Bible

 

Daniel 7

Studie

   

1 I den babyloniske konungen Belsassars första regeringsår hade Daniel en dröm och såg en syn på sitt läger. Sedan tecknade han upp drömmen och meddelade huvudsumman av dess innehåll.

2 Detta är Daniels berättelse: Jag hade en syn om natten, och såg i den huru himmelens fyra vindar stormade fram mot det stora havet.

3 Och fyra stora djur stego upp ur havet, det ena icke likt det andra.

4 Det första liknade ett lejon, men det hade vingar såsom en örn. Medan jag ännu såg härpå, rycktes vingarna av djuret, och det restes upp från jorden, så att det blev ställt på två fötter såsom en människa, och ett mänskligt hjärta blev givet åt det.

5 Sedan fick jag se ännu ett djur, det andra i ordningen; det var likt en björn, och det reste upp sin ena sida, och det hade tre revben i sitt gap, mellan tänderna. Och till det djuret blev så sagt: »Stå upp och sluka mycket kött.»

6 Därefter fick jag se ett annat djur, som liknade en panter, men på sina sidor hade det fyra fågelvingar; och djuret hade fyra huvuden, och välde blev givet åt det.

7 Därefter fick jag i min syn om natten se ett fjärde djur, övermåttan förskräckligt, fruktansvärt och starkt; det hade stora tänder av järn, det uppslukade och krossade, och vad som blev kvar trampade det under fötterna; det var olikt alla de förra djuren och hade tio horn.

8 Men under det att jag betraktade hornen, fick jag se huru mellan dem ett annat horn sköt upp, ett litet, för vilket tre av de förra hornen blevo bortstötta; och se, det hornet hade ögon lika människoögon, och en mun som talade stora ord.

9 Medan jag ännu såg härpå, blevo troner framsatta, och en som var gammal satte sig ned. Hans klädnad var snövit, och håret på hans huvud var såsom ren ull; hans tron var av eldslågor, och hjulen därpå voro av flammande eld.

10 En flod av eld strömmade ut från honom, tusen gånger tusen voro hans tjänare, och tio tusen gånger tio tusen stodo där till hans tjänst. Så satte man sig ned till doms, och böcker blevo upplåtna.

11 Medan jag nu såg härpå, skedde det att, för de stora ords skull som hornet talade -- medan jag ännu såg härpå -- djuret dödades och dess kropp förstördes och kastades i elden för att brännas upp.

12 Från de övriga djuren togs ock deras välde, ty deras livslängd var bestämd till tid och stund.

13 Sedan fick jag, i min syn om natten, se huru en som liknade en människoson kom med himmelens skyar; och han nalkades den gamle och fördes fram inför honom.

14 Åt denne gavs välde och ära och rike, och alla folk och stammar och tungomål måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde, som icke skall tagas ifrån honom, och hans rike skall icke förstöras.

15 Då kände jag, Daniel, min ande oroas i sin boning, och den syn som jag hade haft förskräckte mig.

16 Jag gick fram till en av dem som stodo där och bad honom om en tillförlitlig förklaring på allt detta Och han svarade mig och sade mig uttydningen därpå:

17 »De fyra stora djuren betyda att fyra konungar skola uppstå på jorden.

18 Men sedan skola den Högstes heliga undfå riket och taga det i besittning för evig tid, ja, för evigheters evighet

19 Därefter ville jag hava tillförlitlig förklaring angående det fjärde djuret, som var olikt alla de andra, det som var så övermåttan förskräckligt och hade tänder av järn och klor av koppar, det som uppslukade och krossade och sedan trampade under fötterna vad som blev kvar;

20 så ock angående de tio hornen på dess huvud, och angående det nya hornet, det som sedan sköt upp, och för vilket tre andra föllo av, det hornet som hade Ögon, och en mun som talade stora ord, det som var större att skåda än de övriga,

21 det hornet som jag ock hade sett; föra krig mot de heliga och bliva dem övermäktigt,

22 till dess att den gamle kom och rätt blev skipad åt den Högstes heliga och tiden var inne, då de heliga fingo taga riket i besittning.

23 Då svarade han så: »Det fjärde djuret betyder att ett fjärde rike skall uppstå på jorden, ett som är olikt alla de andra rikena. Det skall uppsluka hela jorden och förtrampa och krossa den.

24 Och de tio hornen betyda att tio konungar skola uppstå i det riket; och efter dem skall uppstå en annan, som skall vara olik de förra, och som skall slå ned tre konungar.

25 Och denne skall upphäva sitt tal mot den Högste och föröda den Högstes heliga; han skall sätta sig i sinnet att förändra heliga tider och lagar; och de skola givas i hans hand under en tid, och tider, och en halv tid.

26 Men dom skall bliva hållen, och hans välde skall tagas ifrån honom och fördärvas och förgöras i grund.

27 Men rike och välde och storhet, utöver alla riken under himmelen, skall givas åt den Högstes heligas folk. Dess rike skall vara ett evigt rike, och alla välden skola tjäna och lyda det.»

28 Här slutar berättelsen. Men jag, Daniel, uppfylldes av många oroliga tankar, och färgen vek bort ifrån mitt ansikte; men jag bevarade i mitt hjärta vad som hade hänt.

   

Ze Swedenborgových děl

 

Apocalypse Explained # 1034

Prostudujte si tuto pasáž

  
/ 1232  
  

1034. Verse 2. With whom the kings of the earth committed whoredom, signifies that they have falsified all the truths of the church. This is evident from the signification of "committing whoredom," as being to falsify (See n. 141, 161, 817, 881); also from the signification of "the kings of the earth," as being the truths of the church, "kings" being truths, and the "earth" the church. "Kings" are mentioned in many places in the Word, and it is supposed that kings or their kingdoms are thereby meant; but in the Word "kings" mean all who are in truths from good from the Lord, and in an abstract sense, in which is the spiritual sense, they mean truths from good. That this is the meaning of "kings" may be seen above (n. 29, 31, 553, 624, 625). This can be further seen from the following in Revelation:

Jesus Christ, the Prince of the kings of the earth, who hath made us kings and priests (Revelation 1:5-6).

Again:

The Lamb made us kings and priests, that we might reign upon the earth (Revelation 5:10; likewise Revelation 16:12, 14).

[2] Because "kings" signify truths from good, they also signify in the contrary sense falsities from evil. For most expressions in the Word have also a contrary sense. Such is the signification of "kings" in the following passages in this chapter:

The seven heads of the beast are seven kings; the five are fallen, and the one is, and the other is not yet come; and when he is come he must continue a little while (Revelation 17:10).

Also:

The ten horns that thou sawest are ten kings (Revelation 17:12).

Again:

The woman is the great city which hath kingship over the kings of the earth (Revelation 17:18).

So, too, in a subsequent passage, where it is said:

That the beast, the kings of the earth, and their armies, made war with Him that sat on the white horse (Revelation 19:19).

All this makes clear the signification of the words "the kings of the earth committed whoredom with the harlot that sitteth upon many waters," namely, that the truths of the church have been falsified by those who are of Babylon. So again in a subsequent passage, where it is said that:

The kings of the earth committed whoredom with that woman, and the merchants of the earth are waxed rich from the abundance of her delicacies. The kings of the earth, who have committed whoredom and lived deliciously with her, shall weep and lament over her (Revelation 18:3, (Revelation 18:9)Revelation 18:11).

"Kings" have a like signification in Daniel:

As for the ten horns of the fourth beast, out of this kingdom ten kings shall arise; and another shall arise after them, and he shall be diverse from the former, and he shall put down three kings (Daniel 7:24).

[3] "Kings" signify those who are in truths from good, and in an abstract sense truths from good, because the Lord is called "king" from Divine truth, and "priest" from Divine good; and therefore the heaven where Divine truth reigns is called "His throne." For the same reason angels in the heavens and men on earth who are in truths from good from the Lord are called "sons of the king," also "sons of the kingdom" and "heirs;" consequently such are meant by "kings" where the Lord is called "King of kings" (as in the fourteenth verse of this chapter, and in chapter 19 Revelation 17:17; and elsewhere (Revelation 19:16).

  
/ 1232  
  

Thanks to the Swedenborg Foundation for their permission to use this translation.