Bible

 

5 Mosebok 10

Studie

   

1 På den tiden sade HERREN till mig: »Hugg ut åt dig två stentavlor, likadana som de förra voro, och stig upp till mig på berget; gör dig och en ark av trä.

2 Och sedan jag har skrivit på tavlorna samma ord som stodo på de förra tavlorna, vilka du slog sönder, skall du lägga dem i arken

3 Så gjorde jag då en ark av akacieträ och högg ut två stentavlor, likadana som de förra voro. Och jag steg upp på berget och hade med mig de två tavlorna.

4 Och han skrev på tavlorna detsamma som var skrivet förra gången, de tio ord som HERREN hade talat till eder på berget ur elden, den dag då I voren församlade där. Och HERREN gav dem åt mig.

5 Sedan vända jag mig om och steg ned från berget och lade tavlorna i arken som jag hade gjort, och där fingo de ligga, såsom HERREN hade bjudit mig.

6 Och Israels barn bröto upp från Beerot-Bene-Jaakan och tågade till Mosera. Där dog Aron och blev där också begraven; och hans som Eleasar blev präst i hans ställe.

7 Därifrån bröto de upp och tågade till Gudgoda, och från Gudgoda, och från Gudgoda till Jotbata, en trakt som var rik på vattenbäckar.

8 På den tiden avskilde HERREN Levi stam till att bära HERRENS förbundsark, till att stå inför HERRENS ansikte och göra tjänst inför honom, och till att välsigna i hans namn, såsom den har att göra ännu i dag.

9 Därför fick Levi ingen lott eller arvedel jämte sina bröder. HERREN är hans arvedel, såsom HERREN, din Gud, har sagt honom.

10 Och jag stannade på berget lika länge som förra gången, fyrtio dagar och fyrtio nätter; och HERREN hörde mig också denna gång: HERREN ville icke fördärva mig.

11 Och HERREN sade till mig: »Stå upp och gå åstad framför folket, och låt dem bryta upp, för att de må komma in i och taga i besittning det land som jag med ed har lovat deras fäder att giva dem.»

12 Och nu Israel, var är det som HERREN, din Gud, fordrar av dig annat än att du fruktar HERREN, din Gud, att du alltid vandrar på hans vägar och älskar honom, och att du tjänar HERREN, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ,

13 så att du håller HERRENS bud och stadgar, som jag i dag giver dig, på det att det må gå dig väl?

14 Se, HERREN, din Gud, tillhör himlarna och himlarnas himmel, jorden och allt vad därpå är;

15 men allenast vid dina fäder fäste sig HERREN och älskade dem; och han utvalde deras avkomlingar efter dem, han utvalde eder bland alla folk, såsom I nu själva sen.

16 Omskären därför edert hjärtas förhud, och varen icke länge hårdnackade.

17 Ty HERREN, eder Gud, är gudarnas Gud och herrarnas Herre, den store, den väldige och fruktansvärde Guden, som icke har anseende till personen och icke tager mutor;

18 som skaffar den faderlöse och änkan rätt, och som älskar främlingen och giver honom mat och kläder.

19 Därför skolen också I älska främlingen; I haven ju själva varit främlingar i Egyptens land.

20 HERREN, din Gud, skall du frukta, honom skall du tjäna, och till honom skall du hålla dig, och vid hans namn skall du svärja.

21 Han är ditt lov, och han din Gud, som har gjort med dig de stora och underbara gärningar som du med egna ögon har sett.

22 Sjuttio personer voro dina fäder, som drogo ned till Egypten, men nu har HERREN, din Gud, gjort dig talrik såsom himmelens stjärnor.

   

Ze Swedenborgových děl

 

Apocalypse Revealed # 681

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 962  
  

681. And it became blood as though of a dead man, and every living creature in the sea died. This symbolizes the infernal falsity in those people by which every truth in the Word was extinguished, and so also every truth in the church and in faith.

Blood as though of a dead man, or blood oozing and mixed with pus, symbolizes infernal falsity. For blood symbolizes Divine truth, and in an opposite sense, that truth falsified (no. 379). But blood as though of a dead man symbolizes infernal falsity, inasmuch as death symbolizes the extinction of spiritual life, and so a dead man symbolizes something infernal (nos. 321, 525). That every living creature died means symbolically that every truth in the Word, in the church, and in faith was extinguished. For a living creature symbolizes the truth of faith; accordingly a living creature that has died symbolizes the truth of faith extinguished.

A living creature in the Word, or a soul when referring to a human being, symbolizes his spiritual life, which is also the life of his intellect; and because the intellect is formed by truths, and truths have to do with faith, therefore a living creature or soul symbolizes the truth of faith. That this is the symbolic meaning of a living creature or soul can be seen from many passages in the Word, and also from those that mention both soul and heart. The soul and heart plainly mean a person's life, but it is his life in consequence of his will and intellect, or spiritually speaking, in consequence of his love and wisdom, or of his charity and faith; and the life of the will springing from the goodness of love is meant by heart, while the life of the intellect springing from truths of wisdom or of faith is meant by soul. These are meant by soul and heart in Matthew 22:37, Mark 12:30, 33, Luke 10:27; Deuteronomy 6:5; 10:12; 11:13; 26:16; Jeremiah 32:41; and elsewhere. Also in passages which mention heart by itself and soul by itself.

The reason these terms are used comes from the correspondence of the heart with the will and love, and of the soul's action in the lungs with the intellect and wisdom, as may be seem in Angelic Wisdom Regarding Divine Love and Wisdom, Section Five, where this correspondence is discussed.

  
/ 962  
  

Many thanks to the General Church of the New Jerusalem, and to Rev. N.B. Rogers, translator, for the permission to use this translation.