¹ Och HERREN uppenbarade sig för honom vid Mamres terebintlund, där han satt vid ingången till sitt tält, då det var som hetast på dagen.

² När han lyfte upp sina ögon, fick han se tre män stå framför sig. Och då han såg dem, skyndade han emot dem från tältets ingång och bugade sig ned till jorden

³ och sade: »Herre, har jag funnit nåd för dina ögon, så gå icke förbi din tjänare.

⁴ Låt mig hämta litet vatten, så att I kunnen två edra fötter; och vilen eder under trädet.

⁵ Jag vill ock hämta ett stycke bröd, så att I kunnen vederkvicka eder, innan I gån vidare, eftersom I nu haven tagit vägen förbi eder tjänare.» De sade: »Gör såsom du har sagt.»

⁶ Och Abraham skyndade in i tältet till Sara och sade: »Skynda dig och tag tre sea-mått fint mjöl, knåda det och baka kakor.»

⁷ Men själv hastade Abraham bort till boskapen och tog en god ungkalv och gav den åt sin tjänare, och denne skyndade sig att tillreda den.

⁸ Och han tog gräddmjölk och söt mjölk och kalven, som han hade låtit tillreda, och satte fram för dem; och han stod själv hos dem under trädet, medan de åto.

⁹ Och de sade till honom: »Var är din hustru Sara?» Han svarade: »Därinne i tältet.»

¹⁰ Då sade han: »Jag skall komma tillbaka till dig nästa år vid denna tid, och se, då skall din hustru Sara hava en son.» Detta hörde Sara, där hon stod i ingången till tältet, som var bakom honom.

¹¹ Men Abraham och Sara voro gamla och komna till hög ålder, och Sara hade icke mer, såsom kvinnor pläga hava.

¹² Därför log Sara vid sig själv och tänkte: »Skulle jag väl nu på min ålderdom giva mig till lusta, nu då också min herre är gammal?»

¹³ Men HERREN sade till Abraham: »Varför log Sara och tänkte: 'Skulle jag verkligen föda barn, så gammal som jag är?'

¹⁴ Är då något så underbart, att HERREN icke skulle förmå det? På den bestämda tiden skall jag komma tillbaka till dig, vid denna tid nästa år, och då skall Sara hava en son.»

¹⁵ Då nekade Sara och sade: »Jag log icke»; ty hon blev förskräckt. Men han sade: »Jo, du log.»

¹⁶ Och männen stodo upp för att gå därifrån och vände sina blickar ned mot Sodom, och Abraham gick med för att ledsaga dem.

¹⁷ Och HERREN sade: »Kan jag väl dölja för Abraham vad jag tänker göra?

¹⁸ Av Abraham skall ju bliva ett stort och mäktigt folk, och i honom skola alla folk på jorden varda välsignade.

¹⁹ Ty därtill har jag utvalt honom, för att han skall bjuda sina barn och sitt hus efter sig att hålla HERRENS väg och öva rättfärdighet och rätt, på det att HERREN må låta det komma över Abraham, som han har lovat honom.»

²⁰ Och HERREN sade: »Ropet från Sodom och Gomorra är stort, och deras synd är mycket svår;

²¹ därför vill jag gå ditned och se om de verkligen i allt hava gjort efter det rop som har kommit till mig; om så icke är, vill jag veta det.»

²² Och männen begåvo sig därifrån och gingo mot Sodom; men Abraham stod ännu kvar inför HERREN.

²³ Och Abraham trädde närmare och sade: »Vill du då förgöra den rättfärdige tillika med den ogudaktige?

²⁴ Kanhända finnas femtio rättfärdiga i staden; vill du då förgöra den och icke skona orten för de femtio rättfärdigas skull som finnas där?

²⁵ Bort det, att du skulle så göra och döda den rättfärdige tillika med den ogudaktige, så att det skulle gå den rättfärdige likasom den ogudaktige; bort det ifrån dig! Skulle han som är hela jordens domare icke göra vad rätt är?»

²⁶ HERREN sade: »Om jag i Sodom finner femtio rättfärdiga inom staden, så vill jag skona orten för deras skull.»

²⁷ Men Abraham svarade och sade: »Se, jag har dristat mig att tala till Herren, fastän jag är stoft och aska.»

²⁸ Kanhända skall det fattas fem i de femtio rättfärdiga; vill du då för de fems skull fördärva hela staden?» Han sade: »Om jag där finner fyrtiofem; så skall jag icke fördärva den.»

²⁹ Men han fortfor att tala till honom och sade: »Kanhända skola fyrtio finnas där.» Han svarade: »Jag skall då icke göra det, för de fyrtios skull.»

³⁰ Då sade han: »Herre, vredgas icke över att jag ännu talar något. Kanhända skola trettio finnas där.» Han svarade: »Om jag där finner trettio, så skall jag icke göra det.»

³¹ Men han sade: »Se, jag har dristat mig att tala till Herren. Kanhända skola tjugu finnas där.» Han svarade: »Jag skall då icke fördärva den, för de tjugus skull.»

³² Då sade han: »Herre, vredgas icke över att jag talar allenast ännu en gång. Kanhända skola tio finnas där.» Han svarade: »Jag skall då icke fördärva den, för de tios skull.»

³³ Och HERREN gick bort, sedan han hade talat ut med Abraham; och Abraham vände tillbaka hem.

¹ The word that came to Jeremiah from Yahweh, saying,

² "Stand in the gate of Yahweh's house, and proclaim there this word, and say, 'Hear the word of Yahweh, all you of Judah, who enter in at these gates to worship Yahweh.

³ Thus says Yahweh of Armies, the God of Israel, Amend your ways and your doings, and I will cause you to dwell in this place.

⁴ Don't trust in lying words, saying, The temple of Yahweh, The temple of Yahweh, The temple of Yahweh, are these.

⁵ For if you thoroughly amend your ways and your doings; if you thoroughly execute justice between a man and his neighbor;

⁶ if you don't oppress the foreigner, the fatherless, and the widow, and don't shed innocent blood in this place, neither walk after other gods to your own hurt:

⁷ then will I cause you to dwell in this place, in the land that I gave to your fathers, from of old even forevermore.

⁸ Behold, you trust in lying words, that can't profit.

⁹ Will you steal, murder, and commit adultery, and swear falsely, and burn incense to Baal, and walk after other gods that you have not known,

¹⁰ and come and stand before me in this house, which is called by my name, and say, We are delivered; that you may do all these abominations?

¹¹ Is this house, which is called by my name, become a den of robbers in your eyes? Behold, I, even I, have seen it, says Yahweh.

¹² But go now to my place which was in Shiloh, where I caused my name to dwell at the first, and see what I did to it for the wickedness of my people Israel.

¹³ Now, because you have done all these works, says Yahweh, and I spoke to you, rising up early and speaking, but you didn't hear; and I called you, but you didn't answer:

¹⁴ therefore will I do to the house which is called by my name, in which you trust, and to the place which I gave to you and to your fathers, as I did to Shiloh.

¹⁵ I will cast you out of my sight, as I have cast out all your brothers, even the whole seed of Ephraim.

¹⁶ Therefore don't pray for this people, neither lift up a cry nor prayer for them, neither make intercession to me; for I will not hear you.

¹⁷ Don't you see what they do in the cities of Judah and in the streets of Jerusalem?

¹⁸ The children gather wood, and the fathers kindle the fire, and the women knead the dough, to make cakes to the queen of the sky, and to pour out drink offerings to other gods, that they may provoke me to anger.

¹⁹ Do they provoke me to anger? says Yahweh; [do they] not [provoke] themselves, to the confusion of their own faces?

²⁰ Therefore thus says the Lord Yahweh: Behold, my anger and my wrath shall be poured out on this place, on man, and on animal, and on the trees of the field, and on the fruit of the ground; and it shall burn, and shall not be quenched.

²¹ Thus says Yahweh of Armies, the God of Israel: Add your burnt offerings to your sacrifices, and eat meat.

²² For I didn't speak to your fathers, nor command them in the day that I brought them out of the land of Egypt, concerning burnt offerings or sacrifices:

²³ but this thing I commanded them, saying, Listen to my voice, and I will be your God, and you shall be my people; and walk in all the way that I command you, that it may be well with you.

²⁴ But they didn't listen nor turn their ear, but walked in [their own] counsels [and] in the stubbornness of their evil heart, and went backward, and not forward.

²⁵ Since the day that your fathers came forth out of the land of Egypt to this day, I have sent to you all my servants the prophets, daily rising up early and sending them:

²⁶ yet they didn't listen to me, nor inclined their ear, but made their neck stiff: they did worse than their fathers.

²⁷ You shall speak all these words to them; but they will not listen to you: you shall also call to them; but they will not answer you.

²⁸ You shall tell them, This is the nation that has not listened to the voice of Yahweh their God, nor received instruction: truth is perished, and is cut off from their mouth.

²⁹ Cut off your hair, [Jerusalem], and cast it away, and take up a lamentation on the bare heights; for Yahweh has rejected and forsaken the generation of his wrath.

³⁰ For the children of Judah have done that which is evil in my sight, says Yahweh: they have set their abominations in the house which is called by my name, to defile it.

³¹ They have built the high places of Topheth, which is in the valley of the son of Hinnom, to burn their sons and their daughters in the fire; which I didn't command, nor did it come into my mind.

³² Therefore, behold, the days come, says Yahweh, that it shall no more be called Topheth, nor The valley of the son of Hinnom, but The valley of Slaughter: for they shall bury in Topheth, until there be no place [to bury].

³³ The dead bodies of this people shall be food for the birds of the sky, and for the animals of the earth; and none shall frighten them away.

³⁴ Then will I cause to cease from the cities of Judah, and from the streets of Jerusalem, the voice of mirth and the voice of gladness, the voice of the bridegroom and the voice of the bride; for the land shall become a waste.