¹ Och Mose sammankallade hela Israel och sade till dem: Hör, Israel, de stadgar och rätter som jag i dag framställer för eder, och lären eder dem och hållen dem och gören efter dem.

² HERREN, vår Gud, slöt ett förbund med oss på Horeb.

³ Icke med våra fäder slöt HERREN detta förbund, utan med oss själva som stå här i dag, oss alla som nu leva.

⁴ Ansikte mot Ansikte talade HERREN till eder på berget ur elden.

⁵ Jag stod då mellan HERREN och eder, för att förkunna eder vad HERREN talade, ty I fruktaden för elden och stegen icke upp på berget. Han sade:

⁶ Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.

⁷ Du skall inga andra gudar hava jämte mig.

⁸ Du skall icke göra dig något beläte, som är en bild vare sig av det som är uppe i himmelen, eller av det som är i vattnet under jorden.

⁹ Du skall icke tillbedja sådana, ej heller tjäna dem; ty jag, HERREN, sin Gud, är en nitälskande Gud, som hemsöker fädernas missgärning på barn och efterkommande i tredje och fjärde led, när man hatar mig,

¹⁰ men som gör nåd med tusenden, när man älskar mig och håller mina bud.

¹¹ Du skall icke missbruka HERRENS, din Guds namn, ty HERREN skall icke låta den bliva ostraffad, som missbrukar hans namn.

¹² Håll sabbatsdagen, så att du helgar den, såsom HERREN, din Gud, har bjudit dig.

¹³ Sex dagar skall du arbeta och förrätta alla dina sysslor;

¹⁴ men den sjunde dagen är HERRENS, din Guds, sabbat; då skall du ingen syssla förrätta, ej heller din son eller sin dotter, eller din tjänare eller din tjänarinna, eller din oxe eller din åsna eller någon av dina dragare, ej heller främlingen som är hos dig inom dina portar; på det att din tjänare och din tjänarinna må hava ro såväl som du.

¹⁵ Du skall komma ihåg att du själv har varit träl i Egyptens land, och att HERREN, din Gud, har fört dig ut därifrån med stark hand och uträckt arm; därför har HERREN, din Gud bjudit dig att hålla sabbatsdagen.

¹⁶ Hedra din fader och din moder, såsom HERREN, din Gud har bjudit dig, på det att du må länge leva och det må gå dig väl i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig.

¹⁷ Du skall icke dräpa.

¹⁸ Du skall icke heller begå äktenskapsbrott.

¹⁹ Du skall icke heller stjäla.

²⁰ Du skall icke heller bära falsk vittnesbörd mot din nästa.

²¹ Du skall icke heller hava begärelse till din nästas hustru. Du skall icke heller hava lust till din nästas hus, ej heller till hans åker eller hans tjänare eller hans tjänarinna, ej heller till hans oxe eller hans åsna, ej heller till något som tillhör din nästa.

²² Dessa ord talade HERREN till hela eder församling på berget, ur elden, molnskyn och töcknet, med hög röst, och han talade så intet mer. Och han skrev dem på två stentavlor, som han gav åt mig.

²³ När I hörden rösten ur mörkret, medan berget brann i eld, trädden I fram till mig, alla I som voren huvudmän för edra stammar, så ock edra äldste.

²⁴ Och I saden: »Se, HERREN, vår Gud, har låtit oss Se sin härlighet och sin storhet, och vi hava hört hans röst ur elden. I dag hava vi sett att Gud kan tala med en människa och dock låta henne bliva vid liv.

²⁵ Varför skola vi då likväl dö? Denna stora eld kommer ju att förtära oss. Om vi än vidare få höra HERRENS, vår Guds, röst, så måste vi dö.

²⁶ Ty vem finnes väl bland allt kött som kan, såsom vi hava gjort, höra den levande Gudens röst tala ur elden och dock bliva vid liv?

²⁷ Träd du fram och hör allt vad HERREN, vår Gud, säger, och tala du till oss allt vad HERREN, vår Gud, talar till dig, så vilja vi höra det och göra därefter.»

²⁸ Och HERREN hörde edra ord, när I så taladen till mig; och HERREN sade till mig: »Jag har hört de ord som detta folk har talat till dig. De hava rätt i allt vad de hava talat.

²⁹ Ack att de hade sådana hjärtan, att de fruktade mig och hölle alla mina bud alltid! Det skulle ju då gå dem och deras barn väl evinnerligen.

³⁰ Gå nu och säg till dem: 'Vänden tillbaka till edra tält.'

³¹ Men du själv må stanna kvar här hos mig, så skall förkunna för dig alla de bud och stadgar och rätter som du skall lära dem, för att de må göra efter dem i det land som jag vill giva dem till besittning.»

³² Så hållen nu och gören vad HERREN, eder Gud, har bjudit eder. I skolen icke vika av vare sig till höger eller till vänster.

³³ På de vägar som HERREN, eder Gud, har bjudit eder gå skolen I alltid vandra, för att I mån bliva vid liv och det må gå eder väl, och för att I mån länge leva i det land som I skolen taga i besittning.

¹ Saliga äro de vilkas väg är ostrafflig, de som vandra efter HERRENS lag.

² Saliga äro de som taga hans vittnesbörd i akt, de som av allt hjärta söka honom,

³ de som icke göra vad orätt är, utan vandra på hans vägar.

⁴ Du har givit befallningar, för att de skola hållas med all flit.

⁵ O att mina vägar vore rätta, så att jag hölle dina stadgar!

⁶ Då skulle jag icke komma på skam, när jag skådade på alla dina bud.

⁷ Jag vill tacka dig av uppriktigt hjärta, när jag får lära din rättfärdighets rätter.

⁸ Dina stadgar vill jag hålla; övergiv mig icke så helt och hållet.

⁹ Huru skall en yngling bevara sin väg obesmittad? När han håller sig efter ditt ord.

¹⁰ Jag söker dig av allt mitt hjärta; låt mig icke fara vilse från dina bud.

¹¹ Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta, för att jag icke skall synda mot dig.

¹² Lovad vare du, HERRE! Lär mig dina stadgar.

¹³ Med mina läppar förtäljer jag alla din muns rätter.

¹⁴ Jag fröjdar mig över dina vittnesbörds väg såsom över alla skatter.

¹⁵ Jag vill begrunda dina befallningar och skåda på dina stigar.

¹⁶ Jag har min lust i dina stadgar, jag förgäter icke ditt ord.

¹⁷ Gör väl mot din tjänare, så att jag får leva, då vill jag hålla ditt ord.

¹⁸ Öppna mina ögon, så att jag kan skåda undren i din lag.

¹⁹ Jag är en främling på jorden; fördölj icke dina bud för mig.

²⁰ Min själ är sönderkrossad av ständig trängtan efter dina rätter.

²¹ Du näpser de fräcka, de förbannade, dem som fara vilse från dina bud.

²² Tag bort ifrån mig smälek och förakt, ty jag tager i akt dina vittnesbörd.

²³ Ja, furstar sitta och lägga råd mot mig, men din tjänare begrundar dina stadgar;

²⁴ ja, dina vittnesbörd äro min lust, de äro mina rådgivare.

²⁵ Min själ ligger nedtryckt i stoftet; behåll mig vid liv efter ditt ord.

²⁶ Jag förtäljde om mina vägar, och du svarade mig; lär mig dina stadgar.

²⁷ Lär mig att förstå dina befallningars väg, så vill jag begrunda dina under.

²⁸ Min själ gråter av bedrövelse; upprätta mig efter ditt ord.

²⁹ Låt lögnens väg vara fjärran ifrån mig, och förunna mig din undervisning.

³⁰ Jag har utvalt sanningens väg, dina rätter har jag ställt framför mig.

³¹ Jag håller mig till dina vittnesbörd; HERRE, låt mig icke komma på skam.

³² Jag vill löpa dina buds väg, ty du tröstar mitt hjärta.

³³ Visa mig, HERRE, dina stadgars väg, så vill jag taga den i akt intill änden.

³⁴ Giv mig förstånd, så vill jag taga din lag i akt och hålla den av allt hjärta.

³⁵ Led mig på dina buds stig, ty till den har jag behag.

³⁶ Böj mitt hjärta till dina vittnesbörd, och låt det icke vika av till orätt vinning.

³⁷ Vänd bort mina ögon, så att de icke se efter fåfänglighet; behåll mig vid liv på dina vägar.

³⁸ Uppfyll på din tjänare ditt tal, ty det leder till din fruktan.

³⁹ Vänd bort ifrån mig den smälek som jag fruktar; ty dina rätter äro goda.

⁴⁰ Se, jag längtar efter dina befallningar; behåll mig vid liv genom din rättfärdighet.

⁴¹ Din nåd komme över mig, HERRE, din frälsning efter ditt tal;

⁴² Så kan jag giva den svar, som smädar mig; ty jag förtröstar på ditt ord.

⁴³ Ryck icke sanningens ord så helt och hållet bort ifrån min mun, ty jag hoppas på dina domar.

⁴⁴ Så vill jag hålla din lag beständigt, ja, alltid och evinnerligen.

⁴⁵ Låt mig gå fram på rymlig plats, ty jag begrundar dina befallningar.

⁴⁶ Jag vill tala om dina vittnesbörd inför konungar, och jag skall icke komma på skam.

⁴⁷ Jag vill hava min lust i dina bud, ty de äro mig kära;

⁴⁸ jag vill lyfta mina händer upp till dina bud, ty de äro mig kära, och jag vill begrunda dina stadgar.

⁴⁹ Tänk på ordet till din tjänare, eftersom du har givit mig hopp.

⁵⁰ Det är min tröst i mitt lidande att ditt tal behåller mig vid liv.

⁵¹ De fräcka bespotta mig övermåttan; likväl viker jag icke ifrån din lag.

⁵² Jag tänker på dina domar i forna tider, HERRE, och jag varder tröstar.

⁵³ Glödande harm griper mig för de ogudaktigas skull, därför att de övergiva din lag.

⁵⁴ Dina stadgar äro lovsånger för mig i det hus där jag dväljes.

⁵⁵ Jag tänker om natten på ditt namn, HERRE, och jag håller din lag.

⁵⁶ Detta har blivit mig beskärt: att jag får taga dina befallningar i akt.

⁵⁷ Min del är HERREN; jag har beslutit att hålla dina ord.

⁵⁸ Jag bönfaller inför dig av allt hjärta; var mig nådig efter ditt tal.

⁵⁹ Jag betänker mina vägar och vänder mina fötter till dina vittnesbörd.

⁶⁰ Jag skyndar mig och dröjer icke att hålla dina bud.

⁶¹ De ogudaktigas snaror omgiva mig, men jag förgäter icke din lag.

⁶² Mitt i natten står jag upp för att tacka dig för din rättfärdighets rätter.

⁶³ Jag sluter mig till alla dem som frukta dig och till dem som hålla dina befallningar.

⁶⁴ Jorden är full av din nåd, o HERRE; lär mig dina stadgar.

⁶⁵ Du gör din tjänare gott, HERRE, efter ditt ord.

⁶⁶ Lär mig gott förstånd och kunskap, ty jag tror på dina bud.

⁶⁷ Förrän jag fick lida, for jag vilse, men nu håller jag mig vid ditt tal.

⁶⁸ Du är god och gör vad gott är; lär mig dina stadgar.

⁶⁹ De fräcka hopspinna lögn mot mig, men jag vill av allt hjärta taga dina befallningar i akt.

⁷⁰ Deras hjärtan äro okänsliga såsom fett, men jag har min lust i din lag.

⁷¹ Det var mig gott att jag vart tuktad, så att jag fick lära mig dina stadgar.

⁷² Din muns lag är mig bättre än tusentals stycken guld och silver.

⁷³ Dina händer hava gjort och berett mig; giv mig förstånd, så att jag kan lära dina bud.

⁷⁴ De som frukta dig skola se mig och glädjas, ty jag hoppas på ditt ord.

⁷⁵ HERRE, jag vet att dina domar äro rättfärdiga, och att du har tuktat mig i trofasthet.

⁷⁶ Din nåd vare min tröst, såsom du har lovat din tjänare.

⁷⁷ Din barmhärtighet komme över mig, så att jag får leva; ty din lag är min lust.

⁷⁸ På skam komme de fräcka, ty de hava gjort mig orätt utan sak; men jag vill begrunda dina befallningar.

⁷⁹ Till mig må de vända sig, som frukta dig, och de om känna dina vittnesbörd.

⁸⁰ Mitt hjärta vare ostraffligt i dina stadgar, så att jag icke kommer på skam.

⁸¹ Min själ trängtar efter din frälsning, jag hoppas på ditt ord.

⁸² Mina ögon trängta efter ditt tal, och jag säger: »När vill du trösta mig?»

⁸³ Ty jag är såsom en vinlägel i rök, men jag förgäter icke dina stadgar.

⁸⁴ Huru få äro icke din tjänares dagar! När vill du hålla dom över mina förföljare?

⁸⁵ De fräcka gräva gropar för mig, de som icke leva efter din lag.

⁸⁶ Alla dina bud äro sanning; utan sak förföljer man mig; hjälp mig.

⁸⁷ De hava så när fördärvat mig på jorden, fastän jag icke har övergivit dina befallningar.

⁸⁸ Behåll mig vid liv efter din nåd, så vill jag hålla din muns vittnesbörd.

⁸⁹ Evinnerligen, HERRE, står ditt ord fast i himmelen.

⁹⁰ Från släkte till släkte varar din trofasthet; du har grundat jorden, och den består.

⁹¹ Till att utföra dina rätter består allt än i dag, ty allting måste tjäna dig.

⁹² Om din lag icke hade varit min lust, så hade jag förgåtts i mitt elände.

⁹³ Aldrig skall jag förgäta dina befallningar, ty genom dem har du behållit mig vid liv.

⁹⁴ Jag är din, fräls mig; ty jag begrundar dina befallningar.

⁹⁵ På mig vakta de ogudaktiga för att förgöra mig; men jag aktar på dina vittnesbörd.

⁹⁶ På all annan fullkomlighet har jag sett en ände, men ditt bud är omätligt i vidd.

⁹⁷ Huru kär har jag icke din lag! Hela dagen begrundar jag den.

⁹⁸ Visare än mina fiender äro, göra mig dina bud, ty de tillhöra mig för evig tid.

⁹⁹ Jag är klokare än alla mina lärare, ty jag begrundar dina vittnesbörd.

¹⁰⁰ Jag är förståndigare än de gamle, ty jag tager dina befallningar i akt.

¹⁰¹ Jag avhåller mina fötter ifrån alla onda vägar, för att jag må hålla ditt ord.

¹⁰² Jag viker icke ifrån dina rätter, ty du undervisar mig.

¹⁰³ Huru ljuvt för min tunga är icke ditt tal! Det är ljuvare än honung för min mun.

¹⁰⁴ Av dina befallningar får jag förstånd; därför hatar jag alla lögnens vägar.

¹⁰⁵ Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.

¹⁰⁶ Jag har svurit och hållit det: att taga din rättfärdighets rätter i akt.

¹⁰⁷ Jag är storligen plågad; HERRE, behåll mig vid liv efter ditt ord.

¹⁰⁸ Låt min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE, och lär mig dina rätter.

¹⁰⁹ Jag bär min själ alltid i min hand, men jag förgäter icke din lag.

¹¹⁰ De ogudaktiga lägga ut snaror för mig, men jag far icke vilse från dina befallningar.

¹¹¹ Jag har dina vittnesbörd till min eviga arvedel, ty de äro mitt hjärtas fröjd.

¹¹² Jag har böjt mitt hjärta till att göra efter dina stadgar, alltid och intill änden.

¹¹³ Jag hatar dem som halta på båda sidor, men din lag har jag kär.

¹¹⁴ Du är mitt beskärm och min sköld; jag hoppas på ditt ord.

¹¹⁵ Viken bort ifrån mig, I onde; jag vill taga min Guds bud i akt.

¹¹⁶ Uppehåll mig efter ditt tal, så att jag får leva, och låt mig icke komma på skam med mitt hopp.

¹¹⁷ Stöd mig, så att jag varder frälst, så vill jag alltid se med lust på dina stadgar.

¹¹⁸ Du aktar för intet alla som fara vilse från dina stadgar, ty förgäves är deras svek.

¹¹⁹ Du förkastar såsom slagg alla ogudaktiga på jorden; därför har jag dina vittnesbörd kära.

¹²⁰ Av fruktan för dig ryser mitt kött, och jag rädes för dina domar.

¹²¹ Jag övar rätt och rättfärdighet; du skall icke överlämna mig åt mina förtryckare.

¹²² Tag dig an din tjänares sak, och låt det gå honom väl; låt icke de fräcka förtrycka mig.

¹²³ Mina ögon trängta efter din frälsning och efter din rättfärdighets tal.

¹²⁴ Gör med din tjänare efter din nåd, och lär mig dina stadgar.

¹²⁵ Jag är din tjänare; giv mig förstånd, så att jag kan känna dina vittnesbörd.

¹²⁶ Det är tid för HERREN att handla, ty de hava gjort din lag om intet.

¹²⁷ Därför har jag dina bud kära mer än guld, jag, mer än fint guld.

¹²⁸ Därför håller jag alla dina befallningar i allo för rätta, men alla lögnens vägar hatar jag.

¹²⁹ Underbara äro dina vittnesbörd, därför tager min själ dem i akt.

¹³⁰ När dina ord upplåtas, giva de ljus och skänka förstånd åt de enfaldiga.

¹³¹ Jag spärrar upp min mun och flämtar, ty jag längtar ivrigt efter dina bud.

¹³² Vänd dig till mig och var mig nådig, såsom rätt är mot dem som hava ditt namn kärt.

¹³³ Gör mina steg fasta genom ditt tal, och låt ingen orätt varda mig övermäktig.

¹³⁴ Förlossa mig från människors förtryck, så vill jag hålla dina befallningar.

¹³⁵ Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, och lär mig dina stadgar.

¹³⁶ Vattenbäckar rinna ned från mina ögon, därför att man icke håller din lag.

¹³⁷ HERRE, du är rättfärdig, och dina domar äro rättvisa.

¹³⁸ Du har påbjudit dina vittnesbörd i rättfärdighet och i stor trofasthet.

¹³⁹ Jag förtäres av nitälskan, därför att mina ovänner förgäta dina ord.

¹⁴⁰ Ditt tal är väl luttrat, och din tjänare har det kärt.

¹⁴¹ Jag är ringa och föraktad, men jag förgäter icke dina befallningar.

¹⁴² Din rättfärdighet är en evig rättfärdighet, och din lag är sanning.

¹⁴³ Nöd och trångmål hava träffat mig, men dina bud äro min lust.

¹⁴⁴ Dina vittnesbörd äro rättfärdiga evinnerligen; giv mig förstånd, så att jag får leva.

¹⁴⁵ Jag ropar av allt hjärta, svara mig, HERRE; jag vill taga dina stadgar i akt.

¹⁴⁶ Jag ropar till dig, fräls mig, så vill jag hålla dina vittnesbörd.

¹⁴⁷ Jag kommer tidigt i morgongryningen och ropar; jag hoppas på dina ord.

¹⁴⁸ Mina ögon hasta före nattens väkter till att begrunda ditt tal.

¹⁴⁹ Hör min röst efter din nåd; HERRE, behåll mig vid liv efter dina rätter.

¹⁵⁰ Nära äro de som jaga efter skändlighet, de som äro långt ifrån din lag.

¹⁵¹ Nära är ock du, HERRE, och alla dina bud äro sanning.

¹⁵² Längesedan vet jag genom dina vittnesbörd att du har stadgat dem för evig tid.

¹⁵³ Se till mitt lidande och rädda mig, ty jag förgäter icke din lag.

¹⁵⁴ Utför min sak och förlossa mig; behåll mig vid liv efter ditt tal.

¹⁵⁵ Frälsning är långt borta från de ogudaktiga, ty de fråga icke efter dina stadgar.

¹⁵⁶ HERRE, din barmhärtighet är stor; behåll mig vid liv efter dina rätter.

¹⁵⁷ Mina förföljare och ovänner äro många, men jag viker icke ifrån dina vittnesbörd.

¹⁵⁸ När jag ser de trolösa, känner jag leda vid dem, därför att de icke hålla sig vid ditt tal.

¹⁵⁹ Se därtill att jag har dina befallningar kära; HERRE, behåll mig vid liv efter din nåd.

¹⁶⁰ Summan av ditt ord är sanning, och alla din rättfärdighets rätter vara evinnerligen.

¹⁶¹ Furstar förfölja mig utan sak, men mitt hjärta fruktar för dina ord.

¹⁶² Jag fröjdar mig över ditt tal såsom den som vinner stort byte.

¹⁶³ Jag hatar lögnen, den skall vara mig en styggelse; men din lag har jag kär.

¹⁶⁴ Jag lovar dig sju gånger om dagen för din rättfärdighets rätter.

¹⁶⁵ Stor frid äga de som hava din lag kär, och intet finnes, som bringar dem på fall.

¹⁶⁶ Jag väntar efter din frälsning, HERRE, och jag gör efter dina bud.

¹⁶⁷ Min själ håller dina vittnesbörd, och jag har dem storligen kära.

¹⁶⁸ Jag håller dina befallningar och vittnesbörd, ty du känner alla mina vägar.

¹⁶⁹ HERRE, mitt rop komme inför ditt ansikte; giv mig förstånd efter ditt ord.

¹⁷⁰ Min bön komme inför ditt ansikte; rädda mig efter ditt tal.

¹⁷¹ Mina läppar må flöda över av lov, ty du lär mig dina stadgar.

¹⁷² Min tunga sjunge om ditt ord, ty alla dina bud äro rättfärdiga.

¹⁷³ Din hand vare mig till hjälp, ty jag har utvalt dina befallningar.

¹⁷⁴ Jag längtar efter din frälsning, HERRE, och din lag är min lust.

¹⁷⁵ Låt min själ leva, så skall hon lova dig; och låt dina rätter hjälpa mig.

¹⁷⁶ Om jag far vilse, så uppsök din tjänare såsom ett förlorat får, ty jag förgäter icke dina bud.