¹ Hören detta ord, I Basans-kor på Samarias berg, I som förtrycken de arma och öven våld mot de fattiga, I som sägen till edra män: »Skaffen hit, så att vi få dricka.»

² Herren, HERREN har svurit vid sin helighet: Se, dagar skola komma över eder, då man skall hämta upp eder med metkrokar och eder sista kvarleva med fiskkrokar.

³ Då skolen I söka eder ut, var och en genom närmaste rämna i muren, och eder Harmonsbild skolen I då kasta bort, säger HERREN.

⁴ Kommen till Betel och bedriven eder synd till Gilgal och bedriven än värre synd; frambären där på morgonen edra slaktoffer, på tredje dagen eder tionde.

⁵ Förbrännen syrat bröd till lovoffer, lysen ut och kungören frivilliga offer. Ty sådant älsken I ju, I Israels barn, säger Herren, HERREN.

⁶ Jag lät eder gå med tomma munnar i alla edra städer, jag lät eder sakna bröd på alla edra orter. Och likväl haven I icke omvänt eder till mig, säger HERREN.

⁷ Jag förhöll regnet för eder, när ännu tre månader återstodo till skördetiden; jag lät det regna över en stad, men icke över en annan; en åker fick regn, men en annan förtorkades, i det att regn icke kom därpå.

⁸ Ja, två, tre städer måste stappla bort till en och samma stad för att få vatten att dricka, utan att de ändå kunde släcka sin törst. Och likväl haven I icke omvänt eder till mig, säger HERREN.

⁹ Jag slog eder säd med sot och rost; edra många trädgårdar och vingårdar, edra fikonträd och olivträd åto gräsgnagarna upp. Och likväl haven I icke omvänt eder till mig, säger HERREN.

¹⁰ Jag sände ibland eder pest, likasom i Egypten; jag dräpte edra unga män med svärd och lät edra hästar bliva tagna såsom byte; och stanken av edra fallna skaror lät jag stiga upp och komma eder i näsan. Och likväl haven I icke omvänt eder till mig, säger HERREN.

¹¹ Jag lät omstörtning drabba eder, likasom när Gud omstörtade Sodom och Gomorra; och I voren såsom en brand, ryckt ur elden. Och likväl haven I icke omvänt eder till mig, säger HERREN.

¹² Därför skall jag göra så med dig, Israel; och eftersom jag nu skall göra så med dig, därför bered dig, Israel, att möta din Gud.

¹³ Ty se, han som har danat bergen och skapat vinden, han som kan yppa för människan hennes hemligaste tankar, han som kan göra morgonrodnaden till mörker, och som går fram över jordens höjder -- HERREN, härskarornas Gud, är hans namn.

¹ När du sitter till bords med en furste, så besinna väl vad du har framför dig,

² och sätt en kniv på din strupe, om du är alltför hungrig.

³ Var ej lysten efter hans smakliga rätter, ty de äro en bedräglig kost.

⁴ Möda dig icke för att bliva rik; avstå från att bruka klokskap.

⁵ Låt icke dina blickar flyga efter det som ej har bestånd; ty förvisso gör det sig vingar och flyger sin väg, såsom örnen mot himmelen.

⁶ Ät icke den missunnsammes bröd, och var ej lysten efter hans smakliga rätter;

⁷ ty han förfar efter sina själviska beräkningar. »Ät och drick» kan han val säga till dig, men hans hjärta är icke med dig.

⁸ Den bit du har ätit måste du utspy, och dina vänliga ord har du förspillt.

⁹ Tala icke för en dåres öron, ty han föraktar vad klokt du säger.

¹⁰ Flytta icke ett gammalt råmärke, och gör icke intrång på de faderlösas åkrar.

¹¹ Ty deras bördeman är stark; han skall utföra deras sak mot dig.

¹² Vänd ditt hjärta till tuktan och dina öron till de ord som giva kunskap.

¹³ Låt icke gossen vara utan aga; ty om du slår honom med riset, så bevaras han från döden;

¹⁴ ja, om du slår honom med riset, så räddar du hans själ undan dödsriket.

¹⁵ Min son, om ditt hjärta bliver vist, så gläder sig ock mitt hjärta;

¹⁶ ja, mitt innersta fröjdar sig, när dina läppar tala vad rätt är.

¹⁷ Låt icke ditt hjärta avundas syndare, men nitälska för HERRENS fruktan beständigt.

¹⁸ Förvisso har du då en framtid, och ditt hopp varder icke om intet.

¹⁹ Hör, du min son, och bliv vis, och låt ditt hjärta gå rätta vägar.

²⁰ Var icke bland vindrinkare, icke bland dem som äro överdådiga i mat.

²¹ Ty drinkare och frossare bliva fattiga, och sömnaktighet giver trasiga kläder.

²² Hör din fader, som har fött dig, och förakta icke din moder, när hon varder gammal.

²³ Sök förvärva sanning, och avhänd dig henne icke, sök vishet och tukt och förstånd.

²⁴ Stor fröjd har den rättfärdiges fader; den som har fått en vis son har glädje av honom.

²⁵ Må då din fader och din moder få glädje, och må hon som har fött dig kunna fröjda sig.

²⁶ Giv mig, min son, ditt hjärta, och låt mina vägar behaga dina ögon.

²⁷ Ty skökan är en djup grop, och nästans hustru är en trång brunn.

²⁸ Ja, såsom en rövare ligger hon på lur och de trolösas antal förökar hon bland människorna.

²⁹ Var är ve, var är jämmer? Var äro trätor, var är klagan? Var äro sår utan sak? Var äro ögon höljda i dunkel?

³⁰ Jo, där man länge sitter kvar vid vinet, där man samlas för att pröva kryddade drycker.

³¹ Så se då icke på vinet, att det är så rött, att det giver sådan glans i bägaren, och att det så lätt rinner ned.

³² På sistone stinger det ju såsom ormen, och likt basilisken sprutar det gift.

³³ Dina ögon få då skåda sällsamma syner, och ditt hjärta talar förvända ting.

³⁴ Det är dig såsom låge du i havets djup, eller såsom svävade du uppe i en mast:

³⁵ »De slå mig, men åt vållar mig ingen smärta, de stöta mig, men jag känner det icke. När skall jag då vakna upp, så att jag återigen får skaffa mig sådant?»