圣经文本

 

1 Mosebok第3章

学习

   

1 Men ormen var listigare än alla andra markens djur som HERREN Gud hade gjort; och han sade till kvinnan: »Skulle då Gud hava sagt: 'I skolen icke äta av något träd i lustgården'?»

2 Kvinnan svarade ormen: »Vi få äta av frukten på de andra träden i lustgården,

3 men om frukten på det träd som står mitt i lustgården har Gud sagt: 'I skolen icke äta därav, ej heller komma därvid, på det att I icke mån .'»

4 Då sade ormen till kvinnan: »Ingalunda skolen I ;

5 men Gud vet, att när I äten därav, skola edra ögon öppnas, så att I bliven såsom Gud och förstån vad gott och ont är.»

6 Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av, och att det var en lust för ögonen, och att det var ett ljuvligt träd, eftersom man därav fick förstånd, och hon tog av dess frukt och åt; och hon gav jämväl åt sin man, som var med henne, och han åt.

7 Då öppnades bådas ögon, och de blevo varse att de voro nakna; och de fäste ihop fikonlöv och bundo omkring sig.

8 Och de hörde HERREN Gud vandra i lustgården, när dagen begynte svalkas; då gömde sig mannen med sin hustru för HERREN Guds ansikte bland träden i lustgården.

9 Men HERREN Gud kallade på mannen och sade till honom: »Var är du?»

10 Han svarade: »Jag hörde dig i lustgården; då blev jag förskräckt, eftersom jag är naken; därför gömde jag mig.»

11 Då sade han: »Vem har låtit dig förstå att du är naken? Har du icke ätit av det träd som jag förbjöd dig att äta av?»

12 Mannen svarade: »Kvinnan som du har givit mig till att vara med mig, hon gav mig av trädet, så att jag åt

13 Då sade HERREN Gud till kvinnan: »Vad är det du har gjort!» Kvinnan svarade: »Ormen bedrog mig, så att jag åt

14 Då sade HERREN Gud till ormen: »Eftersom du har gjort detta, vare du förbannad bland alla djur, boskapsdjur och vilda djur. På din buk skall du gå, och stoft skall du äta i alla dina livsdagar.

15 Och jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan, och mellan din säd och hennes säd. Denna skall söndertrampa ditt huvud, och du skall stinga den i hälen.»

16 Och till kvinnan sade han: »Jag skall låta dig utstå mycken vedermöda, när du bliver havande; med smärta skall du föda dina barn. Men till din man skall din åtrå vara, och han skall råda över dig.»

17 Och till Adam sade han: »Eftersom du lyssnade till din hustrus ord och åt av det träd om vilket jag hade bjudit dig och sagt: 'Du skall icke äta därav', därför vare marken förbannad för din skull. Med vedermöda skall du nära dig av den i alla dina livsdagar;

18 törne och tistel skall den bära åt dig, men markens örter skola vara din föda.

19 I ditt anletes svett skall du äta ditt bröd, till dess du vänder åter till jorden; ty av den är du tagen. Ty du är stoft, och till stoft skall du åter varda.»

20 Och mannen gav sin hustru namnet Eva, ty hon blev en moder åt allt levande.

21 Och HERREN Gud gjorde åt Adam och hans hustru kläder av skinn och satte på dem.

22 Och HERREN Gud sade: »Se, mannen har blivit såsom en av oss, så att han förstår vad gott och ont är. Må han nu icke räcka ut sin hand och taga jämväl av livets träd och äta, och så leva evinnerligen

23 Och HERREN Gud förvisade honom ur Edens lustgård, för att han skulle bruka jorden, varav han var tagen.

24 Och han drev ut mannen, och satte öster om Edens lustgård keruberna jämte det ljungande svärdets lågor, för att bevaka vägen till livets träd.

   

来自斯威登堡的著作

 

Arcana Coelestia#784

学习本章节

  
/10837  
  

784. The implications of 'Jehovah closed the way behind him' meaning that man no longer had the kind of communication with heaven that the member of the celestial Church had had are as follows: The state of the Most Ancient Church was such that men had an inward communication with heaven, and so by way of heaven with the Lord. They were governed by love to the Lord, and people who are governed by love to the Lord are like angels, the only difference being that they are clothed with a [physical] body. Their interiors were unconcealed and lay open all the way from the Lord. But it was different with this new Church. It was governed not by love to the Lord, but in and through faith, by charity towards the neighbour. They could not have, as the most ancient people had, any inward communication, only external. It would take too long however to discuss the nature of these two kinds of communication. Everybody has a communication of some kind, including the wicked, through the angels residing with them, though there are different degrees of it, from fairly close to quite remote. Without it a person could not exist. The degrees of communication are unending. A spiritual man cannot possibly have the kind of communication that a celestial man has, the reason being that the Lord dwells in love, and less so in faith. This is what the present statement means about Jehovah closing the way behind him.

[2] Since those times heaven has never been open in the way it was for the member of the Most Ancient Church. Many people in later times have indeed talked to spirits and angels - for example, Moses, Aaron, and others - but they did so in a completely different way. This, in the Lord's Divine mercy, will be dealt with later on. The reason why heaven has been closed is a very deep arcanum, as also is the reason why it is so closed nowadays that no one knows even of the existence of spirits, let alone that angels are residing with him. He imagines that when he is not with fellow men in the world and when thinking all by himself he is completely alone. In fact however he is constantly in the company of spirits who observe and perceive very accurately what a person is thinking and what he intends and devises, as accurately and clearly as if this manifested itself for all the world to see. Of this man is not at all directly conscious, so closed is heaven to him. Nevertheless it is utterly true. The reason he is not conscious of it is that if heaven were not in this way closed to him at a time when faith is non-existent with him, still less the truth of faith, and charity even less, he would stand in very great danger. This was the meaning also of Jehovah God's casting man out and causing cherubim to dwell at the east end of the Garden of Eden, with a flaming sword turning about to guard the way to the tree of life, 1 dealt with already in Chapter 3:14. See also 301-307.

脚注:

1. literally, of lives

  
/10837  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.