¹ I den babyloniske konungen Belsassars första regeringsår hade Daniel en dröm och såg en syn på sitt läger. Sedan tecknade han upp drömmen och meddelade huvudsumman av dess innehåll.

² Detta är Daniels berättelse: Jag hade en syn om natten, och såg i den huru himmelens fyra vindar stormade fram mot det stora havet.

³ Och fyra stora djur stego upp ur havet, det ena icke likt det andra.

⁴ Det första liknade ett lejon, men det hade vingar såsom en örn. Medan jag ännu såg härpå, rycktes vingarna av djuret, och det restes upp från jorden, så att det blev ställt på två fötter såsom en människa, och ett mänskligt hjärta blev givet åt det.

⁵ Sedan fick jag se ännu ett djur, det andra i ordningen; det var likt en björn, och det reste upp sin ena sida, och det hade tre revben i sitt gap, mellan tänderna. Och till det djuret blev så sagt: »Stå upp och sluka mycket kött.»

⁶ Därefter fick jag se ett annat djur, som liknade en panter, men på sina sidor hade det fyra fågelvingar; och djuret hade fyra huvuden, och välde blev givet åt det.

⁷ Därefter fick jag i min syn om natten se ett fjärde djur, övermåttan förskräckligt, fruktansvärt och starkt; det hade stora tänder av järn, det uppslukade och krossade, och vad som blev kvar trampade det under fötterna; det var olikt alla de förra djuren och hade tio horn.

⁸ Men under det att jag betraktade hornen, fick jag se huru mellan dem ett annat horn sköt upp, ett litet, för vilket tre av de förra hornen blevo bortstötta; och se, det hornet hade ögon lika människoögon, och en mun som talade stora ord.

⁹ Medan jag ännu såg härpå, blevo troner framsatta, och en som var gammal satte sig ned. Hans klädnad var snövit, och håret på hans huvud var såsom ren ull; hans tron var av eldslågor, och hjulen därpå voro av flammande eld.

¹⁰ En flod av eld strömmade ut från honom, tusen gånger tusen voro hans tjänare, och tio tusen gånger tio tusen stodo där till hans tjänst. Så satte man sig ned till doms, och böcker blevo upplåtna.

¹¹ Medan jag nu såg härpå, skedde det att, för de stora ords skull som hornet talade -- medan jag ännu såg härpå -- djuret dödades och dess kropp förstördes och kastades i elden för att brännas upp.

¹² Från de övriga djuren togs ock deras välde, ty deras livslängd var bestämd till tid och stund.

¹³ Sedan fick jag, i min syn om natten, se huru en som liknade en människoson kom med himmelens skyar; och han nalkades den gamle och fördes fram inför honom.

¹⁴ Åt denne gavs välde och ära och rike, och alla folk och stammar och tungomål måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde, som icke skall tagas ifrån honom, och hans rike skall icke förstöras.

¹⁵ Då kände jag, Daniel, min ande oroas i sin boning, och den syn som jag hade haft förskräckte mig.

¹⁶ Jag gick fram till en av dem som stodo där och bad honom om en tillförlitlig förklaring på allt detta Och han svarade mig och sade mig uttydningen därpå:

¹⁷ »De fyra stora djuren betyda att fyra konungar skola uppstå på jorden.

¹⁸ Men sedan skola den Högstes heliga undfå riket och taga det i besittning för evig tid, ja, för evigheters evighet.»

¹⁹ Därefter ville jag hava tillförlitlig förklaring angående det fjärde djuret, som var olikt alla de andra, det som var så övermåttan förskräckligt och hade tänder av järn och klor av koppar, det som uppslukade och krossade och sedan trampade under fötterna vad som blev kvar;

²⁰ så ock angående de tio hornen på dess huvud, och angående det nya hornet, det som sedan sköt upp, och för vilket tre andra föllo av, det hornet som hade Ögon, och en mun som talade stora ord, det som var större att skåda än de övriga,

²¹ det hornet som jag ock hade sett; föra krig mot de heliga och bliva dem övermäktigt,

²² till dess att den gamle kom och rätt blev skipad åt den Högstes heliga och tiden var inne, då de heliga fingo taga riket i besittning.

²³ Då svarade han så: »Det fjärde djuret betyder att ett fjärde rike skall uppstå på jorden, ett som är olikt alla de andra rikena. Det skall uppsluka hela jorden och förtrampa och krossa den.

²⁴ Och de tio hornen betyda att tio konungar skola uppstå i det riket; och efter dem skall uppstå en annan, som skall vara olik de förra, och som skall slå ned tre konungar.

²⁵ Och denne skall upphäva sitt tal mot den Högste och föröda den Högstes heliga; han skall sätta sig i sinnet att förändra heliga tider och lagar; och de skola givas i hans hand under en tid, och tider, och en halv tid.

²⁶ Men dom skall bliva hållen, och hans välde skall tagas ifrån honom och fördärvas och förgöras i grund.

²⁷ Men rike och välde och storhet, utöver alla riken under himmelen, skall givas åt den Högstes heligas folk. Dess rike skall vara ett evigt rike, och alla välden skola tjäna och lyda det.»

²⁸ Här slutar berättelsen. Men jag, Daniel, uppfylldes av många oroliga tankar, och färgen vek bort ifrån mitt ansikte; men jag bevarade i mitt hjärta vad som hade hänt.

¹ When Jesus had spoken these words, he went out with his disciples over the brook Kidron, where there was a garden, into which he and his disciples entered.

² Now Judas, who betrayed him, also knew the place, for Jesus often met there with his disciples.

³ Judas then, having taken a detachment of soldiers and officers from the chief priests and the Pharisees, came there with lanterns, torches, and weapons.

⁴ Jesus therefore, knowing all the things that were happening to him, went forth, and said to them, "Who are you looking for?"

⁵ They answered him, "Jesus of Nazareth." Jesus said to them, "I am he." Judas also, who betrayed him, was standing with them.

⁶ When therefore he said to them, "I am he," they went backward, and fell to the ground.

⁷ Again therefore he asked them, "Who are you looking for?" They said, "Jesus of Nazareth."

⁸ Jesus answered, "I told you that I am he. If therefore you seek me, let these go their way,"

⁹ that the word might be fulfilled which he spoke, "Of those whom you have given me, I have lost none."

¹⁰ Simon Peter therefore, having a sword, drew it, and struck the high priest's servant, and cut off his right ear. The servant's name was Malchus.

¹¹ Jesus therefore said to Peter, "Put the sword into its sheath. The cup which the Father has given me, shall I not surely drink it?"

¹² So the detachment, the commanding officer, and the officers of the Jews, seized Jesus and bound him,

¹³ and led him to Annas first, for he was father-in-law to Caiaphas, who was high priest that year.

¹⁴ Now it was Caiaphas who advised the Jews that it was expedient that one man should perish for the people.

¹⁵ Simon Peter followed Jesus, as did another disciple. Now that disciple was known to the high priest, and entered in with Jesus into the court of the high priest;

¹⁶ but Peter was standing at the door outside. So the other disciple, who was known to the high priest, went out and spoke to her who kept the door, and brought in Peter.

¹⁷ Then the maid who kept the door said to Peter, "Are you also one of this man's disciples?" He said, "I am not."

¹⁸ Now the servants and the officers were standing there, having made a fire of coals, for it was cold. They were warming themselves. Peter was with them, standing and warming himself.

¹⁹ The high priest therefore asked Jesus about his disciples, and about his teaching.

²⁰ Jesus answered him, "I spoke openly to the world. I always taught in synagogues, and in the temple, where the Jews always meet. I said nothing in secret.

²¹ Why do you ask me? ask those who have heard me what I said to them. Behold, these know the things which I said."

²² When he had said this, one of the officers standing by slapped Jesus with his hand, saying, "Do you answer the high priest like that?"

²³ Jesus answered him, "If I have spoken evil, testify of the evil; but if well, why do you beat me?"

²⁴ Annas sent him bound to Caiaphas, the high priest.

²⁵ Now Simon Peter was standing and warming himself. They said therefore to him, "You aren't also one of his disciples, are you?" He denied it, and said, "I am not."

²⁶ One of the servants of the high priest, being a relative of him whose ear Peter had cut off, said, "Didn't I see you in the garden with him?"

²⁷ Peter therefore denied it again, and immediately the rooster crowed.

²⁸ They led Jesus therefore from Caiaphas into the Praetorium. It was early, and they themselves didn't enter into the Praetorium, that they might not be defiled, but might eat the Passover.

²⁹ Pilate therefore went out to them, and said, "What accusation do you bring against this man?"

³⁰ They answered him, "If this man weren't an evildoer, we wouldn't have delivered him up to you."

³¹ Pilate therefore said to them, "Take him yourselves, and judge him according to your law." Therefore the Jews said to him, "It is not lawful for us to put anyone to death,"

³² that the word of Jesus might be fulfilled, which he spoke, signifying by what kind of death he should die.

³³ Pilate therefore entered again into the Praetorium, called Jesus, and said to him, "Are you the King of the Jews?"

³⁴ Jesus answered him, "Do you say this by yourself, or did others tell you about me?"

³⁵ Pilate answered, "I'm not a Jew, am I? Your own nation and the chief priests delivered you to me. What have you done?"

³⁶ Jesus answered, "My Kingdom is not of this world. If my Kingdom were of this world, then my servants would fight, that I wouldn't be delivered to the Jews. But now my Kingdom is not from here."

³⁷ Pilate therefore said to him, "Are you a king then?" Jesus answered, "You say that I am a king. For this reason I have been born, and for this reason I have come into the world, that I should testify to the truth. Everyone who is of the truth listens to my voice."

³⁸ Pilate said to him, "What is truth?" When he had said this, he went out again to the Jews, and said to them, "I find no basis for a charge against him.

³⁹ But you have a custom, that I should release someone to you at the Passover. Therefore do you want me to release to you the King of the Jews?"

⁴⁰ Then they all shouted again, saying, "Not this man, but Barabbas!" Now Barabbas was a robber.