圣经文本

 

1 Mosebok第2章

学习

   

1 Så blevo nu himmelen och jorden fullbordade med hela sin härskara.

2 Och Gud fullbordade på sjunde dagen det verk som han hade gjort; och han vilade på sjunde dagen från allt det verk som han hade gjort.

3 Och Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, därför att han på den dagen vilade från allt sitt verk, det som Gud hade gjort, när han skapade.

4 Detta är berättelsen om den ordning i vilken allt blev till på himmelen och jorden, när de skapades, då när HERREN Gud gjorde jord och himmel.

5 Då bar jorden ännu ingen buske på marken, och ingen ört hade ännu skjutit upp på marken, ty HERREN Gud hade icke låtit regna på jorden, och ingen människa fanns, som kunde bruka jorden;

6 men en dimma steg upp från jorden och vattnade hela marken.

7 Och HERREN Gud danade människan av stoft från jorden och inblåste livsande i hennes näsa, och så blev människan en levande varelse.

8 Och HERREN Gud planterade en lustgård i Eden österut och satte däri människan som han hade danat.

9 HERREN Gud lät nämligen alla slags träd som voro ljuvliga att se på och goda att äta av växa upp ur marken, och livets träd mitt i lustgården, så ock kunskapens trädgott och ont.

10 Och från Eden gick en flod ut, som vattnade lustgården; sedan delade den sig i fyra grenar.

11 Den första heter Pison; det är den som flyter omkring hela landet Havila, där guld finnes,

12 och det landets guld är gott; där finnes ock bdelliumharts och onyxsten.

13 Den andra floden heter Gihon; det är den som flyter omkring hela landet Kus.

14 Den tredje floden heter Hiddekel; det är den som har sitt lopp öster om Assyrien. Den fjärde floden är Frat.

15 Så tog nu HERREN Gud mannen och satte honom i Edens lustgård, till att bruka och bevara den.

16 Och HERREN Gud bjöd mannen och sade: »Av alla andra träd i lustgården må du fritt äta,

17 men av kunskapens trädgott och ont skall du icke äta, ty när du äter därav, skall du döden

18 Och HERREN Gud sade: »Det är icke gott att mannen är allena. Jag vill göra åt honom en hjälp, en sådan som honom höves.»

19 Och HERREN Gud danade av jord alla markens djur och alla himmelens fåglar, och förde dem fram till mannen för att se huru denne skulle kalla dem; ty såsom mannen kallade var levande varelse, så skulle den heta.

20 Och mannen gav namn åt alla boskapsdjur, åt fåglarna under himmelen och åt alla markens djur. Men för Adam fann han icke någon hjälp, sådan som honom hövdes.

21 Då lät HERREN Gud en tung sömn falla på mannen, och när han hade somnat, tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med kött.

22 Och HERREN Gud byggde en kvinna av revbenet som han hade tagit av mannen, och förde henne fram till mannen.

23 Då sade mannen: »Ja, denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött. Hon skall heta maninna, ty av man är hon tagen.»

24 Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de skola varda ett kött.

25 Och mannen och hans hustru voro båda nakna och blygdes icke för varandra.

   

来自斯威登堡的著作

 

Apocalypse Explained#517

学习本章节

  
/1232  
  

517. And there fell a great star from heaven burning as it were a lamp.- That this signifies the truth of the Word falsified from the proprium love, is evident from the signification of stars, as denoting the knowledges of truth and good, as well as the truths and goods of knowledges from the Word; concerning which see above (n. 72, 402); and from the signification of burning as a lamp, as denoting to be falsified from the proprium love; to burn being said of the proprium love, because this love is signified by fire, as may be seen above (n. 504:17); and a lamp signifies the truth of the Word, of doctrine, and of faith, as may also be seen above (n. 274). Hence it is evident, that by a great star falling from heaven, and burning as it were a lamp, is signified, the truth of the Word falsified from the proprium love.

[2] It must be known, that all those who are in the love of self, if they study the Word, falsify its truths. The reason of this is, that all truth is out of heaven from the Lord, and nothing [thereof] from the proprium of man; and those who are in the love of self are immersed in their proprium, and they take therefrom every idea of their thought concerning the truths of the Word. Hence it is, that they falsify those things, not as to the sense of the letter of the Word, but as to the understanding of the truth therein; for to understand words otherwise than according to their true sense, is to falsify them.

[3] There are two states of the thoughts of man, the one when he is in thought concerning truths from the Lord, and the other when [he is in thought] from himself. When he is in thought concerning truths from the Lord, then his mind is raised even into the light of heaven, and he consequently has an enlightenment and a just perception of truth; but when he is in thought concerning truths from himself, then his mind falls into the light of the world, and this light, in regard to spiritual things, or to things pertaining to heaven and the church, is thick darkness, in which man can see only such things as shine by means of the fire of the love of self and the love of the world, which things, in themselves, are falsities opposed to truths.

  
/1232  
  

Translation by Isaiah Tansley. Many thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.