¹ Och HERRENS ord kom till mig; han sade:

² Du människobarn, stäm upp en klagosång över Tyrus;

³ säg till Tyrus: Du som bor vid havets portar och driver köpenskap med folken, hän till många havsländer, så säger Herren, HERREN: O Tyrus, du säger själv: »Jag är skönhetens fullhet.»

⁴ Ja, dig som har ditt rike ute i havet, dig gjorde dina byggningsmän fullkomlig i skönhet.

⁵ Av cypress från Senir timrade de allt plankverk på dig; de hämtade en ceder från Libanon för att göra din mast.

⁶ Av ekar från Basan tillverkade de dina åror. Ditt däck prydde de med elfenben i ädelt trä från kittéernas öländer.

⁷ Ditt segel var av fint linne, med brokig vävnad från Egypten, och det stod såsom ditt baner. Mörkblått och purpurrött tyg från Elisas öländer hade du till soltält.

⁸ Sidons och Arvads invånare voro roddare åt dig; de förfarna män du själv hade, o Tyrus, dem tog du till skeppare.

⁹ Gebals äldste och dess förfarnaste män tjänade dig med att bota dina läckor. Alla havets skepp med sina sjömän tjänade dig vid ditt varubyte.

¹⁰ Perser, ludéer och putéer funnos i din här och voro ditt krigsfolk. Sköldar och hjälmar hängde de upp i dig; dessa gåvo dig glans.

¹¹ Arvads söner stodo med din här runt om på dina murar, gamadéer hade sin plats i dina torn. Sina stora sköldar hängde de upp runt om på dina murar; de gjorde din skönhet fullkomlig.

¹² Tarsis var din handelsvän, ty du var rik på allt slags gods silver, järn, tenn och bly gavs dig såsom betalning.

¹³ Javan, Tubal och Mesek, de drevo köpenskap med dig; trälar och kopparkärl gåvo de dig i utbyte.

¹⁴ Vagnshästar, ridhästar och mulåsnor gåvos åt dig såsom betalning från Togarmas land.

¹⁵ Dedans söner drevo köpenskap med dig ja, många havsländer drevo handel i din tjänst; elfenben och ebenholts tillförde de dig såsom hyllningsgåvor.

¹⁶ Aram var din handelsvän, ty du var rik på konstarbeten; karbunkelstenar, purpurrött tyg, brokiga vävnader och fint linne. koraller och rubiner gåvo de dig såsom betalning.

¹⁷ Juda och Israels land drevo köpenskap med dig; vete från Minnit, bakverk och honung, olja och balsam gåvo de dig i utbyte.

¹⁸ Damaskus var din handelsvän, ty du var rik på konstarbeten, ja, på allt slags gods; de kommo med vin från Helbon och med ull från Sahar.

¹⁹ Vedan och Javan gåvo dig spånad såsom betalning; konstsmitt järn och kassia och kalmus fick du i utbyte.

²⁰ Dedan drev köpenskap hos dig med sadeltäcken att rida på.

²¹ Araberna och Kedars alla furstar, de drevo handel i din tjänst; med lamm och vädurar och bockar drevo de handel hos dig.

²² Sabas och Raemas köpmän drevo köpenskap med dig; kryddor av allra yppersta slag och alla slags ädla stenar och guld gåvo de dig såsom betalning.

²³ Haran, Kanne och Eden, Sabas köpmän, Assur och Kilmad drevo köpenskap med dig.

²⁴ De drevo köpenskap hos dig med sköna kläder, med mörkblå, brokigt vävda mantlar, med mångfärgade täcken, med välspunna, starka tåg, på din marknad.

²⁵ Tarsis-skepp foro åstad med dina bytesvaror. Så fylldes du med gods och blev tungt lastad, där du låg i havet.

²⁶ Och dina roddare förde dig åstad, ut på de vida vattnen. Då kom östanvinden och krossade dig. där du låg i havet.

²⁷ Ditt gods, dina handels- och bytesvaror, dina sjömän och skeppare, dina läckors botare och dina bytesmäklare, allt krigsfolk på dig, allt manskap som fanns ombord på dig, de sjunka nu ned i havet, på ditt falls dag.

²⁸ Vid dina skeppares klagorop bäva markerna,

²⁹ och alla som ro med åror övergiva sina skepp; sjömän och alla skeppare på havet begiva sig i land.

³⁰ De ropa högt över ditt öde och klaga bittert; de strö stoft på sina huvuden och vältra sig i aska.

³¹ De raka sig skalliga för din skull och hölja sig i sorgdräkt; de gråta över dig i bitter sorg, under bitter klagan.

³² Med jämmer stämma de upp en klagosång om dig, en klagosång över ditt öde: »Vem var såsom Tyrus, hon som nu ligger i det tysta ute i havet?»

³³ Där dina handelsvaror sattes i land från havet mättade du många folk; med ditt myckna gods och dina många bytesvaror riktade du jordens konungar.

³⁴ Men nu, då du har förlist och försvunnit ifrån havet, ned i vattnens djup, nu hava dina bytesvaror och allt ditt manskap sjunkit med dig.

³⁵ Havsländernas alla inbyggare häpna över ditt öde, deras konungar stå rysande, med förfäran i sina ansikten.

³⁶ Köpmännen ute bland folken vissla åt dig; du har tagit en ände med förskräckelse till evig tid.

¹ Yahweh spoke to Moses, "Depart, go up from here, you and the people that you have brought up out of the land of Egypt, to the land of which I swore to Abraham, to Isaac, and to Jacob, saying, 'I will give it to your seed.'

² I will send an angel before you; and I will drive out the Canaanite, the Amorite, and the Hittite, and the Perizzite, the Hivite, and the Jebusite:

³ to a land flowing with milk and honey: for I will not go up in the midst of you, for you are a stiff-necked people, lest I consume you in the way."

⁴ When the people heard this evil news, they mourned: and no one put on his jewelry.

⁵ Yahweh said to Moses, "Tell the children of Israel, 'You are a stiff-necked people. If I were to go up into your midst for one moment, I would consume you. Therefore now take off your jewelry from you, that I may know what to do to you.'"

⁶ The children of Israel stripped themselves of their jewelry from Mount Horeb onward.

⁷ Now Moses used to take the tent and to pitch it outside the camp, far away from the camp, and he called it "The tent of Meeting." It happened that everyone who sought Yahweh went out to the tent of Meeting, which was outside the camp.

⁸ It happened that when Moses went out to the Tent, that all the people rose up, and stood, everyone at their Tent door, and watched Moses, until he had gone into the Tent.

⁹ It happened, when Moses entered into the Tent, that the pillar of cloud descended, stood at the door of the Tent, and spoke with Moses.

¹⁰ All the people saw the pillar of cloud stand at the door of the Tent, and all the people rose up and worshiped, everyone at their Tent door.

¹¹ Yahweh spoke to Moses face to face, as a man speaks to his friend. He turned again into the camp, but his servant Joshua, the son of Nun, a young man, didn't depart out of the Tent.

¹² Moses said to Yahweh, "Behold, you tell me, 'Bring up this people:' and you haven't let me know whom you will send with me. Yet you have said, 'I know you by name, and you have also found favor in my sight.'

¹³ Now therefore, if I have found favor in your sight, please show me now your ways, that I may know you, so that I may find favor in your sight: and consider that this nation is your people."

¹⁴ He said, "My presence will go with you, and I will give you rest."

¹⁵ He said to him, "If your presence doesn't go with me, don't carry us up from here.

¹⁶ For how would people know that I have found favor in your sight, I and your people? Isn't it in that you go with us, so that we are separated, I and your people, from all the people who are on the surface of the earth?"

¹⁷ Yahweh said to Moses, "I will do this thing also that you have spoken; for you have found favor in my sight, and I know you by name."

¹⁸ He said, "Please show me your glory."

¹⁹ He said, "I will make all my goodness pass before you, and will proclaim the name of Yahweh before you. I will be gracious to whom I will be gracious, and will show mercy on whom I will show mercy."

²⁰ He said, "You cannot see my face, for man may not see me and live."

²¹ Yahweh also said, "Behold, there is a place by me, and you shall stand on the rock.

²² It will happen, while my glory passes by, that I will put you in a cleft of the rock, and will cover you with my hand until I have passed by;

²³ then I will take away my hand, and you will see my back; but my face shall not be seen."