Bible

 

2 Mosebok 28

Studie

   

1 Och du skall låta din broder Aron och hans söner med honom, träd fram till dig ur Israels barns krets för att de må bliva plåster åt mig Aron själv och hans söner: Nadab och Abihu, Eleasar och Itamar.

2 Och du skall göra åt din broder Aron heliga kläder, till ära och prydnad.

3 Och du skall tillsäga alla edra konstförfarna män, som jag har uppfyllt med vishetens ande, att de skola göra kläder åt Aron, för att har må helgas till att bliva präst åt mig.

4 Och dessa äro de kläder som de skola göra: bröstsköld, efod, kåpa, rutig livklädnad, huvudbindel och bälte. De skola göra heliga kläder åt din broder Aron och hans söner, för att han må bliva präst åt mig.

5 Och härtill skola de taga av guldet och av det mörkblåa, det purpurröda, det rosenröda och det vita garnet.

6 Efoden skola de göra av guld och av mörkblått purpurrött, rosenrött och tvinnat vitt garn, i konstvävnad.

7 Den skall vid sina båda ändar hava två axelstycken, som skola fästas ihop, så att den hållen hopfäst.

8 Och skärpet, som skall sitta på efoden och sammanhålla den, skall vara av samma slags vävnad och i ett stycke med den: av guld och av mörkblått, purpurrött, rosenrött och tvinnat vitt garn.

9 Och du skall taga två onyxstenar och på dem inrista Israels söners namn,

10 sex av namnen på den ena stenen och de sex övrigas namn på den andra stenen, efter ättföljd.

11 Med stensnidarkonst, såsom man graverar signetringar, skall du inrista Israels söners namn på de två stenarna. Med nätverk av guld skall du omgiva dessa.

12 Och du skall satta de båda stenarna på efodens axelstycken, för att stenarna må bringa Israels barn i åminnelse; Aron skall bära deras namn inför HERRENS ansikte på sina båda axlar, för att bringa dem i åminnelse.

13 Och du skall göra flätverk av guld,

14 så ock två kedjor av rent guld; i virat arbete skall du göra dessa, såsom man gör snodder. Och du skall fästa de snodda kedjorna vid flätverken.

15 En domssköld skall du göra i konstvävnad; du skall göra den i samma slags vävnad som efoden: av guld och av mörkblått, purpurrött, rosenrött och tvinnat vitt garn skall du göra den.

16 Den skall vara liksidigt fyrkantig och hava form av en väska, ett kvarter lång och ett kvarter bred.

17 Och du skall besätta den med infattade stenar, ordnade på fyra rader: i första raden en karneol, en topas och en smaragd;

18 i andra raden en karbunkel, en safir och en kalcedon;

19 i tredje raden en hyacint, en agat och en ametist;

20 i fjärde raden en krysolit, en onyx och en jaspis. Omgivna med flätverk av guld skola de sitta i sin infattning.

21 Stenarna skola vara tolv, efter Israels söners namn, en för vart namn; var sten skall bära namnet på en av de tolv stammarna, inristat på samma sätt som man graverar signetringar.

22 Och du skall till bröstskölden göra kedjor i virat arbete, såsom man gör snodder, av rent guld.

23 Vidare skall du till bröstskölden göra två ringar av guld och sätta dessa båda ringar i två av bröstsköldens hörn.

24 Och du skall fästa de båda guldsnodderna vid de båda ringarna, i bröstsköldens hörn.

25 Och de två snoddernas båda andra ändar skall du fästa vid de två flätverken och så fästa dem vid efodens axelstycken på dess framsida.

26 Och du skall göra två andra ringar av guld och sätta dem i bröstsköldens båda andra hörn, vid den kant därpå, som är vänd inåt mot efoden.

27 Och ytterligare skall du göra två ringar av guld och fästa dem vid efodens båda axelstycken, nedtill på dess framsida, där den fästes ihop, ovanför efodens skärp.

28 Och man skall knyta fast bröstskölden med ett mörkblått snöre, Som går från dess ringar in i efodens ringar, så att den sitter ovanför efodens skärp, på det att bröstskölden icke må lossna från efoden.

29 Aron skall så bära Israels söners namn i domsskölden på sitt hjärta, när han går in helgedomen, för att bringa dem i åminnelse inför HERRENS ansikte beständigt.

30 Och du skall lägga urim och tummim in i domsskölden, så att de ligga på Arons hjärta, när han ingår inför HERRENS ansikte; och Aron skall så bära Israels barns dom på sitt hjärta inför HERRENS ansikte beständigt.

31 Efodkåpan skall du göra helt och hållet av mörkblått tyg;

32 och mitt på den skall vara en öppning för huvudet, och denna öppning skall omgivas med en vävd kant, likasom öppningen på en pansarskjorta, för att den icke slitas sönder.

33 Och på dess nedre fåll skall du sätta granatäpplen, gjorda av mörkblått, purpurrött och rosenrött garn, runt omkring fållen, och bjällror av guld mellan dessa runt omkring:

34 en bjällra av guld och så ett granatäpple, sedan en bjällra av guld och så åter ett granatäpple, runt omkring fållen på kåpan.

35 Och denna skall Aron hava på sig, när han gör tjänst, så att det höres, när han går in i helgedomen inför HERRENS ansikte, och när han går ut -- detta på det att han icke må .

36 Du skall ock göra en plåt av rent guld, och på den skall du rista, såsom man graverar signetringar: »Helgad åt HERREN

37 Och du skall fästa den vid ett mörkblått snöre, och den skall sitta på huvudbindeln; på framsidan av huvudbindeln skall den sitta.

38 Den skall sitta på Arons panna, och Aron skall bära den missgärning som vidlåder de heliga gåvor Israels barn bära fram, när de giva några heliga gåvor; den skall sitta på hans panna beständigt, för att de må bliva välbehagliga inför HERRENS ansikte.

39 Du skall ock väva en rutig livklädnad av vitt garn, och du skall göra en huvudbindel av vitt garn; och ett bälte skall du göra i brokig vävnad.

40 Också åt Arons söner skall du göra livklädnader, och du skall göra bälten åt dem; och huvor skall du göra åt dem, till ära och prydnad. Och detta skall du kläda på din broder Aron och hans söner jämte honom;

41 och du skall smörja dem och företaga handfyllning med dem och helga dem till att bliva präster åt mig.

42 Och du skall göra åt dem benkläder av linne, som skyla deras blygd; dessa skola räcka från länderna ned på låren.

43 Och Aron och hans söner skola hava dem på sig, när de gå in i uppenbarelsetältet eller träda fram till altaret för att göra tjänst i helgedomen -- detta på det att de icke må komma att bära på missgärning och så träffas av döden. Detta skall vara en evärdlig stadga för honom och hans avkomlingar efter honom.

   

Ze Swedenborgových děl

 

Arcana Coelestia # 9938

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 10837  
  

9938. 'Which the children of Israel shall sanctify, even in all their gifts of holy things' means acts of worship representative of removal from sins. This is clear from the meaning of 'gifts' - or presents, which among the Israelite and Jewish nation were primarily burnt offerings, sacrifices, and minchahs - as the inner realities of acts of worship; for those realities were represented by these acts. The inner realities of worship are the fruits of love and faith; they are therefore pardonings of sins, that is, removals from them, since faith and love are the means by which the Lord moves sins away. For in the measure that the good of love and faith comes in, or what amounts to the same thing, heaven comes in, sins are removed, that is, hell is removed - the hell within the person as well as the hell outside him. From this it is evident what should be understood by the gifts which they made holy, that is, offered. The gifts were called holy, and giving or offering them was called sanctifying them, because they represented holy realities. For they were offered to expiate people, thus to remove them from their sins, which is accomplished by means of faith in and love to the Lord received from the Lord.

[2] Gifts and presents were said to be made to Jehovah, though Jehovah, that is, the Lord, is not the receiver of gifts or presents, but the giver of them, freely to everyone. Even so, His will is that they should come from a person as though they did so from that person himself, provided the person acknowledges that they do not actually come from him but from the Lord. For the Lord imparts a desire to do good because he loves it, and a desire to speak the truth because he believes it. The actual desire flows in from the Lord, yet appears to be inherent in the person and so to flow from the person. For whatever a person does out of love and desire for it, he does from his life, love being what composes anyone's life. From this it is evident that the things that are called gifts and presents made to the Lord by a person are essentially gifts and presents made to a person by the Lord, and that they are called gifts and presents on account of what they appear to be. All who are wise at heart recognize this appearance, but not so the simple. Yet their gifts and presents are acceptable, so far as they are made in ignorance that has innocence within it. Innocence is the good of love to God, and dwells within ignorance, especially with the wise at heart. Those who are wise at heart know, indeed perceive, that nothing whatever of the wisdom within themselves originates in themselves, but that the all of wisdom is attributable to the Lord, that is, the all of the good of love and the all of the truth of faith are attributable to Him, and that for this reason even with the wise innocence dwells in ignorance. From this it is evident that the acknowledgement of this matter, and especially the perception of it, constitutes the innocence of wisdom.

[3] The gifts offered in the Jewish Church, which were primarily burnt offerings, sacrifices, and minchahs, were also spoken of as offerings made for the expiations of sins; for they were offered for the sake of being pardoned from sins, that is, being removed from them. Those who belonged to that Church also thought that sins were pardoned, indeed completely taken away, by means of these offerings; for it is said of people who have offered them that they will be pardoned, see Leviticus 4:26, 31, 35; 5:6, 10, 13, 16, 18; 6:7; 9:7; 15:15, 30. But they were unaware of the fact that their gifts represented more internal things, thus the kinds of things that are done by a person from love and faith received from the Lord; that these are what expiate, that is, remove sins; and that when they have been removed they appear to have been completely removed or banished, as has been shown above in the present paragraph and the one before it. The worship of that nation was representative, and so was external devoid of anything internal; and it was by means of this worship that heaven was joined to mankind, in those times, see the places referred to in 9320 (end), 9380.

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.