Bible

 

Daniel 8

Studie

   

1 I konung Belsassars tredje regeringsår såg jag, Daniel, en syn, en som kom efter den jag förut hade sett.

2 Då jag nu i denna syn såg till, tyckte jag mig vara i Susans borg i hövdingdömet Elam; och då jag vidare såg till i synen, fann jag mig vara vid floden Ulai.

3 Och när jag lyfte upp mina ögon, fick jag se en vädur stå framför floden, och han hade två horn; och båda hornen voro höga, men det ena var högre än det andra, och detta som var högre sköt sist upp.

4 Jag såg väduren stöta med hornen västerut och norrut och söderut, och intet djur kunde stå honom emot, och ingen kunde rädda ur hans våld; han for fram såsom han ville och företog sig stora ting.

5 Och när jag vidare gav akt, fick jag se en bock komma västerifrån och gå fram över hela jorden, dock utan att röra vid jorden; och bocken hade ett ansenligt horn i pannan.

6 Och han nalkades väduren med de båda hornen, den som jag hade sett stå framför floden, och sprang emot honom i väldig vrede.

7 Jag såg honom komma ända inpå väduren och störta över honom i förbittring, och han stötte till väduren och krossade hans båda horn, så att väduren icke hade någon kraft att stå emot honom. Sedan slog han honom till jorden och trampade på honom; och ingen fanns, som kunde rädda väduren ur hans våld.

8 Och bocken företog sig mycket stora ting. Men när han hade blivit som starkast, brast det stora hornet sönder, och fyra andra ansenliga horn sköto upp i dess ställe, åt himmelens fyra väderstreck.

9 Och från ett av dem gick ut ett nytt horn, i begynnelsen litet, och det växte övermåttan söderut och österut och åt »det härliga landet» till.

10 Och det växte ända upp till himmelens härskara och kastade några av denna härskara, av stjärnorna, ned till jorden och trampade på dem.

11 Ja, till och med mot härskarornas furste företog han sig stora ting: han tog bort ifrån honom det dagliga offret, och hans helgedoms boning slogs ned.

12 Jämte det dagliga offret bliver ock en härskara prisgiven, för överträdelses skull. Och det slår sanningen ned till jorden och lyckas väl i vad det företager sig.

13 Sedan hörde jag en av de heliga tala, och en annan helig frågade denne som talade: »Huru lång tid avser synen om det dagliga offret, och om överträdelsen som kommer åstad förödelse, och om förtrampandet av både helgedom och härskara?»

14 Då svarade han mig: »Två tusen tre hundra aftnar och morgnar; därefter skall helgedomen komma till sin rätt igen.»

15 När nu jag, Daniel, hade sett denna syn och sökte att förstå den, fick jag se en som såg ut såsom en man stå framför mig.

16 Och mitt över Ulai hörde jag rösten av en människa som ropade och sade: »Gabriel, uttyd synen för denne.»

17 kom han intill platsen där jag stod, men jag blev förskräckt, när han kom, och föll ned på mitt ansikte. Och han sade till mig: »Giv akt härpå, du människobarn; ty synen syftar på ändens tid

18 Medan han så talade med mig, låg jag i vanmakt, med mitt ansikte mot jorden; men han rörde vid mig och reste upp mig igen.

19 Därefter sade han: »Se, jag vill kungöra för dig vad som skall ske, när det lider mot slutet med vreden ty på ändens tid syftar detta.

20 Väduren som du såg, han med de två hornen, betyder Mediens och Persiens konungar.

21 Men bocken är Javans konung, och det stora hornet i hans panna är den förste konungen.

22 Men att det brast sönder, och att fyra andra uppstodo i dess ställe, det betyder att fyra riken skola uppstå av hans folk, dock icke jämlika med honom i kraft.

23 Och vid slutet av deras välde, när överträdarna hava fyllt sitt mått, skall en fräck och arglistig konung uppstå;

24 han skall bliva stor i kraft, dock icke jämlik med den förre i kraft och han skall komma åstad så stort fördärv att man måste förundra sig; och han skall lyckas väl och få fullborda sitt uppsåt. Ja, han skall fördärva många, och jämväl de heligas folk.

25 Därigenom att han är så klok, skall han lyckas så väl med sitt svek, han skall föresätta sig stora ting, oförtänkt skall han fördärva många. Ja, mot furstarnas furste skall han sätta sig upp; men utan människohand skall han då varda krossad.

26 Och synen angående aftnarna och morgnarna, varom nu är talat, är sanning. Men göm du den synen, ty den syftar på en avlägsen framtid.»

27 Men jag, Daniel, blev maktlös och låg sjuk en tid. Sedan stod jag upp och förrättade min tjänst hos konungen; och jag var häpen över synen, men ingen förstod den.

   

Ze Swedenborgových děl

 

Coronis (An Appendix to True Christian Religion) # 5

  
/ 60  
  

5. II. THERE HAVE BEEN FOUR SUCCESSIVE STATES, OR PERIODS, OF EACH CHURCH, WHICH IN THE WORD ARE MEANT BY "MORNING, "DAY," "EVENING," AND "NIGHT." That there have been four successive states, or periods, of every one of these Churches above-named, will be illustrated in the following pages, wherein each will be dealt with in its turn. They are described by those alternations of time, because every man who is born in the Church, or in whom the Church has commenced, first comes into its light such as that is in the dawn and morning; afterwards, he advances to its day, and, he who loves its truths, right on to its mid-day; if he then stops in the way, and does not advance into the heat of spring and summer, his day declines towards evening, till at length, like the light at night-time, it grows dark; and then his intelligence in the spiritual things of the Church becomes a cold light, like the light of the days in winter, when he indeed sees the trees standing beside his house, or in his gardens, but stripped of leaves and destitute of fruits-thus, like bare trunks. For, the man of the Church advances from morning to day, to the end that he may be reformed and regenerated by means of the light of reason, which only takes place by a life according to the Commandments of the Lord in the Word. If this does not take place, his light becomes darkness, and the darkness, thick darkness; that is, the truths of light with him are turned into falsities, and the falsities into unseen evils. It is otherwise with the man who suffers himself to be regenerated: night does not overtake him, for he walks in God, and hence is continually in the day; into which, also, he fully enters after death, when he is associated with angels in heaven. This is understood by the following words in the Apocalypse, concerning the New Jerusalem, which is the New Church, truly Christian:

That city shall have no need of the sun and of the moon to shine in it; for the glory of God shall lighten it, and the Lamb is the lamp thereof. And the nations which are saved shall walk in the light of it; and there shall be no night there (Rev. 21:23-24, 25; Ezek. 32:8; Amos 5:20; 8:9).

That the successive states of the Church are understood by "morning," "day," "evening," and "night," in the Word, is evident from the following passages therein:

Watch, for ye know not when the Lord of the house will come, at even, or at mid-night, or at cock-crowing, or in the morning (Mark 13:35; Matt. 25:13).

The subject there treated of is the Consummation of the Age, and the coming of the Lord at that time.

The God of Israel said, The Rock of Israel spake to me: He is as the morning light, a morning without clouds (2 Sam. 23:3-4).

I am the Root and the Offspring of David, the bright and morning Star (Rev. 22:16).

God shall help her, when the morning appeareth (Psalm 46:5).

He is calling to me out of Seir, Watchman, what of the night? Watchman, what of the night? The watchman said, The morning cometh, and also the night (Isa. 21:11-12).

An evil, one evil, behold, is come. The end is come [The morning is come] upon thee, O inhabitant of the land; the time is come, the day is near. Behold the day, behold, it is come; the morning hath gone forth (Ezek. 7:5, 6, 7, 10).

There shall be a day... which shall be known to Jehovah; not day nor night; for about the time of evening there shall be light (Zech. 14:7).

About the time of evening, behold, terror; before the morning, he is not (Isa. 17:14).

In the evening; weeping will endure all night, but singing in the morning (Psalm 30:5).

Even to the evening and the morning, 1 two thousand three hundred; then shall the holy place be justified:... the vision of the evening and the morning is true (Dan. 8:14, 26).

Jehovah in the morning will bring His judgment to light; He will not fail (Zeph. 3:5).

Thus said Jehovah, If ye have made void My covenant of the day and My covenant of the night, so that there be not day and night in their season, My covenant also shall be made void with David My servant (Jer. 33:20-21, 25).

Jesus said, I must work the works of God while it is day; the night cometh when no one can work (John 9:4).

In this night there shall be two men on one bed; one shall be taken, but the other shall be left (Luke 17:34).

In these passages, the Consummation of the Age and the Coming of the Lord are treated of. Hence it may be evident what is meant by there being

Time no longer (Rev. 10:6),

namely, that there would be no morning, day, or evening in the Church, but night; likewise what is meant by

Time, times, and half a time (Rev. 12:14; Dan. 12:7); as also what is meant by the

Fulness of time (Ephes. 1:10; Gal. 4:4).

Poznámky pod čarou:

1. For the occurrence of the terms "evening and morning" in this verse, see R.V.; also margin of A.V.

  
/ 60  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.