2788. Att orden ’på den tredje dagen’ står för det som blivit fullbordat och början på heliggörelsen framgår av det som förstås med ’den tredje dagen’. Med ’dag’ menas i Ordet tillstånd, nr 23, 487, 488, 493, 893, liksom också ’år’ och allmänt sett alla tidsperioder – en timma, dag, vecka, månad, år, sekel, ävensom vår, sommar, höst och vinter. Och när till dessa läggs den eller det tredje anger de slutet på detta tillstånd och samtidigt början på nästa. Här, där det handlar om Herrens heliggörelse, som skedde genom frestelser, menas med ’den tredje dagen’ det som hade fullbordats och på samma gång begynnelsen av heliggörelsen, något som även följer av det som förut sagts. Att nu detta har denna innebörd beror på att Herren, sedan Han uppfyllt allt, uppstod på den tredje dagen. Ty det som gjordes av Herren medan Han levde i världen, det vill säga det som skulle göras av Honom, innefattas av Kyrkans förebildande ting som om det redan var gjort. Det var med detta som med den invärtes meningen i Ordet, ty hos Gud är det som kommer att ske och det som sker ett och detsamma, ja, allt evigt är för Honom här och nu.
[2] Det är därför som tretalet är förebildande inte bara i den Forngamla Kyrkan utan också bland många hednafolk, se vad som sagts om detta tal i nr 720, 901, 1825. Att detta var ursprungsbetydelsen av talet tre framgår tydligt hos Hosea:
Vi skall vända åter till Jehovah, ty Han har sårat oss, och Han skall hela oss. Han har slagit oss och skall förbinda oss. Han skall göra oss levande efter två dagar, på tredje dagen skall Han låta oss stå upp, så att vi får leva inför Honom. Hosea 6:1–2.
Här står ’tredje dagen’ för Herrens Ankomst och Hans uppståndelse. Detsamma framgår av Jona, i det att denne var i fiskens buk tre dagar och tre nätter, Jona 2:1, varom Herren säger hos Matteus:
Liksom profeten Jona var i valens buk tre dagar och tre nätter, skall Människosonen vara i jordens hjärta tre dagar och tre nätter. Matteus 12:40.
[3] Man bör känna till att ’tre dagar’ och ’den tredje dagen’ har samma innebörd i Ordets invärtes mening, såsom även ’tre’ och ’tredje’ på följande ställen.
Hos Johannes:
Jesus sade till judarna: Riv ner detta tempel, och Jag skall inom tre dagar låta det stå upp igen. Han talade om Sin kropps tempel. Johan 2:19–21; Matteus 26:61; Markus 14:58; 15:29.
Det är bekant att Herren uppstod på tredje dagen.
[4] Av samma skäl har Herren delat in Sin levnad på jorden i tre tidsperioder.
Hos Lukas:
Hälsa den räven: Se, idag driver Jag ut onda andar och gör de sjuka friska, och på tredje dagen fulländas Jag. Lukas 13:32:
Även den sista frestelsen, som var på korset, undergick Herren under tredje timmen på dagen, Markus 15:25. Tre timmar senare, det vill säga vid sjätte timmen, föll ett mörker över hela landet, Lukas 23:44. Och tre timmar senare, vid nionde timmen, kom slutet, Markus 15:33-34, 37. Men på morgonen den tredje dagen uppstod Han, Markus 16:1–4; Lukas 24:7. Se även Matteus 16:21; 17:22-23; 20:18-19; Markus 8:31; 9:31; 10:33-34; Lukas 18:33; 24:26. Av allt detta – och i synnerhet på grund av Herrens uppståndelse på tredje dagen – står det klart att talet tre var förebildande och ägde en andlig mening. Att det var så kan man inse av följande ställen i Ordet:
När Jehovah kom ned på berget Sinai, sade han till Mose att han skulle helga folket i dag och i morgon och att de skulle tvätta sina kläder och hålla sig redo till den tredje dagen, ty på den tredje dagen skulle Jehovah komma ned. 2 Mosebok 19:10-11, 15-16.
När de tågade från Jehovahs berg tre dagsresor, gick Jehovahs Ark framför dem tre dagsresor, för att se ut viloplats åt dem.
4 Mosebok 10:33.
Det rådde ett tjockt mörker i tre dagar över hela Egyptens land, och ingen kunde se sin broder under tre dagar, men Israels barn hade ljus. 2 Mosebok 10:22-23.
[5] Köttet av ett offer som bärs fram som löftesoffer eller som frivilligt offer skulle ätas den första och andra dagen, och ingenting fick lämnas till den tredje dagen, utan skulle brännas upp, eftersom det var en vederstygglighet. Detsamma skulle ske med tackoffret, för om det äts på tredje dagen skulle det inte räknas den till godo som bär fram offret, utan den själen skulle bära på sin missgärning.
3 Mosebok 7:16–18; 19:6-7.
Den som rör vid en död kropp skulle rena sig på tredje dagen, och på sjunde dagen skulle han vara ren. Varom inte, skulle den själen utrotas ur Israel. Och den som var ren skulle på tredje dagen och på sjunde dagen bestänka den som har blivit oren.
4 Mosebok 19:12-13, 19.
De som hade dödat någon33 i strid och hade rört vid en dräpt34 skulle rena sig på den tredje dagen och på den sjunde dagen.
4 Mosebok 31:19.
[6] När de kom in i landet Kanaan skulle trädets frukt vara oomskuret i tre år och inte ätas. 3 Mosebok 19:23.
Vid slutet av tre år skulle de leverera all tionde de fått i avkastning det året och lägga upp det i sina portar, så att levitern, främlingen, den faderlöse och änkan fick att äta. 5 Mosebok 14:28-29; 26:12.
Tre gånger om året skulle de hålla högtid för Jehovah. Och tre gånger om året skulle allt mankön visa sig inför Herrens Jehovahs ansikte. 2 Mosebok 23:14, 17; 5 Mosebok 16:16.
Josua talade om för folket att de inom tre dagar skulle gå över Jordan och ärva landet. Jos 1:11; 3:2.
Jehovah ropade till Samuel tre gånger, och den tredje gången svarade han Honom. 1 Samuelsboken 3:8.
[7] När Saul ville döda David, gömde sig David ute på åkerfältet till tredje kvällen. Jonatan sade till David: Jag skall på tredje dagen härefter utforska min fader. Jonatan sade att han skulle skjuta tre pilar vid sidan av stenen. Och David föll på sitt ansikte till marken inför Jonatan och bugade sig tre gånger. 1 Samuelsboken 20:5, 12, 19-20, 35-36, 41.
David skulle välja en av tre möjligheter – antingen hungersnöd i landet under sju år, eller att under tre månader tvingas fly för sina fiender, eller pest i landet under tre dagar. 2 Samuelsboken 24:12-13.
[8] Under Davids tid rådde hungersnöd, som varade oavbrutet under tre år. 2 Samuelsboken 21:1.
Elia sträckte sig ut över den döde pojken tre gånger och väckte honom åter till liv. 1 Konungaboken 17:21.
När Elia hade byggt ett altare åt Jehovah, sade han till dem att hälla vatten över brännoffret och veden tre gånger. 1 Konungaboken 18:34.
Eld förtärde hövdingarna över femtio man, som vid två tillfällen sänts till Elia, men inte hövdingen som sändes den tredje gången.
2. Konungaboken 1:13-14.
Det var ett tecken för konung Hiskia att de det året skulle äta det som vuxit upp av spillsäd och det andra året självvuxen säd, men tredje året skulle de så, skörda och plantera vingårdar och äta deras frukt. 2 Konungaboken 19:29.
[9] Daniel gick in i sitt hus och hade fönstren på sin övre våning öppna mot Jerusalem. Där föll han tre gånger om dagen ned på sina knän och tackade och bad. 6:10, 13.
Daniel sörjde i tre veckors tid utan att vare sig äta eftertraktat bröd, dricka vin eller smörja sig, förrän tre veckor gått till ända. 10:2-3.
Jesaja gick naken och barfota tre år som ett tecken och olyckligt förebud i fråga om Egypten och Etiopien. 20:3.
Från Ljusstaken gick tre armar ut från vardera sidan och tre mandelformade skålar på varje arm. 2 Mosebok 25:32-33.
I Urim och Tumim fanns tre ädelstenar i varje rad. 2 Mosebok 28:17–20.
[10] I det Nya Templet skulle finnas tre kamrar på vardera sidan av porten, och alla tre skulle vara lika stora. Och bredden på porten till husets pelarhall skulle vara tre alnar på ena sidan och tre alnar på andra sidan. 40:10, 21, 48.
I det Nya Jerusalem skall finnas tre portar mot norr, tre mot öster, tre mot söder och tre mot väster. 48:31–34; Uppenbarelseboken 21:13.
Liknande står att finna på följande ställen:
Petrus förnekade Jesus tre gånger. Matteus 26:34, 69 och följande verser.
Herren sade till Petrus tre gånger: Älskar du Mig? Johan 21:17.
Även i liknelsen om mannen, som planterade en vingård, han sände denne tjänare tre gånger och till sist sin egen son. Lukas 20:12; Markus 12:2, 4–6.
Arbetare till vingården lejdes vid tredje timmen, vid sjätte timmen, vid nionde timmen och vid elfte timmen. Matteus 20:1–17.
Och om fikonträdet som inte bar frukt under tre år och därför skulle huggas ned. Lukas 13:6-7.
[11] På samma sätt som en grupp av tre och en tredje var förebildande, så var också en tredjedel det, såsom i det följande:
Spisoffren består av två tiondelar fint mjöl, blandat med en tredjedel hin olja, och till dricksoffer skall vara en tredjedel hin vin.
4 Mosebok 15:6-7; 46:14.
Hos Hesekiel heter det att han skulle föra en rakkniv över sitt huvud och över sitt skägg och sedan dela sitt hår. Och en tredjedel skulle han bränna upp i eld, en tredjedel skulle han slå runt staden med sitt svärd och en tredjedel skulle han strö ut för vinden. 5:1-2, 11.
Hos Sakarja heter det att i hela landet skulle två delar utrotas och den tredje lämnas kvar. Denna tredje del skulle dock föras genom eld och prövas. Sakaria 13:8-9.
[12] Hos Johannes heter det att när den förste ängeln blåste i sin basun kom hagel och eld, blandat med blod. Och det föll ned på jorden, så att en tredjedel av träden brändes ned. Den andre ängeln blåste i sin basun, och då var det som om ett stort brinnande berg hade kastats i havet. Och en tredjedel av havet blev till blod, vilket medförde att en tredjedel av alla levande varelser i havet dog. Och en tredjedel av alla fartyg gick under. Den tredje ängeln blåste i sin basun, och en stor stjärna föll från himlen, brinnande som en fackla, och den föll på en tredjedel av floderna. Stjärnans namn är Malört. Den fjärde ängeln blåste i sin basun, och en tredjedel av solen och en tredjedel av månen och en tredjedel av stjärnorna träffades, så att en tredjedel av dem förmörkades, och dagen miste en tredjedel av sitt ljus och natten likaså. Uppenbarelseboken 8:7–12.
[13] De fyra änglarna släpptes loss för att döda en tredjedel av människosläktet. Uppenbarelseboken 9:15.
En tredjedel av mänskligheten dödades genom dessa tre – eld, rök och svavel, som kom ur hästarnas munnar. Uppenbarelseboken 9:18.
Drakens stjärt svepte med sig en tredjedel av stjärnorna på himlen och slungade dem ner på jorden. Uppenbarelseboken 12:4.
Med ’en tredjedel’ förstås någonting som ännu inte är fullständigt, medan med ’en tredje’ eller ’en grupp av tre’ förstås det som blivit fullständigt – ont när det gäller dem som är onda, och gott när det gäller dem som är goda.
