新基督教圣经研究

圣经文本

 

2 Mosebok第13章

学习

   

1 Och HERREN talade till Mose och sade:

2 »Helga åt mig allt förstfött, allt hos Israels barn, som öppnar moderlivet, evad det är människor eller boskap; mig tillhör det.

3 Och Mose sade till folket: »Kommen ihåg denna dag, på vilken I haven dragit ut ur Egypten, ur träldomshuset; ty med stark hand har HERREN fört eder ut därifrån. Fördenskull må intet syrat ätas.

4 På denna dag i månaden Abib dragen I nu ut.

5 Och när HERREN låter dig komma in i kananéernas, hetiternas, amoréernas, hivéernas och jebuséernas land, som han med ed har lovat dina fäder att giva dig, ett land som flyter av mjölk och honung, då skall du hålla denna gudstjänst i denna månad:

6 I sju dagar skall du äta osyrat bröd, och på sjunde dagen skall hållas en HERRENS högtid.

7 Under de sju dagarna skall man äta osyrat bröd; intet syrat skall man se hos dig, ej heller skall man se någon surdeg hos dig, i hela ditt land.

8 Och du skall på den dagen berätta för din son och säga: 'Sådant gör jag av tacksamhet för vad HERREN gjorde med mig, när jag drog ut ur Egypten.'

9 Och det skall vara för dig såsom ett tecken på din hand och såsom ett påminnelsemärke på din panna, för att HERRENS lag må vara i din mun; ty med stark hand har HERREN fört dig ut ur Egypten.

10 Och denna stadga skall du hålla på bestämd tid, år efter år.

11 Och när HERREN låter dig komma in i kananéernas land, såsom han med ed har lovat dig och dina fäder, och giver det åt dig,

12 då skall du överlämna åt HERREN allt det som öppnar moderlivet. Allt som öppnar moderlivet av det som födes bland din boskap skall, om det är hankön, höra HERREN till.

13 Men allt bland åsnor som öppnar moderlivet skall du lösa med ett får, och om du icke vill lösa det, skall du krossa nacken på det. Och allt förstfött av människa bland dina söner skall du lösa.

14 Och när din son i framtiden frågar dig: 'Vad betyder detta?', skall du svara honom så: 'Med stark hand har HERREN fört oss ut ur Egypten, ur träldomshuset;

15 ty då Farao i sin hårdnackenhet icke ville släppa oss, dräpte HERREN allt förstfött i Egyptens land, det förstfödda såväl ibland människor som ibland boskap. Därför offrar jag åt HERREN allt som öppnar moderlivet och är hankön, och allt förstfött bland mina söner löser jag.'

16 Och det skall vara såsom ett tecken på din hand och såsom ett märke på din panna; ty med stark hand har HERREN fört oss ut ur Egypten.»

17 När Farao nu hade släppt folket, förde Gud dem icke på den väg som gick igenom filistéernas land, fastän denna var den genaste; ty Gud tänkte att folket, när det fick se krig hota, kunde ångra sig och vända tillbaka till Egypten;

18 därför lät Gud folket taga en omväg genom öknen åt Röda havet till. Och Israels barn drogo väpnade upp ur Egyptens land.

19 Och Mose tog med sig Josefs ben; ty denne hade tagit en ed av Israels barn och sagt: »När Gud ser till eder, fören då mina ben härifrån med eder.»

20 Så bröto de upp från Suckot och lägrade sig i Etam, där öknen begynte.

21 Och HERREN gick framför dem, om dagen i en molnstod, för att leda dem på vägen, och om natten i en eldstod, för att lysa dem; så kunde de tåga både dag och natt.

22 Molnstoden upphörde icke om dagen att gå framför folket, ej heller eldstoden om natten.

   

来自斯威登堡的著作

 

Apocalypse Explained#28

学习本章节

  
/1232  
  

28. The first-born from the dead. That this signifies from whom is all good in heaven, is evident from the signification of first-born, when said of the Lord, as denoting the Divine good in heaven, thus all good there. The reason why this is signified by first-born, is, because by generations, in general and in particular, are signified spiritual generations, which are those of good and truth, or of love and faith. Therefore, by father, mother, sons, daughters, sons-in-law, daughters-in-law, and sons' sons, are signified the goods and truths which generate, and which are generated, in their order (Arcana Coelestia 10490). For in heaven there are no other nativities; and, this being the case, by first-born is not meant first-born, but the good of heaven and the church, because this is in the chief place. Now, because all good in heaven exists from the Lord, therefore He is called the First-born.

[2] The reason why He is called the first-born from the dead, is because, when He rose from the dead, He made His Human Divine Good by union with the Divine which was in Him from conception. This is why He is called the first-born from the dead; and why He says of Himself in David,

"I will make him the first-born, higher than the kings of the earth" (Psalm 89:27).

What is meant by His being higher than the kings of the earth, will be seen in the subsequent article. (That the Lord, when He departed out of the world, made His Human Divine Good, may be seen, Arcana Coelestia 3194, 3210, 6864, 7499, 8724, 9199, 10076, thus that He came forth from the Father and returned to the Father, n. 3194, 3210; and that after the union, the Divine truth, which is the Comforter, the Spirit of truth, goes forth from Him, n. 3704, 3712, 3969, 4577, 5704, 7499, 8127, 8241, 9199, 9398, 9407. But this mystery may be seen more fully explained in the small work, The Doctrine of the New Jerusalem 293-295; and in the passages from Arcana Coelestia there cited, n. 303-305.)

Since the Lord as to His Divine Human is called the first-born, because all good goes forth from Him, therefore all the first-born in the Israelitish church were holy to Jehovah; and therefore also the Levites were taken in the place of all the first-born in Israel. For by the sons of Levi were represented those of the church who are in the good of charity. On this account, also, a double portion of the inheritance fell to the first-born. All this, because the first-born signified good from the Lord, and, in the highest sense, the Lord Himself as to the Divine Human, from which all good comes; for all the things commanded in the Israelitish church were representative of spiritual and celestial Divine things.

[3] That all the first-born in the Israelitish church were holy to Jehovah is evident from Moses, in the following passages:

"Sanctify unto me all the first-born, whatsoever openeth the womb among the sons of Israel, in man and in beast; it is mine" (Exodus 13:2).

"Thou shalt cause to pass over unto Jehovah all that openeth the womb, and every firstling that cometh of a beast as many as thou hast, the males shall be Jehovah's" (13:12).

"Thou shalt not delay the first fruits of thy produce, and the first fruits of thy wine; the first-born of thy sons shalt thou give unto me. Likewise shalt thou do with thine oxen and with thy sheep; seven days it shall be with its dam; on the eighth day thou shalt give it me. And ye shall be men of holiness unto me" (Exodus 22:29-31).

The reason why they were to give also the first-born of beasts, was, because these also were representative; on which account, also, they were made use of in burnt-offerings and sacrifices. (What the various beasts in these services represented, may be seen, Arcana Coelestia 1823, 3519, 9280, 10042.) The Levites were accepted in place of all the first-born in Israel (concerning which, see Numbers 3:12, 13, 41, 45; 8:15-19), because, as observed above, the sons of Levi represented, and thence signified, the good of charity, and Levi, in the highest sense, represented the Lord as to that good (as may be seen, n. 3875, 3877, 4497, 4502, 4503, 10017). The reason why a double portion of the inheritance fell to the first-born (Deuteronomy 21:17), was, because a double portion signified the good of love (n. 720, 1686, 5194, 8423).

  
/1232  
  

Translation by Isaiah Tansley. Many thanks to the Swedenborg Society for the permission to use this translation.

©2024 New Christian Bible Study Corporation. All rights reserved. Printed from newchristianbiblestudy.org