Bible

 

2 Mosebok 15

Studie

   

1 Då sjöngo Mose och Israels barn denna lovsång till HERRENS ära; de sade: »Jag vill sjunga till HERRENS ära, ty högt är han upphöjd. Häst och man störtade han i havet.

2 HERREN är min starkhet och min lovsång, Och han blev mig till frälsning. Han är min Gud, jag vill ära honom, min faders Gud, jag vill upphöja honom.

3 HERREN är en stridsman, 'HERREN' är hans namn.

4 Faraos vagnar och härsmakt kastade han i havet, hans utvalda kämpar dränktes i Röda havet.

5 De övertäcktes av vattenmassor, sjönko i djupet såsom stenar.

6 Din högra hand, HERRE, du härlige och starke, din högra hand, HERRE, krossar fienden.

7 Genom din stora höghet slår du ned dina motståndare; du släpper lös din förgrymmelse, den förtär dem såsom strå.

8 För en fnysning av din näsa uppdämdes vattnen, böljorna reste sig och samlades hög, vattenmassorna stelnade i havets djup.

9 Fienden sade: 'Jag vill förfölja dem, hinna upp dem, jag vill utskifta byte, släcka min hämnd på dem; jag vill draga ut mitt svärd, min hand skall förgöra dem.'

10 Du andades på dem, då övertäckte dem havet; de sjönko såsom bly i de väldiga vattnen.

11 Vilken bland gudar liknar dig, HERRE? Vem är dig lik, du härlige och helige, du fruktansvärde och högtlovade, du som gör under?

12 Du räckte ut din högra hand, då uppslukades de av jorden.

13 Men du ledde med din nåd det folk du hade förlossat, du förde dem med din makt till din heliga boning.

14 Folken hörde det och måste då darra, av ångest grepos Filisteens inbyggare.

15 Då förskräcktes Edoms furstar, Moabs hövdingar grepos av bävan, alla Kanaans inbyggare försmälte av ångest.

16 Ja, över dem faller förskräckelse och fruktan; för din arms väldighet stå de såsom förstenade, medan ditt folk tågar fram, o HERRE medan det tågar fram, det folk du har förvärvat.

17 Du för dem in och planterar dem på din arvedels berg, på den plats, o HERRE, som du har gjort till din boning, i den helgedom, HERRE, som dina händer hava berett.

18 HERREN är konung alltid och evinnerligen

19 Ty när Faraos hästar med hans vagnar och ryttare hade kommit ned i havet, lät HERREN havets vatten vända tillbaka och komma över dem, sedan Israels barn på torr mark hade gått mitt igenom havet.

20 Och profetissan Mirjam, Arons syster, tog en puka i sin hand, och alla kvinnorna följde efter henne med pukor och dans.

21 Och Mirjam sjöng för dem: »Sjungen till HERRENS ära, ty högt är han upphöjd. Häst och man störtade han i havet

22 Därefter lät Mose israeliterna bryta upp från Röda havet, och de drogo ut i öknen Sur; och tre dagar vandrade de i öknen utan att finna vatten.

23 Så kommo de till Mara; men de kunde icke dricka vattnet i Mara, ty det var bittert. Därav fick stället namnet Mara.

24 Då knorrade folket emot Mose och sade: »Vad skola vi dricka

25 Men han ropade till HERREN; och HERREN visade honom ett visst slags trä, som han kastade i vattnet, och så blev vattnet sött. Där förelade han folket lag och rätt, och där satte han det på prov.

26 Han sade: »Om du hör HERRENS, din Guds, röst och gör vad rätt är i hans ögon och lyssnar till hans bud och håller alla hans stadgar, så skall jag icke lägga på dig någon av de sjukdomar som jag lade på egyptierna, ty jag är HERREN, din läkare.»

27 Sedan kommo de till Elim; där funnos tolv vattenkällor och sjuttio palmträd. Och de lägrade sig där vid vattnet.

   

Ze Swedenborgových děl

 

Arcana Coelestia # 8344

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 10837  
  

8344. Verses 22-26 And Moses caused Israel to travel on from the Sea Suph, and they went out to the wilderness of Shur; and they went three days in the wilderness and did not find water. And they came to Marah, and they could not drink the waters for bitterness; for they were bitter. Therefore he called the name of it Marah. And the people grumbled against Moses, saying, What shall we drink? And he cried to Jehovah; and Jehovah showed him [some] wood, and he threw it into the waters, and the waters became sweet. There He established for him a statute and a judgement, and there He tempted him. And He said, If you obediently hear the voice of Jehovah your God, and do what is right in His eyes, and hearken to His commandments, and keep all His statutes, I will not put on you any sickness that I put on the Egyptians; for I, Jehovah am your Healer.

'And Moses caused Israel to travel on from the Sea Suph' means a further stage in accordance with the order made known by God's truth, after they had passed through a region of hell. 'And they went out to the wilderness of Shur' means a state of temptation into which they were led after that. 'And they went three days in the wilderness and did not find water' means that truths were lacking, and at length were plainly so. 'And they came to Marah' means a state of temptation. 'And they could not drink the waters for bitterness; for they were bitter' means that truths seemed to them to be unpleasant, as being devoid of an affection for good. 'Therefore he called the name of it Marah' means the state and essential nature of that temptation. 'And the people grumbled against Moses' means grief caused by the bitterness of the temptation. 'Saying, What shall we drink?' means that they cannot tolerate truths because, as a result of their lack of affection [for good], they find them unpleasant. 'And he cried to Jehovah' means pleas made to the Lord as a result of the grief. 'And Jehovah showed him [some] wood' means that the Lord instilled good. 'And he threw it into the waters' means with which he suffused the truths. 'And the waters became sweet' means that as a result the truths were made pleasant. 'There He established for him a statute and a judgement' means the truth of order, such as was revealed at that time. 'And there he tempted him' means in respect of temptations in general. 'And He said' means instruction. 'If you obediently hear the voice of Jehovah your God' means faith in the Lord's commandments. 'And do what is right in His eyes' means a life in keeping with them. 'And hearken to His commandments' means obedience and a life in keeping with forms of the good of faith, which are interior aspects of the Church. 'And keep all His statutes' means a life in keeping with the truths of faith, which are exterior aspects of the Church. 'I will not put on you any sickness that I put on the Egyptians' means that they are to be withheld from the evils present among those who uphold separated faith and lead a life of evil. 'For I, Jehovah, am your Healer' means that the Lord alone preserves them from evils.

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.