2842. Att orden ’och han sade: Vid Mig har Jag svurit, säger Jehovah’ betyder en oåterkallelig bekräftelse från det Gudomliga är uppenbart av det som menas med ’att säga: Vid Mig har Jag svurit’ och av ’säger Jehovah’, vilket allt innebär bekräftelse, och detta från det Gudomliga, det vill säga från Honom Själv. Det Gudomliga kan inte bekräfta från någon annan källa än från Honom Själv, och det som Han bekräftar är oåterkalleligt, därför att det är evig sanning. Allt som Jehovah eller Herren talar är evig sanning, Matteus 24:35, eftersom det kommer från det sannas egentliga Vara (Esse). Att Han bekräftar till synes med en ed, såsom här och på andra ställen i Ordet, är inte därför att det då är mera sant, utan det sker därför att Han vänder Sig till dem som inte tar emot Gudomligt sant, om det inte bekräftats på detta sätt. Ty sådana människor har inte någon annan föreställning om Jehovah eller Herren än om en mänsklig varelse, som kan uttala en mening och sedan ändra på den, vilket man kan läsa på många ställen i Ordet. I den invärtes meningen är förhållandet emellertid ett helt annat. Var och en kan veta att Jehovah eller Herren aldrig bekräftar något med ed, men när själva det Gudomliga Sanna, och bekräftelsen av det, kommer ned till en sådan människa, förvandlas det till något som liknar en ed. Det är med detta som med den förtärande elden och röken, som syntes över berget Sinai inför folkets ögon, när Jehovah eller Herren steg ned, 2 Mosebok 19:18; 5 Mosebok 4:11-12; 5:19–21. Hans härlighet i himlen, ja, själva Hans barmhärtighet, syntes så inför folket där, som stod under inflytande av det onda och falska, såsom eld och rök, se nr 1861. På samma sätt förhåller det sig med mycket som påstås vara sagt eller gjort av Jehovah, varom man kan läsa i Ordet. Av vad här anförts kan man inse att ’vid Mig har Jag svurit, säger Jehovah’ är ord som betyder en oåterkallelig bekräftelse från det Gudomliga.

[2] Av många andra ställen i Ordet framgår det att när det har avseende på Jehovah så förstås med ’att svärja’ bekräftelse hos någon som är lik dem som just omnämnts.

Hos David:

Jehovah tänker evinnerligen på Sitt förbund, på det ord Han har föreskrivit för tusende generationer, det Han slöt med Abraham, och på Sin ed till Isak. Psaltaren 105:8-9.

Det förhåller sig på samma sätt med ’förbundet’ som med ’eden’, ty Jehovah eller Herren sluter inte förbund med människan. Men då det handlar om förbindelse genom kärlek och människokärlek, framställs det vid aktuella fall som ett förbund, se nr 1864.

Hos samme författare:

Jehovah har svurit och inte ångrat Sig. Du är Präst evinnerligen efter Melki-Sedeks sätt. Psaltaren 110:4.

Detta syftar på Herren. ’Jehovah har svurit’ står för oåterkallelig bekräftelse från det Gudomliga, det vill säga evig sanning.

[3] Hos samme författare:

Jag har slutit förbund med Min utvalde. Jag har svurit inför David, Min tjänare: Jag skall befästa din säd för evig tid och bygga din tron från släkte till släkte. Psaltaren 89:4-5.

Också detta syftar på Herren. ’Att sluta förbund med den utvalde och att svära inför David’ står för oåterkallelig bekräftelse eller evig sanning. ’David’ står för Herren, nr 1888, ’att sluta förbund’ har avseende på det Gudomliga Goda, ’att svära’ på det Gudomliga Sanna.

I samma psalm:

Jag skall inte vanhelga Mitt förbund, och vad Mina läppar talat skall Jag inte förändra. En gång för alla har Jag svurit vid Min helighet: Jag skall inte ljuga för David. Psaltaren 89:35, 36.

Även här står ’David’ för Herren. ’Förbund’ syftar också här på det Gudomliga Goda, ’läpparnas yttrande’ på det Gudomliga Sanna, vilket är en följd av äktenskapet mellan det goda och det sanna. Ett sådant äktenskap föreligger i varje enskild del av Ordet, varom man kan se i nr 683, 793, 801, 2516, 2712.

[4] Hos samme författare:

Jehovah har svurit David sanningen, som Han inte skall frångå. Av din livsfrukt skall Jag sätta på din tron, om dina söner håller Mitt förbund och håller Mitt vittnesbörd, som Jag skall lära dem. Psaltaren 132:11-12.

Med ’Jehovah har svurit David sanningen’ förstås uppenbarligen bekräftelse på evig sanning, varför det heter ’som Han inte skall frångå’. Som framhållits står ’David’ för Herren. Denna ed var dock ställd till David, därför att han var en sådan människa som trodde att denna bekräftelse gällde honom personligen och hans efterkommande. Ty David hade intagits av kärlek till sig själv och sina efterkommande, och därför trodde han, såsom antytts, på det som sägs i ett citat härovan om att hans säd skulle vara för evigt befäst och hans tron från släkte till släkte, då i själva verket dessa ord hade avseende på Herren.

[5] Hos Jesaja:

Detta är som Noas vatten för Mig. Så som Jag svor att Noas vatten inte mer skulle komma över jorden, så har Jag svurit att Jag inte mer skall förtörnas på dig. 54:9.

Här står ’att svära’ för att sluta förbund och att bekräfta detta med en ed. Vad det kommer an på att det var ett förbund och inte en ed, se 1 Mosebok 9:11.

Hos samme profet:

Jehovah har svurit och sagt: Sannerligen, som Jag har tänkt, så skall det bli. 14:24.

Hos samme profet:

Jehovah har svurit vid Sin högra hand och vid Sin mäktiga arm.62:8.

Hos Jeremia:

Hör Jehovahs ord, ni alla av Juda, som bor i Egyptens land. Se, Jag har svurit vid Mitt stora namn, sade Jehovah, att Mitt namn inte mer skall åkallas av någon judisk mans mun som säger: Så sant Herren Jehovih lever i hela Egyptens land. Jeremia 44:26.

Hos samme profet:

Jag har svurit vid Mig Själv, säger Jehovah, att Bosra skall bli en förödelse. Jeremia 49:13.

Hos samme profet:

Jehovah Sebaot har svurit vid Sin egen själ: Sannerligen, Jag skall uppfylla dig med människor så talrika som gräshoppor. Jeremia 51:14.

Hos Amos:

Herren Jehovih har svurit vid Sin helighet: Se, dagar skall komma. Am 4:2.

Hos samme profet:

Jehovah har svurit vid Jakobs höghet: Sannerligen, Jag skall aldrig glömma någon av deras gärningar. Amos 8:7.

[6] Att Jehovah svurit vid Sin högra hand, vid Sitt stora namn, vid Sin egen själ, vid Sin helighet och vid Jakobs höghet betecknar på alla dessa ställen bekräftelsen som sker i Jehovah eller Herren. Ingen bekräftelse av Jehovah är möjlig annat än av Honom Själv. Med Jehovahs högra hand, Jehovahs stora namn, Jehovahs egen själ, Jehovahs helighet och Jakobs höghet menas Herrens Gudomliga Mänskliga, och det var genom detta som bekräftelse kom.

[7] Att Jehovah eller Herren svurit att ge landet åt Abraham, Isak och Jakob och åt deras ättlingar står i den invärtes meningen som bekräftelse på att Han skulle ge det himmelska riket åt dem som har kärlek till och tro på Honom. Dessa är de som i Ordets invärtes mening förstås med söner och efterkommande till Abraham, Isak och Jakob, det vill säga till patriarkerna. Detsamma förebildades också i verkligheten med att landet Kanaan gavs åt deras efterkommande och att Kyrkan då hos dem förebildade Herrens himmelska rike, något som även landet som sådant gjorde. Ty med ’landet’ och ’landet Kanaan’ förstås i den invärtes meningen Herrens rike, se nr 1413, 1437, 1607. Detta förklarar varför det hos Mose heter:

För att ni må länge leva i det land44 som Jehovah med ed lovat era fäder att ge åt dem och deras efterkommande, ett land som flyter av mjölk och honung – för att era dagar må mångfaldigas och era söners dagar i det land som Jehovah med ed lovat era fäder att ge åt dem, lika länge som himlen välver sig över jorden. 5 Mosebok 11:9, 21.

Av alla dessa ställen torde det stå klart att när det sägs ’att svära’ om Jehovah detta var en förebildning på bekräftelse, och verkligen en oåterkallelig sådan, något som framgår ännu tydligare hos Jesaja:

Jag har svurit vid Mig Själv, från Min mun har utgått rättfärdighetens ord, ord som inte skall tas tillbaka: För Mig skall alla knän böja sig, alla tungor svära. 45:23.

[8] Dessutom var det dem ålagt som tillhörde den förebildande Judiska Kyrkan att de skulle svära vid Jehovahs namn, när de skulle med ed stadfästa förbund, liksom heliga löften, såsom också lov och borgen. Orsaken till att de var ålagda – eller mera exakt uttryckt, var tillåtna – att göra så, var att den invärtes människans bekräftelse på detta sätt också skulle förebildas. Sålunda var under dessa tider eder i Jehovahs namn likt allt övrigt, det vill säga, de var förebildande. Det faktum att en sådan ed var dem ålagd, det vill säga tillåten, framgår tydligt hos Mose:

Du skall frukta Jehovah, din Gud, du skall tjäna Honom och du skall svära vid Hans namn. Ni skall inte följa andra gudar.

5 Mosebok 6:13-14.

På annat ställe hos samme författare:

Du skall frukta Jehovah, din Gud, du skall hålla dig till Honom, och vid Hans namn skall du svära. 5 Mosebok 10:20.

Hos Jesaja:

Den som välsignar sig i landet skall välsigna sig i sanningens Gud. Och den som svär i landet, han skall svära vid sanningens Gud. 65:16.

Hos Jeremia:

Om du omvänder dig, O Israel, säger Jehovah, så vänd tillbaka till Mig. Och om du skaffar bort dina styggelser från Min åsyn, så vackla inte. Och svär, så sant Jehovah lever, i sanning, i dom och i rättfärdighet. Jeremia 4:1-2.

Hos samme profet:

Om de då ivrigt lär sig Mitt folks vägar, att svära vid Mitt namn, så skall de byggas upp mitt ibland mitt folk. Jeremia 12:16.

Att de också svurit vid Jehovahs namn, det vill säga svurit inför Jehovah framgår hos Jesaja.

Hör detta, ni av Jakobs hus, ni som är uppkallade med Israels namn och som utgått av Judas vatten, ni som svär vid Jehovahs namn och som talar om Israels Gud, men inte i sanning och inte i rättfärdighet. 48:1.

Hos samme profet:

På den dagen skall i Egyptens land finnas fem städer som talar Kanaans språk och som svär vid Jehovah Sebaot. 19:18.

Hos Josua heter det att ledarna för menigheten svor inför gibeoniterna vid Jehovah, Israels Gud. Jos 9:18-19.

[9] Av vad här nu anförts står det klart att de tilläts att svära vid Jehovahs namn eller vid Jehovah. Men det står också klart att detta inte var någonting annat än en förebildning av den invärtes människans bekräftelse. Det är bekant att invärtes människor, det vill säga de som har samvete, inte har något behov av att bestyrka någonting överhuvudtaget med ed, och att de inte heller bestyrker någonting på detta sätt. Hos dem betraktas eder med ogillande. De kan utan vidare påstå att någonting förhåller sig på det eller det sättet, och också bestyrka sanningen med bindande skäl. Men att med ed bestyrka att något förhåller sig så eller så, det kan de inte. De leds av ett invärtes band – sitt samvetes band. Att till detta lägga ett utvärtes band, som är en ed, skulle vara som att påbörda dem att inte vara av hjärtat uppriktiga. Den invärtes människan är också så funtad att hon älskar att tala och handla i frihet och inte under tvång, ty hos sådana människor kontrollerar det invärtes det utvärtes, och inte tvärtom. De som har samvete går därför inte ed på något, och ännu mindre gör de det som har förnimmelse av det goda och det sanna, det vill säga som är himmelska människor. De senare bestyrker inte ens något med skäl hos sig, eller sinsemellan, utan de säger bara att något är så, eller att något inte är så, nr 202, 337, 2718. Dessa är därför ännu mera obenägna för edgång.

[10] Såväl på grund av detta, som därför att eder hörde till förebildningar som skulle avskaffas, är det som Herren lär i följande ord hos Matteus att man inte alls bör svära:

Ni har också hört sägas: Du skall inte svära falskt, utan inför Herren hålla dina eder. Men Jag säger er: Ni skall inte svära någon ed alls – inte vid himlen, ty det är Guds tron, inte vid jorden, ty den är Hans fotapall, inte heller vid Jerusalem, ty det är den store Konungens stad. Och inte heller skall du svära vid ditt huvud, ty du kan inte göra ett enda hårstrå vitt eller svart. Utan vad ni säger skall vara ja, ja, nej, nej. Allt därutöver kommer av det onda. Matteus 5:33–37.

Med dessa ord förstås att man alls inte bör svära vid Jehovah eller vid någonting annat överhuvudtaget som är Jehovahs eller Herrens.