¹ Hören detta ord, I Basans-kor på Samarias berg, I som förtrycken de arma och öven våld mot de fattiga, I som sägen till edra män: »Skaffen hit, så att vi få dricka.»

² Herren, HERREN har svurit vid sin helighet: Se, dagar skola komma över eder, då man skall hämta upp eder med metkrokar och eder sista kvarleva med fiskkrokar.

³ Då skolen I söka eder ut, var och en genom närmaste rämna i muren, och eder Harmonsbild skolen I då kasta bort, säger HERREN.

⁴ Kommen till Betel och bedriven eder synd till Gilgal och bedriven än värre synd; frambären där på morgonen edra slaktoffer, på tredje dagen eder tionde.

⁵ Förbrännen syrat bröd till lovoffer, lysen ut och kungören frivilliga offer. Ty sådant älsken I ju, I Israels barn, säger Herren, HERREN.

⁶ Jag lät eder gå med tomma munnar i alla edra städer, jag lät eder sakna bröd på alla edra orter. Och likväl haven I icke omvänt eder till mig, säger HERREN.

⁷ Jag förhöll regnet för eder, när ännu tre månader återstodo till skördetiden; jag lät det regna över en stad, men icke över en annan; en åker fick regn, men en annan förtorkades, i det att regn icke kom därpå.

⁸ Ja, två, tre städer måste stappla bort till en och samma stad för att få vatten att dricka, utan att de ändå kunde släcka sin törst. Och likväl haven I icke omvänt eder till mig, säger HERREN.

⁹ Jag slog eder säd med sot och rost; edra många trädgårdar och vingårdar, edra fikonträd och olivträd åto gräsgnagarna upp. Och likväl haven I icke omvänt eder till mig, säger HERREN.

¹⁰ Jag sände ibland eder pest, likasom i Egypten; jag dräpte edra unga män med svärd och lät edra hästar bliva tagna såsom byte; och stanken av edra fallna skaror lät jag stiga upp och komma eder i näsan. Och likväl haven I icke omvänt eder till mig, säger HERREN.

¹¹ Jag lät omstörtning drabba eder, likasom när Gud omstörtade Sodom och Gomorra; och I voren såsom en brand, ryckt ur elden. Och likväl haven I icke omvänt eder till mig, säger HERREN.

¹² Därför skall jag göra så med dig, Israel; och eftersom jag nu skall göra så med dig, därför bered dig, Israel, att möta din Gud.

¹³ Ty se, han som har danat bergen och skapat vinden, han som kan yppa för människan hennes hemligaste tankar, han som kan göra morgonrodnaden till mörker, och som går fram över jordens höjder -- HERREN, härskarornas Gud, är hans namn.

¹ Ett gott namn är mer värt än stor rikedom, ett gott anseende är bättre än silver och guld.

² Rik och fattig få leva jämte varandra; HERREN har gjort dem båda.

³ Den kloke ser faran och söker skydd; men de fåkunniga löpa åstad och få plikta därför.

⁴ Ödmjukhet har sin lön i HERRENS fruktan, i rikedom, ära och liv.

⁵ Törnen och snaror ligga på den vrånges väg; den som vill bevara sitt liv håller sig fjärran ifrån dem.

⁶ Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej därifrån, när han bliver gammal.

⁷ Den rike råder över de fattiga, och låntagaren bliver långivarens träl.

⁸ Den som sår vad orätt är, han får skörda fördärv, och hans övermods ris får en ände.

⁹ Den som unnar andra gott, han varder välsignad, ty han giver av sitt bröd åt den arme.

¹⁰ Driv ut bespottaren, så upphör trätan, och tvist och smädelse få en ände.

¹¹ Den som älskar hjärtats renhet, den vilkens läppar tala ljuvligt, hans vän är konungen.

¹² HERRENS ögon bevara den förståndige; därför omstörtar han den trolöses planer.

¹³ Den late säger: »Ett lejon är på gatan; därute på torget kunde jag bliva dräpt.»

¹⁴ En trolös kvinnas mun är en djup grop; den som har träffats av HERRENS vrede, han faller däri.

¹⁵ Oförnuft låder vid barnets hjärta, men tuktans ris driver det bort.

¹⁶ Den som förtrycker den arme bereder honom vinning men den som giver åt den rike vållar honom allenast förlust. ----

¹⁷ Böj ditt öra härtill, och hör de vises ord, och lägg mina lärdomar på hjärtat.

¹⁸ Ty det bliver dig ljuvligt, om du bevarar dem i ditt innersta; må de alla ligga redo på dina läppar.

¹⁹ För att du skall sätta din förtröstan till HERREN, undervisar jag i dag just dig.

²⁰ Ja, redan förut har jag ju skrivit regler för dig och meddelat dig råd och insikt,

²¹ för att lära dig tillförlitliga sanningsord, så att du rätt kan svara den som har sänt dig åstad.

²² Plundra icke den arme, därför att han är arm, och förtrampa icke den fattige porten.

²³ Ty HERREN skall utföra deras sak, och dem som röva från dem skall han beröva livet.

²⁴ Giv dig icke i sällskap med den som lätt vredgas eller i lag med en snarsticken man,

²⁵ på det att du icke må lära dig hans vägar och bereda en snara för ditt liv.

²⁶ Var icke en av dem som giva handslag, en av dem som gå i borgen för lån.

²⁷ Icke vill du att man skall taga ifrån dig sängen där du ligger, om du icke har något att betala med?

²⁸ Flytta icke ett gammalt råmärke, ett sådant som dina fäder hava satt upp.

²⁹ Ser du en man som är väl förfaren i sin syssla, hans plats är att tjäna konungar; icke må han tjäna ringa män.