Bible

 

2 Mosebok 14

Studie

   

1 Och HERREN talade till Mose och sade:

2 »Säg till Israels barn att de skola vända om och lägra sig framför Pi-Hahirot, mellan Migdol och havet; mitt framför Baal-Sefon skolen I lägra eder vid havet.

3 Men Farao skall tänka att Israels barn hava farit vilse i landet och blivit instängda i öknen.

4 Och jag skall förstocka Faraos hjärta, så att han förföljer dem; och jag skall förhärliga mig på Farao och hela hans här, på det att egyptierna må förnimma att jag är HERREN.» Och de gjorde så.

5 Då man nu berättade för konungen i Egypten att folket hade flytt, förvandlades Faraos och hans tjänares hjärtan mot folket, och de sade: »Huru illa gjorde vi icke, när vi släppte Israel, så att de nu icke mer skola tjäna oss

6 Och han lät spänna för sina vagnar och tog sitt folk med sig;

7 han tog sex hundra utvalda vagnar, och alla vagnar som eljest funnos i Egypten, och kämpar på dem alla.

8 Ty HERREN förstockade Faraos, den egyptiske konungens, hjärta, så att han förföljde Israels barn, när de nu drogo ut med upplyft hand.

9 Och egyptierna, alla Faraos hästar, vagnar och ryttare och hela hans här, förföljde dem och hunno upp dem, där de voro lägrade vid havet, vid Pi-Hahirot, framför Baal-Sefon.

10 När så Farao var helt nära, lyfte Israels barn upp sina ögon och fingo se att egyptierna kommo tågande efter dem. Då blevo Israels barn mycket förskräckta och ropade till HERREN.

11 Och de sade till Mose: »Funnos då inga gravar i Egypten, eftersom du har fört oss hit till att i öknen? Huru illa gjorde du icke mot oss, när du förde oss ut ur Egypten!

12 Var det icke det vi sade till dig i Egypten? Vi sade ju: 'Låt oss vara, så att vi få tjäna egyptierna.' Ty det vore oss bättre att tjäna egyptierna än att i öknen

13 Då svarade Mose folket: »Frukten icke; stån fasta, så skolen I se vilken frälsning HERREN i dag skall bereda eder; ty aldrig någonsin skolen I mer få se egyptierna så, som I sen dem i dag.

14 HERREN skall strida för eder, och I skolen vara stilla därvid.»

15 Och HERREN sade till Mose: »Varför ropar du till mig? Säg till Israels barn att de draga vidare.

16 Men lyft du upp din stav, och räck ut din hand över havet, och klyv det itu, så att Israels barn kunna gå mitt igenom havet på torr mark.

17 Och se, jag skall förstocka egyptiernas hjärtan, så att de följa efter dem; och jag skall förhärliga mig på Farao och hela hans här, på hans vagnar och ryttare.

18 Och egyptierna skola förnimma att jag är HERREN, när jag förhärligar mig på Farao, på hans vagnar och ryttare

19 Och Guds ängel, som hade gått framför Israels här, flyttade sig nu och gick bakom dem; molnstoden, som hade gått framför dem, flyttade sig och tog plats bakom dem.

20 Den kom så emellan egyptiernas här och Israels här; och molnet var där med mörker, men tillika upplyste det natten. Så kunde den ena hären icke komma inpå den andra under hela natten.

21 Och Mose räckte ut sin hand över havet; då drev HERREN undan havet genom en stark östanvind som blåste hela natten, och han gjorde så havet till torrt land; och vattnet klövs itu.

22 Och Israels barn gingo mitt igenom havet på torr mark, under det att vattnet stod såsom en mur till höger och till vänster om dem.

23 Och egyptierna, alla Faraos hästar, vagnar och ryttare, förföljde dem och kommo efter dem ut till mitten av havet.

24 Men när morgonväkten var inne, blickade HERREN på egyptiernas här ur eldstoden och molnskyn och sände förvirring i egyptiernas här;

25 och han lät hjulen falla ifrån deras vagnar, så att det blev dem svårt att komma framåt. Då sade egyptierna: »Låt oss fly för Israel, ty HERREN strider för dem mot egyptierna

26 Men HERREN sade till Mose: »Räck ut din hand över havet, så att vattnet vänder tillbaka och kommer över egyptierna, över deras vagnar och ryttare

27 Då räckte Mose ut sin hand över havet, och mot morgonen vände havet tillbaka till sin vanliga plats, och egyptierna som flydde möttes därav; och HERREN kringströdde egyptierna mitt i havet.

28 Och vattnet som vände tillbaka övertäckte vagnarna och ryttarna, hela Faraos här, som hade kommit efter dem ut i havet; icke en enda av dem kom undan.

29 Men Israels barn gingo på torr mark mitt igenom havet, och vattnet stod såsom en mur till höger och till vänster om dem.

30 Så frälste HERREN på den dagen Israel från egyptiernas hand, och Israel såg egyptierna ligga döda på havsstranden.

31 Och när Israel såg huru HERREN hade bevisat sin stora maktegyptierna, fruktade folket HERREN; och de trodde på HERREN och på hans tjänare Mose.

   

Ze Swedenborgových děl

 

Arcana Coelestia # 8200

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 10837  
  

8200. 'And Moses stretched out his hand over the sea' means the exercising of power by God's truth over hell. This is clear from the meaning of 'stretching out the hand' as an exercising of power, dealt with in 7673, 8183; from the representation of 'Moses' as God's truth, dealt with often; and from the meaning of 'the sea', in this case the Sea Suph, as hell, dealt with in 8099, 8137, 8138. 1 The expression 'the exercising of power by God's truth' is used because God's total power is exercised through the truth that emanates from the Lord. This truth created all things, according to the following in John,

All things were made through the Word, and without Him nothing was made that was made. John 1:3.

'The Word' is the Lord in respect of Divine Truth. Through this Truth all things in heaven and in hell are arranged into order. It is the source of all order on earth too; and all miracles were accomplished through it.

[2] In short, Divine Truth holds all power within itself, so completely that it is power itself. There are some in the next life who possess truth in fuller measure than others. This gives them power which is so great that they can pass through hell without any risk to themselves. At the presence of these people those in hell flee this way and that. There are also some who use the truth from God to exercise power magically. These and the former will be spoken of at the ends of chapters, in which in the Lord's Divine mercy the hells will be the subject. 2 People who contemplate the causes of things from the standpoint of external and worldly matters inevitably see the truth from God as something that exists merely on a thought-level and has no real existence beyond that. That truth however is the supreme essential entity from which all things in both worlds - the spiritual world and the natural world - derive their existence.

Poznámky pod čarou:

1. In his rough draft Swedenborg has 8099, 8137, 8148. Possibly 8099, 8131, 8183 is intended.

2. This proposal was not fulfilled, but presumably the material mentioned here concerning the hells appeared in the work published a few years later, in 1758, whose English title is Heaven and Hell.

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.