圣经文本

 

2 Mosebok第5章

学习

   

1 Därefter kommo Mose och Aron och sade till Farao: »Så säger HERREN, Israels Gud: Släpp mitt folk, så att de kunna hålla högtid åt mig i öknen

2 Men Farao svarade: »Vem är HERREN, eftersom jag på hans befallning skulle släppa Israel? Jag vet icke av HERREN och vill ej heller släppa Israel

3 Då sade de: »Hebréernas Gud har visat sig för oss. Så låt oss nu gå tre dagsresor in i öknen och offra åt HERREN, vår Gud, för att han icke må komma över oss med pest eller med svärd

4 Men konungen i Egypten svarade dem: »Mose och Aron, varför dragen I folket ifrån dess arbete? Gån bort till edra dagsverken.

5 Ytterligare sade Farao: »Folket är ju redan alltför talrikt i landet, och likväl viljen I skaffa dem frihet ifrån deras dagsverken!»

6 Därefter bjöd Farao samma dag fogdarna och tillsyningsmännen över folket och sade:

7 »I skolen icke vidare såsom förut giva folket halm till att göra tegel. Låten dem själva gå och skaffa sig halm.

8 Men samma antal tegel som de förut hava gjort skolen I ändå ålägga dem, utan något avdrag; ty de äro lata, därför ropa de och säga: 'Låt oss gå och offra åt vår Gud.'

9 Man måste lägga tungt arbete på dessa människor, så att de därigenom få något att göra och icke akta på lögnaktigt tal.»

10 Då gingo fogdarna och tillsyningsmännen över folket ut och sade till folket: »Så säger Farao: Jag vill icke längre giva eder halm.

11 Gån själva och skaffen eder halm, var I kunnen finna sådan; men i edert arbete skall intet avdrag göras.»

12 Då spridde sig folket över hela Egyptens land och samlade strå för att bruka det såsom halm.

13 Och fogdarna drevo på dem och sade: »Fullgören edert arbete, var dag det för den dagen bestämda, likasom när man gav eder halm

14 Och Israels barns tillsyningsmän, de som Faraos fogdar hade satt över dem, fingo uppbära hugg och slag, och man sade till dem: »Varför haven I icke såsom förut fullgjort edert förelagda dagsverke i tegel, varken i går eller i dag

15 Då kommo Israels barns tillsyningsmän och ropade till Farao och sade: »Varför gör du så mot dina tjänare?

16 Ingen halm giver man åt dina tjänare, och likväl säger man till oss: 'Skaffen fram tegel.' Och se, dina tjänare få nu uppbära hugg och slag, fastän skulden ligger hos ditt eget folk.»

17 Men han svarade: »I ären lata, ja lata ären I. Därför sägen I: 'Låt oss gå och offra åt HERREN.'

18 Nej, gån i stället till edert arbete. Halm skall man icke giva eder, men det bestämda antalet tegel måsten I ändå lämna.»

19 Då märkte Israels barns tillsyningsmän att det var illa ställt för dem, eftersom de hade fått det svaret att de icke skulle få något avdrag i det antal tegel, som de skulle lämna för var dag.

20 Och när de kommo ut ifrån Farao, träffade de Mose och Aron, som stodo där för att möta dem;

21 och de sade till dem: »Må HERREN hemsöka eder och döma eder, eftersom I haven gjort oss förhatliga för Farao och hans tjänare och satt dem svärdet i hand till att dräpa oss.

22 Då vände sig Mose åter till HERREN och sade: »Herre, varför har du gjort så illa mot detta folk? Varför har du sänt mig?

23 Allt ifrån den tid då jag gick till Farao för att tala i ditt namn har han ju gjort illa mot detta folk, och du har ingalunda räddat ditt folk.

   

来自斯威登堡的著作

 

Arcana Coelestia#7147

学习本章节

  
/10837  
  

7147. 'And your people have sinned' means that for this reason they are guilty of having done what is evil. This is clear from the meaning of 'sinning' as becoming guilty of evil; and, if guilty, as receiving deserved punishment. What the situation is in general regarding the matters contained in this verse and in those that come before it must be stated. Those who are on the lower earth are molested by the falsities and evils introduced by the surrounding hells. Such molestation takes place in order that evils and falsities may be removed and truths and forms of good may be instilled, as a result of which they are brought into a state in which they can be raised to heaven, see 7090, 7122. But near the end they are molested more harshly than ever before, for at that stage truths are taken away from them and utter falsities are allowed to molest them, even until they are made to despair. For it is in accordance with Divine order that despair should be the final stage of molestation and temptation, see 1787, 2694, 5279, 5280. In order that this state experienced by those belonging to the spiritual Church might be represented by the children of Israel, Pharaoh acted as the narrative describes here. He did what he did when the molestations were near the end, that is to say, when the children of Israel were about to be set free and led to the land of Canaan.

[2] It should be recognized that molestations take place in the following way: Falsities and evils are introduced into a person's thoughts by the hells, and truths and forms of good by heaven, that is, by the Lord through heaven; and that introduction takes place in him because no man or spirit has any thought that originates in himself. Rather, everything flows in from without. Although this is entirely contrary to anyone's perception of what is going on inside him and for that reason seems impossible to believe, it is nevertheless absolutely true. See what has already been brought forward and shown from experience on the matter in 2886, 4151, 4249, 5846, 5854, 6189-6215, 6307-6327, 6466-6495, 6598-6626. From these places one may know how to understand the idea that molestations are effected by the introduction of falsities, and are increased until a person is made to despair.

  
/10837  
  

Thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.