圣经文本

 

Hesekiel第20章

学习

   

1 I sjunde året, på tionde dagen i femte månaden, kommo några av de äldste i Israel för att fråga HERREN; och de satte sig ned hos mig.

2 Då kom HERRENS ord till mig han sade:

3 Du människobarn, tala med de äldste i Israel och säg till dem: Så säger Herren, HERREN: Haven I kommit för att fråga mig? Så sant jag lever, jag låter icke fråga mig av eder, säger Herren, HERREN.

4 Men vill du döma dem, ja, vill du döma, du människobarn, så förehåll dem deras fäders styggelser

5 och säg till dem: Så säger Herren, Herren: På den dag då jag utvalde Israel, då upplyfte jag min hand till ed inför Jakobs hus' barn och gjorde mig känd för dem i Egyptens land; jag upplyfte min hand till ed inför dem och sade: »Jag är Herren, eder Gud.

6 På den dagen lovade jag dem med upplyft hand att föra dem ut ur Egyptens land, till det land som jag hade utsett åt dem, ett land som skulle flyta av mjölk och honung, och som vore härligast bland alla länder.

7 Och jag sade till dem: »Var och en av eder kaste bort sina ögons styggelser, och ingen orene sig på Egyptens eländiga avgudar; jag är HERREN, eder Gud

8 Men de voro gensträviga mot mig och ville icke höra på mig; de kastade icke bort var och en sina ögons styggelser, och de övergåvo icke Egyptens eländiga avgudar. Då tänkte jag på att utgjuta min förtörnelse över dem och att uttömma min vrede på dem mitt i Egyptens land.

9 Men vad jag gjorde, det gjorde jag för mitt namns skull, för att detta icke skulle bliva vanärat i de folks ögon, bland vilka de levde, och i vilkas åsyn jag gjorde mig känd för dem, i det jag förde dem ut ur Egyptens land.

10 Så förde jag dem då ut ur Egyptens land och lät dem komma in i öknen.

11 Och jag gav dem mina stadgar och kungjorde för dem mina rätter; den människa som gör efter dem får leva genom dem.

12 Jag gav dem ock mina sabbater, till att vara ett tecken mellan mig och dem, för att man skulle veta att jag är HERREN, som helgar dem.

13 Men Israels hus var gensträvigt mot mig i öknen; de vandrade icke efter mina stadgar, utan föraktade mina rätter, fastän den människa som gör efter dem får leva genom dem; de ohelgade ock svårt mina sabbater. Då tänkte jag på att utgjuta min förtörnelse över dem i öknen och så förgöra dem.

14 Men vad jag gjorde, det gjorde jag för mitt namns skull, för att detta icke skulle bliva vanärat i de folks ögon, i vilkas åsyn jag hade fört dem ut.

15 Likväl upplyfte jag min hand inför dem i öknen och svor att jag icke skulle låta dem komma in i det land som jag hade givit dem, ett land som skulle flyta av mjölk och honung, och som vore härligast bland alla länder --

16 detta därför att de föraktade mina rätter och icke vandrade efter mina stadgar, utan ohelgade mina sabbater, i det att deras hjärtan följde efter deras eländiga avgudar.

17 Men jag visade dem skonsamhet och fördärvade dem icke; jag gjorde icke alldeles ände på dem i öknen.

18 Och jag sade till deras barn i öknen: »I skolen icke vandra efter edra fäders stadgar och icke hålla deras rätter, ej heller orena eder på deras eländiga avgudar.

19 Jag är HERREN, eder Gud; vandren efter mina stadgar och håller mina rätter och gören efter dem.

20 Och helgen mina sabbater, och må de vara ett tecken mellan mig och eder, för att man må veta att jag är HERREN, eder Gud.

21 Men deras barn voro gensträviga mot mig; de vandrade icke efter mina stadgar och höllo icke mina rätter, så att de gjorde efter dem fastän den människa som gör efter dem får leva genom dem; de ohelgade ock mina sabbater. Då tänkte jag på att utgjuta min förtörnelse över dem och att uttömma min vrede på dem i öknen.

22 Men jag drog min hand tillbaka, och vad jag gjorde, det gjorde jag för mitt namns skull, för att detta icke skulle bliva vanärat i de folks ögon, i vilkas åsyn jag hade fört dem ut.

23 Likväl upplyfte jag min hand inför dem i öknen och svor att förskingra dem bland folken och förströ dem i länderna,

24 eftersom de icke gjorde efter mina rätter, utan föraktade mina stadgar och ohelgade mina sabbater, och eftersom deras ögon hängde vid deras fäders eländiga avgudar.

25 Därför gav jag dem ock stadgar som icke voro till deras båtnad, och rätter genom vilka de icke kunde bliva vid liv.

26 Och jag lät dem orena sig med sina offerskänker, med att låta allt som öppnade moderlivet gå genom eld, ty jag ville slå dem med förfäran, på det att de skulle förstå att jag är HERREN.

27 Tala därför till Israels hus, du människobarn, och säg till dem: Så säger Herren, HERREN: Också därmed hava edra fäder hädat mig, att de hava begått otrohet mot mig.

28 När jag hade låtit dem komma in i det land som jag med upplyft hand hade lovat att giva dem, och när de så där fingo se någon hög kulle eller något lummigt träd, då offrade de där sina slaktoffer och framburo där sina offergåvor, mig till förtörnelse, och läto där sina offers välbehagliga lukt uppstiga och utgöto där sina drickoffer.

29 Då sade jag till dem: »Vad är detta för en offerhöjd, denna som I kommen till?» Därav fick en sådan plats namnet »offerhöjd», såsom man säger ännu i dag.

30 Säg därför till Israels hus: Så säger Herren, HERREN: Skolen då I orena eder på samma sätt som edra fäder gjorde, och i trolös avfällighet löpa efter deras styggelser?

31 I orenen eder ännu i dag på alla edra eländiga avgudar, i det att I frambären åt dem edra offerskänker och låten edra barn gå genom eld. Skulle jag då låta fråga mig av eder, I av Israels hus? Nej, så sant jag lever, säger Herren, HERREN, ja låter icke fråga mig av eder.

32 Och förvisso skall icke det få ske som har kommit eder i sinnet, då I tänken: »Vi vilja bliva såsom hedningarna, såsom folken i andra länder: vi vilja tjäna trä och sten.

33 Så sant jag lever, säger Herren, HERREN, med stark hand och uträckt arm och utgjuten förtörnelse skall jag sannerligen regera över eder.

34 Och med stark hand och uträckt arm och utgjuten förtörnelse skall jag föra eder ut ifrån folken och församla eder från de länder i vilka I ären förströdda.

35 Och jag skall föra eder in i Folkens öken, och där skall jag gå till rätta med eder, ansikte mot ansikte.

36 Likasom jag gick till rätta med edra fäder i öknen vid Egyptens land, så skall jag ock gå till rätta med eder, säger Herren, HERREN.

37 Och jag skall låta eder draga fram under staven och tvinga eder in i förbundets band.

38 Och jag skall rensa bort ifrån eder dem som sätta sig upp emot mig och avfalla från mig, jag skall skaffa bort dem ur det land där de nu bo, men in i Israels land skola de icke få komma; och I skolen förnimma att jag är HERREN.

39 Men hören nu, I av Israels hus: Så säger Herren, HERREN: Välan, gån åstad och tjänen edra eländiga avgudar, var och en dem han har. Sedan skolen I förvisso komma att höra på mig, och I skolen då icke mer ohelga mitt heliga namn med edra offerskänker och edra eländiga avgudar.

40 Ty på mitt heliga berg, på Israels höga berg, säger Herren, HERREN där skall hela Israels hus tjäna mig, så många därav som finnas i landet; där skall jag finna behag i dem, där skall jag hava lust till edra offergärder och till förstlingen av edra gåvor, vadhelst I viljen helga.

41 Vid den välbehagliga lukten skall jag finna behag i eder, när tiden kommer, att jag för eder ut ifrån folken och församlar eder från de länder i vilka I ären förströdda. Och jag skall bevisa mig helig på eder inför folkens ögon.

42 Ja, I skolen förnimma att jag är HERREN, när jag låter eder komma in i Israels land, det land som jag med upplyft hand lovade att giva åt edra fäder.

43 Och där skolen I tänka tillbaka på edra vägar och på alla de gärningar som I orenaden eder med; och I skolen känna leda vid eder själva för allt det onda som I haven gjort.

44 Och I skolen förnimma att jag är HERREN, när jag så handlar med eder, för mitt namns skull och icke efter edra onda vägar och edra skändliga gärningar, I av Israels hus, säger HERREN, HERREN.

45 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:

46 Du människobarn, vänd ditt ansikte söderut och predika mot söder; ja, profetera mot skogslandet söderut;

47 säg till skogen söderut: Hör HERRENS ord: Så säger Herren, Herren: Se, jag skall tända upp en eld i dig, och den skall förtära alla träd i dig, både de friska och de torra; den flammande lågan skall icke kunna släckas, och av den skola allas ansikten förbrännas, allas mellan söder och norr.

48 Och allt kött skall se att jag, HERREN, har upptänt den; den skall icke kunna släckas.

49 Och jag sade: »Ack, Herre, Herre! Dessa säga om mig: 'Denne talar ju gåtor.'»

   

来自斯威登堡的著作

 

Arcana Coelestia#4552

学习本章节

  
/10837  
  

4552. 'And Jacob hid them under the oak which was by Shechem' means an eternal casting away. This is clear from the meaning of 'hiding' as casting away and burying as dead, and from the meaning of 'under the oak' as for ever, for being a tree that lives to a very great age, 'the oak' meant, when anything was hidden under it, that which is everlasting. It also had the meaning of that which is tangled up, and above all that which is deceptive and false, because compared with everything above it the lowest part of the natural is tangled up and deceptive, inasmuch as it relies on the physical senses, and so on deceptive ideas, for its knowledge and delight. Specifically 'the oak' means the lowest part of the natural, and therefore in the good sense means the truths and goods there, and in the contrary sense the evils and falsities there.

[2] Furthermore, when falsities are being removed in the case of a regenerate person they are cast away to the lowest part of the natural. For this reason when anyone has become mature in judgement and clear-sighted, and especially when he has become intelligent and wise, those things in the natural seem to be far removed from the interior sight he has. For with one who is regenerate truths are present within the inmost part of his natural alongside the good there, which is like a small sun. Other kinds of truths which are dependent on these are distanced from them by, so to speak, their relationships by blood or through marriage to good. Deceptive truths exist in the more outlying parts, and falsities are cast away to the outermost parts. These remain with a person for ever, arranged - when he allows himself to be led by the Lord - into the kind of order that has just been described. For that ordering is a heavenly one since heaven itself is ordered in a similar way. But when a person does not allow himself to be led by the Lord but by evil, a contrary ordering exists. In his case evil together with falsities is at the centre; truths have then been cast away to the surrounding parts, and actual Divine truths to the ultimate parts. This ordering is a hellish one since hell itself is ordered in a similar way. The most outlying parts constitute the lowest of the natural.

[3] The reason why 'the oak' means falsities which are the lowest parts of the natural is that in the Ancient Church, when external worship representative of the Lord's kingdom existed, all trees of every kind had some spiritual or else celestial meaning. The olive, for example, and consequently olive oil, meant those things which belonged to celestial love; the vine and consequently wine those things that belonged to charity and from this to faith; and so on with every other kind of tree, such as the cedar, the fig, the poplar, the beech, and the oak, which too had their own individual meanings, as shown in various places in explanatory sections. It is because of the meaning these trees had in the Ancient Church that they are mentioned so many times in the Word, as also in general are gardens, groves, and forests, and that people held their worship in these, under particular trees. But because that worship became idolatrous, and the descendants of Jacob, among whom a representative of the Church was to be established, were inclined to idolatrous practices and therefore set up so many idols in such places, they were forbidden to hold worship in gardens and groves, under the trees there. Even so, these trees retained their spiritual or celestial meanings. Consequently not only the more noble trees, such as olives, vines, and cedars, but also the poplar, the beech, and the oak, when mentioned in the Word, have the same meanings as they had in the Ancient Church.

[4] 'Oaks' in the good sense means the truths and forms of good that make up the lowest parts of the natural, and in the contrary sense the falsities and evils which do so, as is clear from places where they are mentioned in the Word and understood in the internal sense, as in Isaiah,

Those forsaking Jehovah will be consumed, for they will be ashamed of the oaks which you have desired. And you will be like an oak, casting down its leaves and like a garden that has no water. Isaiah 1:28-30.

In the same prophet,

The day of Jehovah Zebaoth upon everyone uplifted or lowly, and upon all the cedars of Lebanon, and upon all the oaks of Bashan. Isaiah 2:12-13.

Anyone may recognize that 'the day of Jehovah' is not going to be a visitation upon cedars and oaks but upon people meant by those trees. In the same prophet,

He who fashions a god cuts down cedars for himself, and takes a beech and an oak and strengthens himself among the trees of the forest. Isaiah 44:10, 14.

[5] In Ezekiel,

You will acknowledge that I am Jehovah, when their slain lie in the midst of the idols around their altars, upon every high hill, on all the mountain-tops, and under every green tree, and under every entangled oak, in the place where they offered an odour of rest to all their idols. Ezekiel 6:13.

The ancients also worshipped on hills and mountains because 'hills and mountains' means heavenly love - though when idolaters do the same, self-love and love of the world are meant, 795, 796, 1430, 2722, 4210 - and also under trees because, as stated above, each had a meaning of its own depending on what kind of tree it was. 'Under an entangled oak' here means worship based on falsities constituting the lowest parts of the natural, for they exist there in an entangled condition, 2831. In Hosea,

They offer sacrifice on mountain-tops and burn incense on hills, under oak, poplar, and hard oak, because its shade is good. Therefore your daughters commit whoredom, and your daughters-in-law commit adultery. Hosea 4:13.

'Committing whoredom' means falsifying truths, and 'committing adultery' perverting forms of good - see 2466, 2729, 3399. In Zechariah,

Open your doors, O Lebanon, and let fire consume your cedars, for the cedar is fallen, for the magnificent ones are ruined. Howl, O oaks of Bashan, for the forest of Bazir has come down. Zechariah 11:1-2.

  
/10837  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.