Novokřesťanské studium Bible

Bible

 

2 Mosebok 14

Studie

   

1 Och HERREN talade till Mose och sade:

2 »Säg till Israels barn att de skola vända om och lägra sig framför Pi-Hahirot, mellan Migdol och havet; mitt framför Baal-Sefon skolen I lägra eder vid havet.

3 Men Farao skall tänka att Israels barn hava farit vilse i landet och blivit instängda i öknen.

4 Och jag skall förstocka Faraos hjärta, så att han förföljer dem; och jag skall förhärliga mig på Farao och hela hans här, på det att egyptierna må förnimma att jag är HERREN.» Och de gjorde så.

5 Då man nu berättade för konungen i Egypten att folket hade flytt, förvandlades Faraos och hans tjänares hjärtan mot folket, och de sade: »Huru illa gjorde vi icke, när vi släppte Israel, så att de nu icke mer skola tjäna oss!»

6 Och han lät spänna för sina vagnar och tog sitt folk med sig;

7 han tog sex hundra utvalda vagnar, och alla vagnar som eljest funnos i Egypten, och kämpar på dem alla.

8 Ty HERREN förstockade Faraos, den egyptiske konungens, hjärta, så att han förföljde Israels barn, när de nu drogo ut med upplyft hand.

9 Och egyptierna, alla Faraos hästar, vagnar och ryttare och hela hans här, förföljde dem och hunno upp dem, där de voro lägrade vid havet, vid Pi-Hahirot, framför Baal-Sefon.

10 När så Farao var helt nära, lyfte Israels barn upp sina ögon och fingo se att egyptierna kommo tågande efter dem. Då blevo Israels barn mycket förskräckta och ropade till HERREN.

11 Och de sade till Mose: »Funnos då inga gravar i Egypten, eftersom du har fört oss hit till att dö i öknen? Huru illa gjorde du icke mot oss, när du förde oss ut ur Egypten!

12 Var det icke det vi sade till dig i Egypten? Vi sade ju: 'Låt oss vara, så att vi få tjäna egyptierna.' Ty det vore oss bättre att tjäna egyptierna än att dö i öknen.»

13 Då svarade Mose folket: »Frukten icke; stån fasta, så skolen I se vilken frälsning HERREN i dag skall bereda eder; ty aldrig någonsin skolen I mer få se egyptierna så, som I sen dem i dag.

14 HERREN skall strida för eder, och I skolen vara stilla därvid.»

15 Och HERREN sade till Mose: »Varför ropar du till mig? Säg till Israels barn att de draga vidare.

16 Men lyft du upp din stav, och räck ut din hand över havet, och klyv det itu, så att Israels barn kunna gå mitt igenom havet på torr mark.

17 Och se, jag skall förstocka egyptiernas hjärtan, så att de följa efter dem; och jag skall förhärliga mig på Farao och hela hans här, på hans vagnar och ryttare.

18 Och egyptierna skola förnimma att jag är HERREN, när jag förhärligar mig på Farao, på hans vagnar och ryttare.»

19 Och Guds ängel, som hade gått framför Israels här, flyttade sig nu och gick bakom dem; molnstoden, som hade gått framför dem, flyttade sig och tog plats bakom dem.

20 Den kom så emellan egyptiernas här och Israels här; och molnet var där med mörker, men tillika upplyste det natten. Så kunde den ena hären icke komma inpå den andra under hela natten.

21 Och Mose räckte ut sin hand över havet; då drev HERREN undan havet genom en stark östanvind som blåste hela natten, och han gjorde så havet till torrt land; och vattnet klövs itu.

22 Och Israels barn gingo mitt igenom havet på torr mark, under det att vattnet stod såsom en mur till höger och till vänster om dem.

23 Och egyptierna, alla Faraos hästar, vagnar och ryttare, förföljde dem och kommo efter dem ut till mitten av havet.

24 Men när morgonväkten var inne, blickade HERREN på egyptiernas här ur eldstoden och molnskyn och sände förvirring i egyptiernas här;

25 och han lät hjulen falla ifrån deras vagnar, så att det blev dem svårt att komma framåt. Då sade egyptierna: »Låt oss fly för Israel, ty HERREN strider för dem mot egyptierna.»

26 Men HERREN sade till Mose: »Räck ut din hand över havet, så att vattnet vänder tillbaka och kommer över egyptierna, över deras vagnar och ryttare.»

27 Då räckte Mose ut sin hand över havet, och mot morgonen vände havet tillbaka till sin vanliga plats, och egyptierna som flydde möttes därav; och HERREN kringströdde egyptierna mitt i havet.

28 Och vattnet som vände tillbaka övertäckte vagnarna och ryttarna, hela Faraos här, som hade kommit efter dem ut i havet; icke en enda av dem kom undan.

29 Men Israels barn gingo på torr mark mitt igenom havet, och vattnet stod såsom en mur till höger och till vänster om dem.

30 Så frälste HERREN på den dagen Israel från egyptiernas hand, och Israel såg egyptierna ligga döda på havsstranden.

31 Och när Israel såg huru HERREN hade bevisat sin stora makt på egyptierna, fruktade folket HERREN; och de trodde på HERREN och på hans tjänare Mose.

   

Ze Swedenborgových děl

 

Coronis (An Appendix to True Christian Religion) # 34

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 60  
  

34. V. THE FIFTH STATE OF THIS CHURCH WAS THE SEPARATION OF THE GOOD FROM THE EVIL, WHICH WAS THE LAST JUDGMENT ON ALL WHO WERE OF THAT CHURCH. This state is described by the "flood," in which all the wicked who remained perished; and by "Noah and his sons," by whom are meant all the good who were saved. The end of the Most Ancient Church, represented by Adam, is described in the sixth chapter of Genesis by these words:

When Jehovah saw that the wickedness of man was multiplied in the world, and moreover every imagination of his heart only evil every day, it repented Jehovah that He had made man on the earth: therefore Jehovah said, I will blot out man whom I have created from off the faces of the earth: only Noah found grace in the eyes of Jehovah (Gen. 6:5-8).

But the Last Judgment upon them is described by the flood. It is described by a "flood" for the reason that "waters" in the Word signify truths, and in an opposite sense falsities. Truths are signified by the waters of a fountain, the waters of a river, the waters of rain, and by the waters of the washings in time past, and the waters of baptism at this day: such correspondence arises from the circumstance that truths purify man's soul from uncleanness, as waters do his body; hence they are called "living waters." But in the opposite sense falsities are signified by "waters"; but by impure waters, such as those of marshes, evil-smelling cisterns, urine, and deadly waters; in general, by all hurtful and death-producing waters, therefore, also, by waters from an inundation of which man dies, consequently the Noachian flood.

[2] That falsities in the mass are described by inundations, may be evident from the following passages:

Jehovah is causing to come up upon them the waters of the river (Euphrates), strong and many; it shall pass through Judah, it shall inundate, it shall pass over, it shall reach even to the neck (Isa. 8:7-8).

By the "waters of the river" Euphrates, are signified reasonings from falsities, because by Assyria, whose river it was, reasoning is signified.

The spirit of Jehovah, like an inundating stream, shall divide in two even to the neck, to sift the nations with the sieve of vanity (Isa. 30:28):

by an inundating river, here, in like manner, is signified reasoning from falsities.

Behold waters are rising up out of the north, which are like an inundating stream, and it shall inundate the land and the fulness thereof (Jer. 47:2):

here the Philistines are treated of, by whom are meant those who are not in charity, and hence not in truths; the falsities of these are signified by "waters coming up from the north," and the devastation of the Church in consequence thereof, by "an inundating stream that shall inundate the land and its fulness"; "the land" is the Church, and its "fulness" all things pertaining to it.

Say unto those who daub what is unfit, There shall be an inundating rain, in which hail-stones shall fall upon you (Ezek. 13:11, 13):

the "daubing of what is unfit" is the confirmation of falsity, and hail-stones are falsities.

In an overflowing inundation He shall make the place thereof a consummation, and thick darkness shall pursue His enemies (Nahum 1:8):

by "the inundation" which shall consummate, is signified the falsification of truth, and by "thick darkness," truths themselves in the night.

Ye have said, We have made a covenant with death, and with hell have we made a vision; when the scourge of inundation shall pass over, it shall not come unto us; we have made a lie our trust, and in falsity we will hide ourselves (Isa. 28:15).

Here "inundation" manifestly denotes destruction by falsities; for it is said that they placed confidence in "a lie," and would hide themselves in "falsity."

[3] After the sixty-two weeks shall Messiah be cut off, but not for Himself; then the people of the Prince that shall come shall destroy the city and the sanctuary, so that the end thereof shall be with an inundation even to desolations (Dan. 9:26);

speaking of the Christian Church that was to come, in which the worship of the Lord would perish; which is meant by "Messiah being cut off, but not for Himself"; that it would perish by falsifications, is meant by "the end thereof being with an inundation even to desolations"; "desolation" denoting the falsification. Hence it is, that, after the Lord spoke of the abomination of desolation foretold by Daniel the prophet, and of the "consummation of the age" thereby, He said

That His coming would be as in the days when the flood came, and took them all away (Matt. 24:15, 39).

That by the drowning of Pharaoh and the Egyptians in the Red Sea (Exod. 14), is meant, in the spiritual sense, destruction by falsities, has been shown in the ARCANA CAELESTIA, in the explanation of that chapter.

  
/ 60  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.

©2024 New Christian Bible Study Corporation. All rights reserved. Printed from newchristianbiblestudy.org