¹ Och Mose och de äldste i Israel bjödo folket och sade: »Hållen alla de bud som jag i dag giver eder.

² Och när I kommen över Jordan, in i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig, då skall du resa åt dig stora stenar och bestryka dem med kalk.

³ På dessa skall du, när du har gått över floden, skriva alla denna lags ord, för att du må komma in i det land som HERREN, din Gud, vill giva dig, ett land som flyter av mjölk och honung, såsom HERREN, dina fäders Gud, har lovat dig.

⁴ Och när I haven gått över Jordan, skolen I på berget Ebal resa dessa stenar om vilka jag i dag giver eder befallning; och du skall bestryka dem med kalk.

⁵ Och du skall där åt HERREN, din Gud, bygga ett altare, ett altare av stenar, vid vilka du icke skall komma med något järn.

⁶ Av ohuggna stenar skall du bygga HERRENS, din Guds, altare; och du skall på det offra brännoffer åt HERREN, din Gud.

⁷ Du skall där ock offra tackoffer och skall äta och glädja dig inför HERRENS, din Guds. ansikte.

⁸ Och du skall på stenarna skriva alla denna lags ord, klart och tydligt.»

⁹ Och Mose och de levitiska prästerna talade till hela Israel och sade: »Var stilla och hör, Israel! I dag har du blivit HERRENS, din Guds, folk.

¹⁰ Så skall du då höra HERRENS, din Gud röst och göra efter hans bud och stadgar, som jag i dag giver dig.»

¹¹ Och Mose bjöd folket på den dagen och sade:

¹² Dessa stammar skola stå och välsigna folket på berget Gerissim, när I haven gått över Jordan: Simeon, Levi, Juda. Isaskar, Josef och Benjamin.

¹³ Och dessa skola stå och uttala förbannelsen på berget Ebal: Ruben, Gad, Aser, Sebulon, Dan och Naftali.

¹⁴ Och leviterna skola taga till orda och skola med hög röst inför var man i Israel säga så:

¹⁵ Förbannad vare den man som gör ett beläte, skuret eller gjutet, en styggelse för HERREN, ett verk av en konstarbetares händer, och som sedan i hemlighet sätter upp det. Och allt folket skall svara och säga: »Amen.»

¹⁶ Förbannad vare den som visar förakt för sin fader eller sin moder. Och allt folket skall säga: »Amen.»

¹⁷ Förbannad vare den som flyttar sin nästas råmärke. Och allt folket skall säga: »Amen.»

¹⁸ Förbannad vare den som leder en blind vilse på vägen. Och allt folket skall säga: »Amen.»

¹⁹ Förbannad vare den som vränger rätten för främlingen, den faderlöse och änkan. Och allt folket skall säga: »Amen.»

²⁰ Förbannad vare den som ligger hos sin faders hustru, ty han lyfter på sin faders täcke. Och allt folket skall säga: »Amen.»

²¹ Förbannad vare den som beblandar sig med något djur Och allt folket skall säga: »Amen.»

²² Förbannad vare den som ligger hos sin syster, sin faders dotter eller sin moders dotter. Och allt folket skall säga: »Amen.»

²³ Förbannad vare den som ligger hos sin svärmoder. Och allt folket skall säga: »Amen.»

²⁴ Förbannad vare den som lönnligen mördar sin nästa. Och allt folket skall säga: »Amen.»

²⁵ Förbannad vare den som tager mutor för att slå ihjäl en oskyldig och utgjuta hans blod. Och allt folket skall säga: »Amen.»

²⁶ Förbannad vare den som icke håller denna lags ord och icke gör efter dem. Och allt folket skall säga: »Amen.»

¹ Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.

² Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.

³ Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.

⁴ Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.

⁵ Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.

⁶ Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.

⁷ Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.

⁸ Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.

⁹ Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.

¹⁰ Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.

¹¹ Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.

¹² Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.

¹³ Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.

¹⁴ De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.

¹⁵ Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.

¹⁶ Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!

¹⁷ Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,

¹⁸ för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.

¹⁹ Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.

²⁰ Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?

²¹ Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.

²² Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?