圣经文本

 

Hesekiel第44章

学习

   

1 Därefter förde han mig tillbaka mot helgedomens yttre port, den kom vette åt öster; den var nu stängd.

2 Och HERREN sade till mig: »Denna port skall förbliva stängd och icke mer öppnas, och ingen skall gå in genom den, ty HERREN, Israels Gud, har gått in genom den; därför skall den vara stängd.

3 Dock skall fursten, eftersom han är furste, få sitta där och hålla måltid inför HERRENS ansikte; han skall då gå in genom portens förhus, och samma väg skall han gå ut igen.»

4 Därefter förde han mig genom norra porten till platsen framför huset; och jag fick se huru HERRENS härlighet uppfyllde HERRENS hus. Då föll jag ned på mitt ansikte.

5 och HERREN sade till mig: Du människobarn, akta på och se med dina ögon, och hör med dina öron allt vad jag nu talar med dig om alla stadgar angående HERRENS hus och om alla lagar som röra det; och giv akt på huru man går in i huset genom alla helgedomens utgångar.

6 Och säg till Israels hus, det gensträviga: Så säger Herren, HERREN: Nu må det vara nog med alla de styggelser I haven bedrivit, I av Israels hus,

7 I som haven låtit främlingar med oomskuret hjärta och oomskuret kött komma in i min helgedom och vara där, så att mitt hus har blivit ohelgat, under det att I framburen min spis, fett och blod. Så har mitt förbund blivit brutet, för att icke nämna alla edra andra styggelser.

8 I haven icke själva förrättat tjänsten vid mina heliga föremål, utan haven satt andra till att åt eder förrätta tjänsten i min helgedom.

9 säger Herren, HERREN: Ingen främling med oomskuret hjärta och oomskuret kött får komma in i min helgedom, ingen av de främlingar som finnas bland Israels barn.

10 Utan de leviter som gingo bort ifrån mig, när Israel for vilse de som då själva foro vilse och gingo bort ifrån mig och följde sina eländiga avgudar, de skola bära på sin missgärning

11 och skola i min helgedom bestrida vakttjänstgöringen vid husets portar och annan tjänstgöring i huset; de skola slakta brännoffer och slaktoffer åt folket, och skola stå inför dem till att betjäna dem.

12 Eftersom de betjänade dem inför deras eländiga avgudar och så blevo för Israels hus en stötesten till missgärning, därför betygar jag om dem med upplyft hand, säger Herren, HERREN, att de skola få bära på sin missgärning.

13 De skola icke få nalkas mig, till att förrätta prästerlig tjänst inför mig, eller till att nalkas något av mina heliga föremål, nämligen de högheliga, utan de skola bära på sin skam och på de styggeliga synder som de hava bedrivit.

14 Och jag skall sätta dem till att förrätta tjänsten i huset vid allt tjänararbete där, allt som där skall utföras.

15 Men de levitiska präster, nämligen Sadoks söner, som förrättade tjänsten vid min helgedom, när de övriga israeliterna foro vilse och gingo bort ifrån mig, de skola få träda fram till mig för att göra tjänst inför mig; de skola stå inför mitt ansikte för att offra åt mig fett och blod, säger Herren, HERREN.

16 De skola gå in i min helgedom, och de skola träda fram till mitt bord för att göra tjänst inför mig och förrätta vad som är att förrätta åt mig.

17 Och när de komma in i den inre förgårdens portar, skola de ikläda sig linnekläder; de få icke hava på sig något av ylle, när de göra tjänst i den inre förgårdens portar och inne i huset.

18 De skola hava huvudbonader av linne på sina huvuden, och benkläder av linne omkring sina länder; de skola icke omgjorda sig med något som framkallar svett.

19 Och när de sedan gå ut på den yttre förgården, till folket på den yttre förgården, skola de taga av sig de kläder i vilka de hava gjort tjänst, och skola lämna dem kvar i helgedomens tempelkamrar och ikläda sig andra kläder, för att de icke må göra folket heligt med sina kläder.

20 De skola icke raka huvudet, men skola icke heller låta håret växa fritt, utan skola klippa sitt huvudhår kort.

21 Och vin får ingen präst dricka, när han har kommit in på den inre förgården.

22 En änka eller en frånskild kvinna får han icke taga till hustru åt sig, utan allenast en jungfru av Israels barns släkt; dock får han taga en änka, om hon är änka efter en präst.

23 Och de skola lära mitt folk att skilja mellan heligt och oheligt och undervisa dem om skillnaden mellan orent och rent.

24 Och i rättssaker skola de uppträda såsom domare och skola avdöma dem efter mina rätter. Och mina lagar och stadgar skola de iakttaga vid alla mina högtider, och mina sabbater skola de hålla heliga.

25 Ingen av dem får orena sig genom att gå in till någon död människa; allenast genom fader eller moder eller son eller dotter eller broder, eller genom en syster som icke har tillhört någon man må han ådraga sig orenhet.

26 Men när han därefter har blivit ren, skall man räkna för honom ytterligare sju dagar;

27 och på den dag då han går in i- helgedomen, på den inre förgården, för att göra tjänst i helgedomen, då skall han bära fram ett syndoffer för sig, säger Herren, HERREN.

28 Och deras arvedel skall bestå däri att jag själv skall vara deras arvedel. Och I skolen icke giva dem någon besittning i Israel, ty jag själv är deras besittning.

29 Spisoffret och syndoffret och skuldoffret få de äta, och allt tillspillogivet i Israel skall höra dem till.

30 Och det första av alla förstlingsfrukter av alla slag, och alla offergärder av alla slag, vadhelst I frambären såsom offergärd, detta skall höra prästerna till; och förstlingen av edert mjöl skolen I giva åt prästen, för att du må bringa välsignelse över ditt hus.

31 Intet självdött eller ihjälrivet djur, vare sig fågel eller boskapsdjur, få prästerna äta.

   

来自斯威登堡的著作

 

Arcana Coelestia#4171

学习本章节

  
/10837  
  

4171. 'That which was torn [by beasts] I did not bring to you' means that evil for which He was not blameworthy resided with that good. This is clear from the meaning of 'torn' as death caused by another, and so evil for which He was not blameworthy. The evils present with man have many origins. The first lies in the heredity passed down to him by the series of transmissions to his father from grandfathers and forefathers, and then from his father, in whom evils have thereby become heaped up, down to himself. The second origin lies in what he himself makes actual, that is to say, in what a person acquires to himself by a life of evil. This evil consists partly of that which he draws from his heredity, as from an ocean of evils, and puts into practice, and partly of much more which he adds for himself to these. This is the source of the proprium which a person acquires to himself. But this actual evil which a person makes his own also has various origins, though in general there are two. First there is the evil he receives from others, for which he is not worthy of blame; second there is that which he adopts of his own accord and for which he is thus worthy of blame. That which anyone receives from others and for which he is not blameworthy is meant in the Word by 'that which is torn', whereas that which he adopts of his own accord and for which he is thus blameworthy is meant in the Word by 'a carcass'.

[2] This explains why, as in the Ancient Church so also in the Jewish they were forbidden to eat anything that had died naturally, that is, was a carcass, or to eat 'that which had been torn'. This prohibition is contained in the following,

Every soul - homeborn or settler - who eats a carcass 1 or that which has been torn to pieces shall wash his clothes and bathe himself with water; he shall be unclean until the evening, and then he shall be clean; and if he has not washed himself and bathed his flesh he shall bear his iniquity. Leviticus 17:15-16.

In the same author,

He shall not eat a carcass 1 or that which has been torn, to defile himself with it; I am Jehovah. Leviticus 22:8.

'That which has been torn' stands for evil that is a product of falsity, which is caused by the evil who are meant by the wild animals in the wood which tear to pieces, for in the Word those in hell are compared to wild animals. In the same author,

You shall be men who are sanctified to Me; therefore you shall not eat flesh torn in the field, you shall throw it to the dogs. Exodus 22:31.

In Ezekiel,

The prophet said to Jehovah, My soul has not been polluted, and from my childhood even till now I have not eaten any carcass 1 or that which has been torn nor has abominable flesh come into my mouth. Ezekiel 4:14.

In the same prophet,

The priests shall not eat any carcass 1 or anything that has been torn, whether bird or beast. Ezekiel 44:31.

This refers to the Lord's kingdom - that it is where the new earth is situated.

[3] All these places show what is meant in the internal sense by 'that which has been torn'; yet to make this plainer still, take as an example someone who leads a good life, that is, who does good to another because he wishes him well. Suppose that this someone then allows himself to be persuaded by another who is under the influence of evil that a good life contributes nothing to salvation for the reason that everyone is born in sins and nobody is able of himself to will good or consequently do it. And suppose he therefore allows himself to be persuaded by the idea that a means of salvation is supplied which is called faith, and accordingly that a person can be saved without leading a good life, even though his reception of faith were to take place at his final hour. If such a person who has been leading a good life allows himself to be persuaded by such an idea and then ceases to care about that life and also shows contempt for it, he is called 'one who has been torn'. For 'torn' is used in reference to good into which falsity is introduced, with the result that good ceases to be living any longer.

[4] Take as another example marriage, which a person thinks of as a heavenly institution. Then he - and perhaps his partner also - allows himself to be persuaded that marriage is instituted purely for the sake of order in the world, for the sake of the upbringing and proper care of children, and for the sake of inheritances. In addition he allows himself to be persuaded that the bond of marriage is nothing more than a kind of contract which can be terminated or modified by either partner if the other is in agreement. Once he has accepted these ideas he does not see anything heavenly about marriage. If this leads on to debauchery, then that which is called 'torn' is the result. So with every other example that could be taken.

[5] The fact that the evil are the ones who 'tear to pieces' - which they do by means of reasonings drawing on things of an external nature, into which things of an internal kind cannot be imported because of an evil life - may be seen from the following in Jeremiah,

A lion from the forest has struck the great men down, a wolf of the deserts has devastated them, a leopard is watching over their cities, every one going out of them is torn to pieces, because their transgressions have been multiplied, their turnings away have become firm. Jeremiah 5:5-6.

And in Amos,

Edom pursued his brother with the sword, and extinguished his own feelings of compassion, and his anger tore perpetually, and he kept his wrath for ever. Amos 1:11-12.

脚注:

1. i.e. an animal that has not been slaughtered but has died naturally

  
/10837  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.