2177. Att ’finsiktat vetemjöl’ betecknar de andliga och himmelska ingredienserna i det förnuftiga, som fanns hos Herren vid denna tid, och ’kakor’ bäggedera i och med att de blivit förbundna, står helt klart av offren i den förebildande Kyrkan och av spisoffren, som då bars fram och som bestod av finsiktat vetemjöl blandat med olja och bakat till kakor. Den förebildande gudsdyrkan bestod huvudsakligen i brännoffer och slaktoffer. Vad dessa förebildade har redogjorts för i nr 2165, där det talades om ’bröd’ som det himmelska i Herrens rike i himlen och i Herrens rike på jorden, vilket är Kyrkan, och också det i Herrens rike eller Kyrkan som finns hos varje människa, samt allt som allmänt sett hör till kärleken och människokärleken, eftersom dessa är himmelska realiteter. På den tiden kallades alla offer ’bröd’. Med dessa offer förbands även spisoffret, vilket, som framhållits, bestod av finsiktat vetemjöl, blandat med olja och med en tillsats av rökelse, samt dessutom drickoffer av vin.

[2] Vad dessa sist nämnda – spisoffren och drickoffren – förebildade kan man också inse, nämligen något liknande det som brännoffren och slaktoffren förebildade, men av lägre grad, följaktligen det som tillhör den andliga Kyrkan och också den utvärtes Kyrkan. Det torde stå klart för var och en att dylika offer aldrig skulle blivit anbefallda, om de inte hade förebildat vad som är Gudomligt och att också vart och ett av dem förebildade något specifikt. Ty om de inte hade förebildat det som var Gudomligt skulle de inte skilt sig från liknande företeelser bland hedningarna, som också hade sina slaktoffer, spisoffer, drickoffer och sin rökelse ävensom sina aldrig upphörande eldar och mycket annat som gått i arv från den Forngamla Kyrkan, i synnerhet från den Hebreiska Kyrkan. Men eftersom bland hedningarna dessa kultbruk separerades från det invärtes, det vill säga det Gudomliga som de förebildade, så var dessa yttre former av gudsdyrkan inte annat än avgudiska på samma sätt som de också blev det hos judarna, som likaledes förföll till all slags avguderi. Av vad här anförts torde för var och en stå klart att himmelska arkana innebor i varenda ritualform, i synnerhet i offren och i varje detalj av dem.

[3] Vad spisoffret angår, så beskrivs det till sin beskaffenhet och hur det skulle beredas till kakor i ett helt kapitel hos Mose – i 3 Mos och också i 4 Mosebok 15 samt på andra ställen. Lagen om spisoffer beskrivs i 3 Moseboken med följande ord:

Elden skall ständigt hållas brinnande på altaret. Den får inte slockna. Och detta är lagen om spisoffret: Arons söner skall bära fram det inför Jehovah, fram till altaret. Och han skall ta en handfull av det finsiktade mjölet som hör till spisoffret, och av oljan, dessutom av all rökelsen som ligger på spisoffret, och han skall bränna det på altaret. Det är en vilans vällukt till minne för Jehovah. Och det som är över av det skall Aron och hans söner äta. Osyrat bröd skall ätas på en helig plats. I förgården till församlingstältet skall de äta det. Det skall inte bakas jäst. Jag har gett dem det som deras andel av Mina eldsoffer – det är högheligt. 3 Mosebok 6:13–17.

[4] Elden som oupphörligt skulle hållas brinnande på altaret förebildade Herrens kärlek, det vill säga Hans barmhärtighet som är oföränderlig och evig. Att ’eld’ i Ordet betyder kärlek, se nr 934. Därför betyder ’eldsoffer till en vilans vällukt’ Herrens välbehag i det som hör till kärleken och människokärleken. Att med ’vällukt’ förstås välbehag, det vill säga vad som är angenämt, se nr 925, 1519. Med att de skulle ’ta en handfull’ förebildades att de skulle älska av hela sin själ och av all sin kraft, ty ’handen’ eller ’handflatan’ står för kraft, vilket visats i nr 878, och därför också ’den knutna handen’ eller ’knytnäven’. ’Det finsiktade vetemjölet tillsammans med oljan och rökelsen’ förebildade allt som hör till människokärleken – ’det finsiktade vetemjölet’ den andliga ingrediensen i den, ’oljan’ den himmelska och ’rökelsen’ det som sålunda var angenämt. Att ’finsiktat vetemjöl’ förebildar den andliga ingrediensen är tydligt av det som anförts och av det som anförs nedan. Att ’olja’ förebildar den himmelska ingrediensen, eller det goda i människokärleken, se nr 886, och att ’rökelse’ på grund av lukten förebildar det som är angenämt och behagligt, se nr 925.

[5] Att brödet skulle vara osyrat eller ojäst betecknar att det skulle vara äkta, således något som offrades av uppriktigt hjärta och fritt från allt orent. Att Aron och hans söner skulle äta det som blev över förebildade gensvaret å människans sida och således förbindelsen genom kärlek och människokärlek. Det var därför som de anbefalldes att äta det ’på en helig plats’. Därför kallades det högheligt. Det var detta som förebildades av spisoffret. Det var också på det sättet som själva förebildningarna förnams i himlen. Och när människan inom Kyrkan fattade dem på samma sätt, då hade hon en föreställning som liknade den som änglarna har och var därigenom i Herrens rike i himlen, även om hon var på jorden.

[6] Om vad som vidare anförs om spisoffret – vad det skulle bestå av vid varje särskilt offer, hur det skulle bakas till kakor, hurdant det skulle vara som bars fram av dem som renades och också vid andra tillfällen (vilket allt här skulle föra för långt att framlägga och förklara) – se vad som sägs om det i 2 Mosebok 29:39–41; 3 Mosebok 5:11–13; 6:16-17, 19–21; 10:12-13; 23:10–13, 16-17; 4 Mosebok 5:15 och följande verser; 6:15–17, 19-20; 7 på flera ställen; 28:5, 7, 9, 12-13, 20-21, 28-29; 29:3-4, 9-10, 14-15, 18, 21, 24, 27, 30, 33, 37.

[7] ’Finsiktat vetemjöl bakat till kakor’ förebildade vanligen detsamma som bröd, nämligen den himmelska ingrediensen i kärleken, medan ’grovt mjöl’ förebildade den andliga ingrediensen i den, vilket man kan inse av ovanstående citat. Bröden som kallades ’ansiktets bröd’ eller ’skådebröd’ bestod av finsiktat mjöl, som bakades till kakor och lades på bordet till att tjäna som ständig förebild av Herrens kärlek, det vill säga Hans barmhärtighet mot hela människosläktet och gensvaret å människans sida – varom det heter hos Mose:

Och du skall ta finsiktat vetemjöl och av det baka tolv kakor. Varje kaka skall innehålla två tiondels efa. Och du skall lägga upp dem i två rader, sex i varje rad, på det rena bordet inför Jehovah. Och på vardera raden skall du lägga oblandad rökelse. Och det skall vara bröd att tjäna till erinran, till ett eldsoffer för Jehovah. Sabbatsdag efter sabbatsdag skall Aron ständigt lägga upp dem inför Jehovah, en gåva av Israels barn, till ett evigt förbund. Och det skall vara för Aron och hans söner och ätas av dem på en helig plats, ty det är det högheliga av eldsoffren för Jehovah, enligt en evig stadga. 3 Mosebok 24:5–9.

Varenda sak och minsta detalj som nämns här förebildade det heliga i kärleken och människokärleken, ’det finsiktade vetemjölet’ förebildade detsamma som mjölet efter finsikt av vete, nämligen det som är himmelskt och det andliga som hör samman med detta, och ’kakan’ dessa två, när de är förbundna.

[8] Av det sagda är uppenbart vilken helighet Ordet har för dem som äger himmelska föreställningar, och alldeles särskilt den helighet som innebodde i just detta förebildande kyrkobruk på grund av vilket det benämndes ’högheligt’. Omvänt framgår också hur Ordet saknar helighet för dem som menar att det inte finns något himmelskt i det och som bara intresserar sig för det som är utvärtes, såsom de som med ’mjöl’ blott förstår mjöl, med ’finsiktat vetemjöl’ blott finsiktat vetemjöl, med ’kaka’ blott kaka och som hävdar att detta blivit sagt utan att varje sak för sig som omnämns innebär något Gudomligt. Deras inställning liknar den hos dem som menar att brödet och vinet i den Heliga Nattvarden inte är annat än en religiös ceremoni, som inte innehåller något heligt. Och dock är det faktiskt så att en sådan helighet innebor i den Heliga Nattvarden att människosinnena med hjälp av den länkas samman med sinnena hos dem i himlen, när de av invärtes böjelse tänker att brödet och vinet betecknar Herrens kärlek och människans genkärlek och att de i kraft av denna inre tanke och böjelse är i helig andakt.

[9] Ungefär detsamma innebar det att Israels söner, när de kom till landet Kanaan, skulle som hävoffer åt Jehovah ge en kaka bakad av deras första deg, 4 Mosebok 15:20. Att det är dylikt som avses framgår likaledes hos Profeterna, från vilka här blott skall anföras vad som står att läsa hos Hesekiel:

Du blev prydd med guld och silver och dina kläder var av fint linne och siden och av broderat tyg. Du fick äta fint mjöl, honung och olja. Du blev sällsynt vacker och vann ett konungarike. 16:13.

Detta syftar på Jerusalem, som betecknar Kyrkan, prydd så under sin första tid, det vill säga den Forngamla Kyrkan, som beskrivs med kläderna och med många andra prydnader. Dess böjelse för det sanna och goda beskrivs även med ’fint mjöl, honung och olja’. Det torde stå klart för var och en att alla dessa detaljer i invärtes mening avser något helt annat än i bokstavsmeningen. Och detsamma gäller också det som Abraham säger till Sarah: ’Skynda dig och ta tre sea-mått finsiktat vetemjöl, knåda det och baka kakor’. Att ’tre’ betecknar det som är heligt har visats ovan i nr 720, 901.