Bible

 

5 Mosebok 31

Studie

   

1 Och Mose gick åstad och talade följande till hela Israel;

2 han sade till dem: »Jag är nu ett hundra tjugu år gammal; jag kan icke mer vara ledare och anförare, och HERREN har sagt till mig: 'Du skall icke komma över denna Jordan.'

3 Men HERREN, din Gud, går framför dig; han skall förgöra dessa folk för dig, och du skall fördriva dem, och Josua skall anföra dig, såsom HERREN har sagt.

4 Och HERREN skall göra med dem såsom han gjorde med Sihon och Og, amoréernas konungar. vilka han lät förgås, och såsom han gjorde med deras land.

5 HERREN skall giva dem i edert våld, och I skolen göra med dem alldeles såsom jag har bjudit eder.

6 Varen frimodiga och oförfärade, frukten icke och varen icke förskräckta för dem; ty HERREN, din Gud, går själv med dig; han skall icke lämna dig eller övergiva dig.»

7 Och Mose kallade Josua till sig och sade till honom inför hela Israel: »Var frimodig och oförfärad; ty du skall med detta folk gå in i det land som HERREN med ed har lovat deras fäder att giva dem; och du skall utskifta det åt dem såsom arv.

8 Och HERREN är den som går framför dig, han skall vara med dig, han skall icke lämna dig eller övergiva dig; du må icke frukta och icke vara förfärad.»

9 Och Mose skrev upp denna lag och gav den åt prästerna, Levi söner, som buro HERRENS förbundsark, och åt alla de äldste i Israel.

10 Och Mose bjöd dem och sade: »Vid slutet av vart sjunde år, när friåret är inne, vid lövhyddohögtiden,

11 då hela Israel kommer för att träda fram inför HERRENS, din Guds, ansikte, på den plats som han utväljer, då skall du läsa upp denna lag inför hela Israel, så att de höra den.

12 Församla då folket, män, kvinnor och barn, och främlingarna som äro hos dig inom dina portar, på det att de må höra och lära, och på det att de må frukta HERREN, eder Gud, och hålla och göra efter alla denna lags ord;

13 och på det att deras barn, som då ännu icke känna den, må höra den och lära den, så att de frukta HERREN, eder Gud. Detta skolen I göra, så länge I leven i det land dit I nu dragen över Jordan, för att taga det i besittning.

14 Och HERREN sade till Mose: »Se, tiden närmar sig att du skall . Kalla till dig Josua, och inställen eder därefter i uppenbarelsetältet, så vill jag insätta honom i hans ämbete.» Och Mose gick åstad med Josua, och de inställde sig i uppenbarelsetältet.

15 Då visade sig HERREN i tältet i en molnstod, och molnstoden blev stående vid ingången till tältet.

16 Och HERREN sade till Mose: »Se, när du vilar hos dina fäder, skall detta folk stå upp och i trolös avfällighet löpa efter främmande gudar, som dyrkas i det land dit de nu komma, och de skola övergiva mig och bryta det förbund som jag har slutit med dem.

17 Och min vrede skall då upptändas mot dem, och jag skall övergiva dem och fördölja mitt ansikte för dem, och de skola förgöras, och mycken olycka och nöd skall träffa dem; och då skola de säga: 'Förvisso är det därför att vår Gud icke är ibland oss som dessa olyckor hava träffat oss.'

18 Men jag skall på den tiden alldeles fördölja mitt ansikte, för allt det ondas skull som de hava gjort, i det att de hava vänt sig till andra gudar.

19 Så tecknen nu upp åt eder följande sång. Och du skall lära Israels barn den och lägga den i deras mun. Och så skall denna sång vara mig ett vittne mot Israels barn.

20 Ty jag skall låta dem komma in i det land som jag med ed har lovat åt deras fäder, ett land som flyter av mjölk och honung, och de skola äta och bliva mätta och feta; men de skola då vända sig till andra gudar och tjäna dem och förakta mig och bryta mitt förbund.

21 Och när då mycken olycka och nöd träffar dem, skall denna sång avlägga sitt vittnesbörd inför dem; ty den skall icke förgätas och försvinna ur deras avkomlingars mun. Jag vet ju med vilka tankar de umgås redan nu, innan jag har låtit dem komma in i det land som jag med ed lovade dem.»

22 Så tecknade då Mose upp sången på den dagen och lät Israels barn lära den.

23 Och han insatte Josua, Nuns son, i hans ämbete och sade: »Var frimodig och oförfärad; ty du skall föra Israels barn in i det land som jag med ed har lovat åt dem, och jag skall vara med dig.»

24 Då nu Mose hade fullständigt tecknat upp denna lags ord i en bok,

25 bjöd han leviterna som buro HERRENS förbundsark och sade:

26 »Tagen denna lagbok och läggen den vid sidan av HERRENS, eder Guds, förbundsark, så att den ligger där till ett vittne mot dig.

27 Ty jag känner din gensträvighet och hårdnackenhet. Se, ännu medan jag har levat kvar bland eder, haven I varit gensträviga mot HERREN; huru mycket mer skolen I ej då bliva det efter min död!

28 Församlen nu till mig alla de äldste i edra stammar, så ock edra tillsyningsmän, för att jag må inför dem tala dessa ord och taga himmel och jord till vittnen mot dem.

29 Ty jag vet att I efter min död skolen taga eder till, vad fördärvligt är, och vika av ifrån den väg som jag har bjudit eder gå; därför skall olycka träffa eder i kommande dagar, när I gören vad ont är i HERRENS ögon, så att I förtörnen honom genom edra händers verk.»

30 Och Mose föredrog inför Israels hela församling följande sång från början till slutet.

   

Ze Swedenborgových děl

 

Arcana Coelestia # 4815

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 10837  
  

4815. And Judah went down from his brethren. That this signifies the posterity of Jacob, and specifically the tribe of Judah, which was separated from the rest, is evident from the representation of Judah, as being in the universal sense the posterity of Jacob, and in the specific sense the tribe called the tribe of Judah; and from the signification of “going down from his brethren,” as being to be separated from the rest of the tribes, here to go into worse evil than they; for “going down” involves to be cast down to evil, as “going up” involves elevation to good (n. 3084, 4539). The reason of this as before said is that the land of Canaan represented the Lord’s kingdom, and Jerusalem and Zion the inmost of it; but the regions outside the boundaries of that land represented those things which are outside the Lord’s kingdom, namely, falsity and evil. Therefore going from Zion and Jerusalem toward the boundaries was called “going down;” but going from the boundaries to Jerusalem and Zion was called “going up.” Hence “going up” involves elevation to what is true and good, and “going down,” to be cast down to what is false and evil. As the falsity and evil to which the tribe of Judah cast itself down are here treated of, it is said that Judah “went down,” and then that he “turned aside to a man, an Adullamite;” and by “turning aside” is signified turning to falsity, and afterward to evil.

[2] It is known that the tribe of Judah was separated from the rest of the tribes, and the reason was that this tribe might represent the Lord’s celestial kingdom, but the rest of the tribes His spiritual kingdom. For this reason also Judah in the representative sense is the celestial man, and in the universal sense the Lord’s celestial kingdom (n. 3654, 3881); and the rest of the tribes were called by the one name, “Israelites,” for Israel in the representative sense is the spiritual man, and in the universal sense the Lord’s spiritual kingdom (n. 3654, 4286).

[3] That the tribe of Judah went into worse evil than the rest is specifically signified by these words: “Judah went down from his brethren, and turned aside.” That the tribe of Judah went into worse evil than the rest is evident from many passages in the Word, especially in the prophets; as in Jeremiah:

Her treacherous sister Judah saw when for all the ways whereby backsliding Israel committed adultery I had put her away and given her a bill of divorcement; yet treacherous Judah her sister feared not, but she also went and committed whoredom, so that by the voice of her whoredom the land was profaned, she committed adultery with stone and wood; yet for all these things treacherous Judah hath not returned unto Me; backsliding Israel hath justified her soul more than treacherous Judah (Jeremiah 3:7-11).

And in Ezekiel:

Her sister indeed saw, yet she corrupted her love more than she, and her whoredoms above the whoredoms of her sister (Ezekiel 23:11);

speaking of Jerusalem and Samaria, or of the tribes of Judah and the tribes of Israel. So in many other places.

[4] In the internal sense that tribe is described as to how it lapsed into falsity, and thence into evil, and at last into mere idolatry. This is indeed described in the internal sense before that tribe was separated from the rest, and before it so came to pass; but what is in the internal sense is Divine, and to the Divine future things are present. (See what is foretold of this nation in Deuteronomy 31:16-22; 32:15-44)

  
/ 10837  
  

Thanks to the Swedenborg Foundation for the permission to use this translation.