Bible

 

Daniel 7

Studie

   

1 I den babyloniske konungen Belsassars första regeringsår hade Daniel en dröm och såg en syn på sitt läger. Sedan tecknade han upp drömmen och meddelade huvudsumman av dess innehåll.

2 Detta är Daniels berättelse: Jag hade en syn om natten, och såg i den huru himmelens fyra vindar stormade fram mot det stora havet.

3 Och fyra stora djur stego upp ur havet, det ena icke likt det andra.

4 Det första liknade ett lejon, men det hade vingar såsom en örn. Medan jag ännu såg härpå, rycktes vingarna av djuret, och det restes upp från jorden, så att det blev ställt på två fötter såsom en människa, och ett mänskligt hjärta blev givet åt det.

5 Sedan fick jag se ännu ett djur, det andra i ordningen; det var likt en björn, och det reste upp sin ena sida, och det hade tre revben i sitt gap, mellan tänderna. Och till det djuret blev så sagt: »Stå upp och sluka mycket kött.»

6 Därefter fick jag se ett annat djur, som liknade en panter, men på sina sidor hade det fyra fågelvingar; och djuret hade fyra huvuden, och välde blev givet åt det.

7 Därefter fick jag i min syn om natten se ett fjärde djur, övermåttan förskräckligt, fruktansvärt och starkt; det hade stora tänder av järn, det uppslukade och krossade, och vad som blev kvar trampade det under fötterna; det var olikt alla de förra djuren och hade tio horn.

8 Men under det att jag betraktade hornen, fick jag se huru mellan dem ett annat horn sköt upp, ett litet, för vilket tre av de förra hornen blevo bortstötta; och se, det hornet hade ögon lika människoögon, och en mun som talade stora ord.

9 Medan jag ännu såg härpå, blevo troner framsatta, och en som var gammal satte sig ned. Hans klädnad var snövit, och håret på hans huvud var såsom ren ull; hans tron var av eldslågor, och hjulen därpå voro av flammande eld.

10 En flod av eld strömmade ut från honom, tusen gånger tusen voro hans tjänare, och tio tusen gånger tio tusen stodo där till hans tjänst. Så satte man sig ned till doms, och böcker blevo upplåtna.

11 Medan jag nu såg härpå, skedde det att, för de stora ords skull som hornet talade -- medan jag ännu såg härpå -- djuret dödades och dess kropp förstördes och kastades i elden för att brännas upp.

12 Från de övriga djuren togs ock deras välde, ty deras livslängd var bestämd till tid och stund.

13 Sedan fick jag, i min syn om natten, se huru en som liknade en människoson kom med himmelens skyar; och han nalkades den gamle och fördes fram inför honom.

14 Åt denne gavs välde och ära och rike, och alla folk och stammar och tungomål måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde, som icke skall tagas ifrån honom, och hans rike skall icke förstöras.

15 Då kände jag, Daniel, min ande oroas i sin boning, och den syn som jag hade haft förskräckte mig.

16 Jag gick fram till en av dem som stodo där och bad honom om en tillförlitlig förklaring på allt detta Och han svarade mig och sade mig uttydningen därpå:

17 »De fyra stora djuren betyda att fyra konungar skola uppstå på jorden.

18 Men sedan skola den Högstes heliga undfå riket och taga det i besittning för evig tid, ja, för evigheters evighet

19 Därefter ville jag hava tillförlitlig förklaring angående det fjärde djuret, som var olikt alla de andra, det som var så övermåttan förskräckligt och hade tänder av järn och klor av koppar, det som uppslukade och krossade och sedan trampade under fötterna vad som blev kvar;

20 så ock angående de tio hornen på dess huvud, och angående det nya hornet, det som sedan sköt upp, och för vilket tre andra föllo av, det hornet som hade Ögon, och en mun som talade stora ord, det som var större att skåda än de övriga,

21 det hornet som jag ock hade sett; föra krig mot de heliga och bliva dem övermäktigt,

22 till dess att den gamle kom och rätt blev skipad åt den Högstes heliga och tiden var inne, då de heliga fingo taga riket i besittning.

23 Då svarade han så: »Det fjärde djuret betyder att ett fjärde rike skall uppstå på jorden, ett som är olikt alla de andra rikena. Det skall uppsluka hela jorden och förtrampa och krossa den.

24 Och de tio hornen betyda att tio konungar skola uppstå i det riket; och efter dem skall uppstå en annan, som skall vara olik de förra, och som skall slå ned tre konungar.

25 Och denne skall upphäva sitt tal mot den Högste och föröda den Högstes heliga; han skall sätta sig i sinnet att förändra heliga tider och lagar; och de skola givas i hans hand under en tid, och tider, och en halv tid.

26 Men dom skall bliva hållen, och hans välde skall tagas ifrån honom och fördärvas och förgöras i grund.

27 Men rike och välde och storhet, utöver alla riken under himmelen, skall givas åt den Högstes heligas folk. Dess rike skall vara ett evigt rike, och alla välden skola tjäna och lyda det.»

28 Här slutar berättelsen. Men jag, Daniel, uppfylldes av många oroliga tankar, och färgen vek bort ifrån mitt ansikte; men jag bevarade i mitt hjärta vad som hade hänt.

   

Ze Swedenborgových děl

 

Apocalypse Explained # 685

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 1232  
  

685. And he shall reign unto the ages of the ages, signifies His dominion by means of Divine truth to eternity. This is evident from the signification of "to reign," as being in reference to the Lord to have dominion by means of Divine truth (of which presently); also from the signification of "unto the ages of the ages," as being to eternity. "Unto the ages of the ages" means to eternity because the sense of the letter of the Word is natural, and to it the spiritual sense corresponds. The natural sense of the Word consists of such things as are in nature, which in general have reference to times and spaces and to places and persons, and "the ages of the ages" belong to times to which eternity corresponds in the spiritual sense. It is similar with "generation of generations," where the propagation of faith and charity in the church is treated of.

[2] "To reign" signifies in reference to the Lord to have dominion by means of Divine truth, because dominion is predicated of good, and to reign of truth, for the Lord is called "Lord" [Dominus] from Divine good, and "king" from Divine truth. This is why here and there in the Word, both terms, dominion and kingdom, or to have dominion and to reign, are used, as in the following passages. In Micah:

Thou, O hill of the daughter of Zion, unto thee shall come and shall return the former dominion, the kingdom of the daughter of Jerusalem (Micah 4:8).

Because "the daughter of Zion" signifies the celestial church, the essential of which is the good of love, "dominion" is predicated of it, while "kingdom" is predicated of "the daughter of Jerusalem" because that signifies the spiritual church, the essential of which is the truth of doctrine.

[3] In David:

Thy kingdom is a kingdom of all the ages, and thy dominion to every generation and generation (Psalms 145:13).

In Daniel:

To the Son of man there was given dominion, glory, and a kingdom. His dominion is a dominion of an age, and His kingdom that which shall not be destroyed (Daniel 7:14).

In the same-

The kingdom and the dominion and the majesty of kingdoms shall be given to the people of the saints of the Most High (Daniel 7:27).

In these passages "dominion" is predicated of good, because from good the Lord is called "Lord," and "kingdom" is predicated of truth, because from truth the Lord is called "King," as in Revelation:

He who sat upon the white horse had on His garment and on His thigh a name written, King of kings and Lord of lords (Revelation 19:16).

"King of kings" is said to be the name "on the garment," and "Lord of lords" the name "on the thigh," for "garment" signifies truth, here Divine truth, since the Lord is meant, and "thigh" signifies good, here the Divine good of the Divine love. The like is true as applied to men, in David:

The kings of the earth set themselves, and the rulers consulted together (Psalms 2:2).

From this it can be seen what is signified in particular by "reigning unto the ages of the ages." That "kingdom" signifies heaven and the church in respect to the truth of doctrine may be seen above n. 48; therefore "to reign" belongs to the Lord alone, and when it is said of men it means to be in truths from good from the Lord, and to have power therefrom to resist the falsities from evil n. 333.

  
/ 1232  
  

Thanks to the Swedenborg Foundation for their permission to use this translation.