Bible

 

2 Mosebok 28

Studie

   

1 Och du skall låta din broder Aron och hans söner med honom, träd fram till dig ur Israels barns krets för att de må bliva plåster åt mig Aron själv och hans söner: Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar.

2 Och du skall göra åt din broder Aron heliga kläder, till ära och prydnad.

3 Och du skall tillsäga alla edra konstförfarna män, som jag har uppfyllt med vishetens ande, att de skola göra kläder åt Aron, för att har må helgas till att bliva präst åt mig.

4 Och dessa äro de kläder som de skola göra: bröstsköld, efod, kåpa, rutig livklädnad, huvudbindel och bälte. De skola göra heliga kläder åt din broder Aron och hans söner, för att han må bliva präst åt mig.

5 Och härtill skola de taga av guldet och av det mörkblåa, det purpurröda, det rosenröda och det vita garnet.

6 Efoden skola de göra av guld och av mörkblått purpurrött, rosenrött och tvinnat vitt garn, i konstvävnad.

7 Den skall vid sina båda ändar hava två axelstycken, som skola fästas ihop, så att den hållen hopfäst.

8 Och skärpet, som skall sitta på efoden och sammanhålla den, skall vara av samma slags vävnad och i ett stycke med den: av guld och av mörkblått, purpurrött, rosenrött och tvinnat vitt garn.

9 Och du skall taga två onyxstenar och på dem inrista Israels söners namn,

10 sex av namnen på den ena stenen och de sex övrigas namn på den andra stenen, efter ättföljd.

11 Med stensnidarkonst, såsom man graverar signetringar, skall du inrista Israels söners namn på de två stenarna. Med nätverk av guld skall du omgiva dessa.

12 Och du skall satta de båda stenarna på efodens axelstycken, för att stenarna må bringa Israels barn i åminnelse; Aron skall bära deras namn inför HERRENS ansikte på sina båda axlar, för att bringa dem i åminnelse.

13 Och du skall göra flätverk av guld,

14 så ock två kedjor av rent guld; i virat arbete skall du göra dessa, såsom man gör snodder. Och du skall fästa de snodda kedjorna vid flätverken.

15 En domssköld skall du göra i konstvävnad; du skall göra den i samma slags vävnad som efoden: av guld och av mörkblått, purpurrött, rosenrött och tvinnat vitt garn skall du göra den.

16 Den skall vara liksidigt fyrkantig och hava form av en väska, ett kvarter lång och ett kvarter bred.

17 Och du skall besätta den med infattade stenar, ordnade på fyra rader: i första raden en karneol, en topas och en smaragd;

18 i andra raden en karbunkel, en safir och en kalcedon;

19 i tredje raden en hyacint, en agat och en ametist;

20 i fjärde raden en krysolit, en onyx och en jaspis. Omgivna med flätverk av guld skola de sitta i sin infattning.

21 Stenarna skola vara tolv, efter Israels söners namn, en för vart namn; var sten skall bära namnet på en av de tolv stammarna, inristat på samma sätt som man graverar signetringar.

22 Och du skall till bröstskölden göra kedjor i virat arbete, såsom man gör snodder, av rent guld.

23 Vidare skall du till bröstskölden göra två ringar av guld och sätta dessa båda ringar i två av bröstsköldens hörn.

24 Och du skall fästa de båda guldsnodderna vid de båda ringarna, i bröstsköldens hörn.

25 Och de två snoddernas båda andra ändar skall du fästa vid de två flätverken och så fästa dem vid efodens axelstycken på dess framsida.

26 Och du skall göra två andra ringar av guld och sätta dem i bröstsköldens båda andra hörn, vid den kant därpå, som är vänd inåt mot efoden.

27 Och ytterligare skall du göra två ringar av guld och fästa dem vid efodens båda axelstycken, nedtill på dess framsida, där den fästes ihop, ovanför efodens skärp.

28 Och man skall knyta fast bröstskölden med ett mörkblått snöre, Som går från dess ringar in i efodens ringar, så att den sitter ovanför efodens skärp, på det att bröstskölden icke må lossna från efoden.

29 Aron skall så bära Israels söners namn i domsskölden på sitt hjärta, när han går in helgedomen, för att bringa dem i åminnelse inför HERRENS ansikte beständigt.

30 Och du skall lägga urim och tummim in i domsskölden, så att de ligga på Arons hjärta, när han ingår inför HERRENS ansikte; och Aron skall så bära Israels barns dom på sitt hjärta inför HERRENS ansikte beständigt.

31 Efodkåpan skall du göra helt och hållet av mörkblått tyg;

32 och mitt på den skall vara en öppning för huvudet, och denna öppning skall omgivas med en vävd kant, likasom öppningen på en pansarskjorta, för att den icke slitas sönder.

33 Och på dess nedre fåll skall du sätta granatäpplen, gjorda av mörkblått, purpurrött och rosenrött garn, runt omkring fållen, och bjällror av guld mellan dessa runt omkring:

34 en bjällra av guld och så ett granatäpple, sedan en bjällra av guld och så åter ett granatäpple, runt omkring fållen på kåpan.

35 Och denna skall Aron hava på sig, när han gör tjänst, så att det höres, när han går in i helgedomen inför HERRENS ansikte, och när han går ut -- detta på det att han icke må .

36 Du skall ock göra en plåt av rent guld, och på den skall du rista, såsom man graverar signetringar: »Helgad åt HERREN

37 Och du skall fästa den vid ett mörkblått snöre, och den skall sitta på huvudbindeln; på framsidan av huvudbindeln skall den sitta.

38 Den skall sitta på Arons panna, och Aron skall bära den missgärning som vidlåder de heliga gåvor Israels barn bära fram, när de giva några heliga gåvor; den skall sitta på hans panna beständigt, för att de må bliva välbehagliga inför HERRENS ansikte.

39 Du skall ock väva en rutig livklädnad av vitt garn, och du skall göra en huvudbindel av vitt garn; och ett bälte skall du göra i brokig vävnad.

40 Också åt Arons söner skall du göra livklädnader, och du skall göra bälten åt dem; och huvor skall du göra åt dem, till ära och prydnad. Och detta skall du kläda på din broder Aron och hans söner jämte honom;

41 och du skall smörja dem och företaga handfyllning med dem och helga dem till att bliva präster åt mig.

42 Och du skall göra åt dem benkläder av linne, som skyla deras blygd; dessa skola räcka från länderna ned på låren.

43 Och Aron och hans söner skola hava dem på sig, när de gå in i uppenbarelsetältet eller träda fram till altaret för att göra tjänst i helgedomen -- detta på det att de icke må komma att bära på missgärning och så träffas av döden. Detta skall vara en evärdlig stadga för honom och hans avkomlingar efter honom.

   

Ze Swedenborgových děl

 

Arcana Coelestia # 8945

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 10837  
  

8945. And thou shalt not go up on steps unto the altar. That this signifies no elevation to interior things which are celestial, is evident from the signification of “going up by steps,” as being to raise oneself to higher or interior things (whether we say “interior things,” or “higher things,” it is the same, for interior things appear as higher, see n. 2148, 3084, 4210, 4599); and from the signification of “an altar,” as being the chief representative of the the Lord, (n. 921, 2777, 2811); thus by “going up on steps unto Mine altar” is signified to raise oneself to the Lord, consequently to interior things which are celestial; for the Lord is more present in interior things. Those things are called celestial which are in the inmost heaven, and those spiritual which are in the middle heaven. For heaven is distinguished into two kingdoms, namely, the celestial kingdom and the spiritual kingdom. They who are in the celestial kingdom are in the inmost or third heaven, thus nearest to the Lord; for they who are there are in love to the Lord and in innocence, consequently in wisdom above all the other angels. But they who are in the spiritual kingdom are in the middle or second heaven, thus more remote from the Lord; they who are there are in charity toward the neighbor, and through charity are with the Lord. (Concerning these two kingdoms and the difference between them, see n. 2048, 2088, 2227, 2507, 2669, 2708, 2715, 2718, 3235, 3246, 3374, 3887, 4448, 4585, 4938, 4939, 5113, 5922, 6367, 6435, 7877)

[2] It is to be explained in a few words how the case is with respect to the elevation toward interior things, thus toward celestial things, which is signified by “going up on steps unto the altar.” It is not granted anyone in the other life to be raised higher into heaven than to the degree of good in which he is; for if he is raised higher, his defilements, that is, the evils of his loves and the falsities therefrom, are made manifest. For the more interior, the more pure and holy, it is in heaven. They who are in a more impure state are kept in a lower sphere, where their impurities are not perceived and do not appear, because they are in a grosser good, and a more obscure truth.

[3] It sometimes happens that they who come into heaven desire to come into a more interior heaven, believing that so they will enjoy greater joy. In order that this desire which clings to them may be removed, they are indeed raised into a more interior heaven; but when they come thither, they begin to be distressed by reason of the evils of their loves, which evils then come to their perception, and they also become ugly by reason of the falsities from the evils with them. On perceiving these things, they cast themselves down from the more interior heaven, and do not return into a tranquil and peaceful state until they come into their former station. These are the things which are signified by the statute, “Thou shalt not go up on steps unto Mine altar, that thy nakedness be not uncovered upon it.”

[4] The case is similar with those who are beneath heaven. If these desire to ascend into heaven before they have been prepared, when they are raised there they feel torment almost infernal, and appear to themselves like carcasses. Even the very life with them labors, like the life of those who are in the death agony; and therefore they cast themselves down headlong, and afterward no more desire to ascend above the state of life in which they are.

[5] Be it known that in the other life heaven is denied by the Lord to no one, and that as many as desire can be admitted. (Heaven consists of societies of angels who are in the good of love toward the neighbor and of love to the Lord; and when any are admitted into heaven, they are let into such societies.) But when the sphere of their life, that is, when the life of their love, is not in agreement, then conflict arises, from which they have anguish and downcasting. In this way they are instructed about the life of heaven, and the state of their own life in comparison, also about the fact that no one has heaven merely by being received or admitted (as is the common opinion in the world), and that by his life in the world a man may become of such a character that he can be with those who are in heaven (see what has been already said and shown on this subject from experience, n. 3938, 4225, 4226, 4299, 4674, 5057, 5058, 7186, 7519, 8794, 8797). These are the things which are signified by the statute, “Thou shalt not go up on steps unto Mine altar, that thy nakedness be not uncovered upon it;” and also by a similar statute in Exodus 28:42-43.

[6] It is said “go up on steps,” for the reason that elevation to interior things appears in the world of spirits, where celestial and spiritual things are presented in forms like those of the world, as an ascent by steps. This representative it has often been given me to see. For this reason also it was that the angels were seen by Jacob in his dream going up to the Lord by the steps of a ladder (Genesis 28:12). Therefore also by “steps” in the Word is signified ascent to higher things, that is, to interior things, as in Ezekiel 40:6, 22, 26, 31, 34; and in Amos:

The Lord Jehovih Zebaoth buildeth His steps in the heavens (Amos 9:6).

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Foundation for the permission to use this translation.