¹ Därefter bröt Israels barns hela menighet upp från Elim och kom till öknen Sin, mellan Elim och Sinai, på femtonde dagen i andra månaden efter sitt uttåg ur Egyptens land.

² Och Israels barns hela menighet knorrade emot Mose och Aron i öknen;

³ Israels barn sade till dem: »Ack att vi hade fått dö för HERRENS hand i Egyptens land, där vi sutto vid köttgrytorna och hade mat nog att äta! Men I haven fört oss hitut i öknen för att låta hela denna hop dö av hunger.»

⁴ Då sade HERREN till Mose: »Se, jag vill låta bröd från himmelen regna åt eder. Och folket skall gå ut och samla för var dag så mycket som behöves. Så skall jag sätta dem på prov, för att se om de vilja vandra efter min lag eller icke.

⁵ Och när de på den sjätte dagen tillreda vad de hava fört hem, skall det vara dubbelt mot vad de eljest för var dag samla in.»

⁶ Och Mose och Aron sade till alla Israels barn: »I afton skolen I förnimma att det är HERREN som har fört eder ut ur Egyptens land,

⁷ och i morgon skolen I se HERRENS härlighet, HERREN har nämligen hört huru I knorren mot honom. Ty vad äro vi, att I knorren mot oss?»

⁸ Och Mose sade ytterligare: »Detta skall ske därigenom att HERREN i afton giver eder kött att äta, och i morgon bröd att mätta eder med då nu HERREN har hört huru I knorren mot honom. Ty vad äro vi? Det är icke mot oss I knorren, utan mot HERREN.»

⁹ Och Mose sade till Aron: »Säg till Israels barns hela menighet Träden fram inför HERREN, ty han har hört huru I knorren.»

¹⁰ När sedan Aron talade till Israels barns hela menighet, vände de sig mot öknen, och se, då visade sig HERRENS härlighet i molnskyn.

¹¹ Och HERREN talade till Mose och sade:

¹² »Jag har hört huru Israels barn knorra. Tala till dem och säg: Vid aftontiden skolen I få kött att äta och i morgon skolen I få bröd att mätta eder med; så skolen I förnimma att jag är HERREN, eder Gud.»

¹³ Och om aftonen kommo vaktlar och övertäckte lägret, och följande morgon låg dagg fallen runt omkring lägret.

¹⁴ Och när daggen som hade fallit gick bort, se, då låg över öknen på jorden något fint, såsom fjäll, något fint, likt rimfrost.

¹⁵ När Israels barn sågo detta, frågade de varandra: »Vad är det?» Ty de visste icke vad det var. Men Mose sade till dem: »Detta är brödet som HERREN har givit eder till föda.

¹⁶ Och så har HERREN bjudit: Samlen därav, var och en så mycket han behöver till mat; en gomer på var person skolen I taga, efter antalet av edert husfolk, var och en åt så många som han har i sitt tält.»

¹⁷ Och Israels barn gjorde så, och den ene samlade mer, den andre mindre.

¹⁸ Men när de mätte upp det med gomer-mått, hade den som hade samlat mycket intet till överlopps, och de som hade samlat litet, honom fattades intet; var och en hade så mycket samlat, som han behövde till mat.

¹⁹ Och Mose sade till dem: »Ingen må behålla något kvar härav till i morgon.

²⁰ Men de lydde icke Mose, utan somliga behöllo något därav kvar till följande morgon. Då växte maskar däri, och det blev illaluktande. Och Mose blev förtörnad på dem.

²¹ Så samlade de därav var morgon, var och en så mycket han behövde till mat. Men när solhettan kom smälte det bort.

²² På den sjätte dagen hade de samlat dubbelt så mycket av brödet, två gomer för var och en. Och menighetens hövdingar kommo alla och omtalade detta för Mose.

²³ Då sade han till dem: »Detta är efter HERRENS ord; i morgon är sabbatsvila, en HERRENS heliga sabbat. Baken nu vad I viljen baka, och koken vad I viljen koka, men allt som är till överlopps skolen I ställa i förvar hos eder till i morgon.»

²⁴ Och de ställde det i förvar till följande morgon, såsom Mose hade bjudit; och nu blev det icke illaluktande, ej heller kom mask däri.

²⁵ Och Mose sade: »Äten det i dag, ty i dag är HERRENS sabbat; i dag skolen I intet finna på marken.

²⁶ I sex dagar skolen I samla därav, men på sjunde dagen är sabbat; då skall intet vara att finna.»

²⁷ Likväl gingo några av folket på den sjunde dagen ut för att samla, men de funno intet.

²⁸ Då sade HERREN till Mose: »Huru länge viljen I vara motsträviga och icke hålla mina bud och lagar?

²⁹ Se, HERREN har givit eder sabbaten; därför giver han eder på den sjätte dagen bröd för två dagar. Så stannen då hemma, var och en hos sig; ingen må gå hemifrån på den sjunde dagen.»

³⁰ Alltså höll folket sabbat på den sjunde dagen.

³¹ Och Israels barn kallade det manna . Och det liknade korianderfrö, det var vitt, och det smakade såsom semla med honung.

³² Och Mose sade: »Så har HERREN bjudit: En gomer härav skall förvaras åt edra efterkommande, för att de må se det bröd som jag gav eder att äta i öknen, när jag förde eder ut ur Egyptens land.

³³ Och Mose sade till Aron: »Tag ett kärl och lägg däri en gomer manna, och ställ det inför HERREN till att förvaras åt edra efterkommande.»

³⁴ Då gjorde man såsom HERREN hade bjudit Mose, och Aron ställde det framför vittnesbördet till att förvaras.

³⁵ Och Israels barn åto manna i fyrtio år, till dess de kommo till bebott land; de åto manna, till dess de kommo till gränsen av Kanaans land. --

³⁶ En gomer är tiondedelen av en efa.

¹ "You shall make the altar of acacia wood, five cubits long, and five cubits broad; the altar shall be foursquare: and its height shall be three cubits.

² You shall make its horns on its four corners; its horns shall be of one piece with it; and you shall overlay it with brass.

³ You shall make its pots to take away its ashes, its shovels, its basins, its flesh hooks, and its fire pans: all its vessels you shall make of brass.

⁴ You shall make a grating for it of network of brass: and on the net you shall make four bronze rings in its four corners.

⁵ You shall put it under the ledge around the altar beneath, that the net may reach halfway up the altar.

⁶ You shall make poles for the altar, poles of acacia wood, and overlay them with brass.

⁷ Its poles shall be put into the rings, and the poles shall be on the two sides of the altar, when carrying it.

⁸ You shall make it with hollow planks. They shall make it as it has been shown you on the mountain.

⁹ "You shall make the court of the tabernacle: for the south side southward there shall be hangings for the court of fine twined linen one hundred cubits long for one side:

¹⁰ and its pillars shall be twenty, and their sockets twenty, of brass; the hooks of the pillars and their fillets shall be of silver.

¹¹ Likewise for the north side in length there shall be hangings one hundred cubits long, and its pillars twenty, and their sockets twenty, of brass; the hooks of the pillars, and their fillets, of silver.

¹² For the breadth of the court on the west side shall be hangings of fifty cubits; their pillars ten, and their sockets ten.

¹³ The breadth of the court on the east side eastward shall be fifty cubits.

¹⁴ The hangings for the one side of the gate shall be fifteen cubits; their pillars three, and their sockets three.

¹⁵ For the other side shall be hangings of fifteen cubits; their pillars three, and their sockets three.

¹⁶ For the gate of the court shall be a screen of twenty cubits, of blue, and purple, and scarlet, and fine twined linen, the work of the embroiderer; their pillars four, and their sockets four.

¹⁷ All the pillars of the court around shall be filleted with silver; their hooks of silver, and their sockets of brass.

¹⁸ The length of the court shall be one hundred cubits, and the breadth fifty every where, and the height five cubits, of fine twined linen, and their sockets of brass.

¹⁹ All the instruments of the tabernacle in all its service, and all its pins, and all the pins of the court, shall be of brass.

²⁰ "You shall command the children of Israel, that they bring to you pure olive oil beaten for the light, to cause a lamp to burn continually.

²¹ In the Tent of Meeting, outside the veil which is before the testimony, Aaron and his sons shall keep it in order from evening to morning before Yahweh: it shall be a statute forever throughout their generations on the behalf of the children of Israel.