppar med en fotställning av koppar, till tvagning, och ställa det mellan uppenbarelsetältet och altaret och gjuta vatten däri.

19 Och Aron och hans söner skola två sina händer och fötter med vatten därur.

20 När de gå in i uppenbarelsetältet, skola de två sig med vatten, på del att de icke må ; så ock när de träda fram till altaret för att göra tjänst genom att antända eldsoffer åt HERREN.

21 De skola två sina händer och fötter, på det att de icke må . Och detta skall vara en evärdlig stadga för dem: för honom själv och hans avkomlingar från släkte till släkte.

22 Och HERREN talade till Mose och sade:

23 Tag dig ock kryddor av yppersta slag: fem hundra siklar myrradropp, hälften så mycket kanel av finaste slag, alltså två hundra femtio siklar, likaledes två hundra femtio siklar kalmus av finaste slag,

24 därtill fem hundra siklar kassia, efter helgedomssikelns vikt, och en hin olivolja.

25 Och du skall av detta göra en helig smörjelseolja, en konstmässigt beredd salva; det skall vara en helig smörjelseolja.

26 Och du skall därmed smörja uppenbarelsetältet, vittnesbördets ark,

27 bordet med alla dess tillbehör, ljusstaken med dess tillbehör, rökelsealtaret,

28 brännoffersaltaret med alla dess tillbehör, äntligen bäckenet med dess fotställning.

29 Och du skall helga dem, så att de bliva högheliga; var och en som sedan kommer vid dem bliver helig.

30 Och Aron och hans söner skall du smörja, och du skall helga dem till att bliva präster åt mig.

31 Och till Israels barn skall du tala och säga: Detta skall vara min heliga smörjelseolja hos eder, från släkte till släkte.

32 På ingen annan människas kropp må den komma, ej heller mån I göra någon annan så sammansatt som denna. Helig är den, Helig skall den vara för eder.

33 Den som bereder en sådan salva, och den som använder något därav på någon främmande, han skall utrotas ur sin släkt.

34 Ytterligare sade HERREN till Mose: Tag dig välluktande kryddor, stakte och sjönagel och galban, och jämte dessa vällukter rent rökelseharts, lika mycket av vart slag,

35 och gör därav rökelse, en konstmässigt beredd blandning, saltad, ren, helig.

36 Och en del av den skall du stöta till pulver och lägga framför vittnesbördet i uppenbarelsetältet, där jag vill uppenbara mig för dig. Höghelig skall den vara för eder.

37 Och ingen annan rökelse mån I göra åt eder så sammansatt som denna skall vara. Helig skall den vara dig för HERREN.

38 Den som gör sådan för att njuta av dess lukt, han skall utrotas ur sin släkt.

   

Ze Swedenborgových děl

 

Apocalypse Explained # 1151

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 1232  
  

1151. And ointment and frankincense signifies profaned worship from spiritual love. This is evident from the signification of "ointment," as being the good of spiritual love (of which presently); also from the signification of "frankincense," as being the truth of spiritual good (See n. 491). "Ointment and frankincense" signify spiritual love because the incense offerings were made with these; and the incense offerings signified spiritual love because of the fragrant smoke that went up from the holy fire in the censers. Spiritual love is love towards the neighbor, which makes one with the love of uses. There are two loves of heaven, and thus of the church, from which the Lord is worshipped; celestial love, which is love to the Lord, and spiritual love, which is love towards the neighbor; the former is signified by "cinnamon and perfumes," the other by "ointment and frankincense." Moreover, all worship is from love; the worship that is not from one or the other of these loves is no worship, but only an external act in which there is inwardly nothing of the church. That the incense offerings signified worship from spiritual love may be seen (n. 324, 491-492, 494, 567). Ointment means a compound of aromatics that was used in the incense offerings, as can be seen from these words in Moses:

Take unto thee sweet spices, stacte, and onycha, and galbanum, sweet spices with pure frankincense. And thou shalt make it an incense; an ointment, the work of the perfumer, salted, pure, holy; and thou shalt beat some of it very small, and put it before the testimony in the Tent of meeting where I shall meet with thee; it shall be unto you the holy of holies (Exodus 30:34-37).

Here all these things are called "the ointment of the perfumer." (The particulars are explained in Arcana Coelestia 10289-10308.)

(Continuation respecting the Athanasian Faith)

[2] There is infernal freedom and there is heavenly freedom. Infernal freedom is that into which man is born from his parents, and heavenly freedom is that into which man is reformed by the Lord. From infernal freedom man has the will of evil, the love of evil, and the life of evil; while from heavenly freedom he has the will of good, the love of good, and the life of good; for as has been said before, a man's will, love and life, make one with his freedom. These two kinds of freedom are opposites of each other, but the opposition is not evident except so far as man is in one and not in the other. But a man cannot come out of infernal freedom into heavenly freedom unless he compels himself. To compel oneself is to resist evil and to fight against it as if from oneself, but still to implore the Lord for help. Thus a man fights from the freedom that is inwardly in him from the Lord against the freedom that is outwardly in him from hell. While he is in the combat it seems to him that it is not freedom from which he fights, but a kind of compulsion, because it is against that freedom into which he was born; and yet it is freedom, since otherwise he would not fight as if of himself.

[3] But this inward freedom from which he fights, which seems like compulsion, is afterwards felt as freedom, for it becomes like what is involuntary, spontaneous, and as it were innate, comparatively like one's compelling his hand to write, to work, to play a musical instrument, or to contend in games, for after a while the hands and arms do these things as if of themselves or spontaneously; for man is then in good because he is then removed from evil and is led by the Lord. When a man has compelled himself to act in opposition to infernal freedom he sees and perceives that infernal freedom is servitude and that heavenly freedom is freedom itself, because it is from the Lord. The essence of the matter is this, that so far as a man compels himself by resisting evils, so far the infernal societies with which he acts as one are removed from him, and he is introduced by the Lord into heavenly societies, with which he acts as one. On the other hand, if a man does not compel himself to resist evils he remains in them. That this is so I have learned through much experience in the spiritual world, and further, that evil does not withdraw in consequence of any compulsion that comes from punishments, or from fear of them afterwards.

  
/ 1232  
  

Thanks to the Swedenborg Foundation for their permission to use this translation.