2799. Att orden ’men själv tog han elden och kniven’ betecknar det goda i kärleken och det sanna i tron är uppenbart av det som förstås med ’elden’ som är det goda i kärleken, behandlat i nr 934, och av det som förstås med ’kniven’ som är det sanna i tron. Att kniven som användes när offret slaktades vid offerceremonien står för det sanna i tron kan man inse av det som menas med ’ett svärd’ eller ’ett litet svärd’ i Ordet, ty i stället för ’en kniv’ sägs där i stället ’ett litet svärd’. Båda har samma innebörd, med den skillnaden emellertid att ’en kniv’ som används vid slakten av offerdjuren betecknar det sanna i tron, medan ’ett svärd’ betecknar det sanna som strider. Eftersom nu ’en kniv’ sällan förekommer i Ordet och detta av en hemlig orsak om vilken skall talas nedan, så skall här visas vad ’ett svärd’ står för. I den invärtes meningen förstås med ’ett svärd’ det sanna i tron som strider, och också ödeläggelse av sant. I motsatt mening betecknar det det falska som strider, och bestraffning av det falska.

[2] I Ett svärd betecknar det sanna i tron som är invecklat i strid. Detta framgår av följande ställen.

Hos David:

Omgjorda Dina höfter med Ditt svärd, O Du Mäktige, var lyckosam i Din härlighet och ära, rid på Din sannings svärd, och Din högra hand skall lära Dig underbara ting. Psaltaren 45:4-5.

Detta syftar på Herren. ’Svärd’ står för det sanna som är invecklat i strid.

Hos densamme:

De barmhärtiga skall jubla i härlighet, de skall sjunga på sina viloläger, Guds lov skall vara i deras mun35 och ett ytterst skarpt svärd i deras hand. Psaltaren 149:5-6.

Hos Jesaja:

Jehovah kallade Mig, när Jag ännu var i moderlivet, Han nämnde Mitt namn, medan Jag låg i Min moders sköte. Och Han gjorde Min mun lik ett skarpt svärd, och gjorde Mig till en blank pil. 49:1-2.

’Ett skarpt svärd’ står för det sanna som är invecklat i strid, ’en blank pil’ för det sanna i läran, se nr 2686, 2709.

Hos samme profet:

Assyrien skall falla för ett svärd,inte en mans; ett svärd,inte en människas, skall förtära honom; och han skall fly för svärdet, och hans unga män skall bli trälar. Jes 31:8.

’Assyrien’ står för att resonera om Gudomliga ting, nr 119, 1186, ’ett svärd inte en mans’ och ’inte en människas’ står för falskhet. ’Svärdet för vilket han flyr’ står för sanningen som är invecklad i strid.

[3] Hos Sakarja:

Så vänd då åter till ert fäste, ni hoppets fångar. Också idag förkunnar Jag att Jag skall ge er dubbelt igen – Jag som har böjt Juda som Min båge, uppfyllt Efraim, uppeggat dina söner, du Sion, mot dina söner, Du Javan. Och Jag skall göra dig lik den mäktiges svärd, och Jehovah skall synas över dem, och Hans pil skall fara ut lik en blixt. Sakaria 9:12–14.

’Den mäktiges svärd’ står för det sanna, som är invecklat i strid.

Hos Johannes:

Mitt ibland lampställen höll någon som var lik Människosonen i Sin högra hand sju stjärnor, och ur Hans mun kom ett skarpt, tveeggat svärd, och Hans ansikte var som solen, när den lyser i sin fulla kraft. Uppenbarelseboken 1:13, 16.

Och vidare:

Så säger Han som har det skarpa, tveeggade svärdet: Jag skall mycket snart komma till dig och strida mot dem med Min muns svärd. Uppenbarelseboken 2:12, 16.

’Det skarpa, tveeggade svärdet’ står alldeles tydligt för det sanna som är invecklat i strid, vilket därför förebildades med ’ett svärd som utgick ur Hans mun’.

[4] I samma bok:

Ut ur munnen på Honom som satt på den vita hästen kom ett skarpt svärd, och med detta skall Han slå folkslagen. Och de dödades med svärdet tillhörigt Honom som satt på hästen och vilket utgick ur Hans mun. Uppenbarelseboken 19:15, 21.

Här är det uppenbart att ’svärdet som utgick ur Hans mun’ betyder det sanna som var invecklat i strid. Den som ’satt på den vita hästen’ är Ordet och således Herren, som är Ordet, se ovan nr 2760–2763. Detta förklarar det som Herren säger hos Matteus:

Tro inte att Jag har kommit med fred till jorden. Jag har inte kommit med fred, utan med svärd. Matteus 10:34.

Och hos Lukas:

Den som har en penningpung skall ta den med sig, och likaledes en ränsel. Men den som inte har någon skall sälja sina kläder och köpa sig ett svärd. De sade till Honom: Se, Herre, här är två svärd. Och Jesus sade: Det är nog. Lukas 22:36–38.

Med ’ett svärd’ förstås här inte något annat än det sanna med hjälp av vilket och för vilket de skall strida.

[5] Hos Hosea:

Jag skall på den dagen för deras räkning sluta ett förbund med fältets vilda djur och med fåglarna under himlen och med allt som kryper på marken. Och Jag skall avskaffa36 bågen och svärdet och kriget i landet. Och Jag skall låta dem vila tryggt. Hosea 2:18.

Här handlar det om Herrens rike. Med ’att avskaffa bågen, svärdet och kriget’ förstås att där inte kommer att finnas någon strid överhuvudtaget om läran och det sanna.

Hos Josua:

Josua lyfte upp sina ögon och fick se en man stå där framför sig med ett draget svärd i sin hand. Han sade till Josua: Jag är anföraren över Jehovahs här. Och Josua föll då ned på jorden på sitt ansikte. Jos 5:13-14.

Dessa ord syftar på det tillfälle då Josua tillsammans med Israels barn hade gått in i landet Kanaan, något som betecknar deras inträde i Herrens rike som har tro. Med ’det dragna svärdet i handen på anföraren över Jehovahs här’ förstås det sanna som är invecklat i strid, en strid som är Kyrkans.

[6] Men att med ’små svärd’ eller ’knivar’ menas det sanna som hör till tron framgår av att de användes inte bara vid offerceremonierna utan också vid omskärelsen. De som användes vid omskärelsen var tillverkade av flinta och kallades ’flintans svärd’, som syns hos Josua:

Jehovah sade till Josua: Gör dig små svärd av flinta och omskär åter Israels barn, för andra gången. Och Josua gjorde sig små svärd av flinta och omskar Israels barn på förhudarnas kulle.

Jos 5:2-3.

’Omskärelsen’ var en förebildning av rening från kärlek till sig själv och världen, se nr 2039, 2632. Och eftersom en sådan rening uppnås med hjälp av sanningarna i tron, så användes för den skull ’små svärd av flinta’, nr 2039 (slutet), 2046 (slutet).

[7] II Ett svärd betecknar ödeläggelsen av sant

Detta framgår av följande ställen.

Hos Jesaja:

Dessa två olyckor skall drabba dig – och vem visar dig medlidande? Ödeläggelse och förstöring, hunger och svärd – vem skall trösta dig? Dina söner försmäktade, de låg vid alla gatuhörn. 51:19-20.

’Hunger’ står för ödeläggelse på gott och ’svärd’ för ödeläggelse på sant. ’Att ligga vid alla gatuhörn’ står för att berövas allt sant. Med ’gator’ förstås sant, nr 2336, och vad ödeläggelse är, se nr 301–304, 407, 408, 410, 411.

Hos samme profet:

Jag skall bestämma37 er för svärdet, och ni alla skall få böja er ner till att slaktas, därför att när Jag kallade svarade ni inte, och när Jag talade hörsammade ni inte. 65:12.

[8] Hos samme profet:

Med eld skall Jehovah döma, och med svärd, allt kött, och många skall de vara som blir slagna av Jehovah. 66:16.

’Att bli slagna av Jehovah’ står för dem som har undergått ödeläggelse.

Hos Jeremia:

Över alla kullar i öknen har de kommit som framkallat ödeläggelse, ty Jehovahs svärd förtär allt från den ena ändan av landet till den andra. Det finns ingen frid för något kött. De har sått vete och skördat tistel. Jeremia 12:12-13.

’Jehovahs svärd’ står alldeles tydligt för ödeläggelse av det som är sant.

Hos samme profet:

De har ljugit på Jehovah och sagt: Det är inte Han, och inget ont skall komma över oss, svärd och hunger skall vi inte se. Och profeterna skall vara som vind, och något tal är inte i dem. Jeremia 5:12-13.

[9] Hos samme profet:

Jag hemsöker dem. De unga männen skall dö genom svärd. Deras söner och deras döttrar skall dö genom hunger. Jeremia 11:12.

Hos samme profet:

När de offrar brännoffer och spisoffer, så har Jag inget behag i dessa, ty Jag förtär dem med svärd, hungersnöd och pest. Och jag sade: Ack, Herre Jehovih, se, profeterna säger till dem: Ni skall inte se svärdet, inte heller skall hungersnöd drabba er. Jeremia 14:12-13.

Hos samme profet:

Staden har getts i de kaldéers hand som strider emot den, inför svärd, hungersnöd och pest. Jeremia 32:24, 36.

Hos samme profet:

Jag skall sända bland dem svärd, hungersnöd och pest, till dess att de blir utrotade från marken Jag gav åt dem och deras fäder. Jeremia 24:10.

[10] På dessa ställen beskrivs ödeläggelse genom ’svärd, hungersnöd och pest’. ’Svärd’ beskriver ödeläggelse på sant, ’hungersnöd’ ödeläggelse på gott och ’pest’ härjning ända till förstörelse.

Hos Hesekiel:

Människoson, tag ett skarpt svärd och använd det som rakkniv och för det över ditt huvud och ditt skägg. Tag dig så en vågskål och dela det avrakade håret. En tredjedel skall du bränna upp i eld mitt i staden, en tredjedel skall du slå med svärd runt omkring den och en tredjedel skall du strö ut för vinden, och Jag skall med Mitt svärd dra ut efter dem. En tredjedel skall dö av pest och förgås av hunger i mitten av dig, en tredjedel skall falla för svärd runt omkring dig, och en tredjedel skall Jag strö ut för alla vindar, och Mitt svärd skall Jag dra ut efter dem. Hesekiel 5:1-2, 12, 17.

Detta syftar på ödeläggelsen på naturligt sant.

Hos samme profet:

Svärdet är därute, och pest och hunger är därinne. Den som är ute på marken skall dö genom svärdet, och den som är i staden, honom förtär hungersnöd och pest. Hesekiel 7:15.

[11] Hos samme profet:

Säg till Israels land: Så säger Jehovah: Se, Jag är emot dig, och Jag skall dra ut Mitt svärd ur skidan, och Jag skall utrota ur dig både den rättfärdige och den ogudaktige. Eftersom Jag skall utrota ur dig den rättfärdige och den ogudaktige, därför skall Jag dra ut Mitt svärd ur skidan mot allt kött från söder till norr, och allt kött skall erfara att Jag, Jehovah, har dragit ut Mitt svärd ur skidan, och det skall inte mer stickas in igen. Så sade Jehovah: Säg: Ett svärd, ja, ett svärd är draget för att förtära, eftersom det är putsat för att flamma som blixten – medan de skådar tomhet för dig, medan de spår lögnaktiga spådomar för dig. Hesekiel 21:3–5, 8–10, 28-29.

Här står ’ett svärd’ för ingenting annat än ödeläggelse, något som framgår av varje detalj i den invärtes meningen.

[12] Hos samme profet:

Konungen i Babel skall riva ner dina murar med sina svärd. Hans hästar är så många att dammet skall överhölja dig. Vid dånet av hans ryttare och av hans åkdon och vagnar skall dina murar darra. Med sina hästars hovar skall han trampa sönder alla dina gator. 26:9–11.

Vad ’Babel’ är, se nr 1326, och att det åstadkommer ödeläggelse, nr 1327.

Hos David:

Om man inte omvänder sig, skall Gud vässa Sitt svärd, spänna Sin båge och göra Sig redo. Psaltaren 7:12.

Hos Jeremia:

Jag sade: Ack Herre, Du har i sanning svårt bedragit detta folk och Jerusalem, då Du sade: Ni skall ha frid. Men svärdet har nått ända till själen. Jeremia 4:10.

[13] Hos samme profet:

Förkunna i Egypten, och kungör i Migdol: Stå upp och gör dig redo, ty svärdet skall frossa runt omkring dig. Jeremia 46:14.

Hos samme profet:

Må ett svärd komma över kaldéerna och över Babels invånare, över dess härskara och vise män! Må ett svärd komma över storskrytarna, och de skall bli som galna! Må ett svärd komma över dess mäktige män, och de skall bli bestörta! Må ett svärd komma över dess hästar och vagnar och över hela den blandade skaran i dess mitt, och de skall bli som kvinnor! Må ett svärd komma över dess skatter, och de skall bli tagna som byte! Må torka komma över dess vatten, och de skall bli uttorkade! Jeremia 50:35–38.

’Ett svärd’ står här tydligt för ödeläggelse på sant, ty det sägs ’att ett svärd skall komma över vise män, över storskrytare, över mäktige män, över hästar och vagnar, över skatter, och att det skall komma torka över vattnen och att dessa skall bli uttorkade’.

[14] Hos samme profet:

Vi gav handen åt Egypten, åt Assur för att få bröd att mätta oss med. Slavar hade herraväldet över oss, det finns ingen som rycker oss ur deras hand. Med fara för våra själar hämtar vi vårt bröd, i åsynen av öknens svärd. Klagovisorna 5:6, 8-9.

Hos Hosea:

Han skall inte vända tillbaka till Egyptens land, och Assur skall vara hans konung, därför att de inte velat vända tillbaka till Mig. Och svärdet skall komma ned över hans städer och förtära dess bommar och uppsluka på grund av deras rådslag. Hosea 11:5-6.

Hos Amos:

Jag sände pest till er på Egyptens väg. Jag dräpte era unga män med svärd och lät era hästar bli tagna som byte. Amos 4:10.

’På Egyptens väg’ står för det uteslutande kunskapsmässiga, som är det som förorsakar ödeläggelse, när man på grundval av detta resonerar om Gudomliga ting. ’Hästar tagna som byte’ står för ett förstånd, som berövats sina grundläggande egenskaper.

[15] III Ett svärd betecknar i motsatt mening det falska som är invecklat i strid

Detta är uppenbart hos David:

Med min själ ligger jag mitt ibland lejon, som hetsar upp människors söner, deras tänder är lans och kastspjut och deras tungor är ett skarpt svärd. Psaltaren 57:4.

Hos samme författare:

Se, de ropar upp med sina munnar, svärd är på deras läppar – ty vem hör? Psaltaren 59:7.

Hos Jesaja:

Du är utkastad ur din grav lik en avskyvärd trädstam, du ligger där överhöljd av dräpta, de svärdslagna män, som går ned till gropens stenar likt ett förtrampat kadaver. 14:19.

Detta syftar på Lucifer.

Hos Jeremia:

Förgäves har jag slagit era söner. De tog inte någon rättelse. Ert eget svärd håller på att förtära era profeter, som ett förhärjande lejon. Du släkte, ge akt på Jehovahs Ord. Har Jag då varit en öken för Israel? Jeremia 2:30-31.

[16] Hos samme profet:

Gå inte ut på marken, och vandra inte på vägen, ty fienden bär på svärd. Skräck från alla håll! Jeremia 6:25-26.

Hos samme profet:

Tag denna kalk med vredesvinet och få alla folkslag, till vilka Jag sänder dig, att dricka. Och de skall dricka och ragla och bli galna inför svärdet som Jag skall sända ibland dem. Drick, så att ni blir druckna och spyr och faller omkull utan att kunna stå upp vid åsynen av svärdet. Jeremia 25:15-16, 27.

Hos samme profet:

Dra ditupp, ni hästar, storma fram, ni vagnar. Må de mäktige män tåga fram, etiopier och putéer, rustade med sköldar, och ludéer, rustade med bågar, bågar som de spänner. Och detta är Herren Jehovihs dag, en hämndedag. Och svärdet skall frossa sig mätt och dricka sig rusigt av deras blod. Jeremia 46:9-10.

[17] Hos Hesekiel:

De skall slita av dig kläderna och ta ifrån dig dina härliga smycken och låta dig ligga naken och blottad. Och de skall gadda samman en folkhop mot dig, och man skall stena dig med sten och genomborra dig med sina svärd. 16:39-40.

Detta syftar på Jerusalems vederstyggligheter.

Hos Sakarja:

Ve över den ovärdige herde, som överger sin hjord. Svärdet skall träffa hans arm och hans högra öga. Hans arm skall alldeles förtvina och hans högra öga förmörkas i grund. Sakaria 11:17.

Hos Hosea:

De tänker det som är ont emot Mig. Deras furstar skall falla för svärd på grund av deras tungas våldsamma vrede. Detta skall bli deras åtlöje i Egyptens land. Hosea 7:15-16.

[18] Hos Lukas:

Stor nöd skall komma över jorden, och vrede skall drabba detta folk, ty de skall falla för svärdsegg, och de skall föras bort som fångar bland alla hednafolk, och slutligen skall Jerusalem trampas ner av hedningarna. Lukas 21:23-24.

Herren talar här om tidevarvets slut – i bokstavsmeningen om judarnas förskingring och Jerusalems förstöring, men i den invärtes meningen om kyrkans sista tillstånd. ’Att falla för svärdsegg’ betyder att det inte längre fanns något sant, idel falskt. ’Med alla hednafolk, eller folkslag’, menas alla slag av ondska, bland vilka de skall tas tillfånga. Med ’hedningarna’ – eller ’folkslagen’ – förstås alla slags ondska, se nr 1259, 1260, 1849, 1868, och med ’Jerusalem’ förstås kyrkan, nr 2117, som skall ’trampas ner’ av dem.

[19] IV Ett svärd betecknar även bestraffning av det falska

Detta framgår hos Jesaja:

På den dagen skall Jehovah med Sitt svärd, det hårda, det stora och starka, hemsöka Leviatan, den långlagda ormen38 , och Leviatan den hopringlade ormen, och Han skall dräpa vidundren som finns i havet. 27:1.

Detta har avseende på dem som genom resonemang, grundade på de yttre sinnenas erfarenhet och på kunskapsfakta, söker träda in i trons mysterier. ’Det hårda, det stora och starka svärdet’ står för bestraffning av det falska som dessa resonemang för med sig.

20. När man läser om att ibland dem som ges till spillo och dräps genom svärdsegg stundom inräknas ’både män och kvinnor, unga och gamla, liksom får och åsnor’, så förstås med detta i den invärtes meningen straffet, som består i att det falska fördöms, såsom hos Jos 6:21; 8:24-25; 10:28, 30, 37, 39; 11:10–12, 14; 13:22; 19:47; Domarboken1:8, 25; 4:15-16; 18:27; 20:37; 1 Sam 15:8; 2 Konungaboken 10:25, och på andra ställen. Detta förklarar varför det befalldes ’att den stad som dyrkade andra gudar skulle slås med svärd och i grunden förstöras och brännas upp i eld och bli till en grushög för evig tid’, 5 Mosebok 13:12–18. ’Svärdet’ står för bestraffning av det som är falskt, ’eld’ för bestraffning av det som är ont. Jehovahs ängel som stod på stigen med draget svärd, riktat mot Bileam, 4 Mosebok 22:22, 31, betecknar det sanna som stod hindrande i vägen för det falska, som Bileam var behäftad med. Av denna orsak var det att också han dräptes med svärd, 4 Mosebok 31:8.

21. Att ’ett svärd’ i ursprunglig mening betecknar det sanna som är invecklat i strid, och i motsatt mening det falska som är invecklat i strid, och också ödeläggelse på sant liksom bestraffning av det falska har sitt ursprung i de förebildningar som förekommer i livet efter detta. Ty när någon där talar det som han vet är falskt, då faller genast ned över honom liksom dolkar och framkallar fasa, medan det sanna som är invecklat i strid förebildas med sådant som är uddvasst som svärdsspetsar. Ty det sannas natur utan gott är så beskaffad, men om det existerar tillsammans med det goda, då är det runt och lent. Då nu den ursprungliga innebörden av svärd var denna, så föresvävar därför änglarna det kämpande sanna, så snart kniv, lans, litet svärd eller svärd nämns.

22. Att en kniv knappast alls omnämns i Ordet beror på att det i det andra livet finns andar som kallas ’knivare’. De ser ut att bära på knivar som hänger vid höfterna på dem. Orsaken till detta är att de har en sådan vilddjursnatur att de vill sticka ihjäl varenda en med kniv. Det är därför som knivar inte omnämns, utan små svärd och svärd, ty dessa, som brukliga i drabbningar, framkallar föreställningen om krig, följaktligen om det sanna som är invecklat i strid.

23. Eftersom det var bekant för de gamle att ett litet svärd, en lans och en kniv betecknade det sanna, så blev det bland hedningarna, som detta bruk spred sig till, genom tradition en sedvänja att vid offerceremonierna ända till blodsutgjutelse sticka och sarga sig med små svärd, lansar eller knivar, vilket står att läsa om Baals präster:

Baals präster ropade med hög röst och ristade sig, som deras sed var, med svärd och lansar, så att blodet välvde fram. 1 Konungaboken 18:28.

Att alla krigsvapen i Ordet betecknar sådant som hör till andlig strid, och att vart och ett av dem betecknar något specifikt, se nr 2686.

"The bed is too short to stretch out on, the blanket too narrow to wrap around you." (Isaiah 28:20)

Among the lesser known myths of Greek antiquity, there is the story of Procrustes, a celebrated legendary highwayman of Attica, who tied his victims on an iron bed, and, as the case required, either stretched or cut off their legs to adapt them to its length. Hence, the phrase "the bed of Procrustes," or "Procrustean bed" came to refer to an idea, theory, or system to which facts, human nature, or the like, would be arbitrarily fitted.

This, as we shall see, is remarkably in harmony with what Swedenborg indicates is the correspondential meaning of a bed. But before we get into that, let me first call attention to a couple of other references to beds in Scripture that may help us understand the message of our text from Isaiah.

First, just for fun, let me note — because of the sharp contrast with the bed mentioned by Isaiah — the reference in Deuteronomy to the bed of Og, king of Bashan. "His bed was made of iron and was more than thirteen feet long and six feet wide." (Deuteronomy 3:11) (And I bet some of us thought the king-size bed was a modern invention!)

There are two references to beds in the book of Amos that I may want to refer to later: in the third chapter it speaks of "those who sit in Samaria on the edge of their beds and on the corner of their couches" (Amos 3:12) (with a footnote that the meaning of the Hebrew is uncertain), and another instance in chapter six where the prophet is addressing the complacent: "You lie on beds inlaid with ivory and lounge on your couches… but you do not grieve over the ruin of Joseph" (Amos 6:4-6).

Now, turning to our text from Isaiah, we read this comment on it in the Interpreter's Bible: "Isaiah evidently knew what it was to put in some cold and sleepless nights on a short bed with blankets too narrow to tuck in. Under the graphic and humorous figure of the bed with the skimpy covering there is suggested the inadequacy of some current views of religion which neither cover the facts nor meet the needs for life. The modern world is full of them: ethical cults, humanistic philosophies, the half-truths of eccentric sects; all inadequate because, while they concede to God a place, they will not acknowledge that the ultimate source and hope of salvation is in his love. In fair weather a man can makeshift to live by such religions; but when the dark night falls and the storm begins to howl about his life, he has nothing to fall back upon, and the little faith that met his small demands when all was well offers him neither protection nor covering... Everyone should consider whether his religion is equal to the demands of life."

One might well ask: is it enough to reduce religion to a minimum, to boil it down to a few ethical principles? No, reduction can never be the last word about religion. When we talk of music, we don't ask how much we can get rid of and have it still be counted musical. When we speak of the family, we never dream of considering how many of a parent's duties we can evade and still be reckoned a parent. It should be the same with our religion. It is not a question of how little we can do with and still think we have a faith; it is rather a question of how much that is true and vital we can make our own. The person who tries to reduce religion to duty and decency is too drastic; in the crises of life that person will find that his bed is too short and the blanket too narrow to wrap around him.

In the New Church commentary on Isaiah, the author J. H. Smithson says briefly of our text: "No false doctrine [the bed] will avail, at the time of judgment, to protect those who are therein confirmed against the influence and destructive power of what is evil and false." If I understand correctly what he intends by that, it would be that even though one were essentially dedicated to "duty and decency," if one at the same time has an inadequate faith, one is in great danger of being overwhelmed by the forces of evil in times of crisis.

Commenting further on this in the exposition of the chapter, Smithson states: By "the bed being shorter than that one can stretch himself on it, and the covering narrower than that he can wrap himself in it," is implied that doctrines founded in fallacious reasonings and in false principles, prevent the growth and extension of the rational mind, and obstruct the process of regeneration; and that they have no power to enlighten the mind with heavenly truth, or to warm it with heavenly love.

Earlier in the paragraph the author attempted to distill the basic and relevant wisdom concerning the deeper meaning of beds, when mentioned in Scripture, as follows: A bed signifies doctrine. The ground and reason of this is from correspondence; for, as the body rests on its bed, so does the mind rest on its doctrine. But by a bed is signified the doctrine which everyone acquires to himself, either from the Word, or from his proper intelligence, for there in the mind reposes, and, as it were, sleeps. The beds in which they lie in the spiritual world are of no other origin. Everyone's bed there is conformable to the quality of his knowledge and intelligence—the wise have magnificent beds, the foolish have mean ones, and they who are in falsities have filthy ones. This is the signification of a bed in Luke: "I tell you, in that night there shall be two in one bed; the one shall be taken, and the other left" (Luke 17:34). Speaking of the Last Judgment, "two in one bed" means two in one doctrine, but not in similar life. In John, "Jesus saith unto the sick man, 'Rise, take up thy bed and walk; and he took up his bed and walked'." (John 5:8–9). And in Mark, "Jesus said unto the sick of the palsy, 'Son, thy sins be forgiven thee;' and He said unto the scribes, 'Whether it is easier to say, "Thy sins be forgiven thee;" or, to say, "Arise, take up thy bed and walk;"' and he took up his bed, and went forth from them". (Mark 2:5-12). That here something is signified by "bed" is evident... By taking up his bed and walking is signified to meditate in doctrine. Doctrine is also signified by a bed in Amos. Sitting on the edges of their beds and the corners of their couches refers to what is more remote from the truths and goods of doctrine.

Let me try to expand on that a bit. I'm sure we all have known people who tend to perch precariously on the edges of beds and the corners of couches. One almost gets the idea that they are almost afraid to commit themselves to the extent of sitting firmly or fully on the bed or couch! It's the "I can only stay for a moment!" mentality; the apparent unwillingness to become, as we say, "too involved." "Let me just rest ever so lightly on the edge, not get too settled, for fear I might want to beat a hasty retreat." Some people seem to go through their whole life with that attitude: minimum faith, minimum involvement in the life of the church, minimum concern for those in need, minimum effort at getting on with the task of personal regeneration. And, it seems to work — at least for a while. But what happens when such a person is suddenly faced with one of the storms of life? What happens when personal disaster strikes?

Then, perhaps for the first time, one discovers that the meager principles by which he has been living, principles founded on fallacious reasonings and false principles, have no power to support the mind with heavenly truth, or to warm it with heavenly love. "The bed is too short to stretch out on, the blanket too narrow to wrap around you."

What steps can we take to avoid having this happen to us? There is a marvelous passage in the 35th chapter of Isaiah which speaks directly to this problem, Isaiah 35:1–7.

In many earlier versions, including ones Swedenborg used, the animal named in that last verse is not a jackal but a dragon—and it is with that reading that Swedenborg interprets the verse. The gist of it is that in a place where dragons used to lie (that is, make their bed) grass will now grow.

First, let us consider a bed which forms the habitation of dragons. In Apocalypse Revealed 537 we read, "By dragons here are understood those who are in faith alone, who reject the works of the law as not contributing to salvation." To be "in faith alone" is to try to live in some of the ways we have described, limiting our responses to human needs to what we consider our minimum duty. Not only is our bed too short, it is infested with dragons! Instead of this we need to have as our bed a place where "grass can grow"—denoting that "there will be true memory-knowledge instead of things in which there is no truth" (Arcana Coelestia 6723).

Then, the redemption that is now possible is beautifully summed up in the verses in Isaiah 35:8–10.