Bible

 

5 Mosebok 6

Studie

   

1 Och dessa äro de bud, stadgar och rätter som HERREN, eder Gud, har bjudit mig att lära eder, för att I skolen göra efter dem i det land dit I nu dragen, till att taga de i besittning --

2 detta på det att du må frukta HERREN, din Gud, så att du håller alla hans stadgar och bud, som jag giver dig, du med din som och din sonson, i all dina livsdagar, och på det att du må länge leva.

3 Så skall du nu höra, Israel, och hålla dem och göra efter dem, för att det må gå dig väl, och för att I mån föröka eder mycket, såsom HERREN, dina fäders Gud, har lovat dig -- ett land som flyter av mjölk och honung.

4 Hör, Israel! HERREN, vår gud, HERREN är en.

5 Och du skall älska HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av all din kraft.

6 Dessa ord som jag i dag giver dig skall du lägga på ditt hjärta.

7 Och du skall inskärpa dem hos dina barn och tala om för dem, när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du står upp.

8 Och du skall binda dem såsom ett tecken på din hand, och de skola vara såsom ett märke på din panna.

9 Och du skall skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar.

10 När nu HERREN, din Gud, låter dig komma in i det land som han med ed har lovat dina fäder, Abraham, Isak och Jakob, att giva dig -- stora och vackra städer, som du icke har byggt,

11 och hus, fulla med allt gott, vilka du icke har fyllt, och uthuggna brunnar, som du icke har huggit ut, vingårdar och olivplanteringar, som du icke har planterat -- och när du då äter och bliver mätt,

12 så tag dig till vara för att förgäta HERREN, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.

13 HERREN, din Gud, skall du frukta, och honom skall du tjäna, och vid hans namn skall du svärja.

14 I skolen icke följa efter andra gudar, någon av de folks gudar, som bo runt omkring eder,

15 ty en nitälskande Gud är HERREN, din Gud, mitt ibland dig, och du må taga dig till vara, så att icke HERRENS, din Guds, vrede upptändes mot dig, och han utrotar dig från jorden.

16 I skolen icke fresta HERREN, eder Gud, såsom I frestaden honom i Massa.

17 I skolen troget hålla HERRENS, eder Guds, bud och de vittnesbörd och stadgar som han hat givit dig.

18 Och du skall göra vad rätt och gott är i HERRENS ögon, för att det må gå dig väl, och för att du må komma in i det goda land som HERREN med ed har lovat åt dina fäder, och taga det i besittning,

19 därigenom att han driver undan för dig all dina fiender, såsom HERREN har lovat.

20 När din son i framtiden frågar dig: »Vad betyda de vittnesbörd och stadgar och rätter som HERREN, vår Gud, har givit eder?»

21 då skall du svara din son: »Vi voro Faraos trälar i Egypten, men med stark hand förde HERREN oss ut ur Egypten.

22 Och HERREN gjorde stora och gruvliga tecken och under i EgyptenFarao och hela hans hus inför våra ögon.

23 Men oss förde han ut därifrån, för att låta oss komma in och giva oss det land som han med ed har lovat åt våra fäder.

24 Och HERREN bjöd oss att göra efter all dessa stadgar och att frukta HERREN, vår Gud, för att det alltid skulle gå oss väl, i det att han behölle oss vid liv, såsom ock hittills har skett.

25 Och det skall lända oss till rättfärdighet, när vi hålla och göra efter alla dessa bud, inför HERREN, vår Guds, ansikte, såsom han har bjudit oss

   

Ze Swedenborgových děl

 

True Christian Religion # 297

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 853  
  

297. THE SECOND COMMANDMENT

You are not to take the name of Jehovah your God in vain, for Jehovah will not hold anyone guiltless, who takes His name in vain.

Taking the name of Jehovah God in vain means in the natural or literal sense the misuse of the name itself in all sorts of conversation, especially false statements or lies, and in swearing without good cause, or in order to avoid being blamed, in evil intentions, which are curses, and in witchcraft and spells. On the other hand, swearing by God and His holiness, the Word and the Gospel, at coronations, ordination into the priesthood, or inauguration into offices of trust, is not taking the name of God in vain, unless the one who takes the oath subsequently rejects his promises as worthless. The name of God, being holiness itself, is to be constantly employed in the sacred business of the church, as in prayers, hymns and all forms of worship, as well as in sermons and writings on religious subjects. This is because God is present in everything to do with religion, and when He is duly invoked, His presence is summoned by His name, and He listens. In these ways the name of God is hallowed.

[2] The sanctity of the name of Jehovah God can be established from the name of Jehovah, which the Jews after their earliest period did not, and still do not, dare to utter; and on their account no more were the Evangelists and Apostles willing to use it. Therefore in place of Jehovah they said 'the Lord'. This is evident from a number of passages of the Old Testament quoted in the New, where 'the Lord' is substituted for Jehovah; e.g, Matthew 22:37; Luke 10:27 compared with Deuteronomy 6:5, and elsewhere. It is well known that the name of Jesus is likewise holy, from the Apostle's saying that at that name every knee does and should bow in the heavens and on earth; and moreover that it cannot be uttered by any devil in hell. There are many names of God which are not to be taken in vain, such as Jehovah, Jehovah God, Jehovah Zebaoth, the Holy One of Israel, Jesus and Christ, and the Holy Spirit.

  
/ 853  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.