圣经文本

 

Hesekiel第43章

学习

   

1 Och han lät mig gå åstad till porten, den port som vette åt öster.

2 Då såg jag Israels Guds härlighet komma österifrån, och dånet därvid var såsom dånet av stora vatten, och jorden lyste av hans härlighet.

3 Och den syn som jag då såg var likadan som den jag såg, när jag kom för att fördärva staden; det var en syn likadan som den jag såg vid strömmen Kebar. Och jag föll ned på mitt ansikte.

4 Och HERRENS härlighet kom in i huset genom den port som låg mot öster.

5 Och en andekraft lyfte upp mig och förde mig in på den inre förgården, och jag såg att HERRENS härlighet uppfyllde huset.

6 Då hörde jag en röst tala till mig från huset, under det att en man stod bredvid mig.

7 Den sade till mig: Du människobarn, detta är den plats där min tron är, den plats där mina fötter skola stå, där jag vill bo ibland Israels barn evinnerligen. Och Israels hus skall icke mer orena mitt eviga namn, varken de själva eller deras konungar, med sin trolösa avfällighet, med sina konungars döda kroppar och med sina offerhöjder:

8 de som satte sin tröskel invid min tröskel, och sin dörrpost vid sidan av min dörrpost, så att allenast muren var mellan mig och dem, och som så orenade mitt heliga namn med de styggelser de bedrevo, varför jag ock förgjorde dem i min vrede.

9 Men nu skola de skaffa sin trolösa avfällighet och sina konungars döda kroppar långt bort ifrån mig, så att jag kan bo ibland dem evinnerligen.

10 Men du, människobarn, förkunna nu för Israels barn om detta hus, på det att de må blygas för sina missgärningar. Må de mäta det härliga byggnadsverket.

11 Om de då blygas för allt vad de hava gjort, så kungör för dem och teckna för deras ögon upp husets form och inredning, dess utgångar och ingångar, alla dess former och alla stadgar därom, alla dess former och alla lagar därom, så att de akta på hela dess form och alla stadgar därom och göra efter dem.

12 Detta är lagen om huset: på toppen av berget skall hela dess område runt omkring vara högheligt. Ja, detta är lagen om huset.

13 Men dessa voro måtten på altaret i alnar, var aln en handsbredd längre an en vanlig aln: Dess bottenram var en aln hög och en aln bred, och kanten på ramen, runt omkring utmed randen, var ett kvarter hög; detta var altarets underlag.

14 Avståndet från bottenramen vid marken upp till den nedre avsatsen var två alnar, och bredden var en aln. Avståndet från den mindre avsatsen upp till den större var fyra alnar, och bredden var en aln.

15 Altarhärden höll fyra alnar; och från altarhärden stodo de fyra hornen uppåt.

16 Och altarhärden var tolv alnar lång och tolv alnar bred, så att dess fyra sidor bildade en liksidig fyrkant.

17 Och avsatsen var fjorton alnar lång och fjorton alnar bred, utefter sina fyra sidor. Kanten runt omkring den höll en halv aln, och dess bottenram sträckte sig en aln runt omkring. Och altarets trappsteg vette åt öster.

18 Och han sade till mig: »Du människobarn, så säger Herren, HERREN: Dessa äro stadgarna om altaret för den dag då det bliver färdigt, så att man kan offra brännoffer och stänka blod därpå.

19 Då skall du åt de levitiska prästerna giva en ungtjur till syndoffer, åt dem som äro av Sadoks säd, och som få träda fram till mig, säger Herren, HERREN, för att göra tjänst inför mig.

20 Och du skall taga något av dess blod och stryka på altarets fyra hörn och på avsatsens fyra hörn och på kanten runt omkring; så skall du rena det och bringa försoning för det.

21 Sedan skall du taga syndofferstjuren, och utanför helgedomen skall den brännas upp på en därtill bestämd plats, som hör till huset.

22 Och nästa dag skall du föra fram en felfri bock till syndoffer; och man skall rena altaret med den, på samma sätt som man renade det med tjuren.

23 När du så har fullbordat reningen, skall du föra fram en felfri ungtjur och en felfri vädur av småboskapen.

24 Dem skall du föra fram inför HERREN, och prästerna skola strö salt på dem och offra dem såsom brännoffer åt HERREN.

25 Under sju dagar skall du dagligen offra en syndoffersbock; och en ungtjur och en vädur av småboskapen, båda felfria, skall man likaledes offra.

26 Under sju dagar skall man sålunda bringa försoning för altaret och rena det och inviga det.

27 Men sedan dessa dagar hava gått till ända, skola prästerna på åttonde dagen och allt framgent offra på altaret edra brännoffer och tackoffer; och jag skall då hava behag till eder, säger Herren, HERREN».

   

来自斯威登堡的著作

 

Arcana Coelestia#5290

学习本章节

  
/10837  
  

5290. 'And let him place governors in charge over the land' means the ordering of general wholes within the natural. This is clear from the meaning of 'placing in charge' as setting in order; from the meaning of 'governors' as general wholes, dealt with below; and from the meaning of 'the land' - in this case the land of Egypt - as the natural mind, as just above in 5288. The reason 'governors' means general wholes is that particular aspects are contained within and subordinated to those wholes, see 917, 4269, 4325 (end), 4329, 4345, 4383, 5208, whereas 'princes' means things that come first and foremost, 1482, 2089, 5044.

  
/10837  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.

来自斯威登堡的著作

 

Arcana Coelestia#813

学习本章节

  
/10837  
  

813. That these words mean the point at which the Most Ancient Church finally came to an end, and that 'a hundred and fifty' means that which is both a finishing point and a starting point, cannot be confirmed so easily from the Word as the more simple numbers can which occur frequently. Nevertheless the matter is clear from the number fifteen, dealt with above at verse 20. Fifteen means so few as to be hardly any. This meaning applies all the more to the number 'a hundred and fifty', which is the product of fifteen multiplied by ten, which means remnants. Multiplying fractions, such as a half, a quarter, or a tenth, produces smaller fractions still, till at length there is practically nothing, and then the end or finishing point has been reached. The same number occurs in Chapter 8:3 below where it is said that the waters retreated at the end of a hundred and fifty days. There the meaning is similar. Numbers in the Word have to be understood abstractedly - quite apart from the sense of the letter, for as stated and shown already, they have been included merely to produce the flow of historical events that belongs to the sense of the letter. For example, when seven occurs it means that which is holy - quite abstractedly from periods of time or measurements which it is normally used to quantify. Indeed angels, who perceive the internal sense of the Word, know nothing whatever about periods of time or measurements, let alone what a specific number denotes. Yet they understand the Word completely when it is being read by man. Consequently when a number occurs anywhere at all they cannot possibly have the idea of any numerical value, only of the real thing meant by the number. Likewise in the present context they understand by this number the point at which the Most Ancient Church finally came to an end, and in verse 3 of the next chapter the starting point of the Ancient or new Church.

  
/10837  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.