Bible

 

2 Mosebok 20

Studie

   

1 Och Gud talade alla dessa ord och sade:

2 Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.

3 Du skall inga andra gudar hava jämte mig.

4 Du skall icke göra dig något beläte eller någon bild, vare sig av det som är uppe i himmelen, eller av det som är nere på jorden, eller av det som är i vattnet under jorden.

5 Du skall icke tillbedja sådana, ej heller tjäna dem; ty jag, HERREN, din Gud, är en nitälskande Gud, som hemsöker fädernas missgärningbarn och efterkommande i tredje och fjärde led, när man hatar mig,

6 men som gör nåd med tusenden, när man älskar mig och håller mina bud.

7 Du skall icke missbruka HERRENS, din Guds, namn, ty HERREN skall icke låta den bliva ostraffad, som missbrukar hans namn.

8 Tänk på sabbatsdagen, så att du helgar den.

9 Sex dagar skall du arbeta och förrätta alla dina sysslor;

10 men den sjunde dagen är HERRENS, din Guds, sabbat; då skall du ingen syssla förrätta, ej heller din son eller din dotter, ej heller din tjänare eller din tjänarinna eller din dragare, ej heller främlingen som är hos dig inom dina portar.

11 Ty på sex dagar gjorde HERREN himmelen och jorden och havet och allt vad i dem är, men han vilade på sjunde dagen; därför har HERREN välsignat sabbatsdagen och helgat den.

12 Hedra din fader och din moder, för att du må länge leva i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig.

13 Du skall icke dräpa.

14 Du skall icke begå äktenskapsbrott.

15 Du skall icke stjäla.

16 Du skall icke bära falskt vittnesbörd mot din nästa.

17 Du skall icke hava begärelse till din nästas hus. Du skall icke hava begärelse till din nästas hustru, ej heller till hans tjänare eller hans tjänarinna, ej heller till hans oxe eller hans åsna, ej heller till något annat som tillhör din nästa.

18 Och allt folket förnam dundret och eldslågorna och basunljudet och röken från berget; och när folket förnam detta, bävade de och höllo sig på avstånd.

19 Och de sade till Mose: »Tala du till oss, så vilja vi höra, men låt icke Gud Tala till oss, på det att vi icke må

20 Men Mose sade till folket: »Frukten icke, ty Gud har kommit för att sätta eder på prov, och för att I skolen hava hans fruktan för ögonen, så att I icke synden.»

21 Alltså höll folket sig på avstånd, under det att Mose gick närmare till töcknet i vilket Gud var.

22 Och HERREN sade till Mose: Så skall du säga till Israels barn: I haven själva förnummit att jag har talat till eder från himmelen.

23 I skolen icke göra eder gudar jämte mig; gudar av silver eller guld skolen I icke göra åt eder.

24 Ett altare av jord skall du göra åt mig och offra därpå dina brännoffer och tackoffer, din småboskap och dina fäkreatur. Överallt på den plats där jag stiftar en åminnelse åt mitt namn skall jag komma till dig och välsigna dig.

25 Men om du vill göra åt mig ett altare av stenar, så må du icke bygga det av huggen sten; ty om du kommer vid stenen med din mejsel, så oskärar du den.

26 Icke heller må du stiga upp till mitt altare på trappor, på det att icke din blygd må blottas därinvid.

   

Ze Swedenborgových děl

 

Apocalypse Explained # 973

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 1232  
  

973. And art holy. That this signifies, and as to Divine truth, is evident from the signification of holy, as denoting Divine truth proceeding from the Lord; for this is meant in the Word by holy, and also by the Holy Spirit, which is therefore called the Spirit of Truth. That holy, in the Word, is said of truth and just of good, may be seen (n. 204); and that the Lord is alone the Holy One, because He is Divine truth itself (n. 204, 285, 328).

Continuation concerning the Fifth Precept:-

[2] Now so far as the genera and species of theft are removed, and the more they are removed, so far the genera and species of goods, to which they oppositely correspond, and which, in general, relate to what is sincere, right, and just, enter and take their place. For when a man shuns and turns away from unlawful gains of fraud and cunning, so far he wills what is sincere, right, and just, and, at length, he begins to love what is sincere, because it is sincere, what is right, because it is right, and what is just, because it is just. The reason he begins to love these things is, that they are from the Lord, and the love of the Lord is in them. For to love the Lord is not to love His Person, but to love those things that proceed from Him; for these are the Lord with man; thus also what is itself sincere, right, and just. Now because these things are the Lord, therefore so far as a man loves them, and thence acts from them, in so far he acts from the Lord; and so far the Lord removes what is insincere and unjust, even to the very intentions in which are their roots; and this takes place always with less repugnance and combat, thus with less labour than in the first attempts.

This is why a man thinks from conscience, and acts from integrity, not indeed the man of himself, but as of himself; for he then acknowledges from faith, also from perception. It seems to him, indeed, as if he thought these things, and did them of himself, when yet they are not from himself, but from the Lord.

  
/ 1232  
  

Translation by Isaiah Tansley. Many thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.